Den här artikeln innehåller Malmö FF:s historia. Malmö FF är en svensk fotbollsklubb grundad 1910.
1905 grundades BK Idrott, förlagan till Malmö FF, vilka spelande i blåvitrandiga tröjor. Efter fyra, på lokal nivå, framgångsrika första år inbjöds BK Idrott att ansluta sig till IFK Malmö för att utgöra dess fotbollssektion. Samarbetet mellan arbetarna från BK Idrott och IFK Malmös överklass ledde dock till många konflikter. Året därpå, 1910, uppgick även dåvarande Malmö BI (inte att förväxla med nutidens Malmö BI) i IFK Malmös fotbollssektion vilket eskalerade missnöjet.
19 personer från BK Idrott valde att begära utträde ur IFK Malmö och starta en egen fotbollsförening. Detta skedde den 24 februari 1910 och innebar födseln för Malmö Fotbollförening. Till ordförande valdes Werner Mårtensson. Under året i IFK Malmö spelade laget (troligtvis) i svartvitrandiga tröjor men bytte nu till rödvitrandiga. Först 1920 bytte föreningen till att spela i ljusblåa tröjor (1922 blev ljusblått officiell tröjfärg).
De nitton som grundade BK Idrott och som senare bröt sig ur IFK Malmö för att starta Malmö FF var: Werner Mårtensson, Fritz Landgren, Ludvig Törnqvist, Bror Hansson, Emil Hansson, Alfred Mårtensson, Oscar Persson, Ivan Malmberg, Hjalmar Nilsson, Erik Rundqvist, Knut Björklund, Axel Borgström, Bertin Nilsson, Carl Granqvist, Frans Granqvist, Eben Lindkvist, Arvid Thulin, Edvin Göransson och Carl Persson.
1922 bröt sig Malmö FF:s reservlag ur föreningen och startade en egen klubb, BK Lydia, som sedermera blev LM-74 genom en fusion med IK Marathon och som idag spelar under namnet Lilla Torg FF.
Allsvensk debut Säsongen 1931/1932 spelade MFF för första gången i allsvenskan, men säsongen 1933/1934 uteslöts klubben för att inte ha följt amatörbestämmelserna. Från säsongen 1936/1937 återvände laget till Allsvenskan, där man spelade fram till 1999. Efter ett år i Superettan återkom klubben 2001 till högsta serien.
Den största ledaren i föreningen var Eric "Hövdingen" Persson som ledde Malmö FF 1937-1975. Eric Persson kom under närmare fyrtio år att vara klubbens starke man. Under Perssons ledning växte Malmö FF fram som en av Sveriges storklubbar. Persson satt även med i svenska landslagets uttagningskommitté.
1943–1952 Medaljtyngda år Efter att ha inlett 1940-talet med placeringarna 10-8-5-5 kom MFF:s första allsvenska serieseger säsongen 1943-44. Den näst sista och avgörande matchen var en "seriefinal" mot AIK på Råsunda och slutade med seger 2-1, och därmed var guldet erövrat. Laget var så påfallande ungt att det under några år hade kallats "Baby team". De flesta av spelarna skulle komma att ingå i klubbens bästa uppställning någonsin, den som tog tre raka guld och som utan förlust vann Allsvenskan 1949-1950. Från och med den första seriesegern var MFF etablerat i allsvenskans absoluta topp. 1940-talet avslutades med placeringarna 3-2-3-2-1. Stormaktstidens MFF mönstrade ett manskap, som sent skall glömmas: Helge "Gripen" Bengtsson, Hasse Malmström, Erik Nilsson, Kjell Rosén, Sture Mårtensson, Kjell Hjertsson, Egon "Hemliga" Jönsson, Calle Palmér, Ingvar Rydell, Sven Hjertsson, Börje Tapper, Arne Hjertsson, Ingvar Gärd och Stellan Nilsson.
Allsvenska rekordsviten säsongerna 1949/50 och 1950/51 Malmö FF vann säsongen 1949/1950 sitt tredje mästerskap med rekordsiffror. Vid allsvenskans slut hade MFF spelat 22 matcher med 20 vunna, 2 oavgjorda och 0 förlorade. Målskillnaden var 82-21 och med 42 inspelade poäng var avståndet till Jönköpings Södra på andraplats, 15 poäng. miniatyr|Malmö FF:s drömkedja 18 augusti 1954.
Malmö FF vann även 1950/1951 års allsvenska mästerskap med stor marginal, 9 poäng före den sensationella nykomlingen Råå IF. Mellan den 6 maj 1949 och den 3 juni 1951 spelade MFF 49 allsvenska matcher i följd utan förlust, varav 23 segrar i följd (15 maj 1949 till 7 maj 1950).
Det lag som bröt den rekordlånga förlustfria sviten var AIK, som den 3 juni 1951 på Råsunda, i säsongens sista match, besegrade MFF med 1-0. Malmö FF:s rekordsvit påbörjades efter en förlust, 0-3 mot just AIK på Råsunda den 1 maj 1949.
1953–1959 Föryngring och fortsatta framgångar Redan till säsongen 1952/1953 hade MFF skapat en helt nytt anfall av unga talanger. Kedjeformationen Charles Gustavsson, Henry Thillberg, Nils-Åke "Kajan" Sandell, Bengt Lindskog och Bertil "Klumpen" Nilsson bidrog starkt till att laget återigen kunde vinna guld 1953 och till att bärga stora silvret såväl 1956 som 1957. Den målfarliga kvintetten kom även att bilda stommen i det svenska landslagets anfall under några år i mitten av 1950-talet.
1960- och 1970-talens dominans miniatyr|Malmö FF:s lag 1960 med bland andra Henry Thillberg, Bertil Elmstedt, Calle Palmér, Ingvar Svahn, Prawitz Öberg och Tore Svensson. Under slutet av 1960-talet inleddes Malmö FF:s storhetstid då klubben dominerade svensk fotboll och fick fram en rad landslagsspelare med den störste i mittfältaren Bosse Larsson. Laget tränades av Antonio Duran som satsade på att utveckla spelarnas fysik genom hårda löppass i Pildammsparken. Många är de spelare som vittnat om Durans hängivenhet och engagemang för sina spelare. Duran ledde MFF till fyra SM-guld och tre andraplatser.
1965 vann man allsvenskan för första gången på tolv år. Då hade man 1964 tappat guldet på mållinjen. Djurgården säkrade ligasegern när man i slutskedet av sin match slog in en straff. 1967 vann MFF återigen Allsvenskan. Bosse Larsson hade gått till Stuttgart och laget ansågs försvagat och hade föregående år bara kommit på plats nio. Utropstecknet var Dag Szepanski som blev skyttekung med 22 mål. 19 av målen kom på pass från Ingvar Svahn.
Under 1970-talet tog klubben en rad SM- och cupguld. 1974, 1975 och 1977 tog man dubbeln. I landslaget spelade under 1970-talet Malmö-profiler som Staffan Tapper, Bosse Larsson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Jan Möller och Thomas Sjöberg. 1974 anlände Bob Houghton som ny huvudtränare. Tränaren Houghtons defensiva zonspel med hög press som spelidé kom att dominera svensk fotboll för decennier framåt. Lagledare var Egon Jönsson.
1979 markerade toppen för Malmö då man tog sig ända fram till final i Europacupen för mästarlag. För den prestationen tilldelades Malmö FF Svenska Dagbladets guldmedalj 1979. På vägen till finalen slog man ut AS Monaco, Dynamo Kiev, Wisla Krakow och Austria Wien. I finalen som spelades på Olympiastadion i München saknades en rad nyckelspelare i MFF. Bosse Larsson och Roy Andersson var skadade och Krister Kristensson som hoppat in i semifinalen hade gått tillbaka till Trelleborgs FF. I finalen tvingades sedan lagkaptenen Staffan Tapper att gå av skadad efter 30 minuter. Malmö förlorade finalen mot engelska mästarna Nottingham Forest FC med matchens enda mål.
1975 efterträdde Hans Cavalli-Björkman Eric Persson som ordförande.
1980-talet: Topplaceringar och nya SM-guld Under andra halvan av 1980-talet dominerade Malmö FF tillsammans med IFK Göteborg den svenska klubbfotbollen. Malmö FF vann Allsvenskan fem år i rad (1985-1989) vilket är rekord, men erhöll inte SM-tecknet mer än två gånger, 1986 och 1988, på grund av dåtidens modell med SM-slutspel efter serien. I mitten av 1980-talet värvades en ny generationen spelare till laget som Jonas Thern, Stefan Schwarz, Joakim Nilsson och Martin Dahlin. 1988 vann klubben SM med Martin Dahlin som allsvensk skyttekung.
Under 1990-talet nådde MFF ofta topplaceringar i Allsvenskan utan att någonsin nå ända fram.
1999–2001: Degradering och nystart 1998 var man i den ovana situationen att få kämpa för att hänga kvar med de gamla spelarna Thomas Sjöberg och Roland Andersson som tränare. 1999 blev MFF nedflyttat efter över 60 år i Allsvenskan och fick spela säsongen 2000 i Superettan.
En ung talang med stort självförtroende vid namn Zlatan Ibrahimović fick allt mer uppmärksamhet både på planen och i media och förlängde kontraktet med MFF, detta trots degraderingen till Superettan och bud från AFC Ajax. Väl tillbaka i högsta serien såldes Ibrahimović för 82,5 miljoner kronor vilket gav klubben goda ekonomiska förutsättningar att åter bli ett topplag i Allsvenskan. I filmen Blådårar 2 är klubbens återtåg till allsvenskan dokumenterat med bland andra en ung Zlatan Ibrahimović medverkande.
2002–2004: Vägen till SM-guld Hasse Borg blev sportchef. Peter Ijeh förvärvades till anfallet inför säsongen 2001 och Niklas Skoog inför 2002 och de båda vann skytteligan var sitt år. Även mittbacken Daniel Majstorovic förstärkte truppen 2001. Laget slutade på andraplats 2002 och på tredjeplats året efter. Inför säsongen 2004 förstärktes truppen ytterligare med brassen Afonso Alves; samma år visades ytterligare en offensiv talang upp men på grund av konkurrensen fick inte Markus Rosenberg plats i startelvan utan lånades ut till Halmstads BK.
Hösten 2004 vann klubben SM-guld igen. Malmös stjärnspäckade trupp kunde efter en rafflande sista omgång säkra guld via 1-0 hemma på Malmö Stadion mot IF Elfsborg. Segermålskytt och SM-hjälte var Jon-Inge Höiland. Det var inte det enda utmärkande för detta året utan man lyckades även få ett publiksnitt på över 20 000, en siffra som är få svenska klubbar förunnad.
2004 tilldelades klubben också Sydsvenska Dagbladets pris Skånebragden.
2005–2006: Nyförvärv och stora förväntningar men utan framgång 2005 fick Malmö FF, i egenskap av svenska mästare året innan, chansen att kvala in till UEFA Champions League. Malmö vann mot Maccabi Haifa i den för Malmö första kvalomgången (3-2, 2-2) men förlorade mot FC Thun (0-1, 3-0). MFF ersatte Markus Rosenberg med bland andra den finländske landslagsspelaren Jari Litmanen. En femteplats i allsvenskan gjorde att man missade chansen till Royal League-spel under hösten.
MFF öppnade säsongen 2006 med nye tränaren Sören Åkeby svagt; man vann bara en seger i de fem första omgångarna. Till ljusglimtarna hörde Jari Litmanen.
Under VM-uppehållet lämnade Afonso Alves och Jon Jönsson klubben. Malmö gjorde dock klart med nyförvärv i finländaren Jonatan Johansson och brassarna Junior och Gabriel. Åkeby gjorde Landskrona-förvärvet Jonas Sandqvist till förstemålvakt och Mattias Asper lämnade MFF.
Under hösten producerade Malmö FF många mål men tappade ledningen i flera matcher. Johansson hann göra 11 mål och kom trea i Skytteligan. Under hela säsongen blev det sex segrar och lika många förluster.
2007: Jimmy Dixon förstärkte och Sören Åkeby lämnade klubben Med Jonatan Johansson, Junior, Niklas Skoog och Marcus Pode i anfallet, nyförvärvet Jimmy Dixon som mittback, Jonas Sandqvist som målvakt och en lång vinter utan turneringar och därmed gott om träningstid såg det lovande ut för MFF. Men när Allsvenskan drog igång gjorde MFF ett mål framåt i 11 av de första 12 matcherna. Resultatet blev alltför många oavgjorda (1-1) och förlorade (1-2) matcher.
Mot slutet av säsongen ekade kraven på Sören Åkebys avgång allt högre från läktarna. Sören Åkeby fortsatte som tränare säsongen ut men kontraktet förlängdes inte. Den egna produkten Marcus Pode såldes till klubben FC Nordsjælland i juni. Jari Litmanen som hade problem med skador lämnade klubben i augusti. Efter säsongen lämnade Yksel Osmanovski klubben efter lång och trogen tjänst då ett nytt kontrakt inte kunde enas om med klubben. Ny tränare inför säsongen 2008 blev Roland Nilsson.
2008: Mellansäsong för Malmö FF miniatyr|Malmö FF spelar mot Halmstads BK på Örjans vall. 21 april 2008