Det arabiska fullblodet (ar: حصان عربي) är en av världens äldsta hästraser.Rupak Khadka: Global Horse Population with respect to Breeds and Risk Status, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) Den härstammar från hela den Arabiska halvön och Mellanöstern där de avlades fram av beduinerna. Araben är en ädel hästras av ökentyp som ofta beskrivs som vacker och elegant. Gångarterna är flytande och med jämna och fria rörelser. Arabhästen uppnår ofta högre ålder än de flesta andra hästraser och de ädlare arabiska hästarna har under flera tusen år använts för att förädla andra hästar, och mer än 80 % av dagens modernare hästraser har under någon tid influerats eller förädlats av araben.
Araben är en av världens mest eftertraktade hästraser, mycket på grund av sin mystik och sitt ädla utseende, men även då de är utmärkta allroundhästar som duger till all slags ridsport, westernridning och speciellt till distansritt då araber är typiska ökenhästar med en mycket stor uthållighet. Trots alla myter om arabens hetsiga humör så är rasen i de flesta fall utmärkta familjehästar som lever länge och är härdiga och motståndskraftiga mot sjukdomar.
Arabiska fullblod har en mycket tydlig och unik karaktär med kort rygg, rundad nacke och en tydligt inåtbuktande nosprofil. Huvudet är lätt trekantigt med liten mule och platt panna. Araben har oftast även bara 17 revben, 16 svanskotor och 5 ländkotor i jämförelse med de normala 18 revben, 17 svanskotor och 6 ländkotor som hos andra hästar. De färre svanskotorna bidrar till arabens höga svansföring vid rörelse. Araberna blir oftast mellan 145 och 161 cm i mankhöjd och förekommer i alla färger utom black, tigrerad och färgerna orsakade av creamgenen, t.ex. isabell och gulbrun. Inte heller konstantskimmelanlaget finns i rasen, men det förekommer ändå att hästar är registrerade som till exempel brunskimmel, som i dessa fall är en felaktig benämning på en häst som är (avblekbar) skimmel född brun. Skäck finns bara i betydelsen sabino, men de sabinoliknande mönster som finns hos araben orsakas inte av sabinogenen Sb1.
Historia thumb|right|240px|Det arabiska fullblodet kännetecknas av en smal, ädel exteriör, inåtbuktande nosrygg och en svans som ofta hålls högt vid rörelse. Det arabiska fullblodet har med stor säkerhet funnits i över 4000 år, men det finns en sannolikhet att de har framavlats mycket tidigare än så. Det arabiska fullblodet räknas som den absolut äldsta hästrasen som framavlats av människan. I de arabiska länderna hyllades det arabiska fullblodet med olika sorters tävlingar och uthållighetsprov där de olika uppfödarna skulle visa upp det arabiska fullblodets egenskaper. Beduinerna värderade sina hästar mycket högt och skyddade dem så gott de kunde i det hårda ökenklimatet, bland annat lät de hästarna bo hos sig i tälten vid dåligt väder och gav dem vatten innan de själva drack.
Arabernas förfäder anses vara häst typ 4 som senare utvecklades till ädla ökenhästar. När man idag talar om ökenhästar menar man oftast araber, turkmenska hästar eller berberhästar. Under 1700-talet i England hade man dock ett stort antal namn för ökenhästar när man skulle utveckla sin egen fullblodshäst, det engelska fullblodet. Bland annat delade man upp dem i syriska, turkmenska, berbiska och persiska hästar, allt beroende på varifrån de kom. En av de tre största stamfäderna till det engelska fullblodet, Godolphin Arabian, var bland annat väl omdiskuterad om huruvida han var ett arabiskt fullblod eller en Berberhäst, medan Byerley Turk ansågs vara antingen arab eller turkmensk. Enbart Darley Arabian var av tydligt arabisk härkomst.
Exakt hur det arabiska fullblodet utvecklades är osäkert men man vet att en häst med tydlig arabisk karaktär levde på Arabiska halvön cirka 2500 f.Kr. Beduinerna som har starka band till araben, går i sin tradition 3 000 år tillbaka i tiden till ett sto vid namn Baz och en hingst som hette Hoshaba. Stoet skulle ha fångats in i Jemen av en sonsons sonson till Noak som även han hette Baz. Beduinerna var väldigt noga med att hålla linjen ren och praktiserade en försiktig och selektiv avel, med en del inavel för att de bästa egenskaperna skulle föras vidare till nästa generation. Beduinerna höll även hårt på muntliga traditioner, därför skrevs aldrig hästarnas stamtavlor ner. Enbart en man bestämde sig för att sätta arabens historia i skrift. Den arabiska historikern El Kelbi satte sig ner år 786 e.Kr och han lyckades berätta en berättelse som gick mer än 3 000 år tillbaka i tiden och även om boken innehöll mer sagor än fakta så kartlade han arabernas urgamla anor.
En mer vetenskaplig teori är baserad på de fyra grundtyperna, som utvecklades ur primitiva vildhästar för flera tusen år sedan. Häst typ 4 var en mycket slank ökenhäst som levde på stäpperna i västra Asien. Denna hästtyp var dock mycket liten med en mankhöjd på 110–120 cm. Den moderna motsvarigheten anses vara den kaspiska miniatyrhästen, en mycket liten hästras från Kaukasien. En teori finns om att den kaspiska hästen ingick i utvecklingen av det arabiska fullblodet genom att de utavlades med större turkmenska hästar. En teori anser även att araben kan räknas som en ättling till den mycket primitiva och numera utdöda Tarpanen som levde vilt på stäpperna i Eurasien och skogarna i Europa. Detta är dock mer än gissning och ännu har inga bevis hittats som stödjer denna teori. Tarpanens inflytande bör i så fall vara så litet att det inte går att urskilja i ett DNA-test.
Forskningar på araben har genomförts sedan flera hundra år tillbaka och forskarna har nu hittat eventuella bevis för att araben även kan ha utvecklats ur en egen underart till hästen som hittills varit okänd. Denna art kallas än så länge equus caballus pumpelli. Denna häst kan ha varit en prototyp till araben som domesticerades av beduinerna för 4 000–5 000 år sedan. Många forskare är dock överens om att araben spreds över hela Mellanöstern och Arabiska halvön under utbredningen av islam.
Beduinernas avelssystem thumb|left|En beduin på en arabisk häst, tidigt 1900-tal Under flera hundra år höll beduinerna koll på stamtavlorna till sina hästar genom muntlig tradition. De mest renrasiga kallades för Asil-araber och det var strikt förbjudet att korsa två hästar som inte var Asil-araber. Att korsa en asil-arab med en icke-asil gick däremot bra för att undvika inavel. Ston var mest värdefulla bland beduinerna och användes både till avel och ridning. De viktigaste linjerna inom den arabiska rasen grundades även på ston medan man i moderna avel går på hingstlinjerna. Beduinerna kastrerade dock aldrig hingstarna även om de ansåg att okastrerade hingstar var alldeles för heta för att använda inom krigföringen. Många hingstföl såldes därför, eller dödades. Enbart de bästa hingstarna behölls för avel.
Under åren utvecklades flera olika typer eller linjer som alla hade sina egna unika egenskaper. Idag räknar man de fem ursprungliga linjerna till "Keheilan", "SeglawiSeglawi", "Abeyan", "Hamdani" och "Habdan". Det fanns även flera linjer i olika lokala uppfödningar, men dessa fem räknas som de främsta linjerna och alla araber som inte kan spåras till dessa linjer räknas inte som Asil-araber. Beduinerna trodde mycket starkt på renrasig avel och avlade helst inte utanför de fem linjerna. De menade att om ett sto avlades med en "oren" hingst skulle dennes ättlingar för alltid vara kontaminerade. Under mitten av 1950-talet skrev Carl Raswan, en författare och arabälskare, att han trodde att det i grund och botten bara fanns tre blodslinjer som representerade kroppstyper snarare än förfäder. Han beskrev dessa väldigt utförligt och namngav dem till "Kehilan" (maskulin typ), "Seglawi" (feminin typ) och "Muniqi" (en snabb kapplöpningstyp).
Dessa mycket komplexa blodslinjer och typer var en del av beduinernas vardagliga liv. Beduinerna kände till härstamningen in i minsta detalj, tack vare den muntliga traditionen. Beduinerna använde även samma system i all slags avel, bland annat kameler och salukihunden, men även inom den egna familjen. Den första nedskrivna dokumentationen av beduinernas hästavel som myntade uttrycket "arabhäst" härstammar från 1330-talet. Senare DNA-tester på moderna araber har dock visat att två hästar som bevisligen tillhör samma linje inte alls bör tillhöra samma ätt.
Arabens spridning
Dagens forskning har visat att araben först spreds med spridningen av islam med sin början under 600-talet e.Kr. De arabiska fullbloden spreds först till norra Afrika genom landbryggorna mellan Asien, sydöstra Europa och norra Afrika. Arabiska hästar fanns därför i norra Afrika redan under antiken. Målningar och fornfynd från antikens Egypten visar ofta stridshästar med arabens karaktäristiska inåtbuktande nosprofil och numera har Egypten en egen stam av arabiska hästar som kallas egyptisk arab. Araben bör även ha spridits från Egypten till södra Europa då fynd som härstammar från antikens Grekland och även under romerska kejsardömets storhetstid visar även hästar med tydligt arabiska drag. thumb|Vilhelm I av Wurttemberg var mycket förtjust i arabiska hästar och grundade bland annat Marbach-stuteriet i Wurttemberg i Tyskland år 1817. Under 700-talet f.Kr invaderades även Spanien och Portugal av morerna från norra Afrika. Med sig hade de bland annat sina egna Berberhästar, men även ett stort antal arabiska fullblod. Under korståget som startade år 1095 invaderades Palestina av britterna och många arabiska hästar fördes tillbaka till Storbritannien som krigsbyten. Ökenhästar, och då även araber, spreds även till Europa från Turkiet under det osmanska riket mellan 1200-talet och början av 1900-talet. Det var under den här tiden som flest antal araber fördes till Europa, bland annat när turkarna skickade över 300 000 beridna soldater till Ungern år 1522. Många av dessa red på renrasiga arabiska fullblod som man hade tagit som krigsbyte under olika räder på arabiska halvön. 1529 nådde turkarna Wien i Österrike där de stoppades av den polska och ungerska armén. Hästarna beslagtogs och blev grunden till den förstklassiga avel av araber som idag bedrivs i Polen och Ungern.
I Europa användes arabhästarna ofta för att skapa lättare och snabbare stridshästar av tunga kallblodshästar. Bland annat var Napoleon I:s favorithäst Marengo ett arabiskt fullblod. Nu importerades även de tre arabiska hingstar som skulle bli de tre stamfäderna till det engelska fullblodet. Större stuterier för avel av araber startades över hela Europa och i Ryssland under 1700-talet och 1800-talet, bland annat Babolna-stuteriet i Ungern år 1789 och Marbach-stuteriet i Tyskland som startades av kejsaren Vilhelm I, kung av Wurttemberg år 1817. Det absolut främsta stuteriet var dock Crabbet Arabian Stud i England som startades 1878 av poeten Wilfrid Scawen Blunt som gjorde många resor till Mellanöstern för att ta hem högklassiga arabiska fullblod till sin avel. En av de absolut viktigaste hingstarna i den moderna arabens historia var Skowronek, en skimmelfärgad hingst född i Polen, som köptes av Wilfrids dotter Judith Blunt-Lytton för att användas i aveln på Crabbet Arabian Stud.
Under 1500-talet och 1600-talet koloniserades även den amerikanska kontinenten, främst av spanska conquistadorer. Dessa hade då med sig arabiska fullblod som härstammade från de araber som lämnats efter morernas invasion cirka 800 år tidigare. Tillsammans med de spanska hästarna och berberhästar har araberna ett stort inflytande på nästan alla dagens amerikanska hästraser. Till Australien importerades de första hästarna under 1800-talet då ön koloniserades. Än idag kan många araber som är födda i Australien spåras till en och samma hingst som kallades "Old Hector". Även engelska fullblod som fötts i Australien kan spåras till denna hingst. De flesta araber som importerades till Australien kom från England och var framavlade vid Crabbetstuteriet.
Arabens mytologi och legender