Åke Joel Ohlmarks, född 3 juni 1911 i Kristianstad, död 6 juni 1984 i Crist di Niardo i Brescia i Italien, var en svensk religionshistoriker, författare och översättare. Han är känd som författare av böcker inom främst historiska ämnen, men även som översättare. Han har bland annat översatt Shakespeares dramer, islänningasagorna, Sagan om Ringen och Gormenghast.
Biografi Åke Ohlmarks var son till grosshandlaren Joel Ohlmarks och Anna-Lisa Larsson. Han studerade nordisk filologi och religionsvetenskap i Lund, och disputerade vid Lunds universitet 1937 på avhandlingen Heimdalls Horn und Odins Auge: Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte. Emellertid fick han inte docentbetyg på sin avhandling och blev därför utestängd från en akademisk karriär. I sin bok Doktor i Lund som gavs ut 1980 anklagar han uttryckligen Lauritz Weibull som satt i betygskommittén för att ha konspirerat och i sammansvärjning med andra akademiker i Lund sänkt betyget på hans avhandling. Weibull ville enligt Ohlmarks underkänna avhandlingen helt. Inte heller den 1939 publicerade boken Studien zum Problem des Schamanismus resulterade i docentur.
Ohlmarks arbetade som lektor i svenska vid Tübingens universitet i Tyskland mellan 1933 och 1934, vid Islands universitet i Reykjavik mellan 1934 och 1935 samt vid Greifswalds universitet i Tyskland mellan 1941 och 1945. 1944 grundade Ohlmarks ett religionsvetenskapligt institut i Greifswald tillsammans med den tyskkristne teologen Wilhelm Koepp.Heinrich (1997). Han lämnade Greifswald och återvände till Sverige ett par veckor innan Sovjetunionens armé intog staden under andra världskriget.
Under 1950-talet arbetade Ohlmarks som manusansvarig på företaget Europafilm. Senare arbetade han som översättare och författare fram till sin död. Ohlmarks översatte bland annat Shakespeare, Dante, Koranen, Nostradamus profetior, dikter från poetiska Eddan och de svenska landskapslagarna till modern svenska.
Som översättare gjorde sig Ohlmarks känd för sitt ofta ganska fria förhållningssätt till originaltexterna.Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord ”Åke Ohlmarks”). Gunnar Jarring konstaterar i Svenskt biografiskt lexikon att Ohlmarks sinne för vetenskaplig noggrannhet inte var särskilt utvecklat och att hans omfångsrika produktion därför måste läsas med ett försiktigt och kritiskt öga även när det gäller sakuppgifter.
I en artikel i tidskriften Lundagård attackerade Ohlmarks 1933 vänstersinnade och liberaler vid universitetet och framhöll i stället ”de handlingskraftiga tyskarna”. Under andra världskriget var han verksam i Tyskland. I sitt samarbete med nazisterna tvingades han till eftergifter men försökte samtidigt behålla sin akademiska integritet. Den tyske historikern Dieter Langewiesche beskriver ett sådant förhållningssätt som vanligt bland akademiker i dåtidens Tyskland. Den svenske historikern Andreas Åkerlund beskriver Ohlmarks position som en blandning av ”anpassning, samarbete och okunnighet”.Åkerlund (2008), s. 565–566. I senare verk hävdar Ohlmarks indirekt att han tagit avstånd från Nazityskland i och med den tyska ockupationen av Danmark och Norge.Doktor i Lund, s. 184. Några spår av antisemitism finns inte i Ohlmarks verk.Åkerlund (2008), s. 561.
Ohlmarks var gift 1941–1954 med Elsa Ingår Solveig Andersson, 1954–1957 och 1959–1967 med Letty Steenstrup och sista gången från 1969 med filosofie doktor Monica Hedwig Suter, som avled 1983.Svenskt biografiskt lexikon Ohlmarks hade en dotter i första äktenskapet.
Studentikosa verk När Ohlmarks var nyanländ student vid Lunds universitet upptäcktes hans begåvning för den speciella studenthumorn. Denna fick han till exempel tillfälle att odla i tillfällighetsdikter vid nationsfester, inte minst i den speciella lundensiska versformen Q-vers. Under åren 1932–1933 var han redaktör för studenttidningen Lundagård, där han fick tillfälle att visa sina talanger på Q-vers. Han deltog också i spexen, både som författare och aktör. Som författare medverkade han bland annat till Det gamla spelet om En Far och Drottningen av Saba.
Senare verk Ohlmarks var en mycket produktiv författare med en lång rad publikationer inom olika ämnesområden, men den största delen av hans författarskap var naturligt nog centrerad kring hans egna specialområden, det vill säga religionshistoria, fornhistoria och nordiska språk. När det gäller religionshistoria fokuserade han redan i avhandlingsarbetet på asatron, och senare på schamanismen. Från senare år finns även skrifter om Egyptens gudar, om shiitisk islam, och om buddhism. År 1950 utkom ett stort standardverk i två band – Svenskarnas tro genom årtusendena. Till religionshistoriken anknyter även Ohlmarks intresse för det övernaturliga, vilket han ägnade en rad böcker åt. Under lektorstiden på Island fördjupades hans kunskaper i isländska, vilket ledde till översättningar, både Eddadikterna (Poetiska Eddan och Snorres Edda ), Konungasagorna och i början av 1960-talet alla islänningasagorna. Förutom översättningarna utkom även böcker om fornnordisk lyrik, eddadikterna och om de nordiska gudarna.
Ohlmarks skrev ett stort antal böcker om svenska och utländska kungligheter (inklusive en biografi över Gustaf V). Förutom ett antal självbiografiska verk, skrev Ohlmarks också en personligt färgad biografi över vännen Sten Broman. En mindre del av Ohlmarks böcker är skönlitterära, bland annat en serie böcker om Skåne med historisk anknytning. Han vann 1960 första pris i tävlan om stora skandinaviska romanpriset med romanen Ödesdygnet.
Översättningar Storprojekt Ett av Ohlmarks stora översättningsprojekt var den fornvästnordiska litteraturen. Där slutförde han översättningen av Eddadikterna i fyra band, delar av skaldediktningen i två band, Heimskringla, den första kompletta svenska översättningen av de isländska sagorna i fem band, och slutligen Snorres Edda. Ohlmarks översatte även Wulfilas Silverbibel, Den gudomliga komedin samt 27 av Shakespeares dramer.
Sagan om Ringen
Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen följde äldre principer där idealet var att tolka originaltexten i en stil som var naturlig för en själv och för ens egen tid.Strömbom, Charlotte "God åkermark eller fet och fruktbar mylla? – Om Erik Anderssons och Åke Ohlmarks översättningar av J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings" (29 januari 2009) i nättidskriften Vetsaga, ISSN 1654-0786, läst 29 januari 2009 Även om översättningen först emottogs positivt, kom en del Tolkien-vänner att bli kritiska. Man menade att Ohlmarks tagit sig för stora friheter, och därigenom brutit med Tolkiens strama stil. I vissa fall är det också fråga om grova felöversättningar (t ex feltolkningar av idiomatiska uttryck). En nyöversättning av Tolkiens verk gjordes 2004 av Erik Andersson och Lotta Olsson i en stil som är trognare originaltexten. Efter flera konflikter bland annat med J.R.R. Tolkiens son Christopher, skildrade i boken Tolkiens arv (1978), tog Ohlmarks 1982 avstånd från Tolkien och utgav boken Tolkien och den svarta magin.
Bibliografi
Publikationer om religions- och fornhistoria 1936: Isländska hov och gudahus, i: Bidrag till nordisk filologi tillägnade Emil Olson den 9 juni 1936, ss. 339–355. 1936: Totenerweckung in Eddaliedern, i: Arkiv för nordisk filologi 52, ss. 264–297. 1937: Heimdalls Horn und Odins Auge: Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte, Erstes Buch (I–II) Heimdallr und das Horn, Lund. 1939: Studien zum Problem des Schamanismus, Lund. 1939: Anmärkningar och genmäle angående Heimdall, i: Arkiv för nordisk filologi 54, ss 354–363. 1939: Arktischer Schamanismus und altnordischer Seiðr, i: Archiv für Religionswissenschaft 36, ss 171–180. 1941: Stellt die mythische Bifrost den Regenbogen oder die Milchstrasse dar? Eine textkritisch-religionshistorische Untersuchung zur mythographischen Arbeitsmethode Snorri Sturlusons, (Meddelande från Lunds astronomiska observatorium, Ser. II Nr. 110), Lund. 1941: Das Grabschiff. Studien zur vorgeschichtlichen nordischen Religionsgeschichte, i: Zeitschrift für systematische Theologie 18, ss 150–158. 1943: Studien zur altgermanischen Religionsgeschichte. 4 Aufsätze, Leipzig. 1943: Die klassischen Isländersagas und ihr Ehrbegriff, i: Grundmann, Walter (Hg.), Die völkische Gestalt des Glaubens, Leipzig, ss 157–220. 1944: Thomas Thorild als Vorläufer der neuzeitlichen Religionswissenschaft, Greifswald (tills. m. Lars Åkerberg). 1944: Alt-Uppsala und Urnes. Untersuchung zur Entstehung der Dreischiffstabkirche und des ältesten germanisch-heidnischen Kulthauses, (Meddelande från Lunds astronomiska observatorium, Ser. II Nr. 115), Lund. 1944: Alt-Uppsala und Arkona, in: Vetenskapssocieteten i Lund, Årsbok 1943, Lund, ss 79–120. 1945: ”Toalettredskapen” och solreligionen under yngre bronsåldern, in: Fornvännen 40, ss 337–358. 1946: Gravskeppet. Studier i förhistorisk nordisk religionshistoria, Stockholm. 1947–1950: Svenskarnas tro genom årtusendena I–II, Norlin Del 1: Hedendomen Del 2: Missionstid och katolsk tid 1947: Antiken och den äldre medeltiden 1948: Europeiska färder och forskningar fram till "upptäckternas tidevarv" 1948: Kristna skådare och skalder i vårt land. Från Petrus de Dacia och Birgitta till Hjalmar Gullberg och Johannes Collin 1951: Svenska krönikan. Vår kulturhistoria. (tills. m. Nils Erik Bæhrendtz) 1956: Snorre Sturluson, versakrobaten 1962: Resa till Greklands gudar 1962: Fornsvensk lyrik, FIB:s lyrikklubb 1963: Resa till Egyptens gudar, Termac 1963: Skånes äldsta hävder, Scania. 1963: Hällristningarnas gudar_ En sammanställning och ett förklarningsförsök, Kronos. 1963: Nya himlar jag skådar: Versparafras på Uppenbarelseboken, Gummessons 1963: Asar, vaner och vidunder: Den fornnordiska gudavärlden saga, tro och myt, Bonniers 1964: Det kulturhistoriska Sverige i bygd för bygd. Band 1: Sydsverige (Sveogöterna rike) 1964: Resa till Israel: Landet som skapade Bibeln, Termac 1964–68: Sveogöternas rike: Det kulturhistoriska Sverige bygd för bygd. 1964: Sydsverige 1965: Mellansverige 1967: Svealand 1968: Nordsverige 1966: Hällristningar. (Pehr Hasselrot, foto) 1967: Grottmålningar, Zindermans. 1970: Gudatro i forntid, Gummesson 1971: Svearna i saga och hävd, Rabén & Sjögren 1971: Vikingarnas gudar 1973: Sagan om Nibelungarna, Gebers. 1974: Svenskarnas religion – Från istiden till våra dagar (med Berndt Gustafsson), Verbum 1975: Fornnordisk ordbok 1978: 100 svenska runinskrifter, Plus. 1979: Vårt nordiska arv: Från 10 000 f.Kr. till medeltidens början, Stureförlaget. 1981: Asasagan, LT:s förlag 1981: Vikingatågen och runstenarna, Sjöstrands. 1983: Fornnordiskt lexikon (2:a uppl. av "Fornnordisk ordbok").
Om kungar och härskare 1956: Sveriges hundra kungar från Ynglingaätten till Gustav VI Adolf (red. C. Bernadotte och O. Wieselgren) 1972: Alla Sveriges kungar 1972: Våra kungar – från äldsta tid till våra dagar, Stureförlaget 1973: Alla Sveriges drottningar, Gebers. 1979: Alla Kinas härskare, Bonniers 1979: Alla Irans härskare, Sjöstrands 1979: Alla Sveriges prinsessor, AWE / Gebers 1980: Alla Sveriges prinsar, AWE / Gebers 1980: Alla Rysslands härskare, Bonniers 1980: Stamträd över Europas furstehus, Bokförlaget Plus 1983: Konungen är död. En tusenårskrönika om svenska monarkers slut, Corona 1983: Gustaf V. Med folket för fosterlandet. Wiken
Skönlitteratur 1960: Ödesdygnet. En roman om Ingjald Illrådes sista timmar. Stora Skandinaviska Romanpriset. Wahlström & Widstrand 1961: Den allra trognaste konungen, Wahlström & Widstrand. 1975–1980: Romanserie från Skånes vikingatid och medeltid 1–6, LT:s förlag 1975: Konungariket Skånes undergång 1976: Striden om strutkronan 1977: Av skånekungars blod 1978: Absalon. Skånes djävul. 1979: Skånska riddersmän. Från Skåne och Danmark 1202–1332 1980: Skåne åter kungarike – Från nordens medeltid 1330–1363 1980: Dubbelörnen
Memoarer 1951: Minnen från 20-talet i Malmö läroverk (i samlingsverket Sveriges studenter, huvudred. B: Söderberg)