miniatyr|300px|Varbergs torg och kyrkan 1859. Oljemålning av Birger Sjöberg. Varbergs historia går tillbaka till medeltiden, då Halland ännu tillhörde det danska riket, men det exakta årtalet för stadens grundläggande är inte känt. Inte heller när den fick stadsprivilegier är känt, men borgare i staden omnämns i Erikskrönikan år 1309, så Varberg måste ha blivit en stad i juridisk mening före detta år. Vid denna tid hette staden Getakärr och låg omkring en kilometer norr om det nuvarande torget. Från Getakärr återstår endast Getakärrs kyrkoruin.
På ett vårdkasberg i närheten av Getakärr anlade under 1200-talets sista decennier den danske stormannen Jacob Nielsen, greve av Norra Halland, en borg som skydd åt sig sedan han lysts fredlös efter mordet på kung Erik Klipping 1286. Borgen kom att få namn efter vårdkasberget (vardhberg, "vaktberg"), vilket gett upphov till namnet Varberg, som ursprungligen endast avsåg själva borgen. I början av 1400-talet fick Getakärr/Varberg konkurrens av en ny stad, Ny Varberg, som grundats några kilometer norrut av oklara anledningar. Ny Varberg kom snart att helt konkurrera ut Getakärr/Varberg, som i slutet kallades Gamla Varberg.
Den medeltida borgen byggdes i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet till en för tiden mycket modern fästningsanläggning efter holländaren Hans van Stenwinkels ritningar, se Varbergs fästning. Efter att fästningen stod klar 1618 har den aldrig varit inblandad i något slag eller krig.
Ny Varberg brändes av svenskarna år 1612 under Kalmarkriget. Kung Kristian IV beslöt då att Varberg skulle flyttas. Staden återuppbyggdes efter en kunglig befallning år 1613 vid nuvarande Platsarna vid fästningen, denna stad kallas därför Varberg på Platsarna. 1645 blev Varberg svenskt genom freden i Brömsebro. Nästan hela staden förstördes i en eldsvåda 1666, och flyttades då till sitt nuvarande läge.
Gamla Köpstad Det berättas av tradition att Gamla Köpstad, som idag är en mindre ort i Träslövs socken, skulle ha varit Varbergs tidigaste föregångare på 1200-talet. Topografen och författaren Jacob Richardson (1687–1759) skriver följande i Hallandia antiqua et hodierna på 1750-talet:Sandklef 1963, s. 2.
Även Richardsons mer sentida kollega Sven Peter Bexell (1775–1864) ger i Hallands historia och beskrifning (1817) en beskrivning av Gamla Köpstad. Han beskriver "Ruinarne efter det fordna Warberg", med resterna av ett litet kapell med tillhörande kyrkogård och gravar. Bexell talar också om en stadsport och en brunn "af ganska ansenlig widd".
Sven Peter Bexells teori om det första Varberg vid Gamla Köpstad har dock fullständigt avfärdats av senare historiker. Albert Sandklef (1893–1990), mannen som grundade Varbergs Museum, skriver i Varbergs historia (1963) att de "synes sakna all grund".Sandklef 1963, s. 3.
Dock antyder ortnamnet Gamla Köpstad att det funnits en handelsplats på stället. I Halland finns sådana ortnamn även i Köpinge i Laholms kommun och i Köpstaden i Onsala i Kungsbacka kommun. Dessa platser har dock inte haft stadsprivilegier, utan var platser där man vid särskilda tillfällen höll marknad. De kan ha haft viss fast bebyggelse, men mestadels skedde köpenskapen i tält. En koppling mellan handelsplatsen Gamla Köpstad och staden Varberg låter sig göras, och Gamla Köpstad kan ha varit ett embryo som blev staden Varberg.Blom (red.) 1993, s. 51.
Getakärr
Inget vet exakt när Varbergs grundades, och man vet heller inte orsaken till att staden anlades. Ursprungligen hette staden heller inte Varberg – det namnet dyker upp i källorna som beteckning på själva staden först på 1400-talet. Däremot tros Varbergs slott redan från början ha kallats Varberg. Det äldsta Varberg hette istället Getakärr. I ett dokument från 1343 skrivs namnet "villa Getakir", vilket är det äldsta bevarade skriftliga materialet där namnet förekommer. Dock nämns namnet redan av Saxo Grammaticus i samband med slaget vid Nissan 1066 (skrivs Getsjö) samt i Håkon Håkonssons saga år 1286.Blom (red.) 1993, s. 54. Man vet inte hur omfattande Getakärr var vid denna tid.
När Getakärr fick stadsprivilegier och därmed i juridisk mening blev en stad är inte heller känt, men borgare i staden nämns i Erikskrönikan 1309.Blom (red.) 1993, s. 55.
Getakärr var beläget strax norr om Varbergs nuvarande centrum. Staden hade en kyrka av gråsten, varav idag endast ruiner kvarstår (se Getakärrs kyrkoruin). Arkeologiska utgrävningar i Getakärr har gjorts, till exempel utgrävningen av själva kyrkan 1937–1938Kärrdahl 1971, s. 61. och på 1980-talet provschakt i staden, men dessa utgrävningar är alldeles för blygsamma för att man ska kunna veta något om Getakärrs stadsplan. De arkeologiska lagren är daterade från 1200-talets andra hälft fram till 1400-talet. Bland fynden finns keramik och mynt.
Varbergs slott miniatyr|De sammansvurna rider från Finderup efter mordet på Erik Klipping Cecilianatten 1286, historiemålning av Otto Bache, olja på duk, 1882. miniatyr|Danskarna erövrar Varbergs slott 1569, samtida kopparstick av Frans Hogenberg. Bakgrunden till anläggandet av Varbergs slott är mordet på kung Erik Klipping i Finderup på Jylland år 1286. Stormannen och greven Jacob Nielsen anklagades för mordet. Han lystes fredlös och flydde därför till Norra Halland, det vill säga Halland norr om Ätran, som han tre år tidigare tilldelats som grevskap. På Vardhberget vid Getakärr lät han uppföra en försvarsanläggning.Blom (red.) 1993, s. 101. Namnet på detta berg, som betyder "vaktberg", har gett staden Varberg dess namn och syftade ursprungligen bara på slottet.
Varbergs slott var ursprungligen av blygsam omfattning, och bestod sannolikt till en början bara av en kastal som sedan utökades med ytterligare ett stenhus och en stenmur mot havet. Den norske kungen Erik Prästhatare och dennes efterföljare på tronen Håkon Magnusson understödde greve Jacob och försvarade Norra Halland. Från Norge kom hantverkare och byggmaterial, och 1305 överlät greven slottet i den norska kungamaktens händer. Då Håkon Magnussons dotter Ingeborg och svenske hertigen Erik Magnusson trolovades fick de Varbergs slott i förläning. Hertig Erik dog 1318 efter Nyköpings gästabud, men parets son Magnus valdes till svensk kung året därpå samt ärvde den norska tronen efter sin morfar. Under kung Magnus regeringstid fick Varbergs slott en viktig roll i nordisk politik, då kungamöten hölls och fredsfördrag undertecknades på slottet. 1366 övergick slottet i dansk ägo sedan kung Valdemar Atterdag erövrat länet. Unionsdrottningen Margareta tillbringade även hon mycket tid på Varbergs slott.Blom (red.) 1993, s. 103.
Nordiska sjuårskriget
Under nordiska sjuårskriget var Varbergs slott inblandat i stridigheter. Efter att Älvsborgs fästning fallit i danskarnas händer (se Älvsborgs lösen) 1563 var Sverige helt avskuret från Västerhavet. Svenska trupper trängde fram i Viskadalen 1565, och sedan den danske befälhavaren på Varbergs slott vägrat kapitulera inleddes en beskjutning av slottet. Efter tre dagar föll Varbergs slott och intogs av svenskarna.Blom (red.) 1993, s. 102.
1569 var de danska trupperna tillbaka vid Varberg under Daniel Rantzaus befäl. Man började beskjuta slottet, och sedan Rantzau dödats av en svensk kula övertogs befälet av kung Fredrik II personligen. Efter att den svenske befälhavaren Bo Birgersson Grip stupat kapitulerade svenskarna och Varbergs slott föll åter i danska händer.
Ny Varberg
I början av 1400-talet grundades ytterligare en stad i norra Halland, kallad Ny Varberg. Liksom i fallet Getakärr är Ny Varbergs historia höljd i dunkel. Vid de stadsbränder som flera gånger härjat Varberg har mycket arkivmaterial gått förlorat. Man vet att staden grundades någon gång mellan 1429 och 1434. Det är okänt varför en stad anlades i den redan befintliga staden Varbergs absoluta närhet, men det tycks ha funnits en konkurrens mellan Gamla Varberg och Ny Varberg. Att den nya staden fick samma namn som den gamla tyder på att det fanns en vilja att Ny Varberg skulle ta över Gamla Varbergs roll i norra Halland.Blom (red.) 1993, s. 58. Många historieforskare har försökt ta reda på vem som grundade Ny Varberg, men utan att lyckas.Blom (red.) 1993, s. 59.
Ny Varbergs läge låter sig däremot förklaras av det strategiska handelsläget, cirka 0,7 kilometer från kusten omedelbart norr om Himleån, där denna flyter samman med den så kallade Munkån. Himleån och Munkån förbands av en grävd vallgrav, så att staden var omgiven av skyddande vatten på alla sidor. En 700 meter lång kanal förband Ny Varberg med havet, på vilken handelsvaror transporterades på pråmar mellan staden och handelsskeppen ute vid havet.
Ny Varberg har varit föremål för omfattande arkeologiska utgrävningar, men ändå är det bara en liten del av stadens område som är utgrävt. Under 1400-talet var stadens yta troligtvis begränsad till omkring 6 000 kvadratmeter. Husen har troligen mestadels varit envåningshus av trä på enkla stengrunder.Blom (red.) 1993, s. 61.
Under början av Kalmarkriget (1611–1613) mellan Danmark och Sverige finns vittnesmål om hur Varbergs slott och Ny Varberg förbereddes för krig. På kunglig order bunkrades proviant på slottetSandklef 1963, s. 175. och Mogens Gyldenstjerne fick i uppdrag att befästa Ny Varberg sedan svenskarna 1565 förstört stadens befästningar.Sandklef 1963, s. 175–176. Trots förstärkningarna brändes Ny Varberg ner av svenskarna natten den 4 februari 1612.Sandklef 1963, s. 177.
Vor Frues kloster miniatyr|Modell av Vor Frues kloster i Ny Varberg. Vor Frues kloster,Länsstyrelsen i Hallands län: Vor Frues kloster. (Informationsskylt på platsen för Vor Frues kloster i Ny Varberg.) tillhörigt Karmelitorden och tillägnat jungfru Maria, i Ny Varberg grundades av slottsherren Åke Axelsson Tott, troligtvis någon gång mellan åren 1472 och 1477. Tott hade varit landsflyktig i Sverige, men återfick 1472 Kristian I:s gunst och befattningen som länsherre i Varbergs län. Han tycks därför någon gång före sin död 1477 ha grundat klostret för att tacka Gud.Sandklef 1963, s. 117. Mycket litet är känt om klostret.Sandklef 1963, s. 115.
Klostret stängdes 1531 i och med reformationen, men klosterbyggnaderna kan ha använts som sjukhus därefter. Bland de arkeologiska fynden från klostret finns skärvor av stengods och glas, vilket tyder på att munkarna haft kontakt med kontinenten.
Det fanns även ett cistercienserkloster vid Klosterfjorden norr om Varberg, se Ås kloster.
Fästningsbygget 1589–1618 miniatyr|stående|Kristian IV av Danmark lät bygga om Varbergs slott till en stark fästning och beslutade 1613 att flytta staden. Målning av Pieter Isaacsz. Varbergs fästning konstruerades av byggmästaren Hans van Stenwinkel, en holländare som 1583 utnämndes till "Kongelig Bygmester" i Danmark. Detta skedde under Kristian IV:s regeringstid. 1589 höjde Danmarks regering Stenwinkels lön till 300 daler, och han fick samtidigt i uppdrag att bygga Akershus, Bohus och Varbergs fästningar. Man vet att Stenwinkel haft nytta av Daniel Specklins verk Architectura von Vestungen; hans exemplar av boken finns bevarat i Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.Sandklef 1963, s. 273–274.
Det tycks som om arbetena i Akershus, Bohus och Varberg hade kommit igång i mars 1593.Sandklef 1963, s. 274. Då Stenwinkel samtidigt arbetade med fästningsbyggena i Akershus, Bohus och Varberg anställdes byggmästaren Christoffer Ulmer i februari 1595 för att under Stenwinkels överinseende leda bygget i Varberg.Sandklef 1963, s. 275.
Hösten 1617 var Varbergs fästning i det närmaste färdig, allt efter Stenwinkels ritningar. Fram till våren 1618 pågick de allra sista murningsarbetena. Ändra fram till räkenskapsåret 1619–1620 pågick mindre arbeten på fästningens vallar, men under denna tid var varken murare eller kalkslagare anställda vid bygget.Sandklef 1963, s. 291. Man beräknar att två miljoner dagsverken utfördes under fästningsbygget.
Staden på Platsarna 1613–1666