Nöttja socken i Småland ingick i Sunnerbo härad i Finnveden, ingår sedan 1971 i Ljungby kommun och motsvarar från 2016 Nöttja distrikt i Kronobergs län.

Socknens areal är 69,07 kvadratkilometer, varav land 66,08. År 2000 fanns här 229 invånare. Kyrkbyn Nöttja med sockenkyrkan Nöttja kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik Nöttja socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Nöttja församling och för de borgerliga frågorna till Nöttja landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Annerstads landskommun innan den 1971 uppgick i Ljungby kommun. Församlingen uppgick 2006 i Södra Ljunga församling.

1 januari 2016 inrättades distriktet Nöttja, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört samma fögderier och domsagor som Sunnerbo härad. De indelta soldaterna tillhörde Kronobergs regemente, Ljungby kompani, och Smålands grenadjärkår, Sunnerbo kompani.

Geografi Nöttja socken ligger utmed Bolmån med sjön Exen som gräns i söder. Socknen består av flack dalbygd runt Bolmån och småkuperad skogstrakt däromkring med stora mossmarker i väster.Nationalencyklopedin

Förhistoria

Stenålder Vid ett antal fyndplatser noterade i RAÄ:s fornsök har hittats olika fynd från stenåldern. Från tidigneolitikum har hittats en tunnackig yxa i Bolmaryd och på samma plats har också en tjocknackig yxa hittats liksom skafthålsyxan nämnd under senneolitikum. Vidare har flintavslag hittats på Bölminge Bäckagård som möjligen indikerar en boplats. En tvärpil av flinta hittades i kanten av nyanlagd skogsbilväg vid inventeringen år 2000.

Från senneolitikum hittades en skafthålsyxa i Bolmaryd, en större flintdolk på Malmaryds Norregård, en parallellhuggen spets av flinta på Malmaryd 2:2. På gården V Kärra har 5 skafhålsyxor hittats och en tjocknackig flintyxa med utsvängd egg påträffades vid torvtäkt på en meters djup nära sjön Exen före sjösänkningen.

Bland fornminnena märks två hällkistor i röse. En av hällkistorna, RAÄ nr 10, har ett röse 10 meter i diameter av cirka 0,75 m höjd med två mittgropar varav den östligaste har en häll i gropen. 1906 hittades spjutspets, pilspets, kniv, såg och några spetsar i flinta i gropen med hällen.L1953:219 Stenkammargrav

Den andra hällkistan, RAÄ nr 92, ligger väster om sjön Exen lite söder om Bolmaryd. Stensättningen är 10 meter i diameter och hällkistan är cirka 5 meter lång med 1 meterbredd i långsidorna är flera lutande hällar bevarade. Från den andra hällkistan, som hittades vid revideringsinventeringen finns inga kända fynd.L1953:95 Stenkammargrav

Sammanfattningsvis är fynden från äldre tider än senneolitikum få men under senneolitikum ökar fynden till många fler som indikerar en fast bosättning i anslutning till Bolmån och sjön Exen.

Bronsålder

Rösen Det finns inga kända fynd från bronsåldern inom socknen men två rösen är upptagna i fornminnesinventeringen. Det ena röset är ensamliggande i byn Kärr. Röset är 12 meter i diameter och 0,8 meter högt pålagrat av sentida röjningssten på norra sidan. Röset ligger på ett krön med bra läge för en förhistorisk grav. Området benämns högsåker på karta från 1835. Röset kan vara grav eller odlingsröse.L1954:9456 Röse

Det andra röset ligger på gravfältetL1954:9851 Gravfält i Bölminge med 15 registrerade anläggningar. Det är ovalt 6x8 meter och 0,8 meter högt med grop i mitten och något skadat i kanten.

Stensättningar Stensättningar kan i vissa fall vara från bronsåldern men oftare från järnåldern. Stensättningar finns registrerade på 12 platser i socknen varav 4 är på gravfält och 8 är enskilt belägna stensättningar. Flera av dessa stensättningar är av klar järnålderskaraktär ofyllda och trekantiga.

Drakarör däremot är en stor stensättning, röseliknande, troligtvis med ursprung i bronsåldern. Stensättningen ligger på en halvö Nabben vid sjöns Exens strand. Enligt inventeringen är den hela 25 meter i diameter, nu 20x25 meter. Troligen var den ursprungligen rund med 1 meters höjd. Stensättningen är omplockad, täktskadad med flera gropar. I östra kanten har mycket material tagits bort. Namnet Drakarör och en sägen om att en skatt ska vara begravd i röset ger platsen en roll i Sunnerbos sägenhistoria.(L1953:236 Stensättning.

Fyndlösheten av bronser och ett mindre material från bronsåldern är svåra att förklara och kan bero på minskat användande av området men är troligen orsakat av brister i källmaterialet. Det finns 46 lämningar av fossil åker eller med fossil åkermark och denna typ av lämningar har ofta anknytning till yngre bronsålder eller äldre järnålder. På dessa områden döljer sig säkert lämningar från bronsåldern som man ännu inte känner till.

Järnålder Bolmaryds har två gravfält där Nöttja 8:1 har använts under vikingatiden. Detta gravfält är beläget 150 meter öster den gårdstomt som ligger längst mot norr i byn enligt 1728 års karta. Gravfältet är inte undersökt och består av 25 högar. Gravar av detta slag i Sunnerbo har daterats till vikingatid. Troligen är den senare vikingatidens människor från Bolmaryd begravna på denna plats. Gravfältet ligger 400 m från runstenen Sm 36 fågelvägen. Inget direkt sammanhang mellan gravfält och runsten finns. Gravfältet Nöttja 97:1 är inte helt säkert en fornlämning. 1728 års karta gör tolkningen att högarna är naturbildningar (sanddyner) felaktigt klassade som fornlämningar. Om det är gravar är de inte vikingatida.

Bolmaryd var största byn under tidig medeltid men hade ett mera isolerat läge och sockencentrum förlades till Nöttja som låg mera centralt ur kommunikationssynpunkt. Byarna med järnåldersgravfält av yngre slag var också de största byarna under medeltid. Två byar har gravfält av äldre typ, nämligen Bölminge och Malmaryd. Malmaryds gravfält är nu helt försvunnet men sammanfattningsvis antyder fornlämningarna att bebyggelsen i socknen har växt upp vid sjön Exen och Bolmån där den etablerades redan i slutet av stenåldern i Bolmaryd och expanderat till Nöttja. Möjligen har ytterligare en grupp växt fram i Malmaryd och Bölminge under äldre järnålder. Dessa båda byar hade rösen och äldre järnåldersgravfält med domarringar och järnåldersdösar. Malmaryd har ju också två treuddar på sina marker. Gravfältet i Bölminge på Bäckagårdens ägor har spelat en roll i arkeologins historia då det var platsen där de första daterande fynden av järnåldersdösar gjordes av TJ Arne 1918.

Den nuvarande stenkyrkan i Nöttja dateras av myntfynd till cirka 1300, medan stavkyrkan daterats till 1146. Då inga spår efter syllstenar eller nedgrävningar påträffades vid den arkeologiska undersökningen under kyrkorenoveringen måste man anta att träkyrkan från 1100-talets mitt tidigare stått på en annan plats. Bosättningar från vikingatid saknas i kyrkans närhet men har heller inte eftersökts särskilt noga. Bygdens centrum kan ha flyttats till byn Nöttja, sannolikt vid tidpunkten då socknen bildades.

Historia Socknens läge vid sjön Exen nära sammanflödet av Lagan och Bolmån gav goda förbindelser med Bolmens och Vidösterns vattenområden samt förbindelse ut mot havet. Detta gjorde att platsen tidigt bebyggdes. Området tillhörde Finnvedens centralbygder, vilket socknens två runstenar pekar på. Bolmån var en viktig färdväg i Sunnerbo. Den första kyrkobyggnaden var en stavkyrka som uppfördes omkring 1150 och sedan byggdes en ny stenkyrka under äldre medeltid. Delar av stavkyrkan hittades som ett trägolv under den nuvarande kyrkan, fyndet gjordes vid en kyrkorenovering.

Nöttjas kyrka ligger på en mindre höjd vilket är typiskt för medeltida kyrkomiljöer. Landskapet är småkuperat och i närheten flyter Bolmån och miljön präglas av lövskog med inslag av småskaligt åkerlandskap. Ett vägskäl med fyra vägar stärker platsens centrala läge. Nära kyrkan ligger kyrkbyns gårdar med Klockargården och Stommen en före detta prästgård. Nöttja bys historia skildras i särskild artikel. Nedan skildras socknen historia utifrån de större byarnas historia, främst Bolmaryd, Malmaryd Balkarp och Extorp. Källan för byarnas senare historia är Nöttjaboken, se Externa länkar nedan.

Medeltid i Nöttja Bolmaryd omnämns 1353, då svenske kungen Magnus Eriksson dömde vid ett rättsting i Berga att arvingarna efter Ulv Petersson, Jöns Petersson, Sibbe Petersson och Nils Petersson skulle få gårdar i Nöttja socken, varav en låg i Bolmaryd. 1366 kungjorde Gunne Elinesson i Bolmaryd en överlåtelse av en mindre gård i Bolmaryd. Efter Gunne Elinessons död skulle Bengt och han syster dela gården. 1402 sålde väpnaren F Petersson flera gårdar till riddaren Abraham Brodersson, hela fyra gårdar i Bolmaryd och en i Skararp. Det fanns både skattebönder och frälsebönder i Bolmaryd under 1300-talet. I 1538 års skattelängd (äldsta bevarade) från Bolmaryd tas sex gårdar upp i byn, två är skatte- och fyra frälsegårdar, sannolikt samma fyra gårdar som Folke Petersson sålde. Bolmaryd var socknens största by, större än kyrkbyn Nöttja som hade fem gårdar. 1538 verkar det bara ha funnits sjutton bebodda platser i socknen med något fler än trettio gårdar. De flesta boplatserna bestod av ensamgårdar. Mer än tre gårdar fanns i byarna Bolmaryd, Nöttja, Extorp, Balkarp och Malmaryd och alla dessa hade järnåldersgravfält.

Bebyggelsen i Bolmaryd var av samma storlek under lång tid. Minst fem gårdar under 1300-talet och sex kända gårdar 1538 är fortsatt 1728, vid första bykartan, sex gårdar. Byn hade troligen mer än en gård redan under vikingatid.

Bolmaryd och Nöttja, läge och vägar Byn Bolmaryd är belägen på en nord-sydlig höjdrygg lite söder om där Rörån rinner ut i den större Bolmån. Bolmån är gränsen för byns marker mot väster. Sjön Exen är gräns mot söder. I öster avgränsas byn av ljungryar (ljungbevuxet svedjeland) och våtmarker. Sunnerbos häradskarta 1685 visar att Bolmaryd och Nöttja låg väster om Lagan och Lagastigen, den viktigaste nord-sydliga färdvägen i Småland. Hamneda vid Lagan hade en väg västerut mot Nöttja. Denna väg är även i nutid fortsatt landsväg mellan Hamneda och Nöttja. Vägen passerade norr om Bolmaryd. Där vägen passerade Rörån stod runstenen Sm 37. Härifrån utgår också vägen till Bolmaryds by. Byn låg en kilometer söderut. Häradskartan 1685 markerar två sorters vägar, dubbelstreckade vägar var huvudvägar som Lagastigen, enkelstreckade vägar var häradsvägar mellan enskilda byar till exempel vägen Hamneda till Nöttja.

Bölminge by Bölminge by har inte någon gräns mot Nöttjas grannsocknar utan ligger helt innesluten i socknen. Byn har två stamfastigheter, Storegård och Bäckagård. Storegårds bostäder låg redan på olika platser vid laga skiftet på 1860-talet. Storegården hade vid skiftet 3 hemman. Två låg något öster om Bäckagården. Det tredje hette Saxarp, och omfattade ett helt mantal. Saxarp låg vid gränsen till Staverhult nära vägen mot Hinneryd. Ett av de två hemmanen i Storegårde nära Bäckagården fick flyttas medan det andra fick behålla sina tomt. Bäckagårdens bostäder var byggda nära varandra och bara ett hemman fick vara kvar. Ett placerades norr om Bölminge bäck och två andra fick sina tomter nära Malmaryds gräns. Bölminges soldattorp låg vid Balkö sjö. Soldattorpet såldes sedan till 3 fastigheter i Balkö by. Gamla sockenvägen är gammal och har en stenvalvsbro över Bölminge bäck och vägen var fungerande till 1800-talets slut.

Malmaryd