Cyndi Lauper, eg. Cynthia Ann Stephanie Lauper, född 22 juni 1953 i Queens i New York, är en amerikansk sångerska och skådespelare. Kända låtar med henne är "Girls Just Want to Have Fun", "Time after Time", "True Colors" och "I Drove All Night".
Biografi Bakgrund: 1953-1979 Lauper föddes i Brooklyn i New York, i en katolsk familj. Hennes far Fred var av schweizisk-tysk härkomst och ättling till Christen Lauper, ledare för det schweiziska bondekriget 1653. Hennes mor Catrine (ogift Gallo; 1930–2022), var av italiensk (siciliansk) härkomst. Laupers syskon är hennes yngre bror Fred (med smeknamnet Butch) och äldre syster Ellen. Laupers föräldrar skilde sig när hon var fem. Hennes mor gifte om sig och skilde sig igen.
Lauper växte upp i Ozone Park-området i Queens och lyssnade som barn på artister som The Beatles och Judy Garland. Vid 12 års ålder började hon skriva låtar och spela på en akustisk gitarr som hon fick av sin syster.
Hon uttryckte sig med en mängd olika hårfärger och excentriska kläder, och tog en väns råd att stava sitt namn som "Cyndi" snarare än "Cindy". Hennes okonventionella stil ledde till att klasskamrater mobbade och kastade stenar på henne. Hon gick på Richmond Hill High School, och blev relegerad, men avlade senare tog sin GED-examen (General Educational Development). Hon rymde hemifrån vid 17 års ålder för att undkomma sin våldsamma styvfar, med avsikt att studera konst. Hennes resa tog henne till Kanada, där hon tillbringade två veckor i skogen med sin hund Sparkle och försökte hitta sig själv. Hon reste så småningom till Vermont, där hon tog konstkurser på Johnson State College och försörjde sig genom att göra ströjobb. År 2019 höll Lauper avslutningsanförandet vid Northern Vermont University – Johnson, den akademiska institution som nu inkluderar Johnson State. Vid detta evenemang tilldelade NVU henne en hedersdoktorsexamen i litteraturvetenskap.
1980-1982: Blue Angel
1978 träffade Lauper saxofonisten John Turi genom sin manager Ted Rosenblatt. Turi och Lauper bildade bandet Blue Angel och spelade in en demo med originalmusik. Steve Massarsky, manager för Allman Brothers Band, hörde bandet och gillade Laupers röst. Han köpte Blue Angels kontrakt för 5 000 dollar och blev deras manager. Lauper fick inspelningserbjudanden som soloartist, men höll emot och ville att bandet skulle inkluderas i alla avtal hon gjorde. Blue Angel skrev så småningom kontrakt med Polydor Records och de släppte sitt debut- och enda studioalbum Blue Angel på skivbolaget 1980. Hon hatade albumomslaget och sa att det fick henne att se ut som Big Bird, men Rolling Stone Magazine inkluderade det senare som ett av de 100 bästa new wave-albumomslagen (2003). Trots kritikerrosande sålde albumet dåligt ("Det gick lead", som Lauper senare skämtade) och bandet splittrades. Medlemmarna i Blue Angel hade ett gräl med Massarsky och sparkade honom som sin manager. Han stämde dem senare på 80 000 dollar, vilket tvingade Lauper i konkurs. Efter detta förlorade Lauper tillfälligt sin röst på grund av en inverterad cysta i stämbandet. Efter att Blue Angel splittrats arbetade Lauper på grund av sina ekonomiska problem i butiker, var servitris på IHOP (som hon slutade på efter att ha degraderats till värdinna när managern sexuellt trakasserade henne), och sjöng på lokala klubbar. Hennes vanligaste spelningar var på El Sombrero. Musikkritiker som såg Lauper uppträda med Blue Angel trodde att hon hade stjärnpotential tack vare sitt röstomfång på fyra oktaver. År 1981, medan hon sjöng på en lokal bar i New York, träffade hon David Wolff, som blev hennes manager och fick henne att skriva ett skivkontrakt med Portrait Records, ett ”dotterbolag” till Epic Records.
1983–1985: She’s So Unusual och genombrott
Den 14 oktober 1983 släppte Lauper sitt debutalbum She's So Unusual. Albumet blev en succé och nådde plats nummer 4 i USA och topp fem i åtta andra länder. De främsta studiomusikerna var Eric Bazilian och Rob Hyman (från The Hooters), Rick Chertoff, Richard Termini och Peter Wood. Lauper blev populär bland både tonåringar och kritiker, delvis på grund av sin hybridpunkimage, som skapades av stylisten Patrick Lucas. Lauper var med och skrev fyra låtar på She's So Unusual, inklusive hitsen "Time After Time" och "She Bop". På de låtar hon inte skrev ändrade hon ibland texterna; till exempel tyckte hon att originaltexten till Girls Just Want to Have Fun var misogyn, så hon skrev om låten som en hymn för unga kvinnor. Albumet innehåller fem covers, inklusive The Brains new wave-låt "Money Changes Everything" (nr 27 på Billboard Hot 100) och Princes "When You Were Mine". Albumet gjorde Lauper till den första kvinnliga artisten att ha fyra raka topp fem-hits på Billboard Hot 100 från ett och samma album. Albumet låg kvar på topp 200-listorna i mer än 65 veckor och har sedan dess sålt 16 miljoner exemplar världen över. Hon vann priset för bästa nya artist vid den 27:e årliga Grammy Awards (1985). She's So Unusual fick också nomineringar för Årets album, Årets skiva, Bästa kvinnliga popsångframträdande (för "Girls Just Want to Have Fun") och Årets låt (för "Time After Time"). Hon bar nästan ett halvt kilo halsband vid prisutdelningen. Albumet vann också Grammy för bästa albumomslag, vilket gick till art directorn Janet Perr.
Musikvideon till "Girls Just Want to Have Fun" vann det första priset för bästa kvinnliga video vid MTV Video Music Awards 1984, och gjorde Lauper till en MTV-favorit. Videon visade den professionella wrestlingmanagern ”Captain” Lou Albano som Laupers far, och hennes riktiga mamma Catrine som hennes mamma, och visade även hennes advokat, managern, brodern Butch och hennes hund Sparkle. 1984–1985 medverkade Lauper på omslagen till tidningarna Rolling Stone, Time och Newsweek. Hon medverkade två gånger på omslaget till People och utsågs till årets kvinna av Ms. magazine 1985. 1985 medverkade hon i USA för Afrikas singel "We Are the World” som samlade in pengar till Afrikas hungersnöd, vilken har sålt fler än 20 miljoner exemplar sedan dess. Lauper uppträdde med den professionella brottaren Hulk Hogan, som fick rollen som hennes "livvakt" och senare även gjorde många framträdanden som sig själv i ett antal av World Wrestling Federations "Rock 'n' Wrestling Connection"-evenemang, och efter att ha debuterat i World Wrestling Federation i juni 1984 blev hon Wendi Richters manager. Ett halvår efter att kapten Lou Albano medverkade i musikvideon till "Girls Just Want to Have Fun" utvecklades en vinkel där Lauper fejdade med den sexistiska Albano, och managerade Richter när hon besegrade Albanos utvalda The Fabulous Moolah för WWF Women's Championship vid The Brawl to End It All, som sändes live på MTV den 23 juli 1984. I slutet av 1984 lades den handlingsmässiga fejden mellan Lauper och Albano ner när Albano vände ansiktet, och Albano blev till och med mer vänlig mot Lauper. Trots detta fortsatte Lauper att göra några framträdanden på WWF-shower som Richters manager under Richters WWF-period 1984-1985, inklusive vid det första WrestleMania-evenemanget. Dave Wolff, Laupers pojkvän och manager vid den tiden, var ett brottningsfan som pojke och skapade kopplingen mellan rock och brottning. Salt Lake Citys radiostation 92.5 The Beat har beskrivit Lauper, som var avgörande för WWFs tidiga band till MTV, som att ha hjälpt till att sätta WWF "på kartan" och för att ha haft "en nyckelroll i att lansera WWF i mainstreamen". I maj 1985 släppte Lauper singeln "The Goonies 'R' Good Enough", från soundtracket till filmen Goonies – Dödskallegänget, och en medföljande musikvideo som innehöll flera brottningsstjärnor, Steven Spielberg, majoriteten av The Goonies-rollen och det då relativt okända Bangles. Låten nådde topp 10 på Billboard Hot 100-listan. Wendi Richter, och hennes Lauper, skulle dock sluta göra mer frekventa framträdanden i WWF när Richter förlorade dammästerskapet i en kontroversiell match mot The Fabulous Moolah i oktober 1985, vilken fick ett riktigt "skratt"-slut.
1986–1988: True Colors
Lauper nominerades vid Grammy Awards 1986: Bästa kvinnliga rocksångframträdande för "What a Thrill", ytterligare en i samma kategori året därpå (för albumspåret "911") och ytterligare en 1988, Bästa långformade musikvideo för Cyndi Lauper in Paris. Lauper släppte sitt andra studioalbum, True Colors, 1986. Det nådde Billboard 200 som nummer 42 och nådde sin fjärde högsta plats. 1986 medverkade Lauper på Billy Joels tionde studioalbum The Bridge, med en låt som heter "Code of Silence". Hon är känd för att ha skrivit texten med Joel och hon sjunger harmonisång med honom. Samma år sjöng Lauper också temasången för barnserien Pee-wee's Playhouse, med namnet "Ellen Shaw". 1987 producerade David Wolff en konsertfilm för Lauper som heter Cyndi Lauper in Paris. Konserten sändes på HBO. Lauper gjorde sin filmdebut i augusti 1988 i den udda komedin Vibes, tillsammans med Jeff Goldblum, Peter Falk och Julian Sands. Lauper spelade en synsk person som letade efter en guldstad i Sydamerika. Deborah Blum och Tony Ganz producerade filmen, med David Wolff som biträdande producent. För att förbereda sig för rollen tog Lauper några kurser i fingerviftning och håruppsättning på Robert Fiancé School of Beauty i New York, och studerade med några Manhattan-synska personer. Filmen floppade och mottogs dåligt av kritikerna, men skulle senare betraktas som en kultklassiker. Lauper bidrog med ett spår som heter "Hole in My Heart (All the Way to China)" till Vibes soundtrack, men låten inkluderades inte. En musikvideo släpptes, en energisk, komisk action-/äventyrstur genom en kinesisk tvättstuga. Låten nådde plats 54 på de amerikanska listorna, men klarade sig bättre i Australien och nådde plats 8.
1989–1992: A Night To Remember och äktenskap
A Night to Remember – Laupers tredje studioalbum – släpptes den 9 maj 1989. Albumet hade en amerikansk hit, singeln "I Drove All Night”, som ursprungligen spelades in av Roy Orbison 1987, även om Laupers version kom ut först, och Orbisons version släpptes inte förrän 1991. Lauper fick en Grammy-nominering för bästa kvinnliga rocksångframträdande vid Grammy Awards 1990 för "I Drove All Night", men den totala albumförsäljningen för A Night to Remember minskade. Musikvideon till albumets låt "My First Night Without You" var en av de första som hade textning för hörselskadade. På grund av en vänskap med Yoko Ono deltog Lauper i John Lennon-hyllningskonserten i Liverpool i maj 1990, där hon framförde Beatles-låten "Hey Bulldog" och John Lennon-låten "Working Class Hero". Hon deltog också i Ono och Lennons son Seans projekt kallat Peace Choir, där hon framförde en ny version av Lennons "Give Peace a Chance". Den 24 november 1991 gifte sig Lauper med skådespelaren David Thornton. Samma år spelade hon också huvudrollen i den komiska mysteriefilmen Off and Running med David Keith.
1993–1995: Hat Full Of Stars och Twelve Dealdy Cyns
Laupers fjärde studioalbum Hat Full of Stars släpptes den 30 juni 1993 och möttes av kritikerros, men misslyckades kommersiellt utan stöd från hennes skivbolag. Albumet, som tog upp ämnen som homofobi, våld i hemmet, rasism och abort, sålde färre än 120 000 exemplar i USA och nådde plats 112 på Billboard-listorna. Musikvideon till albumets låt "Sally's Pigeons" har den då okända Julia Stiles som den unga Cyndi. 1993 återvände Lauper till skådespeleriet och spelade Michael J. Fox snuskiga sekreterare i den dåligt mottagna komedin Life with Mikey. Hon vann dock en Emmy Award för sin gästroll som Marianne Lugasso i tv-sitcommen Galen i dig (Mad About You).
1996–2000: Moderskap, Sisters of Avalon och Merry Christmas ... Have a Nice Life