Mikio Satō (japanska: 佐藤 幹夫, Satō Mikio), född 18 april 1928 i Tokyo, död 9 januari 2023 i Kyoto,インフォメーション var en japansk matematiker känd för att ha grundat områdena algebraisk analys, hyperfunktioner och holonomiska kvantfält. Han var professor vid forskningsinstitutet för matematiska vetenskaper i Kyoto.
Biografi Sato studerade matematikvid Tokyos universitet under Shokichi Iyanaga och fysik under Shinichiro Tomonaga. Han tog sin kandidatexamen 1952 och doktorerade för Shokichi Iyanaga 1963. Han var professor vid Osaka universitet och Tokyo universitet innan han flyttade till Research Institute for Mathematical Sciences (RIMS) knutet till Kyoto University 1970. Han var chef för RIMS från 1987 till 1991.
Bland hans elever finns Masaki Kashiwara, Takahiro Kawai, Tetsuji Miwa, såväl som Michio Jimbo, som har kallats "Satoskolan".
Sato dog hemma i Kyoto den 9 januari 2023, 94 år gammal., Notice: Research Institute for Mathematical Sciences, Kyoto University (2023/01/13)
Forskning Sato var känd för sitt innovativa arbete inom ett antal områden, som prehomogena vektorrum och Bernstein-Sato-polynom och särskilt för sin hyperfunktionsteori. Denna teori framträdde ursprungligen som en förlängning av distributionsteorins idéer och kopplades snart till Grothendiecks lokala kohomologiteori, för vilken den var en oberoende förverkligande i termer av knippteori. Vidare ledde den till teorin om mikrofunktioner och mikrolokal analys i linjära partiella differentialekvationer och Fourierteori, som för vågfronter, och slutligen till den nuvarande utvecklingen inom D-modulteori. En del av Satos hyperfunktionsteori är den moderna teorin om holonomiska system, PDE:er överbestämda till den grad att de har ändligtdimensionella lösningsrum (algebraisk analys).
Inom teoretisk fysik skrev Sato en serie artiklar på 1970-talet tillsammans med Michio Jimbo och Tetsuji Miwa som utvecklade teorin om holonomiska kvantfält. När Sato tilldelades Wolfpriset i matematik 2002–2003 beskrevs detta arbete som "en långtgående utvidgning av den matematiska formalismen som ligger till grund för den tvådimensionella Isingmodellen, och som introducerades längs med hur den berömda tau-funktionen fungerar." Sato bidrog också med grundläggande arbete till icke-linjär solitonteori, med hjälp av Grassmannianer av oändlig dimension.
Inom talteori framställde han och John Tate, oberoende av varandra, Sato-Tate-förmodandet om L-funktioner omkring 1960.It is mentioned in J. Tate, Algebraic cycles and poles of zeta functions in the volume (O. F. G. Schilling, editor), Arithmetical Algebraic Geometry, pages 93–110 (1965).
Pierre Schapira anmärkte: "När vi ser tillbaka, 40 år senare, inser vi att Satos tillvägagångssätt för matematik inte skiljer sig så mycket från Grothendiecks, att Sato hade den otroliga fräckheten att behandla analys som algebraisk geometri och även kunde bygga de algebraiska och geometriska verktyg som var anpassade till hans problem."
Priser och utmärkelser Sato fick Asahi-priset för vetenskap 1969, Japanska akademipriset 1976 , utmärkelsen Person of Cultural Merits från det japanska utbildningsministeriet 1984, Schockpriset 1997 och Wolfpriset i matematik 2002–2003.
Sato var plenartalare vid den Internationella matematikerkongressen i Warszawa 1983. Han valdes till utländsk medlem av Nationella vetenskapsakademin 1993.
Referenser
Noter
Externa länkar Schock Prize citation 1990 Interview in the AMS Notices Mikio Sato, a Visionary of Mathematics by Pierre Schapira Memories of Mikio Sato (1928–2023), AMS Notices, (Maj 2024)
Kategori:Japanska matematiker Kategori:Alumner från Tokyos universitet Kategori:Födda 1928 Kategori:Avlidna 2023 Kategori:Män Kategori:WP:Projekt Japan Kategori:Wolfpristagare i matematik Kategori:Mottagare av Schockprisen Kategori:Matematiker under 1900-talet Kategori:Matematiker under 2000-talet Kategori:Personer från Tokyo Kategori:Personer verksamma vid Kyoto universitet Kategori:Personer verksamma vid Tokyos universitet