Carl (Karl) Friedrich von Ledebour, född 8 juli 1786 i Stralsund i Svenska Pommern, död 4 juli 1851 i München, var en svensk-tysk botaniker.
Ledebours far Johann Ledebour (död 1786) var svensk auditör stationerad i Stralsund, och hans mor lärarinnan Anna Maria Hagemann var av tyskt ursprung. Han studerade i Sverige under 1800-talets första år, och träffade där några av Linnés lärjungar. Han var 1811-36 professor i botanik, mineralogi och zoologi i Dorpat, dagens Tartu i Estland. När Ledebour var 30 år gammal 1815, övergick Pommern från att vara en svensk till att vara en tysk besittning. Ledebour hade vid denna tidpunkt sedan fyra år innehaft professors namn.
Han företog 1826 en resa i Altaj ända till gränsen av Kina. Bland hans arbeten märkas Flora altaica (fyra band, 1829-34), utarbetad tillsammans med hans reskamrater Carl Anton von Meyer och Aleksandr von Bunge, samt de framstående verken Icones plantarum novarum vel imperfecte cognitarum (fem band, 1829-34) och Flora rossica (fyra band, 1842-53). Ledebour invaldes 1816 som ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund.
Ett mycket viktigt bidrag till botaniken är att han var först att beskriva Malus sieversii, en vildväxande äppelart i Altai och Tian Shan, som sedan 2010 konstaterats vara ursprungsart till Malus domestica, det vill säga det odlade äpplet.
Källor
Otto Gertz: Kungl. Fysiografiska sällskapet i Lund 1772-1940. Historisk överblick och personförteckningar, Lund 1940, sid. 235. Noter
Kategori:Tyska mineraloger Kategori:Tyska professorer i botanik Kategori:Tyska professorer i zoologi Kategori:Personer verksamma vid Tartu universitet Kategori:Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund Kategori:Botaniker under 1800-talet Kategori:Tyska forskare under 1800-talet Kategori:Svenska forskare under 1800-talet Kategori:Personer från Stralsund Kategori:Födda 1786 Kategori:Avlidna 1851 Kategori:Män Kategori:Ugglan