Dreimal sieben Gedichte aus Albert Girauds „Pierrot lunaire“ (Tre gånger sju dikter ur Albert Girauds ”Pierrot lunaire”), vanligen kallad Pierrot Lunaire ("Pierrot i månsken") op. 21, är en melodram av Arnold Schönberg. Det är en tonsättning av 21 utvalda dikter ur Otto Erich Hartlebens översättning av Girauds franska diktcykel med samma namn. Uruppförandet av det ca 40 minuter långa verket ägde rum i Berlins Choralion-Saal den 16 oktober 1912 med Albertine Zehme som solist.
Berättaren (röstläget är inte specificerat i partituret) görs oftast av en sopran som använder så kallad sprechgesang. Schönberg hade tidigare använt denna typ av talad text till instrumentalt ackompanjemang, kallat melodram i sina Gurre-Lieder,Neighbour 2001. och det var en genre på modet i slutet av 1800-talet.Dunsby 1992, 2. Verket är atonalt, men Schönberg använder här inte den tolvtonsteknik som han kom att skapa åtta år senare.
Struktur "Pierrot Lunaire" består av tre grupper om sju dikter. I den första sjunger Pierrot om kärlek, sex och religion, i den andra om våld, brott och hädelse och i den tredje om sin återkomst hem till Bergamo där hans förflutna plågar honom.
Mondestrunken Colombine Der Dandy Eine blasse Wäscherin Valse de Chopin Madonna Der kranke Mond Nacht (Passacaglia) Gebet an Pierrot Raub Rote Messe Galgenlied Enthauptung Die Kreuze Heimweh Gemeinheit! Parodie Der Mondfleck Serenade Heimfahrt (Barcarole) O Alter Duft
Källor Noter
Referenser Dunsby, Jonathan. Schoenberg: Pierrot Lunaire. Cambridge University Press. 1992. Neighbour, Oliver W. 2001. "Schoenberg, Arnold (Franz Walter)". The New Grove Dictionary of Music and Musicians, ed. S. Sadie and J. Tyrrell. London: Macmillan.
Kategori:Verk av Arnold Schönberg