Magnus Giesko Wallerius, född 19 juli 1710 i Breareds socken, Halland, död 6 maj 1797 i Örgryte socken, var en svensk präst och kyrkoherde i Örgryte församling.
Biografi Magnus Giesko Wallerius föddes som son till lektorn vid Göteborgs gymnasium och kyrkoherden i Breared Johan Wallerius och dennes hustru Sara Pettersdotter Billman. Wallerius blev student i Lund 1731, prästvigdes 1737, huspredikant hos landshövdingen i Göteborg Bengt Ribbing, skeppspräst i Ostindiska kompaniet 1737, pastoralexamen 1741, regementspastor vid Bohusläns dragoner med boställe i Bärby, Jörlanda 1742, kyrkoherde i Örgryte 1743, prost 1759, kontraktsprost i Domprosteriets södra kontrakt 1763 och i Domprosteriets norra kontrakt 1764, vice preses vid prästmötet 1764, riksdagsman 1769. Predikant vid prästmötet 1746.
Wallerius var sonson till biskopen i Göteborg Daniel Laurentii Wallerius.
Wallerius gifte sig första gången 1740 med Catharina Grundell (död 1770), dotter till kyrkoherden i Landvetter Arvid Grundell och dennes hustru Catharina Aurelia och andra gången 1771 med Maria Båthman (i hennes tredje giftermål, död barnlös 1784), dotter till löjtnanten Hans Båthman och dennes hustru Sara Ekman. Tredje giftermålet 1784 med Lovisa Ulrika Wickman (döpt 1750, död 1816), dotter till kompaniskrivaren och kontrollören Botvid Wickman och dennes hustru Sigrid Kohl.
Barn (i första äktenskapet): Sara Catharina (1743–1817), Eva Maria (1744–1775), Anna Elisabeth (död barnlös 1804 vid 52 års ålder), Erik (1749–1811), fil.mag. i Greifswald, fattighuspredikant i Göteborg, kyrkoherde i Skredsvik och far till skalden Johan David Valerius, Arvid (1750–1829), rådman och handlande i Göteborg, Daniel (1757–1812), kyrkoherde i Kungälv.
Wallerius propagerade 1762 för ett brännvinsförbud under parollen: "När brännvinet är i hufvudet, så är satan strax på tungan". Vid biskopsvisitationen 1768 predikade han om "Synd såsom ett folks fördärv".
Under nästan hela Wallerius tid som kyrkoherde fortsatte den gamla striden med majborna, vilka inte ville räkna sig till Örgryte. Första böndagen 1748 uteblev majborna från Örgryte kyrka, då de var missnöjda med planerna på att bygga ett kyrktorn i Örgryte. Till följd av detta instämdes ett 50-tal till tinget och dömdes till tio riksdalers böter eller fyra dygns fängelse på vatten och bröd. Konflikten löstes 1750 och 1752 då det beslöts att alla som hörde till amiralitetet skulle hålla sig till Amiralitetsförsamlingen. I ett kungligt brev 1770 hänvisades övriga majbor "att hålla sig till Örgryte landsförsamling, inom vilken socken dessa ägor äro belägna".
I sin tidiga karriär var han skeppspräst hos Svenska Ostindiska Companiet på expeditionen 1737–1739 till Kanton med Fredericus Rex Sueciae. Dessförinnan var han huspredikant hos landshövdingen i Göteborg, Bengt Ribbing. Han var på förslag till kyrkoherde i Landvetter 1745. Vid sin död var Wallerius stiftets senior cleri.
Wallerius är begravd på Hospitalskyrkogården.
Referenser
Kategori:Prästeståndets riksdagsledamöter Kategori:Präster verksamma i Örgryte församling Kategori:Kontraktsprostar i Göteborgs stift Kategori:Svenska präster under 1700-talet Kategori:Alumner från Lunds universitet Kategori:Personer från Bredareds socken Kategori:Gravsatta på Göteborgs Hospitalskyrkogård Kategori:Födda 1710 Kategori:Avlidna 1797 Kategori:Män