miniatyr|300px|Den första illustrationen i den första rullen av Henry Grace à Dieu, det största skeppet i den engelska flottan under Henrik VIII.
Anthonyrullen () är en förteckning över skepp i den engelska flottan som den såg ut i mitten av 1540-talet under Henrik VIII. Den har fått sitt namn efter Anthony Anthony, dess författare och illustratör. Den bestod ursprungligen av tre rullar i veläng, en typ av pergament, och innehåller illustrationer av 58 fartyg samt förteckningar över deras storlek, besättning, bestyckning och utrustning. De tre rullarna överlämnades till Henrik VIII 1546 och förvarades senare i det kungliga biblioteket. År 1680 gav Karl II två av rullarna till Samuel Pepys, som senare lät dem bindas i bokform som en volym som numera finns i Pepys Library vid Magdalene College i Cambridge. Den tredje rullen förblev i sin ursprungliga form i de kungliga samlingarna och övergick från Vilhelm IV till dennes dotter, som i sin tur sålde den till British Museum 1858, varifrån den senare övergick i British Librarys ägo.
Anthonyrullen är den enda kända fullt illustrerade förteckningen över fartyg i den engelska flottan från tudorperioden (1485–1603). Illustrationerna i rullarna har beskrivits som utförda i en "naiv stil [med] konformitet till ett visst mönster" med ett konstnärligt kunnande "som överensstämmer med färdigheterna hos en statlig tjänsteman med ett rimligt amatörmässigt grepp om form och färg".Ursprungligt citat: striking and boldly executed, but [...] have few claims to be fine works of art; naive draughtsmanship and conformity to a pattern [...] consistent with the abilities of a government official with a decent amateur grasp of form and colour, Ann Payne, "An Artistic Survey" i Knight & Loades (2000), s. 20. Inventarielistorna har varit värdefulla som historiska källor, men illustrationerna av fartygen har varit mindre användbara eftersom de är enkla och gjorda efter en form av schablon. Detaljer i fråga om de enskilda fartygens konstruktion, bestyckning och särskilt riggen har visat sig vara högst ungefärliga. Trots det så har återgivningar av fartygens ceremoniella utsmyckningar varit användbara för studier av tudorperiodens heraldik, flaggor och fartygsutsmyckning.
De enda kända avbildningarna av kända fartyg från tudorperioden, som Henry Grace à Dieu och Mary Rose finns i Anthonyrullen. Eftersom Mary Rose sjönk nästan så gott som oskadd och bärgades framgångsrikt 1982 har man kunnat jämföra informationen i rullarna med de fysiska kvarlevorna av Mary Rose, något som har bidragit till bättre förståelse för 1500-talets marina historia.
Författaren och illustratören Anthony Anthony har identifierats som rullarnas upphovsman genom sin signatur, som har kunnat jämföras med hans underskrifter i brev som återfunnits i den kungliga engelska administrationens State Papers.C. S. Loades "The Manuscript and its Compiler" i Knighton & Loades (2000), s. 5. Hans far var en flamländare vid namn William Anthony (död 1535), en ölleverantör för armén från Middelburg i Zeeland som hade flyttat till England 1503. Anthony följde i sin fars fotspår och gav sig in i ölbranschen någon gång före 1530 och hade som huvudsysselsättning att leverera öl till den engelska flottan. År 1533 blev han utsedd till kanonskytt vid Towern i London, en anställning han behöll på pappret till sin död. Han avancerade till förman vid Ordnance Office, artillerimyndigheten, och det var som tjänsteman där som han färdigställde rullarna. År 1549 befordrades han till överförman (master surveyor) för artilleriet vid Towern, Calais, Boulogne och flera andra orter på livstid. Han fortsatte att förse den engelska militären med artilleri och var aktiv de sista månaderna av sitt liv med att leverera kanoner för ett anfall mot Le Havre.C. S. Loades "The Manuscript and its Compiler" i Knighton & Loades (2000), ss. 3–4.
År 1939 föreslog den nederländska historikern Nicholas Beets att den flamländske konstnären och kartografen Cornelis Antoniszoon (cirka 1507–53) kan ha varit bror till Anthony Anthony. Trots att Beets förslag var helt och hållet hypotetiskt så togs tråden upp av Geoffrey Callender i Mariner's Mirror (en engelskspråkig tidskrift för marinhistoria) 1963 och har sedan dess återgetts av ett flertal andra författare.Bland de senaste finnas Rodger (1997), s. 548, not 35. William Anthonys testamente nämnde inga andra söner och Anthoniszoon tros ha varit son till Antonis Egbertson och dottern till Jacob Corneliszoon van Oostzanen. Att Cornelis och Anthony är besläktade är, som Ann Payne påpekat, "får man förmoda inte omöjligt men det finns mycket lite belägg för att de går att sammankoppla överhuvudtaget".Ursprungligt citat: not, presumably, impossible, but there is little evidence that they were connected at all, Ann Payne, "An Artistic Survey" i Knighton & Loades (2000), s. 24–25.
Manuskripthistorik miniatyr|höger|The Embarkation of Henry VIII at Dover ("Henrik VIII:s embarkering till Dover"), en samtida målning som likt Anthonyrullen var tänkt att visa upp kunglig auktoritet och militär makt.
Skeppsporträtten hade vid mitten av 1500-talet en etablerad ställning inom maritim konst, från medeltida sigill och mynt till gravyrer från 1400-talet. Den okomplicerad profilbilden av fartyg till sjöss med hissade segel, men oftast utan någon besättning, hade en stark ställning som det bästa sättet att dokumentera fartygskonstruktioner.Russell (1983), kapitel 3. Anthonyrullen tillhör en genre av verk som hade två syften; som lagom informativa sammanfattningar av skepp eller strategiskt viktiga kuststräckor kunde de peka på styrkor och svagheter i det egna försvaret; som skrytsamma och levande avbildningar av tudordynastins militärmakt kunde de användas för att smickra kungen och hans stab, imponera på hovet och framhäva rikets krigiska egenskaper inför utländska sändebud. Samtida kartor (på tidigmodern engelska: plats) utsmyckades som regel med detaljrika bilder av skepp för att skilja vatten från land, men i lika hög grad för att ingjuta liv och rörelse i bilderna. Under kung Henrik VIII utökades flottan kraftigt och han var känd för ett stort marint intresse, något som den episka målningen Embarkation of Henry VIII at Dover tydligt visar.
Det finns tre dylika plats, det vill säga kartor över sjöslag och andra marina företag, som har tillskrivits Anthony Anthony: Anna av Kleves färd från Nederländerna till England (1539), ett franskt anfall mot en kustbefästning (okänt datum) och en fransk räd mot Brighton (juli 1545). Det konstnärliga utförandet av skeppen i dessa avbildningar, särskilt räden mot Brighton, ligger nära utseendet på skeppen i rullarna. Man vet inte exakt när arbetet med rullarna påbörjades eller när det avslutades. Det enda som är säkerställt är att rullarna överlämnades till kungen samma år som de daterades, 1546. Att Mary Rose, som sjönk vid slaget vid the Solent 19 juli 1545, finns med bland skeppen betyder inte att arbetet påbörjades innan hon sjönk eftersom det ansågs realistiskt att bärga henne så sent som 1549. Galeaserna Antelope, Hart, Bull och Tiger var fortfarande under byggnation i mars 1546 och Hart sjösattes inte förrän i oktober det året. Samtidigt saknas Galley Blanchard som tillfångatogs från fransmännen 18 maj 1546.Ann Payne, "An Artistic Survey" i Knight & Loades (2000), ss. 20–23.
miniatyr|stående|vänster|Samuel Pepys 1689. Pepys var ägare till två av rullarna som han lät dela upp och binda till en samlad volym.
Efter att rullarna presenterats för kungen arkiverades de i de kungliga samlingarna och den första och tredje rullen överlämnades 1680 av Karl II till Samuel Pepys, tidigare högt uppsatt tjänsteman vid amiralitetet. Pepys avslöjade inte omständigheterna kring överlämnandet av rullarna, men man har utgått från att gåvan var kopplad till ett möte med Karl där Pepys nedtecknade kungens berättelse om hur han lyckades fly vid slaget vid Worcester 1651. Tanken var att Pepys skulle redigera och ge ut en bok som beskrev den redan berömda händelsen, något som dock aldrig genomfördes. Man vet också att Pepys planerade att skriva den engelska flottans historia och att han samlade material för det ändamålet, men att han aldrig hann fullborda projektet. Det anses sannolikt att kung Karl kände till Pepys planer och därför gav honom två av rullarna antingen som en gåva eller som betalning för en framtida utgivning av berättelsen om hans flykt. Den andra rullen kunde vid det tillfället inte hittas och det var inte förrän 1690 som den återfanns av Henry Thynne, anställd vid det kungliga biblioteket 1677–89 och nära vän till Pepys. Thynne ordnade så att Pepys kunde göra kopior av några av illustrationerna, men 1690 var Karl II död och Jakob II hade fallit i onåd efter den ärorika revolutionen. Pepys avgick från sin post vid amiralitetet samma år och vägrade att erkänna Willhelm och Maria IIs regim, vilket innebar att införskaffandet av den sista rullen blev utsiktslöst. Sammanställningen av den första och andra rullen i en volym antas därför ha genomförts runt den här tiden. Efter Pepys död 1703 ärvde hans systerson John Jackson hela hans bibliotek. Jackson dog 1724 och lämnade biblioteket, inklusive volymen med rullarna, till Pepys gamla lärosäte Magdalene College vid Cambridge där de återfinns än idag.C. S. Knighton, "The Manuscript and its Compiler" i Knighton & Loades (2000), ss. 4–5.
Den tredje rullen ansågs som förkommen på 1780-talet, men var i själva verket i den kungliga familjens ägo. Vilhelm IV hade gett den till Mary FitzClarance, en av sina oäkta döttrar med kurtisanen Dorothea Jordan. År 1824 gifte sig Mary med Charles Robert Fox, generalmajor och 1832–35 innehavare av samma ämbete som Anthony Anthony hade haft tre sekel tidigare. Fox var bibliofil och var troligen väl medveten om rullens värde, men dess öde förblev okänt för omvärlden. År 1857 visades Frederic Madden, manuskriptansvarig vid British Museum, den tredje rullen och blev informerad om att Mary Fox önskade sälja den. Efter förhandlingar såldes den för 15 pund till British Museum och blev benämnd Additional MS 22047. Man lät den förbli i sitt ursprungliga utförande som velängrulle och den har sedan 1999 ingått i British Librarys manuskriptsamling i St. Pancras i London.C. S. Knighton, "The Manuscript and its Compiler" i Knight & Loades (2000), s. 5.
Anthonyrullen har ofta använts som en primärkälla för forskning om den engelska flottan under 1500-talet, men den fullständiga texten och samtliga illustrationer samlades inte i en enda volym förrän 2000.Knight & Loades (2000), s. xi; se engelskspråkiga Wikisource för en fullständig transkription av ursprungstexten, inklusive samtliga illustrationer.
Beskrivning miniatyr|höger|En sektion av den andra rullen som visar hur text och bild är disponerade. Information om samtliga fartyg står i kolumner under illustrationen. I den här bilden visar man texten som tillhör Grand Mistress ("Stora mätressen", här endast delvis synlig) och illustrationen till galeasen Anne Gallant.