Asylsökande med apatiska barn

Asylsökande med apatiska barn, i medierna kallade apatiska flyktingbarn, började förekomma i svensk samhällsdebatt under 2005. Barn som sökt asyl i Sverige och som blivit apatiska blev föremål för stort medieintresse och omfattande politisk debatt. En statlig utredning tillsattes för att utreda fenomenet.UD (2005:2). Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom - kunskapsöversikt och kartläggning (uppdaterad version). Utrikesdepartementet. pdfSOU (2006:49). Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom – trauma, kultur, asylprocess. Utrikesdepartementet. pdf .

De i medierna uppvisade barnen led (till synes) av katatoniskt tillstånd, en oförmåga till vilja. Apatin ansågs länge vara en reaktion på depression, uppgivenhet och stress med ursprung i en kombination av asylprocessens osäkerhet och tidigare våld och övergrepp i hemlandet. När fenomenet började uppmärksammas i medierna hävdade vissa att det inte rör sig om ett psykiatriskt tillstånd och att det är imitation, manipulation, undernäring och simulering som ligger bakom apatin.Bendz, Hans (2005). Apatisk epidemi obegriplig. Svenska Dagbladet, 13 december 2005.

År 2019 publicerade tidskriften Filter ett reportage där två personer berättade att de som barn tvingats av sina föräldrar att spela apatiska för att familjen skulle få uppehållstillstånd. Det ledde till ny debatt.Statens beredning för medicinsk och social utvärdering rapporterade i januari 2020 att de inte hittat några relevanta vetenskapliga studier om diagnostik och behandling av uppgivenhetssyndrom hos barn. Sjukvården hade redan dessförinnan börjat ändra sina behandlingar.

Medicinsk beskrivning Uppgivenhetssyndrom är sedan 1 januari 2014 en psykiatrisk diagnos med diagnoskod F32.3A. I regeringens rapporter över fenomenet 2005-06 anger de i stället benämningen uppgivenhetssymtom, eftersom uppgivenhetssyndrom då inte var en medicinskt erkänd diagnos. I flera svenska studier har barnen med uppgivenhetssyndrom haft forna Sovjetunionen eller Balkan som ursprungsland. En grupp forskare inom barnpsykiatri och kemi på Uppsala universitet fick mellan 2005 och 2007 möjlighet att ta prover på elva barn med allvarliga symptom. Resultaten publicerades i april 2012 med tydliga kemiska bevis för stress.Söndergaard et al (2012). Patterns of endogenous steroids in apathetic refugee children are compatible with long-term stress. BMC Research Notes 5(1):Epub ahead of print.

Symtom Barn och ungdomar som föräldrarna menar är sjuka uppvisar beteenden med olika svårighetsgrad. Variationen går från att barnet vägrar att gå till skolan till att barnet ligger i en säng, inte talar och måste sondmatas. Barnen kan även med svåra apatiska symtom uppfatta och komma ihåg vad som sägs runt omkring. 2005 visade fem barn så svåra apatiska symtom att de inte gick att kontakta. När barnen tillfrisknade kunde de dock redogöra för allt som hade sagts runtomkring för hela perioden. Barnen uppvisade ingen minnesförlust för den period de verkat vara okontaktbara.Bodegård, Göran (2005). "Life-threatening Loss of Function in Refugee Children: Another Expression of Pervasive Refusal Syndrome?" Clinical Child Psychology and Psychiatry 10(3):337–350.Bodegård, Göran (2004). Asylsökande flyktingbarn utvecklar livshotande funktionsbortfall. Läkartidningen 101(19):1696-1699.

Vissa somatiska symtom kan kvarstå såsom svårigheter att äta fast föda. Långtidsuppföljning visade inga betydelsefulla skillnader mellan de apatiska barnen och två jämförelsegrupper när det gäller utbildnings- och hälsoutfall.

Vårdinsatser Fram till slutet av 2010-talet vårdades barnen i allmänhet i hemmet av sina föräldrar med regelbunden tillsyn av sjuksköterska och läkare. Stimulans och samarbete mellan olika instanser anses vara avgörande för tillfrisknande.

En del av barnen - de som uppvisat svårare symtom - har vårdats i slutenvård. Många av barnen har då medicinerats med antidepressiva och lugnande medel. Att göra barnen symtomfria genom sådana vårdinsatser har visat sig vara svårt, utan att ge familjen ett positivt besked om uppehållstillstånd.

Vissa barn har vårdats en kortare tid i Norge, där de skildes från sina föräldrar. Det finns olika uppfattningar om behandlingens effektivitet.

Förekomst Konstaterade incidenter har främst konstaterats hos barn från Balkan, romska barn, barn från forna Sovjetunionen och senast Yazidier. Mycket få har varit från Asien och inga ifrån Afrika. Under sena 2010-talet är nytillkomna barn ofta yazidier.

I en artikel 2016 diskuterar svenska forskare fenomenet resignation syndrome. Pär Segerdahl: Uppgivenhetssyndrom hos flyktingbarn – en ny hypotes, läst 3 januari 2019 Man konstaterar att sjukdomen inte är ny. Man anser att en omvärdering av diagnos och behandling krävs och föreslår att psykogen katatoni är den beteckning som bäst stämmer överens med den kliniska presentationen. Individuell predisponering och traumatisering liksom kulturellt betingade förväntningar kan vara bidragande.

I en intervju 2017 konstaterade Karl Sallin vid Astrid Lindgrens barnsjukhus att ingen systematisk forskning på uppföljning av fallen hade gjorts. Han uppgav också felaktigt att fenomenet inte synts i länder utanför Sverige. Socialstyrelsen har inte gjort någon uppföljning sedan 2017.

Tillståndet har inte bara förekommit hos barn. "Världens äldsta flykting" sjönk ner i liknande tillstånd efter avslag på asylansökan. Bland de ensamkommande tonåringarna 2015 har rapporterats ungdomar som glidit in och ur kontaktlöshet.

Liknande fall i andra länder Författaren Fjodor Dostojevskij har beskrivit ett liknande fall från en asyl i Ryssland för bulgariska barn som överlevt massakrer. Flickans treårige bror hade fått ögonen utstuckna och sedan spetsats levande på en påle.

Enligt BBC uppträdde liknande fall i Nazitysklands koncentrationsläger under 1940-talet.

Ett fåtal liknande fall, under diagnosen Pervasive Refusal Syndrome, har rapporterats från Storbritannien under tidigt 1990-tal, dock inte bland asylsökande.

Tre fall rapporterades i Tyskland rapporterades år 2011.

I spåren av flyktingströmmarna i mitten av 2010-talet har apatiska flyktingbarn rapporterats från det australiska flyktinglägret på ön Nauru och från det ökända flyktinglägret Moria i Grekland.

En sammanställning av studier visar att fall av Pervasive Refusal Syndrome har rapporterats från en rad olika länder.

Neurologen och forskaren Suzanne O'Sullivan beskriver liknande tillstånd på olika platser över jorden.

I samband med internflykt i Ukraina efter Rysslands angrepp rapporteras barn som inte reagerar på yttre stimuli, som inte pratar eller som får katatona symtom.

Diskussioner 2000 - 2010 Det har varit omstritt om fenomenet beror på manipulation eller om det är en form av ännu medicinskt obeskriven sjukdom. Tonläget i debatten var under många år högt, den dominerande uppfattningen var att ingen manipulation förekom och alla som antydde det kritiserades hårt. Två åsiktsriktningar har kunnat urskiljas i läkarkåren – de som tror på barnen/familjerna och de som inte gör det.Bagge, Peter (2005). Strid om de apatiska flyktingbarnen. Uppdrag granskning, sändningsdatum 22 mars 2005. www.svt.se. Svenska barnläkarföreningen har generellt varit mer benägna att ställa sig på asylfamiljernas sida med förklaringar där fenomenet representerar en verklig komplikation.Lutteman, Markus (2005). Läkare tvivlar på uppgifterna. Svenska Dagbladet, 22 november 2005, redigerad 17 oktober 2007.

Apati har ansetts vara en reaktion på depression, uppgivenhet och stress. Barnpsykiatern och barnläkaren Göran Bodegård, före detta överläkare vid Eugeniahemmet, är en av de som återkommande hävdat att barnen ska ses som sjuka. Bodegård skrev om problemet år 2004 i Läkartidningen. Bodegård myntade begreppet "depressiv devitalisering" då han ansåg att det inte fanns någon adekvat diagnos på fenomenet i existerande diagnosmanualer (ICD 10 och DSM IV). Han har också kritiserat både media och Socialstyrelsen för att bidra till "epidemin".

Barnläkaren Henry Ascher har varit en annan flitig försvarare av familjerna: "Det råder konsensus om att manipulation och förgiftning som förklaring till anhopningen av barn med uppgivenhetssymtom kan avfärdas."

Symtomen, oavsett svårighetsgrad, anses enligt Bodegård beteckna ett apatiskt tillstånd hos personer som är mer eller mindre svårt traumatiserade som en grav stressreaktion på en livssituation som innebär hopplöshet. Bodegård uppfattar fenomenet som en svår stressreaktion och menar att det är fullständigt omöjligt för de allra sjukaste barnen att simulera sina uppvisade symtom.

Expertomdömen Psykiatern Thomas Jackson skriver i sin bok "Copycatbarnen" att internationell forskning menar att epidemin av uppgivenhetssyndrom kan vara ett resultat av svår barnmisshandel. Thomas Jackson skrev en debattartikel i Dagens Medicin den 18 februari 2006 att det inte kan uteslutas att föräldrar manipulerar sina barn att bli sjuka för att uppnå ekonomiska eller juridiska fördelar. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet var läkarna splittrade över fenomenet. Han myntade begreppet group malingering by proxy, en förlängning av den medicinska diagnosen Münchhausen by proxy och Factitious disorder, som förklaring på fenomenet. Factitious disorder är en erkänd diagnos och är upptagen i den internationella diagnosmanualen ICD-10. Sådana simuleringsdiagnoser kallas på svenska ofta för Münchhausens syndrom. Thomas Jackson har utsatts för hård kritik för sin syn på orsaken till epidemin med apatiska barn.

Psykiatriprofessorn Sten Levander har framfört att fenomenet är unikt för Sverige och att barnens tillstånd orsakas av den svenska asylprocessen. Levander och barnpsykiatrikern Hans Adler kontaktade år 2004 psykiatriker i andra länder.

Överläkaren Peter Engelsöy, biträdande verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Stockholm, har berättat om apatiska barn som simulerar: "Det här är uppenbarligen barn som inte är så här dåliga som de utger sig för att vara. De visar sig så här dåliga när någon personal är närvarande. En del barn äter till exempel i smyg på nätterna." Engelsöy avsåg då de fåtal fall som han observerat på BUP-kliniken i Stockholm där det fanns misstankar om att något inte stämde. Peter Engelsöy uttalade sig inte generellt om gruppen apatiska barn.Engelsöy, Peter (2007). Brevet till Gellert Tamas . Arena, 2007-02-08.

Överläkaren och psykiatrikern Hans Bendz – som har egen erfarenhet av simulerande patienter – menar att det är ”tänkbart att en stor del av de fall som tillkommit under de senaste två årens ”epidemi” (detta skrevs i SvD i december 2005) utgörs av simulerad sjukdom”. Ett motiv till att simulera sjukdom är ekonomiska vinster. För de asylsökande familjerna utgörs vinsten av ett permanent uppehållstillstånd. En sjukdomsdiagnos kan ge stor vinst för asylsökande. Bendz kritiserar de läkare som förkastar simulering som en möjlig förklaring till det apatiska tillståndet.

Den statliga utredning vars forskning leddes av docent Nader Ahmadi bestrider att ”traumatiska erfarenheter och stress” kan ha orsakat fenomenet apatiska barn. Empirin i deras studie visar att det inte kan vara förklaringen till ett samhällsfenomen av den storlek som drabbat Sverige sedan 2004.

Vanvårdade barn Migrationsverket misstänkte att det inte alltid var föräldrarnas biologiska barn utan istället gatubarn eller barnhemsbarn som hade köpts. Verket polisanmälde ett tiotal fall och det talades om svek från vårdpersonalen och socialtjänstens sida eftersom de inte hade polisanmält. Minst två gånger hade apatiska barn förts med ambulans akut till sjukhus med förgiftningssymtom.Wahldén, Christina (2005). Larm om vanvård av apatiska barn. Svenska Dagbladet, 22 november 2005, redigerad 17 oktober 2007.