miniatyr|Örebro klosters grundmurar, ritning av C. J. v. Schultzen 1843.
Örebro kloster, även Vårfruklostret, var beläget på Tingsstugubacken mellan nuvarande Järnvägs-, Kloster- och Ö. Nobelgatorna, på den plats där nya polishuset ligger idag.
Det anlades någon gång under åren 1445–1448 på initiativ av drottning Dorotea, maka till konung Kristofer av Bayern. Den äldsta urkund som nämner klostret är ett dokument från 1455.Jonasson s. 117
Klostret tillhörde munkar av den saliga jungfru Marias brödraorden av berget Karmel. Det var det enda karmelitkloster som etablerades i det medeltida Sverige. Denna typ av kloster kallas konvent, eftersom det innehas av en tiggarorden. Karmeliterna, som liksom dominikanerna och franciskanerna tillhör tiggarordnarna. Tiggarordnarna karakteriseras av att medlemmarna inte får äga jordisk egendom.
I ett dokument från 1456 överlämnade Karl Knutsson (Bonde) rätten till den nordost om staden belägna skogen Kränglan (Kräklan) med villkor, att klostret skulle underhålla broar och vägar där. Ännu 1480 stod klostret i skuld för sina byggnader och måste då pantförskriva fast egendom.
Antalet munkar 1495 var 12, förutom priorn. Klostret ägde genom donationer ansenliga egendomar, bland annat några tomter inom staden samt dessutom några lantgårdar, men uppnådde aldrig någon större betydelse. Här erhöll Olaus Petri liksom dennes broder Laurentius sin första undervisning. Vid reformationen 1527 indrogs klostrets egendom till kronan. 1530 ålades klostret att lämna ifrån sig en av sina kyrkklockor som bidrag till betalning för en skuld till Lübeck.Jonasson s. 118 Runt 1554 beskylldes Lars Siggesson (Sparre) av Gustav Vasa för att ha plundrat klostret under dess sista tid.Jonasson s. 118-119 Man tror att en del av rivningsmaterial från klostret användes vid den stora ombyggnaden av Örebro slott som genomfördes under åren 1596-1605.Pontén s. 13
I och med klostrets nedläggning fanns det inte något naturligt skyddsnät för de fattiga, gamla och sjuka. Gustav Vasa tros ha ömmat för denna grupp, och skänkte därför några av klostrets hemman till underhåll för ett hospital i staden. Denna donation kom att bli grunden för Örebro hospital.
Klostrets grundmurar grävdes upp efter stadsbranden år 1843 och avtecknades av C. J. v. Schultzen. Större delen av Tingsstugubacken schaktades bort vid anläggandet av järnvägen till Skebäck i början av 1850-talet.
Se även Klosterbacken
Noter
Källor Jonasson, Gustav: Medeltidens Örebro. Liber 1984. Pontén, Johan: Örebro Hospital, Lasarett och Kurhus 1527-1863. Örebro läns landsting 1975
Kategori:Tidigare kloster i Sverige Kategori:Örebros historia Kategori:Ej längre existerande byggnader i Örebro Kategori:Kristendom i Örebro Kategori:Religiösa byggnader i Örebro Kategori:Karmelitorden Kategori:Karmelitkloster i Sverige