Dataindustrier AB, senare Diab Data AB, var ett svenskt datorföretag, grundat 1971 av Lars Karlsson. Dataindustrier AB är ett av få svenska företag som konstruerat persondatorer som tillverkats i stor skala.
Företagets historia och struktur
Dataindustrier AB bildades den 29 mars 1971 i Skellefteå av Lars Karlsson efter att han lämnat företaget Memoteknik. Karlsson hade upptäckt datortekniken och konstruerat sin första dator mot slutet av 1960-talet. Den första produkten var en dator till sågverksindustrin som mätte virke och skrev ut blanketter och skickade data till ett centralt system. Konkurrenternas system använde reläer medan Karlssons maskin använde transistorer vilket passade bättre i miljön på sågverken. När en konkurrent, Navigator, ville köpa upp företaget erbjöd Karlsson istället en licens på elektroniken, och han insåg tidigt att licensiering av datorprodukter var en lönsam bransch. Avtalet med Navigator år 1971 gav Dataindustrier en lokal i Stockholm och företaget flyttades dit.
Ägarskiftet och turbulensen 1983
Åren i början av 80-talet expanderade den svenska persondatormarknaden kraftigt. Dataindustrier hade i början av 1982 totalt 34 anställda, alla i Täby. År 1983 var antalet anställda 103 personer på fem orter (Täby, Stockholm, Solna, Malmö och Västerås).
I februari 1983 sålde Lars Karlsson sitt aktieinnehav i Dataindustrier (67%) till Ahlsell AB och flyttade till USA för att driva det helägda dotterbolaget DataBoard Inc. som sålde Dataindustriers produkter i USA. År 1982 hade Dataindustriers ägare, Ahlsell AB, gått samman med AEG-Telefunken Elektriska AB (den svenska delen av AEG) som ägde Sattco, och Sattco blev i och med köpet av Dataindustrier infört som ett dotterbolag till Dataindustrier AB.
Efter ett par månaders förhandlingar köpte Luxor 18% av aktierna i Dataindustrier, Ahlsell behöll 33% och investmentbolaget Kuben köpte 10%. Resterande aktier erbjöds till Ahlsells aktieägare. Luxor gick in som ägare för att öka sitt inflytande över den viktigaste samarbetspartnern, och Luxors VD Ove Gedda blev styrelseordförande för företaget. Luxor försökte först köpa hela Dataindustrier, men företaget var mer intresserade av Ahlsell som huvudägare. Ahlsell meddelade även i april att Dataindustrier skulle börsintroduceras vilket skedde i juni 1983. I augusti 1983 köpte Ahlsell Kubens 10% och ägde nu 43% av företaget.
Företaget var i detta läge år 1983 uppdelat i åtta olika underbolag: Dataindustrier Development AB, Dataindustrier Electronics AB, DataSweden DIAB AB, SATTCO AB, Dataindustrier DIAB Datorer AB, DataLayout AB, Zymos Custom Design AB och DataBoard Inc. i USA. Samtliga helägda av moderföretaget utom DataLayout som bara ägdes till 67%. Ahlsell hade startat säljföretaget DataSweden AB med säljkontor på 20 platser i Sverige och utbildning på 12 orter i syfte att sälja Dataindustriers datorer, vilket inte föll väl ut, delvis för att detta företag aggressivt började konkurrera med Luxors säljorganisation.
Redan sommaren 1984 hade Dataswedens säljorganisation avvecklats och införlivats med Dataindustrier, och företaget gjorde förlust. Dotterbolaget Sattco hade startat försäljningsföretaget Telko, som också gick med förlust och därför tillsammans med Sattco såldes tillbaka till Ahlsell, och man återgick till ett tätare samarbete med Luxor.
Krisen 1986
Efter att Nokia som var den nya ägaren till Luxor lagt ner varumärket Luxor och Unix-satsningen i januari 1986 stod företaget inför en finansiell kris då licenserna till Luxor stod för 25% av företagets omsättning, och inledde flera nya samarbeten. Man samarbetade med Programmatic GMBH och ICS Systems, men framför allt med Teli (Teleinvest) som köpte 51% av aktierna i Dataindustrier men lät företaget arbeta vidare som ett självständigt bolag. I samband med detta bytte företaget namn till Diab Data AB.
År 1990 hade företaget 170 anställda med kundservice på 13 orter i Sverige och var helägt av Teli.
Uppköpet av Bull och därefter
I oktober år 1991 köptes 75% av Dataindustrier AB av det franska företaget Bull som då var inne i en Europeisk expansionsfas. Avsikten sades vara att utveckla bolaget utanför den svenska marknaden. Resterande 25% kvarstod hos Teli men med option för Bull att köpa även dessa. Enligt Dagens Industri hade Bull först förhandlat i fyra månader om att köpa Nokia data (som år 1988 köpt Ericsson Information Systems) men förlorade affären mot ICL och Bull valde då att istället köpa Dataindustrier. Fortfarande 1993 ägde Teli 25% av DIAB.https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skrivelse/1993-ars-redogorelse-for-foretag-med-statligt_GH0320/html Bull fortsatte att utveckla datorerna i Serie 90 under produktnamnet DIAB, och den amerikanska verksamheten som huvudsakligen utvecklade DIAB:s kompilator såldes snart därefter till Wind River Systems.
Linköpingsavdelningen av Bull Sverige (ursprungligen en del av DIAB, och dessförinnan det fristående bolaget Datastyrning AB som köptes av DIAB 1990) hade utvecklat röstbrevlådesystemet Open Voice som användes av Telia och såldes år 1999 till Teligent som hade en egen plattform för mervärdestjänster, P90/E som var mer flexibel men mindre skalbar än Open Voice. Vid förvärvet hade Bull i Linköping omkring 25 anställda. Teligent gick i konkurs i oktober år 2008.
Bull Sverige bytte år 2001 namn till Integris och år 2002 såldes Integris till Steria. År 2014 slogs Steria samman med Sopra och blev Sopra Steria.
Transdata
1971–1972 utvecklade Dataindustrier en modulär skoldator för undervisning med namnet Transdata 7260. CPU-enheten hette Transdata 7261 och var baserad på Intel 8008. Produkten utvecklades i samarbete med Transintro som fanns i anslutande lokaler. Transintro var en del av Statsföretag AB (nuvarande Procordia) som tog fram utrustning för undervisning. Produkten visades upp på Tekniska Mässan i Älvsjö 1972. Det bestod av följande modulära komponenter:
7261 – CPU-enhet med minne och kontrollpanel 7262 – Strömförsörjning 7263 – PROM-programmerare 7264 – Facit SP1-gränssnitt 7265 – Externt minne
Transdata byggde på instickskort, och hade en frontpanel med lampor och strömställare samt anslutning för textkonsol. Det hade 2KB RAM och PROM som kunde programmeras med en separat enhet. Med hjälp av Facit SP1-gränssnitt kunde datorn anslutas till skrivare, hålremsstans (eller läsare) och kassettbandspelare för lagring av program. I projektgruppen ingick Lars Karlsson, Hans Kruskopf, Harrgot Lindmark, Ulf Norberg och Arne Larsson. Bengt Björnekärr var projektansvarig. Systemet var modulärt och blev grunden till utvecklingen av DataBoard 4680. Transdata har pekats ut som en av världens första mikrodatorer.
Kollafon
Under 1972 arbetade Dataindustrier med projektet Kollafon i samarbete med bland annat Datasaab. Systemet var en slags mycket förenklad minidatorterminal som användes av banker för att kontrollera att ID-handlingar, checkar och bankkonton var giltiga. Dessa anslöt sig till en central behörighetsdatabas som kördes på en Datasaab D5-dator av typen D5/30 och visades upp på Data/Kontor-mässan i Älvsjö 1973. Kollafonen använde en uppringd telefonlinje och kom aldrig riktigt i drift, och när bankerna fick uppkopplade terminaler försvann behovet av Kollafonen.
DataBoard 4680
Den första större produkten från DIAB var DataBoard 4680 ett kortdatorsystem runt en specifik datorbuss för inbyggda system som introducerades år 1974. Systemet bestod av kort med CPU, och separata kort för RAM och EPROM för programvaran, vilka kunde pluggas samman i ett moderkort (bakplan) till en fullständig dator, huvudsakligen för industriella applikationer såsom mätning och styrning. Bussen hade fått namnet efter de tre olika CPU:er som systemet inledningsvis stödde: 4 stod för Intel 4004, 6 för Motorola 6800 och 80 för Intel 8080. Systemet kompletterades snart med 6502 och Zilog Z80 som möjliga CPUer, Z80 var ett val av processor och processorleverantör som kom att prägla DIAB:s verksamhet. Korten tillverkades av Satt Elektronik och såldes under varumärket Sattco, och år 1980 hade företaget tillverkat och sålt c:a 10.000 kort av denna typ.
Mjukvaran till programsystemen för 4680 och senare produkter som Seven S och ABC 80 och så vidare korskompilerades på en minidator av typen Interdata 7/32.
4680-bussen hade 16 bitars adressbuss och 8 bitars databuss och kunde således direkt adressera 64 KB minne. Den var en föregångare till standarden STEbus (IEEE 1000-1987) och använde samma DIN 41612-stiftkontakter och Eurocard som fysisk formfaktor på kretskorten, men signalerna var helt olika jämfört med STEbus, inklusive att spänningsmatning och jord satt på andra pinnar. Kortlådorna för 4680 hade två typer av kontakter: en typ för minneskort och en typ för processorkort och I/O-kort. Minneskontakterna var annorlunda konfigurerade än I/O-kontakterna och kunde bara användas för minne och saknade övriga pinnar.
DataBoard 4680 hade bland annat följande flora av kort tillgängliga: