Rostbrynad vireoBirdLife Sverige: Taxonomikommittén. 2025. Officiella svenska namn på alla världens fågelarter, version 2025. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/ (Cyclarhis gujanensis) är en tätting i familjen vireor.
Kännetecken Den vuxna rostbrynade vireon är 15 centimeter lång och väger 28 gram. Den är tjockhövdad med en törnskateliknande näbb. Huvudet är grått med ett starkt rödbrunt ögonbryn. Överdelarna är gröna och den gula halsen och bröstet skärmar av till den vita magen. Sydliga individer är mörkare med ett smalare ögonbryn.
Sången är en visslad fras med rytmen Do you wash every week?, men varje fågel har individuella variationer. Den hörs ofta men är svår att se då den äter insekter och spindlar högt upp i lövverket.
Utbredning och levnadssätt Fågeln häckar i öppen skogsmark och jordbruksmark med spridda höga träd, från Mexiko och Trinidad söderut till Argentina och Uruguay. Boet är en bräcklig, djupt skålformad konstruktion högt uppe i ett träd. Honan lägger vanligen två eller tre rosavita ägg, lätt fläckade med brunt, per häckning.
Underarter Rostbrynad vireo delas in i hela 22 underarter med följande utbredning:AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025 Cyclarhis gujanensis septentrionalis – östra Mexiko Cyclarhis gujanensis flaviventris – sydöstra Mexiko (utom Yucatánhalvön), Guatemala och norra Honduras Cyclarhis gujanensis yucatanensis – sydlstra Mexiko (Yucatánhalvön) samt Petén i norra Guatemala Cyclarhis gujanensis insularis – Cozumel utanför sydöstra Mexiko (Quintana Roo) Cyclarhis gujanensis nicaraguae – södra Mexiko (Chiapas) och Guatemala till Nicaragua Cyclarhis gujanensis subflavescens – Stillahavssluttningen i Costa Rica och västra Panama Cyclarhis gujanensis perrygoi – västcentrala Panama (Coclé till östligaste Veraguas) Cyclarhis gujanensis flavens – kustnära östra Panama Cyclarhis gujanensis coibae – Isla Coiba utanför Panama Cyclarhis gujanensis cantica – norra Colombias tropiska kust mot Karibien samt Magdalenadalen Cyclarhis gujanensis flavipectus – nordöstra Venezuela (Paríahalvön) samt Trinidad Cyclarhis gujanensis parva – östra Andernas östsluttning i Colombia och västra Venezuela Cyclarhis gujanensis gujanensis – östra Colombia till Guyanaregionen, Amazonområdet i Brasilien, östra Peru och nordöstra Bolivia Cyclarhis gujanensis cearensis – platån i östra Brasilien Cyclarhis gujanensis ochrocephala – sydöstra Brasilien till Uruguay, östra Paraguay och nordöstra Argentina Cyclarhis gujanensis viridis – Gran Chaco i Paraguay och norra Argentina Cyclarhis gujanensis virenticeps – Stillahavssluttningen i Ecuador och nordvästra Peru Cyclarhis gujanensis contrerasi – bergstrakter i norra Peru (söderut till La Libertad och San Martín) Cyclarhis gujanensis saturata – norra Peru (övre Marañóndalen öster om västra Anderna) Cyclarhis gujanensis pax – yungas i Bolivia (La Paz) Cyclarhis gujanensis dorsalis – högländer i centrala Bolivia Cyclarhis gujanensis tarijae – sydostligaste (Tarija) samt nordvästra Argentina (Jujuy)
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).
Referenser
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Vireor Kategori:Fåglar i neotropiska regionen