Thomas Jeffrey ”Tom” Hanks, född 9 juli 1956 i Concord i Kalifornien, är en amerikansk skådespelare och filmregissör. Han är en av världens mest igenkända och populäraste skådespelare och anses vara en amerikansk kulturikon. Han började sin karriär i komedier och fick sitt stora genombrott i Big (1988). Han gick sedan över till mer dramatiska roller och skulle med de två filmerna Philadelphia (1993) och Forrest Gump (1994) belönas med en Oscar i kategorin Bästa manliga huvudroll två år i rad, vilket endast han och Spencer Tracy lyckats med.
Biografi
Uppväxt Tom Hanks föddes i Concord i Kalifornien som son till sjukhusadministratören Janet Marylyn (född Frager) och den kringresande kocken Amos 'Bud' Hanks. Hans mor är av portugisisk härkomst och föddes egentligen med efternamnet Fraga. Genom sin fars brittiska härkomst är han en avlägsen släkting till Abraham Lincoln och barnprogramledaren Fred Rogers, som han senare skulle porträttera. Hans föräldrar skilde sig 1960 och de tre äldsta syskonen Sandra, Larry och Tom flyttade med sin far. Den yngsta brodern Jim stannade med modern i Red Bluff i Kalifornien. I sin barndom flyttade Hanks familj ofta och hade haft tio olika boenden under hans första tio år.
I skolan var Hanks inte populär och har beskrivit sig själv som en blyg tönt. Men han sågs också som en snäll och ganska ansvarsfull elev. Hanks började med teater i gymnasiet i Oakland. Hanks skulle fortsätta läsa teater på Chabot College i Heyward. Han skulle efter två år förflyttas till California State University i Sacramento. När han studerade teater träffade han Vincent Dowling som var chef för Great Lakes Theater Festival i Cleveland. Han blev då värvad av Dowling till att bli praktikant på festivalen. Praktiken skulle leda till en treårig upplevelse där han fick lära sig om allt på en teater som ljus, ljud, produktiondesign och management. Det ledde till att Hanks hoppade av skolan. Han skulle 1978 också vinna Cleveland Critics Circle Award för Bästa skådespelare för sin roll som Proteus i en uppsättning av Två ungherrar i Verona. En av få gånger då Hanks spelat en skurk.
Tidiga roller Hanks flyttade till New York 1979 där han gjorde sin filmdebut i Han vet att du är ensam (1980). Han gjorde även en off-Broadway roll som huvudrollen i en uppsättning av Niccolò Machiavellis The Mandrake (1979). Han skulle sedan tillsammans med Peter Scolari ha en av huvudrollerna i komediserien Bosom Buddies (1980). De båda hade träffats året innan då de varit tävlande i TV-programmet Make Me Laugh. Hanks flyttade till Los Angeles inför rollen som varade i två säsonger. Tittarsiffrorna var aldrig särskilt höga för serien men skulle få bra recensioner. Hanks skulle få sin första huvudroll i TV-filmen Mazes and Monsters (1982).
Hanks hade en gästroll i TV-serien Gänget och jag (1982) där han spelade en missnöjd gammal klasskamrat till Fonzie. På inspelningen träffade han de båda manusförfattarna Lowell Ganz och Babaloo Mandel som vid tillfället höll på att skriva manuset till filmen Splash (1984). Filmens regissör Ron Howard hade haft en av huvudrollerna i Gänget och jag fram till 1980 och det var Ganz och Mandel som föreslog Hanks för honom. Howard hade för avsikt att ge Hanks rollen som huvudkaraktärens bror, en roll som i slutändan gick till John Candy istället. Hanks fick till slut huvudrollen och filmen blev en överraskande succé och spelade in 69 miljoner dollar på sin budget på 11 miljoner dollar. Samma år skulle han även medverka i sexkomedin Svensexan som också blev en oväntad succé.
Hanks medverkade sedan i ett gäng mindre uppmärksammade filmer som En kille i rött (1985), Nå'ra frivilliga (1985), Hem dyra hem (1986) och Kärleks ljuva längtan (1986). Med dramakomedin Ingenting gemensamt (1986) tog Hanks ett litet steg ifrån komedier och drogs åt det mer dramatiska. "Den förändrade min angelägenhet om att medverka i filmer" sade Hanks om rollen. Han medverkade sedan i komedin Dragnet (1987) bredvid Dan Aykroyd. Filmens mindre framgång etablerade nu Hanks som en stabil skådespelare inom branschen.
Genombrott Hanks genombrott skulle komma efter den stora succén med komedin Big (1988). Filmens regissör Penny Marshall ville första ha Robert De Niro i huvudrollen, men filmbolaget vägrade och valde Hanks istället. För sin insats skulle Hanks få sin första oscarsnominering. Filmen följdes upp samma år med komedin Punchline som blev en mindre framgång. Även nästkommande film Turner och Hooch (1989) skulle bli en kommersiell framgång. miniatyr|Tom Hanks på Oscarsgalan 1989.|vänster|325x325pxHanks medverkade sedan i ett gäng filmer som underpresterade på biograferna som En djävul till granne (1989), Joe och vulkanen (1990) och Fåfängans fyrverkeri (1990) innan han fick rollen som tränare i Tjejligan (1992). I filmen återförenades han med regissören Penny Marshall och syntes bredvid Geena Davis och Madonna. Filmen skulle bli kritikerrosad, särskilt för rollbesättningens insatser. Den blev också en finansiell framgång.
Hanks har på senare år sagt att hans skådespelande i sina tidiga roller inte var särskilt bra men att han i sin "moderna era" av filmskapande blev bättre. Denna moderna era började 1993 med den romantiska komedin Sömnlös i Seattle. Hanks och hans medspelerska Meg Ryan skulle bli kritikerrosade för sin kemi. Filmen blev också en enorm framgång på biografer trots att den hade förutspåtts gå dåligt då både Jurassic Park (1993) och Dennis (1993) hade premiär samtidigt. Filmen blev en klassiker bland romantiska komedier och fortsatte gå på reguljär TV i flera år, både i USA och flera andra länder.
Hanks spelade sen rollen som den AIDS-sjuka advokaten Andrew Beckett som stämmer sin egen advokatfirma för diskriminering i Philadelphia (1993). Han gick ner 16 kg och tunnade av sitt hår för att se sjuk ut för rollen. Filmen spelades också in i kronologisk ordning, vilket är ovanligt, just för att insjuknandet skulle bli tydligare och mer realistiskt. Filmen kom att bli banbrytande för att vara en av de första stora Hollywoodproduktionerna som skildrade ämnet AIDS och homofobi. Men också att porträttera homosexuella i ett positivt ljus. Hanks skulle bli hyllad för sin insats och han vann sin första Oscar för Bästa manliga huvudroll.
Etablerad skådespelare miniatyr|362x362px|Tom Hanks på inspelningen av Forrest Gump (1994). Hanks följde upp rollen i Philadelphia med filmen Forrest Gump (1994) regisserad av Robert Zemeckis. Hanks spelade titelkaraktären som en sydstatsman med ett IQ på 75 som råkar finna sig mitt i flera av de största händelserna i USA:s historia. Filmen blev en stor succé och skulle spela in över 600 miljoner dollar. "När jag läste manuset för Gump, såg jag den som en av de där stora hoppfulla filmerna som publiken kan känna lite hopp för deras lott och position i livet... som jag hade fått från filmer hundra miljoner gånger när jag var barn. Och som jag fortfarande får." sade Hanks om filmen. John Travolta var först erbjuden rollen men tackade nej, ett misstag han ångrat sedan dess. Hanks vann sin andra Oscar för Bästa manliga huvudroll för sin insats. Det gjorde honom till den andra skådespelaren någonsin som vunnit två Oscar två år i rad. Enbart Spencer Tracy har lyckats med det 1937 och 1938 för sina filmer Havets hjältar och Han som tänkte med hjärtat. Hanks och Tracy var dessutom i samma ålder, 37 år när de vann den första Oscarn och 38 år när de vann den andra.
Hanks återförenades med regissören Ron Howard i det biografiska dramat Apollo 13 (1995) där han porträtterade astronauten Jim Lovell. Filmen blev kritikerrosad, likaså ensemblen som bestod av Kevin Bacon, Bill Paxton, Gary Sinise, Ed Harris och Kathleen Quinlan. Hanks gjorde samma år rösten till leksaken Woody i Toy Story. Filmen var den första animerade filmen helt gjord med datorer, samt den första filmen från det då nyskapade filmbolaget Pixar. Den kom att bli mycket väl mottagen av kritiker och innehar ett ovanligt 100% positiva recensioner på Rotten Tomatoes. Hanks gjorde sin regidebut med filmen That Thing You Do! (1996). Han skrev även manus och spelade musikproducenten Mr. White. Filmen spelade knappt in sina inspelningskostnader men fick ett bra mottagande från kritiker. Hanks och producenten för filmen, Gary Goetzman skapade 1998 produktionsbolaget Playtone, som fick sitt namn efter det fiktiva skivbolaget i filmen.
Hanks skulle producera, medförfatta och medregissera HBO-serien Från jorden till månen (1998). Serien i 12 delar gick igenom hela rymdprogrammets historia och var med sina 68 miljoner dollar den dyraste TV-serien som skapats vid tidpunkten. Serien blev nominerad till 17 Emmy Awards och vann 3. Hanks skulle sedan medverka i Steven Spielbergs krigsfilm Rädda menige Ryan (1998). Filmen fick ett gott bemötande från kritiker och även för sin historiska korrekthet. Hanks skulle också bli Oscarsnominerad för en fjärde gång. Hanks återförenades samma år med Meg Ryan i den romantiska komedin Du har mail som blev en finansiell framgång. Han skulle också reprisera sin röstroll som Woody i Toy Story 2 (1999) som även den blev kritikerrosad och en ekonomisk framgång. Många kritiker tyckte till och med den överträffade föregångaren. Hanks medverkade samma år i Den gröna milen som baserades på romanen med samma namn av Stephen King. Filmen fick ett bra mottagande men blev kritiserad för sin längd och tempo.
Fortsatta ekonomiska framgångar, men även sågningar Hanks inledde det nya millenniet med att återförenas med regissören Robert Zemeckis för filmen Cast Away (2000) där han spelar en strandsatt arbetare för Fedex. Kritikern Roger Ebert skrev i The Chicago Sun-Times: "Hanks bevisar än en gång vilken effektiv skådespelare han är, han anstränger sig aldrig för innehåll, alltid övertygande även i en osannolik situation som denna och vinner våra sympatier med sina ögon och sitt kroppsspråk när där inte är någon annan på skärmen." Hanks skulle bli nominerad för sin femte Oscars i kategorin Bästa manliga huvudroll. På Golden Globes skulle han vinna i samma kategori. Han skulle återförenas med Steven Spielberg med HBO-serien Band of Brothers (2001) där han var både producent och medregissör. Serien var med sina 125 miljoner dollar den dyraste TV-serien som producerats. Serien skulle överträffa deras senaste krigsfilm Rädda menige Ryan på samtliga plan.
Hanks fortsatte sitt arbete med Spielberg även i den biografiska filmen Catch Me If You Can (2002) som baserades på bedragaren Frank Abagnale, Jr. liv och spelades av Leonardo DiCaprio. Han syntes samma år i kriminaldramat Road to Perdition regisserad av Sam Mendes. Båda filmerna fick ett gott mottagande. Vid 45 års ålder blev Hanks den yngsta mottagaren av American Film Institute's Life Achievement Award 2002. Han skulle medverka i bröderna Coens nyinspelning The Ladykillers (2004) som blev den första mediokert mottagna filmen på länge för Hanks. Filmen anses också vara en av bröderna Coens svagaste. Han återförenades med Spielberg i The Terminal (2004) som trots blandad kritik blev en ekonomisk framgång. Han återförenades även med regissören Robert Zemeckis för den animerade Polarexpressen (2004), en animerad julfilm där Hanks spelar flera roller genom motion capture. Även den filmen skulle få ett mediokert mottagande av kritiker men blev en ekonomisk succé. miniatyr|Tom Hanks 2009.