Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK) är den socialdemokratiska studentklubben vid Lunds universitet. Klubben ingår i Socialdemokratiska studentförbundet (S-studenter) och är även ansluten till SSU och Lunds arbetarekommun. Klubben bildades formellt den 6 september 1934, men har sina rötter i de radikala diskussionsföreningarna Den unge gubben (DUG) från 1884 och framför allt Den yngre gubben (DYG) från 1896, den senare brukar räknas som socialdemokratins första studentförening i Sverige.
Under sina drygt hundra år har klubben och dess föregångare fungerat som en plantskola för ledande gestalter inom svensk socialdemokrati, däribland statsministrarna Tage Erlander och Ingvar Carlsson, finansministern och partiideologen Ernst Wigforss samt utrikesministern Östen Undén. Klubben har under olika perioder legat vilande eller gått upp i andra organisationer, men återbildades 1985 och hör idag till studentförbundets aktiva klubbar.
Historik
Den unge gubben (1884–1893) Inom Akademiska Föreningen i Lund bildades 1884 en mindre, fri diskussionsförening vid sidan av den av professorerna grundade Diskussionsföreningen. Eftersom de mer brännbara frågorna sällan togs upp där samlades de radikala studenterna i stället i den lilla kretsen, som fick namnet Den unge gubben, i dagligt tal förkortat DUG, efter en skämttidning föreningen gav ut åren 1885–1887. Bland medlemmarna fanns botanisten och publicisten Bengt Lidforss, författaren Paul Rosenius och humoristen Axel Wallengren ("Falstaff, fakir").
Verksamheten ägnades först åt tidningen och åt naturvetenskaplig och filosofisk debatt, men efter ett uppmärksammat föredrag av nationalekonomen Knut Wicksell 1887, där han angrep den borgerliga sexualmoralen, började man på allvar diskutera sociala och politiska frågor. Klubbens första politiska aktioner inträffade 1889, då man drev igenom en fest till hundraårsminnet av franska revolutionen och fick studentkåren att ställa in det nationalistiska Karl XII-firandet. Genom Paul Rosenius, som kommit i kontakt med det nybildade Socialdemokratiska arbetarepartiet, knöts band till arbetarrörelsen, och våren 1891 anordnades en uppmärksammad socialismdebatt med tidningen Arbetets chefredaktör Axel Danielsson. Från hösten samma år samlades den inre kretsen kring Bengt Lidforss och Axel Wallengren i det så kallade Tuakotteriet, uppkallat efter caféet i Akademiska Föreningen där man träffades; även Axel Danielsson kom att ingå, och umgänget bidrog till att Bengt Lidforss blev en aktad medarbetare på Arbetet. DUG somnade in 1893.
Den yngre gubben (1896–1934) Efter DUG:s försvinnande bildades i oktober 1896, på Thorild Wulffs och Einar Sjövalls initiativ, en ny diskussionsförening med namnet Den yngre gubben (DYG). Från 1902 omtalade Lunds arbetarekommun i sina protokoll DYG som "sin studentförening", även om föreningen formellt aldrig anslöts till partiet. Under 1900-talets första decennium etablerade sig DYG som en fri "socialdemokratisk" studentförening med ett uttalat folkbildningsideal. Knut Wicksell valdes 1903 till föreningens förste hedersmedlem, Bengt Lidforss till dess andre 1904 och partiledaren Hjalmar Branting till dess tredje 1905. miniatyr|Hildur Sandbergs gravsten på Norra kyrkogården i Lund, med "DYG" och "Lunds arbetarekommun" ingraverat under hennes namn. Tillsammans med arbetarekommunen anordnade DYG kurser och föreläsningar, deltog i första maj-demonstrationerna och drev en konfessionslös söndagsskola för arbetarbarn. En av de drivande i söndagsskolan var den unga medicinstudenten Hildur Sandberg, "Lejoninnan från Lund", som satt i styrelsen och tragiskt avled redan 1904, medan den blivande utrikesministern Östen Undén under en period var verksam som dess "sagofarbror". Till skillnad från flertalet samtida studentföreningar var det inte ovanligt att kvinnliga studenter satt i DYG:s styrelse; bland dem fanns juristen Anna Bugge-Wicksell, senare Sveriges första kvinnliga diplomat. I denna miljö formades också den kulturradikala profilen hos den blivande ecklesiastikministern Olof "Hedna-Olle" Olsson. miniatyr|Tage Erlander i april 1925, då sittande ordförande för DYG. Från 1906 inleddes ett samarbete med den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus i Uppsala. De båda föreningarna gav mellan 1908 och 1916 ut en serie småskrifter, sammanlagt 19 titlar, som genom redaktören Per Albin Hansson också togs in i ungdomsförbundets studieverksamhet. Ernst Wigforss tidiga skrift Materialistisk historieuppfattning och klasskamp utgavs som nummer tre. Det var i DYG som Wigforss fick sitt politiska uppvaknande och 1906 gick med i partiet; han satt en period som ordförande och förblev knuten till klubben långt senare, då han efter sin tid som finansminister flyttade tillbaka till Lund och ofta deltog i mötena. Bland övriga medlemmar under denna tid märks skådespelaren och poeten Elsa Collin samt nationalekonomen Bertil Ohlin, senare partiledare för Folkpartiet och mottagare av ekonomipriset 1977, ett exempel på att klubben snarare var en bred samlingspunkt för stadens unga progressiva än en renodlat partipolitisk förening.
Under 1910-talet mattades verksamheten av, och när DYG firade 25-årsjubileum 1921 kom knappt några åhörare. Föreningen pånyttföddes först sedan Tage Erlander, då kallad "Lingon-Frille", 1923 åtog sig att värva nya medlemmar och under ett år drog in omkring 400 personer. Erlander räknade sig som socialist från 1924, det år han blev ordförande, och kom att spela den ledande rollen under föreningens sista period; redan 1930 valdes han in i Lunds stadsfullmäktige. Under 1920-talet samarbetade DYG allt tätare med den nybildade vänsterorganisationen Clarté, och i praktiken uppgick de två i varandra från 1932, då DYG omärkligt avsomnade. Det sista som finns noterat om föreningen är styrelsevalen 1931.
Lunds socialdemokratiska studentklubb (1934–)
1934–1970 Sedan partiet och SSU 1931 tagit initiativ till Socialdemokratiska studentförbundet dröjde det till den 6 september 1934 innan en till partiet ansluten studentklubb bildades i Lund. Förre Clartéredaktören Stellan Arvidsson blev förste ordförande, och bland styrelseledamöterna fanns Tage Erlander och clartéisten Per Nyström. Under 1930- och 1940-talen spelade klubben en undanskymd roll. Ett undantag var motståndet mot den resolution som Lunds studentkår 1939 antog med röstsiffrorna 724 mot 342, vilken motsatte sig att Lund tog emot judiska akademiker på flykt undan nazismen; de socialdemokratiska studentaktivisterna hörde till dem som hårdast agiterade för att ta emot flyktingarna. miniatyr|Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson på Studentafton i Lund 1959. Under 1950-talet, särskilt under Agne Gustafssons ordförandeskap 1953–1956, började klubben mer aktivt försöka påverka partiets politik. LSSK och studentförbundet fick sitt politiska genombrott i kravet på allmän studielön, som efter en överläggningsvecka på Bommersvik 1954 drevs ända till partikongressen 1956, vilken beslutade att tillsätta en utredning. Mot slutet av decenniet växte det internationella engagemanget. Under Ingvar Carlssons ordförandetid uppvaktade Lunds arbetarrörelse i januari 1958 statsminister Erlander med ett öppet brev som krävde att en procent av bruttonationalinkomsten skulle gå till bistånd, en av de första gångerna det så kallade enprocentsmålet fördes fram i partidebatten. Vid en studentafton 1959 där såväl Tage Erlander, Olof Palme som Ingvar Carlsson (som nyrekryterad till statsrådsberedningen) deltog, diskuterades biståndsfrågan livligt. Palme argumenterade då ironiskt nog mot höjt bistånd. Efteråt hade LSSK ett internt möte med Palme och Carlsson för att "grilla Erlanders pojkar". Kravet om enprocentsmålet avslogs av socialdemokraternas partikongress 1960, men reformen genomfördes 1967.
År 1961 utkom klubbens tidning Radikal Opinion med sitt första nummer, och under 1960-talet stod internationella frågor i centrum, med engagemang mot Francoregimen och apartheid i Sydafrika. I september 1965 arrangerade Jörn Svensson och Göran Therborn för LSSK:s räkning det första Vietnam-"teach-in" som hållits vid ett svenskt universitet. Tre av styrelsens medlemmar 1966, Therborn, Gunnar Olofsson och Lars-Ola Borglid, gav samma år ut den uppmärksammade debattboken En ny vänster. Under decenniet kom klubben också att övervakas av den hemliga underrättelseverksamhet som senare blev känd som Informationsbyrån (IB); enligt Säkerhetstjänstkommissionens betänkande (SOU 2002:92) infiltrerades klubben via en agent med täcknamnet "Kandidaten", och rapporteringen från Lund pågick mellan 1965 och 1970. Ett dokumenterat exempel är ett möte i december 1966 där utrikesminister Torsten Nilsson höll ett USA-kritiskt föredrag i Vietnamfrågan.
SSU Frihet och återbildande (1970–1990) I takt med den vänstervåg som dränerade studentförbundet beslutade förbundet 1970 att upphöra och låta klubbarna gå upp i SSU. Den 1 maj 1970 slogs LSSK i Lund samman med ungdomsklubben SSU-Frihet under namnet Socialdemokratiska student- och ungdomsklubben Frihet, bland annat för att utgöra ett alternativ till vänstergrupperna utanför partiet. Ur de interna striderna vid SSU-kongressen 1972 uppstod det kortlivade oppositionella nätverket Torsdagsklubben, där Frihet i Lund ingick. Hösten 1985 återbildades LSSK som egen klubb, samtidigt som SSU-Frihet inriktade sig mer mot gymnasieungdomar. Återbildandet skedde parallellt med ett växande engagemang i kårpolitiken, och 1986 erövrade det socialdemokratiska kårpartiet ordförandeposten i Lunds studentkår. Mot slutet av 1980-talet blev klubben pådrivande i Europafrågan och förespråkade tidigt ett svenskt EG-medlemskap.
Nutid (1990–) I augusti 1990 konstituerades studentförbundet på nytt vid en kongress i Lund, där LSSK var en av de drivande klubbarna. Bland de pådrivande fanns Morgan Johansson, senare klubbordförande och statsråd, samt Sven Tufvesson, som blev det återbildade förbundets förste kassör. Sedan dess har klubben drivit frågor som utbildnings- och Europapolitik, internationell solidaritet och motstånd mot Öresundsbron. Bland senare aktiva medlemmar märks Jens Henriksson, Åsa Kullgren, Henrik Fritzon, Anders Almgren, Niklas Karlsson, Magnus Wennerhag och Elfva Barrio.
Ordförande
Den yngre gubben
1910 Östen Undén 1912 Ernst Wigforss 1924–1927 Tage Erlander
Lunds socialdemokratiska studentklubb
1934 Stellan Arvidsson 1953–1956 Agne Gustafsson 1957-1958 Ingvar Carlsson 1965-1966 Göte Bernhardsson 1989 Sven Tufvesson 1991 Morgan Johansson 1992 Jens Henriksson 1993 Åsa Kullgren 1995 Anna Karlsson 1997 Niklas Karlsson 2005–2006 Helena Lindh 2006–2007 Helen Westman 2007–2008 Andreas Fors 2008–2009 Hans Isaksson 2009–2010 Henrik Månsson 2010–2013 Peter Fransson 2013–2014 Adriaan van Tour 2014–2015 Klara Strandberg 2015–2017 Gustav Ekström 2017–2018 Pontus Pyk 2018–2020 Martin Pudaric 2020–2021 Embla Lindau 2021–2022 Julius Wallin 2022–2024 Alexander Losjö Dahlström 2024–2026 Saga Löfberg 2026– Frida Johansson
Se även Socialdemokratiska studentförbundet Laboremus (Uppsala) Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening Clarté Den yngre gubben De unga gubbarna
Referenser
Kategori:Socialdemokratiska organisationer i Sverige