Falköpings kommun Mössebergs fornborg Mössebergs fornborg Träleborg är den enda i Falköpings kommun, belägen cirka 4–5 km nordväst om Falköpings centrum. Den är stor, i omfång ungefär 500 × 400 m och med sammanlagt knappt 1200 m stenvallar bevarade, dock uppdelade på 770 m inre vallar och 420 m yttre vallar, som bredast hela 16 m. Dessutom finns i östra delen av fornborgen, utanför den yttre vallen, en 200 m lång ränna eller grund grav bevarad. Arkeologerna misstänker att den är en rest efter en palissadliknande konstruktion, då den 1–2 m breda rännan är stenfylld i den 0,2–0,4 m djupa bottnen. I nordöst torde fornborgen ha haft en ingång till borgplatån.FMIS RAÄ Vilske-Kleva 113:1 (Fornborgen skärs av en sockengräns till Ugglum, så tidigare var den registrerad som "RAÄ 59 Ugglum sn".); Se även Bengans historiesidor - Fornborgen på Mösseberg ; Skaraborgs läns tidning 18/7 1933; E Magnusson: Fornborgen på Mösseberg. Falbygden 2, 1933.

Göteborgs kommun Burshälls fornborg thumb|Burshälls fornborg Väster om Slätta Damm i Hisingsparken i Lundby församling på Hisingen, på toppen av berget Burshäll finns det lämningar av en fornborg ungefär 300 × 400 m, med en cirka 340 meter lång stenvall, som endast skyddar bergets norra del, då de övriga partierna av bergshöjden avgränsas av delvis mycket branta sluttningar. På norra sidan finns även en cirka 1 meter bred ingång, fast av dagens besökare till fornborgen kommer de flesta via en ny väg uppför berget, då man har anlagt stentrappor och bänkar österifrån. Fordom torde ett parti i söder också ha varit någorlunda lättframkomligt, ty det finns antydningar av korta stenvallar i en klyfta. Smärre arkeologiska undersökningar har gjorts i fornborgen, bland annat 1994 i samband med att en ny mast restes på bergets topp, men inga fornlämningar hittades då, inte heller vid en antikvarisk kontroll 2001 och 2002, då en 7 × 4 m stor yta handgrävdes i fornborgens norra del inför uppsättande av ett stängsel. Inga anläggningar framkom, men tre bitar övrig kvarts påträffades.FMIS RAÄ Lundby 110:1.

Fornborgen i Angered På en höjd mellan Salviagatan och Gårdstensvägen på Gårdstensberget i Angered fanns tidigare en fornborg belägen 100 m ö.h., men den borttogs i slutet av 1960-talet i samband med uppförandet av stadsdelen Gårdsten. Fornborgen hade klena rester av stenvallar vid bergets lättillgängliga delar. Några av vallarna visade sig var osäkra eller naturbildningar vid den arkeologiska slutundersökningen av GAM omkring 1969. Inga konstruktioner som stolphål eller dylikt kunde iakttagas, dock påträffades linsformade kolkoncentrationer och några bitar bränd lera.FMIS RAÄ Angered 22:1.

Fornborgen i Askim

Fornborgen i Askim, en gång i tiden tillhörande hemmanet Hult, ligger på ett 35–45 meter högt berg vid Välen längst in i Askimsviken. Söder om berget sträcker sig Marholmen ut i havsviken och sommartid är badgästerna talrika vid Askimsbadet österom, delvis beroende på att Lisebergs Camping Askim Strand ligger vid bergets fot. Fornborgen är tämligen okänd utanför de arkeologiska kretsarna och är ganska svårforcerad, men besökare klättrar dock upp för att se den vida utsikten över land och hav. Under dess brukningstid torde dess ingång varit längs en större skreva i nordväst, där även ett stenvallsparti saknas mot en annars idag ganska heltäckande stenvall mot väster och syd. Vallpartiet som är cirka 140 meter långt omsluter en borgplatå på cirka 100 × 100 m. Åt öster och delvis mot norr är berget brant stupande, mot väster ganska brant och mot syd långsamt sluttande. Vallens bredd är från 0,5 m till 4 m, oftast cirka 1 m och med en höjd på 0,1–0,4 m. Den består i regel av några decimeter stora stenar, undantagsvis så stora som knappt en meter. Stenvallen ansluter till avsatser och klyftor i bergssluttningen. Fornminnesregistret hos Riksantikvarieämbetet kallar stenvallen ”ganska oansenlig, delvis även otydlig”, men jämfört med många andra fornborgar i Göteborgsområdet är den idag både ansenlig och tydlig. Orsaken till detta är att registrets huvuduppgifter många gånger är ett halvt sekel gamla och läget vid havet gör att växtligheten här till skillnad mot mer inlandsbetonade fornborgar inte har växt sig lika rik, som gör att stenvallspartierna blir överväxta. Fornborgen i Askim har dock såsom de flesta fornborgar på branta bergkullar nedrasade partier, men följer man stenvallens sträckning ser man att de ej är naturliga utan en gång var en del av den förmodade försvarsvallen. Nedanför fornborgen finns sentida gärdesgårdar av sten.FMIS RAÄ Askim 2:1.

Fornborgen i Backa

Fornborgen i Backa församling på Hisingen ligger i ett grönområde mellan Aröds industriområde och bostadsområdet Backa Röd. Enklast nås fornborgen är att från busshållplatsen Stora Arödsgatan vid Lillhagsvägen gå knappt 500 m österut, där invid en ravindal finns en klassisk fornborg med måtten 50 × 30 m på höjden 50 m ö.h. Bergkullen kan eventuellt förr ha haft namnet ”Hatten”, ty bosättningsspår hittar man invid fornborgen ända från forntiden. De mest tydliga vid sidan av den moderna villabebyggelsen är spår av 1800-talets stenhägnader och husgrunder, vilka korsar marken på ett flertal platser, men även flintslagningsplatser och dylikt finns registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Av fornborgens stenvallar finns endast kortare partier bevarade och dessa skärviga stenar är idag till stora delar överväxta eller nedrasade. Dock har fornborgen till större delen försvarats av naturliga branter. Endast i norr och öster har det varit möjligt att bestiga berget, troligtvis har ingången varit i öster där det ännu idag går en tämligen krokig och brant stig upp till borghjässan. I norr syns spåren av den längsta stenvallen av 20 meters längd.FMIS RAÄ Backa 1:1. Denna fornborg är den enda säkra fornborgen i Backa, men det finns uppgifter om att det även kan ha funnits en annan på en höjd i ett villaområde, mellan Börsåsgatan och Nya Tingstadsgatan, sydväst om Backatorget på Hisingen. Vid den arkeologiska besiktningen 1970 fastställde de arkeologiska myndigheterna att det redan då var omöjligt att konstatera om det fanns några rester kvar av stenvallar, då så gott som hela det eventuella borgområdet var bebyggt med villatomter. I slutet av 1980-talet omgärdades detta område delvis av stängsel och då konstaterade de antikvariska myndigheterna som var på ny besiktning att området i öster även syntes ha blivit terrasserat i sen tid.FMIS RAÄ Backa 25:1.

Fornborgen i Biskopsgården thumb|Stenvallen till fornborgen i Biskopsgården löper längs partier av buskar och ljung. Fornborgen med måtten 120 × 65 m i Biskopsgården i Björlanda socken på Hisingen, är belägen cirka 500 meter väster om Svarte mosse och sydväst om Store Vette. Åt alla väderstreck utom åt väster är den skyddad av stenvallar, idag tydligast synbara i norr och söder, men under ljung- och buskavsnitt går det att stampa sig fram och känna raserade stenvallspartier även i öster där de längsta partierna finns. Åt väster har man utsikt över Volvos fabriker i Torslanda. I den nordöstra delen av fornborgen utgår en gärdesgård av sten som löper ned längs borgbergets nordöstra del. Denna stengärdesgård - en av många i området - är av yngre datum än fornborgen, som torde vara från folkvandringstiden. Det är möjligt att man har använt sig av lössten från stenvallen då man har byggt gärdesgården, då båda har varit kallmurade.FMIS RAÄ Björlanda 193:1.

Fornborgen i Kortedala thumb|Fornborgen i Kortedala. Fornborgen i Kortedala är belägen cirka 1 km från Kortedala torg, på ett högt berg några hundra meter väster om Assaredsskolan. Den har inget eget namn utan går under beteckningen RAÄ Göteborg 94:2 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Beteckningen RAÄ Göteborg 94:1 har ett närbeläget och skadat gravröse. Båda fornlämningarna vetter västerut brant ned mot Göta älv-dalen. Fornborgen är till sin karaktär en tillflyktsborg, då den är svår att nå och man är tvungen att klättra upp längs bergssidorna. Det verkar som den endast mot öster har en kraftigare stenvall, då den mot de flesta andra väderstreck har naturliga avgränsningar, såsom branter med mera. Huvudvallen är knappt 60 meter lång, med en öppning i södra delen på 2 meter. Vallens bredd är som mest 6 m, men vanligast 2 m och dess höjd skiftar från 0,3 m till 1,5 m. Det finns även en mindre stenvall på knappt 15 meters längd för att avgränsa ett annat parti av fornborgen och viss kallmurning kvarstår. Borgens läge och otillgänglighet har gjort att den ej har utsatts för större skadegörelse i sin konstruktion, men samtidigt är den ganska okänd även för lokalbefolkningen. Någon arkeologisk undersökning är ej heller gjord och fornborgens exakta begränsning är oklar.FMIS RAÄ Göteborg 94:2.

Fornborgen i Lundby Alldeles öster om Svartedalen, vid Rösebergsgatan i Lundby i Lundby församling på Hisingen fanns tidigare en fornborg på 100 × 50 m, men den slutundersöktes arkeologiskt och borttogs av GAM 1972. Stenvallarnas sammanlagda längd var 1964 inte mer än 27 m, med 1–3 meters bredd och 0,1–0,6 meters höjd, uppdelade i olika vallavsnitt på berget. Belägen i en stadsdel som expanderade hade man sistnämnda år insett att fornborgens autenticitet redan då var så förstörd med bland annat ett nybyggt tegelhus i borgområdet, att fornborgen borde med hänsyn till bebyggelsen undersökas och borttagas, vilken den också kom att göras åtta år senare.FMIS RAÄ Lundby 80:1.

Fornborgen i Ruddalen thumb|Fornborgen i Ruddalen med stenbrott och stenvall. Fornborgen i Ruddalen saknar eget namn och går under beteckningen RAÄ Västra Frölunda socken 119:1 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Den har måtten 125 × 90 m, och kan anses vara välbevarad, dess kallmurade stenvallar är relativt intakta, även om de som oftast är raserade. De längsta partierna är 75 m respektive 50 m långa och som mest 6 m breda i en höjd av genomsnitt 0,2–0,6 m. Därutöver finns mindre partier av stenvallar bevarade och fornborgen följer det traditionella mönstret med svenska fornborgar där de otillgängliga delarna helt saknar murverk, såsom vid branta stup. Det som därutöver gör fornborgen intressant är att den ligger i ett sammansatt fornminnesområde med fornborg, gravfält, enskild stensättning, röse, boplats och bara drygt en kilometer från Frölunda torg, därtill verkar stenbrottet som skapade materialet till vallarna kvarstå, på borgområdet. Här hittas också på den högsta punkten av borgberget en fornlämning som går under beteckningen röse med RAÄ-numret Västra Frölunda 118:1, men då det är så splittrat till sin karaktär är det antingen starkt omplockat eller har det haft någon slags funktion i fornborgen, ty den har samma kluvna sten som fornborgens murar, tagna från nyss nämnda stenbrott.Anders Gustafsson & Håkan Karlsson, Med kollektivtrafiken till förhistorien. En vägvisare till 17 fornlämningsmiljöer i Göteborgsområdet. Lindome 2001, sidorna 68–73; FMIS RAÄ Västra Frölunda 119:1.

Fornborgen i Änggården thumb|Fornborgen i Änggården.