miniatyr|höger|Målning föreställande Abraham och, bland annat, hans söner Isak och Ismael. Av József Molnár, 1850. miniatyr|höger|Abrahamitiska religioner. Abrahamitiska religioner används ofta inom religionsvetenskap, pluralistiskt orienterade religiösa riktningar och islam som en samlande beteckning för judendom, kristendom och islam, vilkas profeter och grundare Moses, Jesus och Muhammed enligt religionernas egna urkunder skulle vara ättlingar till patriarken Abraham. Begreppet är därför ibland även använt om ytterligare ett antal religioner som på olika sätt vördar Abraham, till exempel samarisk religion, mandeism, manikeism, drusisk religion, yarsanism, bahá'í och rastafari. Inom islam används även begreppet "bokens folk" för sådana religioner och Bokens folk blir inom islam ett uttryck för samhörighet mellan dessa världsreligioner, som utgår från den mytiske patriarken Abraham, eller IbrahimMassignon, Louis (1949) "Les trois prières d'Abraham, père di tuos les croyants" i Dieu Vivant, 13, ss 20-23.Anidjar, Gil (2003) The Jew, the Arab: A History of the Enemy (Cultural Memory in the Present) . Stanford University Press; 1 edition (June 9, 2003). som han kallas i Koranen, vilken framställs som en ganska ensam monoteist i en värld av månggudsdyrkare.Smith, Jonathan Z. (1998), "Religion, Religions, Religious", i Taylor, Mark C. Critical Terms for Religious Studies, University of Chicago Press, s. 276, . Beteckningen "abrahamitisk" har också använts för att skapa en gemenskap och dämpa tendenser till konflikter mellan de tre monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam, som alla uppstått i Sydvästasien.Why Abrahamic? Lubar Institute for the Study of the Abrahamic Religions at the University of Wisconsin. Begreppet "abrahamitisk" har emellertid ifrågasatts eftersom de nämnda tre religionerna inte kan isoleras från det inflytande egyptiska, iranska och indiska religioner haft på judendomen, och därmed även på kristendom och islam. Monoteism, paradis, helvete, djävul, den yttersta domen, belöning eller straff efter den fysiska kroppens död, är alla föreställningar som judarna "importerat" före Jesu födelse. Många (först var troligen jesuitiska missionärer) har även sett likheterna i namn mellan Abram/Abraham och dennes hustru Sara/Sara, och de indiska gudomerna Brahma och Saraiswati.
Bibelns och Koranens skildring av religionernas utveckling Bibeln framställer skeendet som att patriarken Abraham, bördig från Mesopotamien, "fick" Kanaans land (landet väster om Jordan, senare benämnt Palestina och Israel) av Gud som därmed ingick ett förbund med Abraham och dennes alla ättlingar (1 Mos 17:1-8). Ättlingarna Isak, Jakob och dennes tolv söner ska också ha levt i Kanaan som monoteister, men på grund av den som slav sålda sonen Josefs karriär i Egypten ska Jakob och de övriga elva sönerna ha fått faraos tillåtelse att bosätta sig i Egypten efter några år av missväxt i Kanaan (1 Mos 45, 46). Abrahams ättlingar, som brukar benämnas hebréerna, ska med tiden ha förslavats i Egypten, och med tiden övergick flertalet hebréer till polyteismen. De befriades slutligen av Moses som predikade engudstro och lovade att föra dem tillbaka till Kanaans land som den ende Guden gett dem (2 Mos 3:3-15).
Enligt både Koranen och Bibeln fick Abraham tillsammans med sin bihustru Hagar sonen Ismael. Men därefter skiljer sig historien om Hagar och Ismael i Koranen och Bibeln. I Bibelns Gamla Testamente förskjuter Abraham Hagar och Ismael, eftersom Abrahams första fru Sara ville att deras gemensamma son Isak skulle ärva ensam och inte tillsammans med halvbrodern Ismael. Enligt Koranen däremot förskjuter inte Abraham sonen Ismael. Ismael betraktas som arabernas stamfader och enligt islamisk tradition var det Ismael som tillsammans med sin far Abraham byggde den heliga Kaba i Mecka. Efter Muhammed är Jesus, Abraham och Moses de stora profeterna för världens muslimer. I Koranen (2: 136) står: "Säg: Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen skillnad mellan dem."Wennegren, Anna (2007) Bokens folk i serien Muslim i Europa
Ofta används ordet "abrahamitisk" i synkretistiskt ekumeniska sammanhang. De abrahamitiska religionerna har idag omkring 3,8 miljarder anhängare.
Begreppets innebörd
De abrahamitiska religionerna1900-1500 f.Kr.Abraham anses ha levt då någon gång. Hans son Ismael anses ha blivit stamfader till araberna, och hans son Isak till judarna.1200-talet f.Kr.Mose, stiftaren av den israelitiska religionen och israeliternas förbund med Gud samt mottagare av Guds 10 budord, leder israeliterna (hebréerna) ut ur Egypten för att ta dem tillbaka till det land Abraham ansågs ha fått av Gud.597-520 f.Kr.Elitskiktet av israeliterna i landet Juda förs i fångenskap till erövrarmakten Babylon. Israeliterna börjar kallas för judar. Den judiska religionen påverkas mycket av den persiska. Begrepp som paradis och helvete och uppfattningar som den om en odödlig själ och Gud som ett rent andeväsen införlivas gradvis i den judiska tron.cirka 30-33Jesus, som förkunnat Guds rike i Galiléen och Judéen, judiska områden som var ockuperade av romarna, avrättas genom korsfästning.år 64Paulus, som undervisat om kristendomen för icke-judar, avrättas i Rom av kejsaren Nero.cirka 610-632Muhammed, islams grundare, verkar som uppenbarelseprofet i Mecka, som idag ligger i landet Saudiarabien.
Begreppet "abrahamitisk religion" härrör från ett begrepp av islamiskt ursprung, Millat Ibrahim,Anidjar, Gil (2001), "Once More, Once More: Derrida, the Jew, the Arab". Introduktion. Acts of Religion. Av Derrida, Jacques. New York & London: Routledge, s. 3, . även om muslimer anser att endast islam verkligen återspeglar den tro som Abraham bekände sig till. Det hänvisar till de arabiska muslimernas traditionella hävdan att de skulle vara relaterade till Abraham genom hans son Ismael, vilket utvidgas till att även omfatta Muhammed, och som på så sätt gör Abraham till den gemensamma förfadern till alla de senare profeterna. Kristna hänvisar till Abraham som "trons fader" (se Romarbrevet 4).
Enligt Toran är Abraham israeliternas förfader genom sin son Isak, född av Sara efter ett löfte från guden Jahve i Första Moseboken (B'reshit) 17:16.Scherman, Nosson, (ed.), Tanakh, Vol.I, The Torah, (Stone edition), Mesorah Publications, Ltd., New York, 2001, s. 34-35.
Gemensamma drag Judendom, kristendom och islam har som religioner bland annat följande likheter med varandra: Monoteism: Samtliga religioner säger sig vara monoteistiska. Många judar och muslimer menar dock att doktrinen om treenigheten (vilken stöds av de flesta kristna kyrkor och samfund) snarare gör kristendomen till en polyteistisk religion. Profetisk tradition: Alla tre religioner erkänner profeter, men de är inte eniga om vilken eller vilka som förmedlat det sanna budskapet till mänskligheten. Semitiskt ursprung: Judendomen och kristendomen har sitt ursprung i en etniskt judisk befolkningBarnett, Paul, Jesus & the Rise of Early Christianity: A History of New Testament, InterVarsity Press, 2002, s. 48. och islam uppkom bland araber. Hebreiska och arabiska är båda semitiska språk. En grund i gudomliga uppenbarelser i stället för (till exempel) filosofiska spekulationer eller sedvänja. Liknande etik: Alla tre religioner talar om ett val mellan gott och ont, som sammanhänger med lydnad eller olydnad till en enda gud och denne guds lag. Ett linjärt historiekoncept, ibland kallat eskatologi, som börjar med Skapelsen och tanken att Gud verkar genom historien, och som avslutas med de dödas uppståndelse och den slutliga domen. Godkännande och anammande i kristendomen av vissa av judendomens religiösa skyldigheter, vilka återfinns i Bibeln som andlig hängivenhet till traditionen från Abraham (snarare än från Moses),Reid, Barbara E., Choosing the Better Part?: Women in the Gospel of Luke, Liturgical Press, 1996, s. 183. och i islams fall även inkluderande berättelser som har paralleller i Koranen, såsom berättelserna om Adam, Nuh, Ibrahim och Mousa. En föreställning om själen, som efter döden bedöms och straffas eller belönas. Litterär tradition, där heliga böcker spelar en central roll.
Bahá'í är en religion som växte fram ur den religiösa väckelserörelse som Báb (1819–1850) startade år 1844 i det shia-muslimska Iran. Under 1860-talet omformulerade Bahá'u'lláh (1817–1892) bábí-tron till den utpräglat pacifistiska och globaliseringssträvande bahá'í-tron. Ibland anses bahá'í ingå bland de så kallade abrahamitiska religionerna, men den har av muslimerna aldrig fått status som "bokens folk". Bahá'í-tron uppfyller inte alla de villkor som anges i listan över gemensamma drag ovan och den definierar inte sig själv som abrahamitisk. Den är ursprungligen iransk och inte semitisk och har vidareutvecklats med ett inte obetydligt nordamerikanskt och brittiskt inflytande. Även zoroastrism och vissa sekter med synkretistiskt tänkande har påverkat dess grundare.Själen är odödlig och gör en lång resa i riktning mot Gud, men döda kroppar uppstår aldrig. Vidare finns i bahá'í tron på religionens progressiva utveckling: mänskligheten utvecklas hela tiden andligen och Gud ingriper i mänsklighetens historia genom en rad av uppenbarare (Krishna, Moses, Zarathustra, Buddha, Jesus, Muhammed, Báb, Bahá'u'lláh, och fler i framtiden), vilka genom sina andliga budskap ger mänskligheten en allt större kunskap om det som i grund och botten är Guds enda religion, för det kan bara finnas en. Dessa budskap leder även till en förnyelse av civilisationen. Tron på människans förmåga att på sikt utveckla ett fredligt och andligt högtstående idealsamhälle är drivkraften bakom bahá'íernas undervisning, inte rädslan för att Gud ska döma mänskligheten och förstöra världen.
Ett och samma väsen Det är i liberalteologiska kretsar numera en närmast allmän uppfattning att det är en och samma gudom som tillbes i de tre abrahamitiska religionerna och dessas olika inriktningar, liksom i bahá'í, zoroastrism och sikhism. Tolkningen kan grundas på det gemensamma ursprunget i den fornsemitiska högguden El.Mettinger, Tryggve N. D.; Namnet och Närvaron. Gudsnamn och gudsbild i Böckernas Bok. Örebro: Libris (1987). Hur det verkligen förhåller sig i dag kräver en grundligare analys med utgångspunkt i skapelseberättelserna. Av ålder, och oavsett teologisk inställning, har man inom kristenheten sett ett särskilt samband mellan just den islamska tron, judendomen och kristendomen. Detta yttrar sig bland annat i det faktum att en person som byter religion från islam till kristendom kallas konvertit, medan hedningen i samma situation kallas proselyt.