Christofer Columbus (, , ursprungligt namn på 1400-talsliguriska: ChristoffaRime diverse, Pavia, 1595, s. 117 CoromboRa Gerusalemme deliverâ, Genoa, 1755, XV-32 ), född mellan 26 augusti och 31 oktober 1451 i Republiken Genua, död 20 maj 1506 i Valladolid, Spanien, var en genuansk och italiensk upptäckare och köpman. Med stöd från spanska kungaparet (kung Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien, "Reyes Católicos") gav han sig iväg över Atlanten för att finna en sjöväg till Indien. Columbus nådde Amerika år 1492. Han trodde då att han hade funnit en västlig rutt till Indien och ursprungsbefolkningen i Amerika kom därför att kallas indianer.Hoxie, Frederic E. ed. Encyclopedia of North American Indians Houghton Mifflin (March 1997) p. 568Herbst, Philip The Color of Words: An Encyclopaedic Dictionary of Ethnic Bias in the United States Intercultural Press Inc (31 December 1997) p. 116 Wilton, David; Brunetti, Ivan Word myths: debunking linguistic urban legends Oxford University Press USA (13 January 2005) pp. 164–165 Ankomsten markerar början av den spanska koloniseringen av Amerika, som en del av den europeiska koloniseringen av Amerika. Det var istället Vasco da Gama som 1498 var den förste europé som seglade till Indien.
Columbus var dock inte den förste europén som nådde den amerikanska kontinenten. Nordmän, med Leif Eriksson i spetsen, hade besökt Nordamerika redan på 1000-talet och portugisen João Vaz Corte Real kan möjligen ha varit där 1472.
Medeltida legender talar även om den irländske munken Sankt Brendan. Denne företog långa sjöfärder på 500-talet och det har spekulerats om att också han nådde Nordamerika.
Christofer Columbus var son till ullhandlaren Domenico Colombo och Suzanna Fontanarossa, dotter till en ullhandlare. Christofer hade tre yngre bröder, Bartolomeo, Giovanni Pellegrino, och Giacomo, samt en syster, Bianchinetta. Han var gift med Felipa Perestrello e Moniz, dotter till Bartolomeu Perestrelo som var guvernör på Porto Santo, och de hade tillsammans sonen Diego.
Det finns många legender och anekdoter om Columbus, bland annat den om Columbi ägg.Girolamo Benzoni (1565), Historia del Mondo Nuovo; Venice. English translation History of the New World by Girolamo Benzoni, Hakluyt Society, London, 1857.
Biografi Tidiga år (före 1481) miniatyr| Christofer Columbus sjökort från 1495; en så kallad portolan. Efter långa och upprörda debatter om orten och tiden för hans födelse lutar forskningen i dag till större delen åt åsikten att Columbus föddes i republiken Genua år 1451. I en rättsstrid från 1479 anges att Columbus är 27 år gammal och innehar 100 gulden. Frågan om hans härkomst och hans liv före den stora upptäcktsresan är också omstridd ända till i dag. Sannolikt tillhörde han en katalansk-judisk släkt.
Följande version gäller i dag enligt experter som den mest troliga: Columbus far var den genuesiske ullvävaren Domenico Colombo (död 1498) och hans mor Suzanna Fontanarossa, dotter till en ullhandlare. Columbus hade tre yngre bröder, Bartolomeo, Giovanni Pellegrino och Giacomo (spanska Diego), och en syster Bianchinetta. Till en början utövade han sin fars hantverk. Enligt egen utsago gick han dock redan vid 14 års ålder till sjöss. Att han skulle ha studerat vid universitetet i Padua, vilket har hävdats, är osannolikt. Mycket mer bibringade han sig grunderna i kartografin genom självstudier, tillsammans med sin bror Bartolomeo, och erhöll knappast en formell utbildning. 1474 reste Columbus med ett skepp till Chios, där han stannade ett år.
1476 deltog han i en handelsexpedition på Atlanten. Skeppen attackerades den 13 augusti utanför Kap Sankt Vincent i Portugal av fribytare, men Columbus kunde rädda sig till den portugisiska kusten simmande. Från 1477 bodde han i Lissabon. Portugal var då ett centrum för den europeiska sjöfarten. Columbus bror Bartolomeo bodde redan i Lissabon och var verksam som kartograf.Encyclopædia Britannica, 1993 ed., Vol. 16, pp. 605ff / Morison, Christopher Columbus, 1955 ed., pp. 14ff Bröderna arbetade en tid tillsammans som tecknare. Strax därefter, sannolikt redan samma år, deltog Columbus i en färd på Nordatlanten. I den portugisiska flottans tjänst deltog han i flera resor: 1482-1483 följde han en expedition längs den västafrikanska kusten, som reste till den portugisiska handelsposteringen São Jorge da Mina i Guinea.
1479 gifte han sig med Dona Felipa Perestrello e Moniz. Deras gemensamma son Diego föddes 1480 på ön Madeira. Felipa stammade från en adlig, sefardisk-judisk familj som kommit från Italien till Portugal, hennes far Bartholomeus hade varit delaktig i koloniseringen av Madeira och guvernör av Porto Santo. Columbus levde därefter viss tid på Porto Santo, där han försörjde sig som kartritare och studerade sjökort, loggböcker och papper som efterlämnats av hans avlidna svärfar. Ungefär vid denna tid måste han ha börjat att intensivt sysselsätta sig med en havsfarled till Sydasien och Östasien.
Idén till oceanresa i västerled stående|miniatyr|Staty av Columbus i Bremerhaven För Europa var handelsutbytet med Indien och Kina viktigt, särskilt för handeln med värdefulla varor som siden och kryddor. De varorna kom på sidenvägen. Sedan osmanerna trängt in i Levanten i mitten av 1300-talet och det bysantinska riket försvagats kraftigt stod landvägarna till Indien (vilket vid denna tid syftade på hela Syd- och Östasien) inte längre öppna för européerna. Höga tullar ledde till starkt stigande priser för lyxvarorna. Redan 1418 hade portugiserna föranlåtna av Henrik sjöfararen börjat att söka efter en sjöväg till Indien sydöst om Afrika och i samband med det utforskat stora delar av Afrikas västkust.
Columbus tänkte omkring 1480 ut en idé om en sjöväg till Indien åt väster. Idén gick tillbaka till Aristoteles och hade också fått stöd av andra lärda, till exempel Pierre d'Ailly (1350–1420). Columbus hade ett exemplar av Imago Mundi av d'Ailly, som han försåg med talrika anmärkningar. Dessutom läste han Marco Polos böcker och kan möjligen på sina resor i norr ha hört talas om nordmäns färder till Nordamerika. Man kan också anta att Columbus var bekant med den sedan medeltiden populära Navigatio Sancti Brendani om en färd västerut av den irländska munken Brendan.
Det fanns vissa indicier för att en landmassa existerade väster om Europa, såsom trä som drivit i land vid Azorerna. Att jorden är rund var känt sedan antiken och även under medeltiden och var vid slutet av 1400-talet allmänt accepterat bland sjöfarare och de högre stånden. Det fanns dock olika teorier om hur lång sträcka som skulle överbryggas för att sjövägen nå Indien västerut.
Colombus hade i Lissabon blivit bekant med en florentinsk köpman, vid namn Girardi, och berättat för honom om sin idé. Girardi rådde honom att lägga fram den för hans berömde landsman, astronomen Paolo dal Pozzo Toscanelli i Florens, som var samtidens störste kosmograf. Girardi erbjöd sig också att ta med ett brev till Toscanelli när han nu återvände till Italien. Colombus tog tacksamt emot erbjudandet och skrev brevet, där han bad om en åsikt om hans plan att nå Indien genom att segla västerut och han bad också om upplysning om den kortaste och lämpligaste vägen, samt bifogade en liten jordglob han själv gjort.Ålund (1892)
När brevet skrevs vet man inte, men det var sannolikt 1474 eller året därpå. Toscanelli tog välvilligt emot hans fråga. Columbus fick inom kort ett svar ifrån honom, åtföljt av en karta och en avskrift av ett brev, som Toscanelli den 25 juni 1474 hade skickat till kaniken Fernam Martins i Lissabon, som å konung Alfons V:s vägnar rådfrågat honom i samma ämne: möjligheten att på en västlig väg framtränga till Indien.
Värvandet av stöd miniatyr|Christofer Columbus framför sin plan för det spanska kungaparet (avbildad på 1800-talet, många av personerna avbildade i dräkter från 1500-talet. mini|Statyn på Columbusmonumentet på Plaza de Colón i Madrid. För att kunna genomföra sin plan behövde Columbus stöd av en stat eller ett statsöverhuvud. Han framlade därför 1484 Toscanellis projekt för den portugisiske kungen Johan II i form av en detaljerat utarbetad plan för en expeditionsfärd och bad om understöd för att kunna genomföra det. Kungens experter tillbakavisade dock planen, eftersom de korrekt ansåg att avståndet till Indien var betydligt längre än Columbus trodde och att planen därför inte var genomförbar. Efter att hans fru Felipa dött lämnade Columbus 1485 Lissabon och for till Spanien tillsammans med sin son Diego. Han hoppades kunna få med kungaparet Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien på sina planer. Dessa hade genom sitt äktenskap förbundit sina båda kungariken och befann sig i strid mot morerna.
1486 kom Columbus på drottning Isabella uppmaning först till hovet i Córdoba, där han blev vänligt mottagen och anförtroddes åt förvaltaren av kronogodsen och skattmästaren av Santa Hermandad Alonso de Quintanilla. Alonso blev snabbt en entusiastisk förespråkare för Columbus planer, som även fann fler vänner. Snart träffade han Beatriz Enriquez de Arana, som blev mor till hans andra son Fernando. Beatriz förblev hans livslånga partner och blev också hågkommen i Columbus testamente, men de två gifte sig aldrig. En kommitté som sammansatts för att pröva hans planer avvisade visserligen idén som oframkomlig, men Columbus följde hovet vidare från ort till ort och blev av och till understödd med kungliga pengar, för att han inte skulle gå till något annat av Europas statsöverhuvuden med sin plan. Den inflytelserike kardinalen Pedro González de Mendoza, som Columbus hade blivit bekant med, skaffade honom en första audiens hos drottningen, vilken dock inte gav någon framgång. Det spanska kungaparet var upptaget med kriget mot morerna och kunde vid denna tidpunkt knappast sätta igång med hans högtflygande planer.
Efter en lång tid av resultatlös väntan i det spanska hovets följe fick Columbus den 20 mars 1488 en kallelse av den portugisiske kungen Johan II, som Columbus sannolikt själv hade bett om. Senast på hösten samma år befann han sig i Lissabon hos sin bror Bartolomeo, men en överenskommelse med Portugal kunde uppenbarligen inte uppnås. Innan Columbus for tillbaka till Spanien fick han uppleva Bartolomeu Diaz hemkomst från sin omsegling av Afrikas sydspets (ett ytterligare steg på vägen till en sjörutt till Indien). Hans bror lämnade vid samma tid Lissabon för att söka stöd i England och Frankrike.
1491 blev Columbus idéer åter avvisade av en spansk kommission. Från kungaparet fick han löftet att man på nytt skulle ägna sig åt hans planer efter kriget mot emiratet Granada, det sista moriska furstendömet på Iberiska halvön. Columbus beslöt förtvivlad att resa till Frankrike. På vägen mot Huelva, där han hade tänkt att segla till Frankrike, stannade han i klostret La Rábida. Där höll munken Juan Perez, Isabellas biktfader, och läkaren Garcia Hernandez honom tillbaka. Perez skrev ett bevekande brev och uppnådde på så sätt att Columbus blev kallad tillbaka till hovet. Columbus kom alldeles i rätt tid till Granada för att vara med om den moriske fursten Muhammad XII:s (även Boabdil) kapitulation den 2 januari 1492. Då kriget mot morerna nu var över, blev förhandlingarna fullföljda, men strandade på Columbus ovanligt höga fordringar: Han gjorde anspråk åt sig själv på den ärftliga titeln amiral av Oceanen och vicekung av de områden som han som förste europé upptäckte och beskrev. Utöver detta begärde han rätt till en tiondedel av de förväntade fynden av värdefulla metaller. Sedan hans villkor avvisats for han åter mot Frankrike, som hade gjort honom ett bättre anbud. På tillskyndan av flera personer vid hovet, bland andra skattmästaren Luis de Santángel, beslöt sig drottningen dock att nu acceptera fordringarna. Ett utsänt ilbud hann ifatt Columbus knappt 10 kilometer bort från Granada.