Josefina av Leuchtenberg, född Joséphine Maximilienne Eugénie Napoléone de Beauharnais 14 mars 1807 i Milano, död 7 juni 1876 i Stockholm, var som gift med kung Oscar I Sveriges och Norges drottning 1844–1859. Hennes far var den franske generalen Eugène de Beauharnais, styv- och adoptivson till Napoleon I. Hennes mor var prinsessan Augusta av Bayern, dotter till kung Maximilian I av Bayern. Josefina var prinsessa av Bologna från födelsen och från 1813 hertiginna av Galliera i egen rätt.
Biografi
Uppväxt Josefina föddes i vicekungens residens i Milano den 14 mars 1807. Hon var det äldsta barnet till vicekungen av Italien, Eugène de Beauharnais, som hade utnämnts av Napoleon år 1805. I dopet fick Josefina namnen Joséphine Maximilienne Eugénie Napoléonne; det första namnet efter ett önskemål från Napoleon, det sista som en hyllning till honom.Braun (1950), s. 43 Endast några månader efter födseln, 29 december, utsågs hon till prinsessa av Bologna och den 28 maj 1813 utnämndes hon till hertiginna av Galliera. Under barndomsåren bodde hon på slottet i Monza utanför Milano.Svenskt biografiskt handlexikon (länk)
Efter Napoleons fall 1814 försökte Eugène de Beauharnais utropa sig till kung av Italien men när detta misslyckades blev familjen tvungen att fly till München. År 1817 köpte han staden och furstendömet Eichstätt där familjen hade ett residens, och utnämndes till hertig av Leuchtenberg; vintertid bodde familjen i München, sommartid på slottet i Ismaning och höstarna i Eichstätt. Josefinas modersmål var franska och hon och hennes syskon fick även lära sig tyska, italienska och engelska. Andra skolämnen var aritmetik, historia, geografi och astronomi. Den 24 mars 1821 konfirmerades Josefina av en romersk-katolsk präst.Söderhjelm/Palmstjerna, s. 110–112 Som äldsta syskon fick hon också ta hand om sina småsyskon. Hon har beskrivits som ett älskvärt och gladlynt barn av den tyske filosofen Friedrich von Schelling, verksam i München.Braun (1950), s. 45 miniatyr|Drottning Josefina av Sverige som barn, cirka 1815. Livrustkammaren.
Bröllop Den svenske kungen Karl XIV Johan hade från 1821 på allvar sysselsatt sig med kronprins Oscars giftermål. Det fanns några prinsessor i lämplig ålder som kungen ansåg var särskilt intressanta: "Du känner mina önskningar, jag vill att du i främsta rummet skall inrikta dig på den unga prinsessan av Danmark, om hon tilltalar dig och delar dina känslor, därefter på prinsessan av Leuchtenberg och i tredje rummet på henne i Kassel och i sista rummet på henne i Weimar" skrev kungen i ett brev till sin son.Brev från Karl Johan till Oscar 27 maj 1822. Citerat ur Söderhjelm (1944), s. 96 I maj 1822 gav sig kronprinsen ut på en rundresa i Europa för att träffa dessa prinsessor. I Köpenhamn träffade han prinsessorna Caroline och Vilhelmina. I Nederländerna besökte han det kungliga hovet och blev förtjust i prinsessan Marianne, men hennes ålder, 12 år, gjorde dock att äktenskap inte var aktuellt.Söderhjelm (1944), s. 98–103
Den 23 augusti kom Oscar på besök till Eichstätt där han fick träffa den då 15-åriga Josefina och hennes syskon. Innan kronprinsens ankomst hade Josefinas far prins Eugène promenerat med henne i parken och berättat vilket syfte kronprinsen hade med sitt besök. Kronprinsen blev förtjust i Josefina och den 26 augusti anhöll han om hennes hand. Att hon var katolik var en sak som diskuterades innan bröllopet. Josefina var religiös medan hennes far var religiöst indifferent. Fadern bad dock att den svenske kronprinsen, som en artighet mot Josefinas mor Augusta, skulle låta Josefina behålla sin tro. De svenska rådgivarna Wetterstedt och Löwenhielm hade olika åsikter om vad som var lämpligast. Det fanns dock ett prejudikat: drottning Desideria hade fått behålla sin katolska tro när hon blev svensk drottning. I giftermålshandlingen stipulerades endast att Josefina skulle medverka vid kyrkliga ceremonier.Söderhjelm (1944), s. 112–118
Kronprins Oscar reste därpå tillbaka till Sverige och Josefina började lära sig svenska. När greve Wetterstedt återvände till München i februari 1823 kunde han konstatera att hon hade gjort stora framsteg i språket: "Jag har redan haft äran att föra samtal om mer än en halvtimme på svenska med Hennes Kungliga Höghet".Brev från Gustaf af Wetterstedt till kung Karl Johan. Citerat ur Söderhjelm (1944), s. 121
miniatyr|Landstigningen vid Manilla den 13 juni 1823. Okänd konstnär. Den katolska vigselceremonin ägde rum i München den 22 maj 1823 utan att kronprinsen närvarade. Josefina fördes till altaret av sin far Eugène medan kronprins Oscar företräddes av Josefinas morbror Karl av Bayern. Två dagar senare lämnade Josefina hemmet tillsammans med grevinnan Marcelle Tascher de la Pagerie, baronessan Wurms samt sin kammarjungfru Berta Zück för att resa till Sverige. I Lübeck möttes sällskapet av Mariana Koskull och grevinnan Brahe och gick ombord på linjeskeppet Carl XIII. Med på resan till Sverige var också Sveriges drottning Desideria som hållit sig borta från Sverige i 12 år. I Vaxholm gick kronprins Oscar ombord och när fartyget kom fram till Stockholm den 13 juni 1823 hade tiotusentals människor samlats på stränderna.Söderhjelm (1944), s. 124–127, Lundebeck (1943), s. 48
När fartyget var framme i Stockholm gick Josefina och drottningen ombord på slupen Vasaorden och gick i land vid Manilla på södra Djurgården. På bryggan väntade kungen och kronprinsen. Kvinnorna åkte sedan galavagn förspänd med åtta vita hästar till Haga slott där de välkomnades av prinsessan Sofia Albertina, syster till den avlidne kung Karl XIII.Braun (1950), s. 17–19 Josefina bodde ett par dagar på Haga innan den katolska vigselceremonin bekräftades vid en ceremoni i Storkyrkan den 19 juni. En rad festligheter följde därefter som avslutades på Kungliga Teatern där man bland annat uppförde Per Adolf Granbergs Frejas högtid med musik av Franz Berwald samt Mozarts opera Titus mildhet.Söderhjelm (1944), s. 128–129 Inför bröllopet hade brudgummens far Karl XIV Johan tagit bort tidigare traditioner som fackeldans, publik spisning och sängledning, som dittills varit i bruk vid kungliga bröllop i Sverige.
Besöket i Norge miniatyr|Josefina med sonen Karl (XV). miniatyr|Den kungliga familjen 1857 i daguerrotypi.Stående från vänster: prins August, prinsessan Sofia av Nassau, prins Oscar, kronprins Carl och prinsessan Eugénie.Sittande från vänster: drottning Josefina, kung Oskar I, prinsessan Louise och kronprinsessan Lovisa. Änkedrottning Desideria saknas på bilden.Lars O. Lagerqvist, Sveriges regenter, Från forntid till nutid, Norstedts 1997, sidan 362. .
Den 12 februari 1824 beslutade kungen att utse kronprinsen till vicekung av Norge och att han skulle resa dit tillsammans med Josefina. I den norska politiken hade den så kallade vetofrågan blivit aktuell 1821. Bakgrunden var att kungen endast hade ett så kallat suspensivt veto visavi stortinget, men i augusti 1821 hade kungen föreslagit ändringar i den norska grundlagen som skulle ge kungen absolut veto. I utbyte var kungen beredd att tillmötesgå en rad norska krav. Den våg av rojalism som hade svept över Stockholm sommaren 1823 hoppades kungen skulle upprepas i Kristiania vilket i sin tur skulle göra Stortinget mer medgörligt.Söderhjelm (1944), s. 130–132
Kronprinsparets resa till Norge blev dock uppskjuten då Josefinas far avled den 21 februari 1824. Den 5 april lämnade paret Stockholm och reste via Västerås, Örebro, Karlstad, Kongsvinger till Kristiania, dit de ankom den 11 april för att bo på det kungliga residenset i staden. På förmiddagarna gav Josefina mottagning och på eftermiddagarna gjorde hon officiella besök till skolor eller prästgårdar. På kvällarna hade man gäster och efteråt satte sig kronprinsparet gemensamt ned och gick igenom de handlingar som krävde kronprinsens underskrift. Efter sex veckor reste paret till Herrevads kloster i Skåne för att närvara vid de militära övningarna därLundebeck (1943), s. 168–170 varpå de i augusti återvände till Kristiania. Då stortinget inte ville ge kungen absolut veto fick kronprinsen närvara vid stortingets upplösning. Efter detta reste kronprinsparet runt i Norge och den 11 oktober lämnade de Kristiania för återresan till Sverige via Fredrikshald.Söderhjelm (1944), s. 150
Barn miniatyr|Drottning Josefina, daguerrotypi-porträtt. Josefina var endast 16 år vid bröllopet och ”smal som en orgelpipa” men hade inom några år vuxit till sig. Söderhjelm (1944) skriver: ”Hon var vacker att se på: lång, smärt, stilla, okonstlad och samtidigt ett under av grace i gång och rörelser.” Josefina och hennes svärfar kungen var mycket förtjusta i varandra; en samtida betraktare har beskrivit hur Josefina brukade plundra hans fickor på karameller.Söderhjelm (1944), s. 156–160
Den 3 maj 1826 föddes kronprinsparets första barn Karl och inom några få år föddes fyra syskon. För barnen inrättades egna rum i Stockholms slotts sydöstra del mot borggården. Hösten 1834 var de två äldsta sönerna tillräckligt vuxna för att omhändertas av två lärare, filosofen Christopher Jacob Boström och den norske läraren Otto Aubert. Josefina gav Aubert stora befogenheter vad gäller disciplinen. I ett brev till sin moster, kejsarinnan Karoline av Österrike, förklarade Josefina hur hon var på sin vakt mot att skämma bort barnen. Aubert har själv skrivit om denna tid i sin liv och menade bland annat att kronprinsessan alltid var älskvärd, enkel, naturlig och behaglig att umgås med. Han förvånades över hennes bildning; en gång frågade hon honom vad han ansåg om den tyske filosofen Friedrich Schlegel.Braun (1950), s. 56–65
Josefinas förstfödde son, kronprins Karl, förälskade sig från mitten av 1840-talet i en av Josefinas hovdamer, fröken Sigrid Sparre. Detta satte dock Josefina år 1848 ett abrupt stopp för genom att Sparre fick lämna hovet – trots kronprinsens protester. Förutom en spricka i relationen till sin mor, lämnade händelsen och Sigrid Sparre själv hos den blivande Karl XV ett outplånligt spår; vid sin död bekände han för Sparres bror att "Din syster har varit min enda kärlek – hade hon blivit min, hade jag varit en annan människa.". Karl trodde att bakom moderns resoluta handlande låg hennes katolske biktfader Jacob Studach och händelsen fördjupade ytterligare hans antipati mot katolicismen. För honom kom katolicismen att vara samma sak som jesuitism och hemliga ränker.Braun (1950), s. 197–208 När Karl i september 1857 blev regent under sin fars sjukdom var riksdagen sysselsatt med frågan om religionsfrihet, bland annat upphävande av konventikelplakatet, en fråga som Oscar I stödde. I hemlighet arbetade Karl under tiden som regent för att riksdagen skulle fälla förslaget, vilket också skedde.Hallendorff (1924), s. 55–56
Barn med kung Oskar: Karl XV (1826–1872) Gustaf (1827–1852) Oskar II (1829–1907) Eugénie (1830–1889) August (1831–1873)
Politiskt inflytande När Oscar I blev kung fick Josefina ett ökat inflytande på politiken, och för Oscar blev hans hustru hans enda verkligt förtrogna rådgivare. Hennes konkreta inflytande är svårutrett, men bevarade brev från Josefina till hennes moster drottning Elisabeth Ludovika visar att hon försökte medla fred i det slesvig-holsteinska kriget som utbröt 1848. Hon stödde också makens liberala reformer, inklusive angående mer human fångvård, samma arvsrätt för kvinnor och män, skråtvångets avskaffande och en bättre fattigvård.