Arabförbundet (arab. جامعة الدول العربية al-jami'at al-arabiyya, eng.: League of Arab States, tidigare Arab League) är en samarbetsorganisation för arabisktalande stater som bildades 1945. Huvudkontoret ligger i Kairo i Egypten. Medlemsstaterna har förbundit sig att samarbeta i ekonomiska frågor och att inte använda vapen mot varandra. Dock har flera blodiga krig förekommit mellan aktörer från olika medlemsstater.

Arabförbundet eller Arabligan bildades den 22 mars 1945 av sju stater. Till organisation och funktion liknar förbundet Organization of American States, Europarådet och Afrikanska unionen; syftet är politiskt. Medlemskapet är primärt grundat på kulturell enhet och inte geografisk. Samtliga medlemsstater är även medlemmar i Islamiska konferensen.

Förbundet leds av en generalsekreterare som har en stab till sitt förfogande, samt departement. Det har ett råd i vilket samtliga medlemsstater ingår, och därtill finns ett ekonomiskt och socialt råd, kommittéer och specialorgan. Nuvarande generalsekreterare, sedan 2016, är Ahmed Aboul Gheit.

Medlemmar

miniatyr|Karta som belyser Arabförbundets medlemmar. Västsahara är inte markerad på grund av kontrovers.

Arabförbundet grundades i Kairo 1945 av Egypten, Irak, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Transjordanien (Jordanien efter 1946), samt Jemen. Antalet medlemmar ökade under den senare halvan av 1900-talet, med ytterligare 15 arabiska stater och tre stater med observatörsstatus.

Egyptens medlemskap upphörde år 1979 efter att de signerat det egyptisk-israeliska fredsavtalet, och förbundets högkvarter flyttades från Kairo till Tunis i Tunisien. 1987 återupptog arabiska länder sina diplomatiska relationer med Egypten och landet återupptogs i Arabförbundet 1989 och förbundets högkvarter flyttade åter tillbaka till Kairo. I september 2006 antogs Venezuela som ett observatörsland och likaså Indien 2007.

Israel är inte en medlem trots att 20 % av dess befolkning har arabiskt ursprung, och över hälften av den judiska populationen härstammar från judar från arabiska länder, och arabiska är ett av Israels officiella språk. Inte heller är Tchad en medlem, trots att arabiska är ett av landets officiella språk och modersmål för många i landet.

De nuvarande medlemmarna och observatörerna av Arabförbundet listas nedan tillsammans med deras antagningsdatum.

miniatyr|Datum för medlemskap för medlemsländerna; Komorerna (inringade) blev medlem år 1993. 1940-talet 1950-talet 1960-talet 70-talet (**) 22 mars 1945 (*) 5 maj 1945 28 mars 1953(***) 19 januari 1956 (****) 1 oktober 1958 20 juli 1961 16 augusti 1962 12 juni 1972 11 september 1971 29 september 1971 26 november 1973 14 februari 1974  Palestina(*****) 9 september 1976 9 april 1977 20 november 1993 observatör sedan 2003 observatör sedan 2006 observatör sedan 2007Noter: (*) Datum för grundläggandet. (**) Som Transjordanien. (***) Libyen annonserade sitt avhopp från Arabförbundet den 24 oktober 2002, vilket skulle ha blivit verkningsfull ett år senare; Libyen drog dock tillbaka sitt beslut om dra sig ur den 16 januari 2003, beslutade sig åter för att dra sig ur den 3 april 2003, för att slutligen åter besluta sig för att stanna i förbundet den 25 maj 2003. (****) Västsaharas självständighet tvistas mellan Marocko och Front Polisarios Sahariska arabiska demokratiska republikens regering. Arabförbundet räknar det som en del av Marocko. (*****) Representanter från Palestinska befrielseorganisationen (PLO).

Generalsekreterare

1945–1952, Abdul Rahman Hassan Azzam, Egypten 1952–1972, Abdul Khlek Hassouna, Egypten 1972–1979, Mahmoud Riad, Egypten 1979–1990, Chedi Klibi, Tunisien 1991–2001, Dr. Ahmad Esmat Abd al Meguid, Egypten 2001–2011, Amr Musa, Egypten 2011–2016, Nabil al-Arabi, Egypten 2016–, Ahmed Aboul Gheit, Egypten

Demografi miniatyr|vänster|Kairo, den största staden i Arabförbundet. Det är även där högkvarteret ligger. Arabförbundet är en kulturellt och etniskt mångfaldig sammanslutning med 22 medlemsstater, även om en stor majoritet av förbundet består av araber. Den 1 januari 2007 levde omkring 314 miljoner människor i arabförbundets medlemsstater. Dess befolkning växer snabbare än i de flesta andra globala regioner. Detta hotar att minska den långsamma ekonomiska tillväxten i förbundets utvecklingsländer.

Den folkrikaste medlemsstaten är Egypten, med en befolkning på omkring 110 miljoner. Den minsta medlemsstaten befolkningsmässigt sett är Djibouti, med omkring 500 000 invånare. De flesta staterna vid Persiska viken har en stor befolkning av utländska arbetare. Förenade arabemiratens arabiska befolkning är mindre än 20 procent av den totala befolkningen, medan 50 procent kommer från Sydasien, även om de inte är medborgare. Vissa stater vid Persiska viken importerar även billig arabisk arbetskraft, främst från Egypten och Jemen.

Eftersom de största delarna av arabförbundet är öken, är befolkningen koncentrerad i och omkring städer där den främsta handeln och industrin bedrivs. Den största staden i arabförbundet är Kairo, följt av Bagdad, Khartoum, Damaskus, Riyadh, Alexandria och Casablanca.

Politik Av Arabförbundets 22 medlemsländer har i dag endast två någon form av demokratiskt system med fria val: Irak och Libanon. I båda länderna är dessutom den politiska situationen ytterst instabil. Med undantag av Tunisien, Egypten och Libyen, där ledarna störtats under Arabvåren (och vars framtid måste betecknas som oviss) styrs övriga arabiska länder av auktoritära monarker eller presidenter vid makten, ofta sedan decennier tillbaka.

Se även Alexandriaprotokollet Referenser

Externa länkar

Den ursprungliga fördragstexten (i engelsk version). Organisationens officiella webbplats (eng)

Kategori:Mellanstatliga organisationer Kategori:Mellanöstern Kategori:Organisationer bildade 1945 Kategori:Wikipedia:Basartiklar