miniatyr|Biff Rydberg är en klassisk svensk maträtt. Det svenska köket är den matkultur och de mattraditioner som finns i Sverige. Mycket av den svenska matkulturen är baserad på både äldre och nyare traditioner i Sverige och råvaror som finns i landet. Idén om ett traditionellt nationellt kök är relativt sen och det svenska köket består till stor del av vidareutveckling av tidigare maträtter, influenser från andra länder och kulturer samt maträtter som tidigare sågs vara lokala eller regionala.
Det svenska köket är en del av den svenska kulturen. Sverige har som politisk ambition att framstå som ett matland internationellt i syfte att gynna turism och tillväxt. Därför lyfts det svenska köket fram i internationella sammanhang såsom vid statsbesök, konferenser eller till turister. Matkulturen avspeglas i firandet av svenska traditioner och högtider.
Historik miniatyr|stående=1.5|Middagsbord som det kan ha sett ut i ett borgarhem i Sverige på 1700-talet. På bordet, som är fotograferat i Borgarhuset i Wadköping, finns bland annat ugnsstekt gädda, aladåb, ostron, ugnsstekt kapun och kronärtskocka. Fram till industrialiseringen var svensk hushållskost baserad på så gott som enbart inhemska ingredienser, med import av salt och peppar som viktiga undantag. Vardagsmaten var enkel och enahanda, till exempel välling, gröt, sill, fläsk, soppa, kål, ärter, potatis och bröd. Maten åts sällan färsk, utan konserverades under hösten. Om man var noggrann och snål med matvarorna i vardagen, var man desto frikostigare med maten till fester. Ofta hade man ett knytkalas för att inte en person skulle få betala allt. Det var viktigt att alla smakade av allt, så att alla kunde känna sig nöjda med sin matlagning. En av de allra största festerna var julen. All färskmat bjöds ut den enda gången på året. Julen krävde givmildhet, och ofta delade man med sig till de fattiga.
Det svenska köket har länge varit influerat av mattraditioner från andra länder och kulturer, allt ifrån turkiskinspirerade kåldolmar och det franska köket mellan 1600-talet och 1700-talet till sushi och caffelatte under 1900-talets senare del. Många av rätterna har anpassats till svenska recept och råvaror.
Kött, fisk och ägg höger|miniatyr|stående|Julskinka. Vilt förekommer ofta i den festligare maten. I yngre stenålder var säl och sjöfågel de viktigaste viltet i Sverige.Arkeologi i Sverige band 1, Göran Burenhult Senare har även skogsfågel – främst järpe och ripa men även tjäder och orre, samt rapphöns och hare har traditioner i det svenska köket.
Älgen var i Norrland vid sidan av bävern (den senare främst för pälsens skull) det viktigaste bytesdjuret, men blev på 1700-talet sällsynt för att nästan helt försvinna mot slutet av seklet. I Svealand och Götaland där regalrätten gav kungen ensamrätt till all jakt på hjort, rådjur och älg var det i kusttrakterna främst sjöfågel och i inlandet skogsfågel som jagades för köttets skull.Arbete och Redskap, kapitel 6. Djurfänge och jakt, Gösta Berg
Efter Riksdagen 1789 och införandet av Förenings- och säkerhetsakten upphävdes jaktregalet på högvilt och jakten släpptes fri för markägande bönder. Det innebar under 50 år att flera arter, bland annat rådjur och älg var nära att utrotas. Under 1900-talet återhämtade sig älgen och har sedan dess varit det viktigaste svenska viltet.
I Norrland har renkött varit ett viktigt inslag i mathållningen, inte minst hos samerna. Renskav är en traditionell samisk rätt som säljs i hela Sverige.
Att äta kött från uppfödda djur har varit vanligt i Sverige sedan människorna började med jordbruk och djurhållning. Sedan början har nöt, får och getter varit de djur som utgjort grundvalen i boskapsuppsättningarna.
Eftersom ben från tamgris och vildsvin ser likadana ut är det svårt att exakt bedöma när grisar började hållas tama, men de förefaller ha utgjort en mindre del av boskapen. Under vikingatiden spelade grisen dock en särskild roll, och det är också tydligt att fläskköttet förekom oftare på stormansgårdarna.Jordbrukets första femtusen år, Welinder, Pedersen och Widgren I södra Sverige, där det funnits ollonskogar för svinen att beta i, var de vanligare. Större mängder kött saltades in för att förlänga hållbarheten. Därifrån kommer exempelvis traditionerna med julskinkan, den rimmade nötbringan med rotmos eller det stekta fläsket.
Sedan en storskalig fläskindustri kommit igång, först i USA ("amerikafläsket") och senare i Danmark, har fläsket blivit vanligare och billigare.Arbete och redskap kap. 5 Boskapsskötsel, Mátyás Szabó Under krisår på 1900-talet var det varit vanligt att ha en hushållsgris. Nyttan med rimmat kött har egentligen försvunnit, men traditionerna lever fortfarande kvar. Förr var även kokt kött vanligt. Korv, korvkaka och blodpudding – beredningsmetoder som möjliggjorde tillvaratagande av mindre attraktiva slaktrester – lever kvar för smakens skull.
Nötkött var länge exklusivt men har med ökad levnadsstandard blivit allt vanligare i hushållet. Typiska svenska rätter av nöt är biff med lök och sjömansbiff. Kyckling, som förutom festfåglarna gås och anka var den i stort sett enda traditionsenliga fågeln som användes till mat i Sverige, var tidigare en delikatess som åts på våren. Kalkonen, som på sista tiden blivit mycket vanlig, är relativt ny i det svenska köket.
Fisk och skaldjur Fisken har sedan forntiden varit en viktig näringskälla.
Av insjöfisken spelade gädda, lake och braxen den viktigaste rollen, I älv- och årika delar av landet fångade man stora mängder lax, sik och ål, vid Bottenviken även nejonögon. Ål fångades i stora mängder vid Östersjökusten, men åts i mindre utsträckning på västkusten. Här fångades istället en mängd andra fiskarter. Havskatt ansågs här vara en stor läckerhet, liksom näbbgäddan och makrillen, medan de i andra trakter sågs som oätliga.Arbete och redskap Kapitel 8. Matberedning, Nils-Arvid Bringéus
Under 1500-talet började karpen odlas kommersiellt och exporteras, framförallt till Tyskland – handeln pågick fram till 1900-talet. 1914 odlades 28 ton karp varav 18 ton exporterades, huvudsakligen till Tyskland. 1905 exporterades 30 700 ton sill, 2 400 ton annan färsk fisk, 5 500 ton saltad fisk (främst sill och strömming), 323 ton sej och annan torkad fisk, och 2 700 ton kräftorNordisk familjebok - Fiske 2:a upplagan Fisken konserverades på många olika sätt, bland annat genom saltning (salt blev därför en viktig handelsvara i början av den skandinaviska medeltiden, kring början av 1000-talet), syrning och gravning, där fisken saltades i sitt eget blodsvatten och grävdes ner i marken i ett träkar. En stor del av maten torkades. Under 2000-talet används metoden nästan bara till julen i form av lutfisk. Innan kylskåp och andra förvaringsmöjligheter fanns åt man bara färsk fisk i de områden där fisken var åtkomlig. Annars användes saltad eller torkad fisk. Exempel på vanliga svenska fiskrätter är löjrom, stekt strömming eller lutfisk. Nuförtiden uppskattas lax och andra ädelfiskar mest, både som färsk, rökt och gravad. Gädda som förr i tiden var en viktig matfisk förekommer sällan numera i det svenska köket. Sill och strömming är viktiga delar av det traditionella smörgåsbordet, framför allt i olika inläggningar. Att äta kräftor är en populär tradition på sensommaren och hösten (se kräftskiva).
Ägg Traditionellt användes ägg huvudsakligen under våren och sommaren eftersom hönsen inte värpte så bra på hösten och vintern. Festrecept som äggakaka och spettekaka innehöll båda många ägg, liksom bakverket gorån. Ägg från vilda fåglar förekom också, fast inte i lika stor utsträckning. Ännu är ägg en viktig del i den svenska maten, med ungefär 200 ätna ägg (10 kg) per person och år. I Sverige är det en gammal tradition att äta ägg till påsk. Traditionen kommer från tiden när Sverige var katolskt, då man 40 dagar innan påsken under fastan inte fick äta kött eller ägg. När fastan var över firade man med att äta ägg. Svenska folket äter ungefär sex miljoner ägg i timmen under påskafton (läst 2009). Ägg är en av de billigaste råvarorna, näringsrika och lätta att tillaga. Ägg ingår i många av hushållens rätter, som pannkakor och plättar.
Vegetariska produkter miniatyr|Kålrot, en typiskt svensk grönsak som i vissa engelskspråkiga länder kallas swede, vilket kommer av Swedish turnip (svensk rova). Sveriges historiskt sett långa vintrar är förklaring till varför det är ont om färska grönsaker i många traditionella rätter. Istället användes grönsaker och rotfrukter som höll länge eller som kunde torkas alternativt läggas in i salt- och ättikslag. Grödor som kunde livnära befolkningen under långa vintrar blev tidiga grundstenar i kosten. Kål och lök anses vara de äldsta grönsakerna som odlats i landet, och ärter och bondbönor har odlats sedan forntiden. Man har gjort mjöl på ärter när det inte funnits mycket säd. Lingonsylt och kål bevarad som surkål var viktiga C-vitamin-källor under vintern. Lingonsylten, som fortfarande är populär, gav också lite fräschör åt den annars ganska mastiga maten. Skogsbär användes mycket i maten, speciellt lingonen som använts både till potatis, gröt och pannkaka. På lingonen gjordes ofta lingonsylt, ofta utan socker. På gårdarna odlades ofta äpplen. Krusbär och vinbär har länge utgjort en stor del av det svenska köket.
Olika rotfrukter som den inhemska kålroten (på engelska kallad swede, "svensk"), började gradvis ersättas av potatis under 1700-talet efter att Jonas Alströmer börjat odla potatis i större skala i Sverige. Potatisen tros ha varit en viktig del för att klara av svälten och missväxten som härjade i Sverige under 1800-talet. Intresset var emellertid relativt svagt för rotfrukten tills man kom på att man kunde göra brännvin på det.
Kryddningen av mat har traditionellt varit sparsmakad på grund av bristande tillgång, även om ett antal inhemska örter och växter har använts sedan forntiden, och smaken var därför fram till influenserna från det franska köket under 1600- och 1700-talen, och både före och efter influenser från tysk mattradition, ganska enkel. Det fanns länge ett motstånd mot råa grönsaker och frukter, och i Cajsa Wargs Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber finns inte ett enda recept där grönsaken inte skall tillredas. Ännu lever ett visst motstånd mot råa grönsaker kvar, även om det successivt försvinner. Svampar har inte heller varit speciellt populära även om det under svält och missväxt försökts propagera för deras ätlighet. Svenska folket åt hellre bark och lavar än svamp under nödåren, även om man med ansträngningar under 1800-talet fick en del av befolkning att ändra sin avoga inställning till svamp. Svamp kan ätas både stekt som tillbehör till till exempel vilt, i grytor eller på smörgås. Några vanliga svampar är kantarell, trattkantarell och karljohanssvamp.
Mjölprodukter På grund av förvaringssvårigheter har mjöl varit ett populärt substitut till färska köttprodukter. I olika delar av Sverige har man på grund av olika odlade spannmål använt sig av olika mjölsorter. Under fattiga perioder har bark malts till mjöl och använts i bland annat bröd. Rågmjölet och kornmjölet var de vanligaste sädesslagen. Den havre man odlade användes främst till kraftfoder åt hästarna, men i Västsverige har det även använts till mjöl. Vetemjöl var länge ovanligt och användes främst till festbröd. De äldre sädessorterna tålde också kyla dåligt. Först i slutet av 1800-talet började veteodlingen att spridas från sydvästra Skåne norrut. Då hade import redan hunnit skapa efterfrågan på vetemjöl.Arbete och redskap kapilel 4. Jordbruk, Nils-Arvid Bringéus
Mjölmat mini|Kolbulle tillagad över öppen eld.