miniatyr|150px|Erik Grafströms gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.
Erik Frans Michaël Grafström, född 26 april 1872 i Stockholm, död 18 juli 1952 i Falun, var en svensk militär samt pronazistisk och högerextrem politiker. Han översatte många äventyrsböcker för ungdom från tyska.
Biografi Grafström blev underlöjtnant vid Jönköpings regemente 1892, löjtnant 1894, genomgick krigshögskolan 1896–1898 och tjänstgjorde där 1899–1901 och vid generalstaben 1 mars 1906–1908.
I sin tjänst som arméofficer hade Grafström utbildat sig till specialist på modern kulsprutetjänst, och 1911 fick han för vidare studier inträda i ett tyrolerregemente i österrikisk-ungerska armén. Han fick uppleva strapatsrika alpmanövrer men även ett mer lättsamt officersliv särskilt i Ungern, vilket tilltalade honom.Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
1915 blev han major vid Norrbottens regemente I 19. I denna befattning förde han befäl över den militära styrka på isbrytaren Simson med två kompanier infanteri, ett kulsprutekompani samt några sjukvårdare som den 31 maj 1917 slog ner det så kallade Seskarö-upproret. Kort innan hade militär fått ge vika vid en arbetardemonstration. Genom läsande av upprorslagen gjorde Grafström slut på republiken Seskarö och återtog de vapen som berövats militären.
1918 erhöll avsked för att delta i finska inbördeskriget, där han var stabschef i Karl Wilkmans häravdelning. Efter erövringen av Tammerfors, där han deltog med utmärkelse som stridsgruppschef, blev han befälhavare. Han var också chef för västra arméstaben.
Samma år, 1918, återinträdde han i svensk tjänst som major vid Södra skånska infanteriregentet. 1924 blev han överste och chef för Norrbottens regemente. Musikdirektören vid samma regemente Oscar Johnsson komponerade två verk som tillägnades Grafström: Överste E Grafström (1926) och Svensk militärmarsch (Marche militaire suédoise). 1928 blev han överste och chef för Kronobergs regemente, innan han 1932 erhöll avsked.
Grafström uttryckte stark kritik av den svenska försvarspolitiken och bildade en "fri högergrupp" i Sydsverige som kom att verka i liknande former som den Munckska kåren i Stockholm, med lämnande av upplysningar till polismakt och arbetsgivare om förmodade samhällsfarliga element. Han var aktiv i Sveriges Nationella Ungdomsförbund (SNU) och tog i juni 1933 initiativ till en nationell konferens i Stockholm med representanter från bland annat Nationalsocialistiska Förbundet, Riksförbundet Det nya Sverige, Kyrkliga Folkpartiet och Marsklubben.
Vid andra världskrigets utbrott blev han åter inkallad i militärtjänst som försvarsområdesbefälhavare i Ystad i september 1939, i Älmhult i september 1940 och i Kalmar 1941–1942.
Grafström översatte ett antal äventyrsböcker för ungdomar från tyska till svenska, bland annat av författarna Karl May och W. O. von Horn.
Familj Grafström var son till ordensbiskopen Frithiof Grafström, sonson till prosten, skalden och akademiledamoten Anders Abraham Grafström och dottersons son till biskopen, skalden och akademiledamoten Frans Michael Franzén. Han gifte sig 1898 med Eva von Arbin (1872–1948). Bland makarnas barn märks direktören Gunnar Grafström.https://runeberg.org/vemarvem/svea64/0303.htmlhttps://www.nordismo.se/greta-garbo/gunnar-grafstrom/ Erik Grafströms grav återfinns på Norra begravningsplatsen.
Bibliografi Egna skrifter
Översättningar
Källor Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Kategori:Födda 1872 Kategori:Svenska politiker under 1900-talet Kategori:Svenska militärer under 1800-talet Kategori:Svenska militärer under 1900-talet Kategori:Överstar i svenska armén Kategori:Svenska regementschefer Kategori:Personer i finska inbördeskriget Kategori:Personer inom svensk nazism Kategori:Avlidna 1952 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm Kategori:Militärer från Stockholm Kategori:Försvarsområdesbefälhavare