Caesar Augustus (latin: IMPERATOR•CAESAR•DIVI•FILIVS"En guds son". Vanlig benämning på adopterade söner till romerska kejsare.•AVGVSTVS), ursprungligen Gaius Octavius, född 23 september 63 f.Kr. i Rom, död 19 augusti 14 e.Kr. i Nola i Italien var den förste kejsaren av Romerska kejsardömet och han regerade från 27 f.Kr. fram till sin död.
Den unge Octavius adopterades av sin släkting Julius Caesar i dennes testamente. Även om han själv efter adoptionen fram till 27 f.Kr. alltid använde Caesars namn kallades han vanligen Octavianus. Han efterträdde Julius Caesar efter att denne mördats 44 f.Kr. Året därefter grundade han tillsammans med Marcus Antonius och Marcus Aemilius Lepidus en militärdiktatur, känd som andra triumviratet. I egenskap av triumvir regerade Octavianus Rom och större delen av dess europeiska besättningar som autokrat, och han tog den konsulära makten efter att konsulerna Hirtius och Pansa dött, och han själv återvaldes. Triumviratet krossades av inre strider mellan dessa tre regenter. Lepidus tvingades i landsflykt och Antonius begick självmord år 30 f.Kr. efter nederlaget mot Octavianus i slaget vid Actium 31 f.Kr.
Efter upplösningen av andra triumviratet återupprättade Augustus till synes den Romerska republiken med den verkställande makten hos den romerska senaten. I själva verket behöll han dock sin enväldiga makt över republiken. Det tog honom flera år att utarbeta ett ramverk för hur en republik skulle kunna styras av en enda härskare, och resultatet blev Romerska kejsardömet. Till skillnad från diktatorskapet som Caesar och Sulla innehaft var kejsarskapet aldrig en befattning. Augustus avböjde att bli diktator när den romerska befolkningen "uppmanade honom att ta plats som diktator".CCAA, Erich S. Gruen, Augustus and the Making of the Principate, 35. Augustus hade en mängd lagstadgade maktbefogenheter som hade givits honom livet ut av senaten, däribland den som högsta militära befälhavare, tribunmakten, konsulsbefogenheten och den som ensam censor, utan att i formellt hänseende vara vald till dessa ämbeten. Grunden till hans maktposition var den ekonomiska framgången och de tillgångar som han tillskansat sig i krig, upprättandet av beskyddarverksamhet och av patronage runt om i imperiet, lojaliteten från åtskilliga militärer och krigsveteraner, den auktoritet som senaten givit honom i form av flera hedersbetygelserEck, 3. och folkets respekt. Augustus kontroll över större delen av Roms legioner utgjorde ett väpnat hot som kunde användas mot senaten och gav honom möjlighet att blanda sig i senatens beslut. Genom sin förmåga att slå ner oppositionen i senaten med vapenmakt, blev senaten följsam mot hans upptornande ledarposition.
Augustus regering inledde en era av relativ fred, känd som Pax Romana. Bortsett från fortsatta frontkrig, och ett års inbördeskrig om successionen till kejsardömet, var det fred runt Medelhavet i mer än två århundraden. Augustus utvidgade Romerska imperiets territorium, säkrade imperiets gränser mot klientstater och slöt fred med Partien med hjälp av diplomati. Han reformerade det romerska skattesystemet, utvecklade vägnät med ett officiellt kurirsystem, upprättade en liten flotta, bildade praetoriangardet och skapade en offentlig polis och styrkor i Rom. Staden återuppbyggdes till stora delar under Augustus; han skrev en förteckning över vad han uppnått, känd som Res Gestae Divi Augusti, vilken finns bevarad. Vid sin död förklarades han av senaten vara en gud som skulle dyrkas av romarna. Hans namn Augustus och Caesar upptogs av alla som efterträdde honom, och månaden sextilis bytte officiellt namn till augusti till hans ära. Han efterträddes av sin styvson Tiberius.
I Bibelns Nya Testamente beskrivs hur Augustus utfärdar en order om att hela världen, det vill säga hela romerska riket, skall skattskrivas; se Lukasevangeliet 2:1. Inga andra källor nämner någon världsomspännande folkräkning som skulle omfatta hela romerska rikets folk; de som Augustus begärde gällde enbart romerska medborgare;Emil Schürer (revised by Geza Vermes, Fergus Millar and Matthew Black), The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ, Continuum International, 1973, Volume I sida 401. och gjordes i avgränsade områden som Egypten och Syrien.H. Braunert, "Der römische Provinzialzensus", Historia: Zeitschrift für alte Geschichte 6 (1957), sidorna 192ff Det är dock oklart vilken kejsare Lukasevangeliet faktiskt syftade på, eftersom Augustus inte bara var namnet på en kejsare utan en hederstitel som även bars av de flesta romerska kejsare efter honom.
Uppväxt Augustus föddes i Rom (eller Velletri) år 63 f.Kr. och gavs namnet Gaius Octavius.Suetonius, Augustus 5–6. Hans far, med samma namn, tillhörde en respekterad men oansenlig släkt från riddarståndet, gens Octavius, och hade varit guvernör i Makedonien.Suetonius, Augustus 1–4.Rowell, 14. Strax efter Augustus födelse gav fadern honom hans cognomen Thurinus, troligen till åminnelse av sin seger vid Thurioi över slavar som hade gjort uppror.Suetonius, Augustus 7 Hans mor Atia var systerdotter till Julius Caesar. Octavianus tillbringade sina första år i sin morfaders hus nära Veletrae (dagens Velletri).
År 59 f.Kr., när Octavianus var fyra år, avled hans far.Chisholm, 23. Han växte upp med sin mor och sin styvfar Lucius Marcius Philippus.Suetonius, Augustus 4–8; Nikolaos från Damaskus, Augustus 3. År 52 eller 51 höll Octavianus gravtal över sin mormor Julia Caesaris, Julius Caesars äldre syster.Suetonius, Augustus 8.1; Marcus Fabius Quintilianus, 12.6.1. Han blev fyra år senare myndig att bära sin toga virilis,Suetonius, Augustus 8.1 och valdes in till Pontifices år 47 f.Kr.Nikolaos från Damaskus, Augustus 4.Rowell, 16.
Året därpå, 46 f.Kr., sattes han att ansvara för Olympiska spelen som hölls för att ära Venustemplet som Julius Caesar hade låtit bygga. Enligt Nikolaos från Damaskus ville Octavianus deltaga i Caesars kampanj i Afrika men lät bli när Atia protesterade.Nikolaos från Damaskus, Augustus 6. Samma år gav hon sitt medgivande till att han följde Caesar till Hispania där han planerade att strida mot den avlidne Pompejus trupper, men han blev sjuk och oförmögen att resa.
När han tillfrisknat seglade han till fronten men led skeppsbrott. Efter att ha nått land med några följeslagare lyckades han ta sig genom fiendens territorium till Caesars läger, vilket imponerade mycket på hans morbror. Velleius Paterculus uppger att Caesar därefter lät den unge mannen dela hans vagn.Velleius Paterculus 2.59.3. Tillbaka i Rom lät Caesar deponera ett nytt testamente hos vestalerna, där han gjorde Octavianus till huvudarvinge.Suetonius, Julius 83.
Vägen till makten Caesars arvinge miniatyr|Caesars död, av Jean-Léon Gérôme (1867). Den 15 mars 44 f.Kr. mördades Octavianus' adoptivfar Julius Caesar av en konspiration som leddes av Marcus Junius Brutus och Gaius Cassius Longinus.
När Julius Caesar dödades på Idus Martiae (15 mars) år 44 f.Kr., studerade Octavianus och genomgick militär utbildning i Apollonia, Illyricum. Han avvisade rådet han fick från några officerare att ta tillflykt bland trupperna i Makedonien, och begav sig i stället till Italia för att utröna vilka politiska utsikter han hade.Eck, 9. Efter att ha landstigit i Lupiae nära Brindisi fick han kännedom om innehållet i Caesars testamente, och först då beslutade han sig för att bli Caesars arvinge både politiskt och ekonomiskt.Appianos, Civil Wars 3.9–11. Eftersom Caesar saknade legitima arvingar vid liv (hans dotter Julia hade dött 54 f.Kr.), hade han adopterat sin släkting Octavianus som sin son och arvtagare.Rowell, 15. Med anledning av adoptionen, antog Octavianus namnet Gaius Julius Caesar. Romersk tradition föreskrev att han också skulle använda namnet Octavianus för att ange sitt biologiska ursprung. Dock saknas bevis för att han någonsin använde namnet, som skulle ha uppenbarat hans enkla bakgrund.Mackay, 160. Marcus Antonius framförde senare anklagelsen mot Octavianus att ha adopterats av Julius Caesar i utbyte mot sexuella tjänster, men Suetonius betecknar Antonius beskyllning som politiskt skvaller.Suetonius, Augustus 68, 71.
För att framgångsrikt kunna inträda i gräddan av den politiska hierarkin i Rom räckte inte Octavianus redan kringskurna kassa.Eck, 9–10. Han fick ett varmt välkomnande av Caesars soldater i Brundisium, och han begärde sedan tillgång till de medel som Caesar avsatt för kriget mot Partien i Mellanöstern. De uppgick till 700 miljoner sestertier och förvarades i Brundisium, eftersom detta var basen för Italiens militära operationer i öst.Rowell, 18. En senare undersökning av senaten om vad som hänt med de försvunna medlen, som tillhörde statskassan, ledde inte till några åtgärder mot Octavianus, eftersom han senare använde dessa pengar till att rusta trupperna mot senatens ärkefiende Marcus Antonius.Rowell, 19. Octavianus gjorde ett annat dristigt drag 44 f.Kr. när han sanktionerade den årliga tributen som sändes från Roms provinser i Främre Orienten till Italien, utan att ha officiell tillåtelse att göra detta.Eck, 10.CCAA, Walter Eder, Augustus and the Power of Tradition, 18. Octavianus började förstärka sina egna styrkor med Caesars krigsveteraner och trupper som avsatts för kriget mot Parthien, och samlade stöd genom att framhäva sin ställning som Caesars arvinge.Appianus, Civil Wars 3.11–12. Under fälttåget mot Rom genom Italien lyckades Octavianus genom sin närvaro och sina pengar vinna över de krigsveteraner som var stationerade i Campania på sin sida. I juni hade han samlat en armé på 3 000 lojala veteraner, och betalade dem 500 denarii var.Chisholm, 24.Chisholm, 27.Rowell, 20.
miniatyr|Porträtt från 1900-talet på Augustus. Från Augustus från Prima Porta.
När han anlände till Rom den 6 maj 44 f.Kr., fann Octavianus konsuln Marcus Antonius, tidigare Caesars kollega, i en spänd vapenvila med diktatorns mördare. Dessa hade givits allmän amnesti den 17 mars, men ändå drev Antonius de flesta ut ur Rom. Detta berodde på det lovtal som han gav vid Caesars begravning och i vilket han påverkade den allmänna opinionen att vända sig mot mördarna. Fastän Marcus Antonius hade ett massivt politiskt stöd, kunde Octavianus ändå utmana honom som ledare för den grupp som stödde Caesar. Marcus Antonius hade förlorat nästan allt stöd från Caesartrogna romare när han första gången opponerade sig mot förslaget att upphöja Caesar till gud.Eck, 11. Octavianus misslyckades med att övertala Antonius att överlämna Caesars tillgångar till honom, men lyckades få uppbackning av Caesarsympatisörer under sommaren.Syme, 114–120. I september började oratorn, optimaten Marcus Tullius Cicero, attackera Antonius i en serie tal, där han utpekade Antonius som det största hotet mot senatens ordning.Chisholm, 26.Rowell, 30. Med folkopinionen i Rom emot sig och med mandatet som konsul nära att löpa ut, försökte Antonius driva igenom lagförslag som skulle ge honom makten över Cisalpinska Gallien, vilken en av Caesars mördare, Decimus Junius Brutus Albinus, hade lovat honom som delprovins.Eck, 11–12.Rowell, 21. Under tiden byggde Octavianus upp en privat armé i Italien genom att rekrytera Caesars veteraner, och den 28 november vann han över två av Antonius legioner med det oemotståndliga erbjudandet om pengar.Syme, 123–126.Eck, 12.Rowell, 23. Antonius insåg faran i att stanna i Rom, där Octavianus stora och mäktiga styrka befann sig, och till senatens lättnad flydde han till Cisalpinska Gallien, som blev hans den 1 januari.
Första konflikten med Antonius