Fjällig muniaSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14 (Lonchura punctulata) är en tätting i familjen astrilder som återfinns i Sydasien och Sydostasien och som tidigare kallades för muskotfink.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
Utseende Fjällig munia kan bli ungefär 12 centimeter lång. Både honor och hanar ser likadana ut så det är mycket svårt att skilja könen åt. Huvudet och strupen har en rödbrun färg. Halsens sidor och översidan är rödaktigt chokladbruna, rygg och vingtäckare har vita streck. På bröstet har finken bruna tvärband och vita fläckar som bildar en fjälliknade teckning. Bland dess tolv underarter varierar färgen, men den håller sig till den bruna eller rödbruna skalan.
Utbredning och systematik Fjällig munia delas in i två grupper av tolv underarter med följande utbredning: Lonchura punctulata punctulata – Nepal till Sikkim, Indien och Sri Lanka nisoria-gruppen Lonchura punctulata subundulata – nordöstra Indien (Assam) till Bhutan och västra Myanmar Lonchura punctulata yunnanensis – nordöstra Burma och sydvästra Kina Lonchura punctulata topela – södra Kina till norra Thailand, Indokina, Hainan och Taiwan Lonchura punctulata cabanisi – Filippinerna (Luzon, Mindoro, Panay, Cebu, Calauit, Palawan) Lonchura punctulata fretensis – södra Thailand och Malackahalvön till Sumatra och närliggande öar Lonchura punctulata nisoria – Java, Bali, Lombok och Sumbawa Lonchura punctulata sumbae – Sumba i Små Sundaöarna Lonchura punctulata blasii – Flores, Timor, Tanimbaröarna och närliggande Små Sundaöarna Lonchura punctulata particeps – Sulawesi Lonchura punctulata baweana - ön Bawean i Javasjön Lonchura punctulata holmesi – sydöstra Borneo (Kalimantan)
Underarten holmesi inkluderas ofta i nominatformen.Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
Levnadssätt Man hittar fågeln i gräs- och örtrika områden, trädgårdar, risfält och i utkanten av byar. Finken äter i huvudsak gräsfrön som den samlar upp ifrån marken och den äter också ris om höstarna, som den plockar ifrån risvipporna. De är mycket sociala fåglar som bildar små flockar, och det händer också att det ingår andra Lonchura-arter i dem.
200px|thumb|left
Häckning Fåglarna bygger ofta sina bon i kolonier i buskar eller i träd. Bona brukar byggas av gräs, halm eller bambublad. Boet byggs som ett runt klot som har en sidoingång. Muskotfinken lägger mellan 5 och 7 vita ägg som honan ruvar i ungefär 12 dagar. När ungarna kläckts matas de med halvmogna gräsfrön av sina föräldrar.
Fjällig munia och människan Som burfågel Muskotfinken är en bra nybörjarfågel, och man kan både ha den som bur- och voljärfågel. Den anses vara robust, fredlig och ganska anspråkslös. Men den kan vara mycket svår att få att häcka om man håller den som burfågel.
Status Fjällig munia är en vida spridd art som ökar i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Världspopulationen uppskattas till hela 50 miljoner vuxna individer.
Källor Sebrafinkar och andra praktfinkar – Crista Koepff – ICA bokförlag – 1985 – Stora burfågelboken i färg – Uno Plazikowski – AWE GEBERS – Färgserien – 1970 – Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Astrilder Kategori:Burfåglar Kategori:Fåglar i etiopiska regionen Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:WP:Projekt Kina