miniatyr|245px|Alice Cooper under en konsert 2016
Alice Cooper, född Vincent Damon FurnierAlice Cooper på IMDb den 4 februari 1948 i Detroit i Michigan, är en amerikansk skräckrocksångare och låtskrivare. Alice Cooper hade ursprungligen den dubbla funktionen att vara såväl artistnamn för sångaren som namnet på själva bandet.engelsk undertext till rockvideon till låten "Elected", bl.a. visad på danska TV kanalen "TV Hovedstaden" i programmet "Musik" den 19/2-2011 När bandet började få framgångar blev sångaren alltmer förknippad med namnet och efter bandets splittring 1974 tog sångaren Vincent "Vince" Furnier officiellt Alice Cooper som sitt eget namn även i rent juridisk mening.Classicsdujour: 10 Things You Might Not Know About Alice Cooper
Både bandet Alice Cooper och sångaren Alice Cooper var föregångare för så kallad skräckrock, glamrock och hårdrock. Bland den långa rad av bandets kända verk, innan Alice Coopers solokarriär, kan exempelvis nämnas "I'm Eighteen", "Under My Wheels", "School's Out", "No More Mr. Nice Guy" och "Billion Dollar Babies".
Alice Cooper är mycket uppmärksammad för sina storslagna scenshower, där rekvisitan bland annat har bestått av levande ormar, giljotiner, elektriska stolar, monster och bödlar. Inspirationen för detta har hämtats från framförallt klassiska skräckfilmer och ett av de stora syftena med detta för Alice Cooper har alltid varit att skapa chockeffekter i påkostade liveshower. Hans sminkning vid liveframträdanden är också välkänd.
Många rockstjärnor, däribland KISS, W.A.S.P., Marilyn Manson, Trent Reznor, Lordi och Rammstein har nämnt honom som en stor inspirationskälla. KISS sångare och basist, Paul Stanley och Gene Simmons, har även nämnt i en intervju att det var Alice Cooper som inspirerade dem att bära smink på scen. År 2011 valdes gruppen Alice Cooper in i Rock and Roll Hall of Fame.
Biografi Uppväxt Alice Cooper föddes som Vincent Damon Furnier den 4 februari 1948 i Detroit i Michigan. Han har en äldre syster född 1946 som heter Nikki.Sick things UK: Alice Cooper Hans far Ether Moroni (1924–1987) var präst. Hans mor Ella Furnier (1925–2022) bodde fram till sin död i Arizona. Under hans barndom flyttade hans familj mycket och de bodde i bland annat Detroit och Los Angeles under kortare tidsperioder.
1960-talet: Början Bandet Alice Cooper började i slutet av 1960-talet som The Nazz och bestod av gitarristerna Michael Bruce och Glen Buxton, basisten Dennis Dunaway, trummisen Neal Smith och Vincent Furnier på sång. Bandet hade formats genom gymnasieuppsättningar som The Earwigs och Spiders. The Nazz spelade in några demolåtar och bytte namn till Alice Cooper då de fick veta att Todd Rundgren redan hade ett band som hette The Nazz. Namnet Alice Cooper har fått många förklaringar: bland annat att Alice Cooper skulle vara Furniers spiritistiska dubbelgångare eller att den var den sista häxan som brändes på bål i England. Cooper har senare sagt att han främst inspirerades av Bette Davis rollfigur i Vad hände med Baby Jane?. Han tyckte att klangen i namnet Alice Cooper påminde om den i Bette Davis och Baby Jane.
1968 flyttade gruppen till Los Angeles. De anställde Shep Gordon som manager och skrev på ett kontrakt med Frank Zappas skivbolag Straight. På bolaget gav de ut skivorna Pretties for You och Easy Action samt ett livealbum. Bandet och dess två första skivor fick ett ljummet mottagande av såväl kritiker som publik. Alice Coopers musik och scenshow var någonting nytt som flower power-publiken hade svårt att svälja.
1970–1972: Bandet slår igenom
1970 lämnade bandet Los Angeles och flyttade till Alice Coopers födelsestad Detroit där showen genast gick hem mycket bättre. Under den här tiden kom de teatraliska elementen med blod och död in i showen. Också kring denna tid inträffade den legendariska incidenten med en höna på scenen. Någon ur publiken kastade upp en levande höna på scenen. Cooper som trodde att hönan kunde flyga kastade tillbaka den. Den landade i publiken som upprymda slet fågeln i stycken. Pressen misstolkade händelserna och ryktet började sprida sig om "hönsdödar-Alice". Frank Zappa ringde Cooper för att fråga om han hade slitit huvudet av hönan och druckit blodet. Cooper förklarade att så inte var fallet varvid Zappa lär ha sagt: "Vad än du gör, säg ALDRIG att du inte har gjort det!" När Alice Cooper skrev sin självbiografi, "Golf Monster" som släpptes 2007, fick han reda på att bandets manager, Shep Gordon, på något sätt låg bakom incidenten.
Början av 70-talet blev genombrottet och något av en storhetstid för Alice Cooper. I Detroit fick de kontakt med en ung producent vid namn Bob Ezrin som skulle komma att producera ett tiotal skivor för både bandet och artisten Alice Cooper. Ezrin hade en mycket stor del i skapandet av musiken och speciellt imagen för bandet. År 1971 släppte de albumet Love It To Death som innehöll deras första större hit I'm Eighteen: en sång som idag är ett av Coopers mest uppskattade nummer. Albumet Killer följde med hits som Under My Wheels. Under den här tiden arbetade bandet upp sin scenshow med tonvis av smink och feminina "glammiga" kläder designade av modedesignern Cindy Smith. Cindy Smith var syster till Neal Smith och tillsammans med Dennis Dunaway. Hon var med i showen som en jättestor tand och var sköterskan på turnén till Love It To Death. Senare gifte hon sig med Dennis Dunaway och heter nu Cindy Dunaway. Det var också nu de gotiska tortyrelementen kom upp på scenen.
1972 kom albumet School's Out där titelspåret School's Out blev det slutliga genombrottet för Alice Cooper som bevisade för världen att de också kunde göra högklassig rockmusik vid sidan av showelementet. Alice Cooper höll sin första konsert i Sverige den 21 november Nov 21 1972, Alice Coopers konserthistorik, s306 /setlist.fm (läst 19 september 2025) 1972 under sin School's Out-turné med ett framträdande på Olympen i Lund. School's Out blev en megahit världen över. Med sina explosiva gitarriff, de tunga trummorna och den extatiska sången är låten ett säkert slutnummer på Alice Cooper-konserter och har varit med på många samlingsskivor med historiens bästa rocksånger.
1973–1974: Bandets storhetstid
Nästa år släpptes bandets (och artisten Alice Coopers) kommersiellt mest framgångsrika skiva, Billion Dollar Babies som genast ockuperade förstaplatsen både på USA:s och Englands skivförsäljningslistor. För hiten Elected spelades en av historiens första musikvideor in: en video som fortfarande bland många anses vara en av de främsta musikvideorna. Här kom hitsen Billion Dollar Babies, Hello Hooray och den välkända No More Mr. Nice Guy. Världsturnén blev legendarisk. I många länder försökte regeringarna stoppa Alice Cooper från att komma till landet vilket bara spädde på myten om monstret Alice Cooper och höjde publikens intresse. I London förbjöds skivbolaget att göra reklam för konserten, vilket resulterade i att Alice Cooper gjorde en gigantisk poster av Cooper iklädd endast en orm och satte fast den på sidorna på en lastbil som de sedan parkerade på Piccadilly Circus. 1974 nådde showen nya höjder. Specialeffekterna var många och väl utförda. Bland annat lät Alice Cooper halshugga sig själv i en mycket realistisk giljotin med ett låtsashuvud och han hängdes i en galge och sattes i en elektrisk stol. Cooper i en tvångströja sjungande The Ballad Of Dwight Fry (efter skräckfilmsskådespelaren Dwight Fry) har blivit en klassiker.
Nu började problem synas på bandkartan. Sedan Alice Coopers karriär inleddes hade bandet mer eller mindre utan uppehåll varit på turné då de inte spelat in nya skivor. Hela bandet hade stora alkoholproblem även om ingen använde droger. Livet på resande fot drev medlemmarna att dricka allt mer vilket slet på förhållandena inom gruppen. Resten av bandet tröttnade på all teater och ville hellre koncentrera sig på musiken medan Cooper själv ville utveckla de teatraliska elementen ytterligare. Journalisten Bob Greene följde med bandet under andra delen av deras turné 1973 och skildrade deras inbördes förhållanden i boken Billion Dollar Baby. Även om boken inte kan sägas ha lett till att bandet splittrades så visade den de konflikter som fanns inom bandet och situationen blev inte bättre.
Sent år 1973 släppte bandet albumet Muscle of Love men det blev en mindre framgång än tidigare album. Bandet splittrades vid tiden då samlingsplattan Alice Cooper's Greatest Hits släpptes 1974.
1975–1988: Solokarriärens topp och botten Resten av bandet fortsatte med liten framgång under namnet Billion Dollar Babies medan Furnier officiellt fick sitt namn ändrat till Alice Cooper och fortsatte en lyckad solokarriär. Hans första soloskiva, Welcome to My Nightmare från 1975 är av många ansedd som Alice Coopers bästa album någonsin. Konceptalbumet som beskriver en skräckfylld resa genom Coopers skräckfilmsliknande mardröm från insomnandet till uppvaknandet är en både idémässigt, musikaliskt och låtmässigt ett mästerverk. Cooper backades upp av kunniga musiker ur Lou Reeds band och soundet är brett och bitvis till och med jazzigt. På skivan medverkar gitarristerna Dick Wagner och Steve Hunter, basisten Prakash John, keyboardisten Joseph Chirowski och trummisen Whitey 'Penti' Glan. En av de mest minnesvärda sångerna är The Black Widow som inleds med en lång monolog av skräckfilmslegenden Vincent Price. Michael Jackson använde detta på låten Thriller. Skivan innehöll också hits som Steven (en återkommande karaktär i Coopers senare produktion), Department Of Youth, Only Women Bleed och titelspåret. Slash, tidigare gitarrist i Guns N' Roses och Velvet Revolver har sagt att det är hans favoritskiva.
Cooper gav ut skivorna Goes To Hell 1976 och Lace and Whiskey 1977 och spelade även in The Alice Cooper Show 1977. Nu hade Coopers alkoholproblem blivit så stora att han behövde professionell hjälp för att komma ur alkoholismen.Fandom: Alice Cooper Han checkade in på ett mentalsjukhus för att bli kvitt sitt beroende. När han kom ut skrev han om sina upplevelser på sjukhuset i den kritikerrosade skivan From the Inside. Enligt Alice är majoriteten av sångerna på skivan baserade på personer han mötte under sin vårdtid.
Vid den här tiden inledde han också en karriär som skådespelare på film. Han medverkade bland annat i Mae Wests sista film, Det våras för mormor (Sextette 1978), musikalen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band den av Claudio Fragasso regisserade spanska skräckfilmen Monster Dog (1984) och John Carpenters Mörkrets furste (1987).
Alice föll tillbaka i alkoholismen. Första hälften av åttiotalet blev en kommersiell besvikelse för Cooper. Skivorna Flush the Fashion, Special Forces, Zipper Catches Skin och DaDa visade upp en ej nykter Cooper som experimenterade med åttiotalssound och lämnade den klassiska bluesrocken bakom sig. I intervjuer har han sagt att han inte minns dessa album eller turnéerna. Kampen med alkohol och hans tro var två saker som var starkt förknippade.
Skivan Constrictor från 1986 blev en återvändning till det mer kända Cooper-soundet. Låten He's Back (The Man Behind the Mask) blev en hit då den användes som temamelodi i filmen Fredagen den 13:e del 6 - Jason lever samt hamnade på första plats på singellistorna i Sverige. Både på Constrictor och skivan Raise Your Fist and Yell backas Cooper upp av bland annat Kane Roberts (gitarr) och Kip Winger (bas).
1990-talet: Comebacken Alice Coopers kommersiella comeback gjorde entré då han med producenten och låtskrivaren Desmond Child gav ut skivan Trash. Trash betydde en återvändo till rakare och renare rock men Child lyckades samla ihop ett gäng musiker som bemästrade det populära rocksoundet som företräddes av bland annat Bon Jovi och Aerosmith. Skivan blev en megasuccé och betydde comeback till de stora rampljusen. Poison blev Coopers största hit någonsin. Andra hits från skivan var House Of Fire, Bed Of Nails och Only My Heart Talkin'''. Framgången följdes av en storslagen världsturné.