miniatyr|Porträtt från 1906. Per Albert Persson-Hallgren, även kallad Ettöres-Hallgren, född 5 oktober 1842 i Björstorp, Hallsbergs socken, död 31 oktober 1911 i Hallsberg, var en svensk garveriarbetare och kringvandrande tiggare. Från 1870-talet brukade han regelbundet vistas vid militärlägren i Sannahed i Kumla kommun, där han tiggde ettöringar av officerare och manskapet.

Biografi Hallgren föddes i en välbeställd bondfamilj som ende son och med två äldre systrar i Björstorp i Hallsbergs socken. Fadern var rusthållare och hade tidigare ägt en gård i Stora Ålberg i Hardemo socken. Familjen flyttade återigen senare till Åsen i Lerbäcks socken. När han var ett år avled hans mor och samma år drunknade ena systern i Gårdsjön. Vid 17 års ålder lämnade Hallgren hemmet och tog tjänst som dräng vid Torsjö i Godegård. Senare arbetade han även som inkasserare åt en auktionist i Hallsberg. Omkring 18 år gammal började han att utbilda sig till garveriarbetare i Tjällmo församling i Östergötland, och blev därefter gesäll hos garvaren Grevelius vid Rosenlunds garveri i Tomta.

Hallgren började vid någon tidpunkt att leva som kringvandrande tiggare. Från 1870-talet hade han en särskilt nära anknytning till Sannahed, där han dagligen vistades under de militära mötena. När husarerna tillfälligt flyttades från Sannahed till Axvall under 1880-talet på grund av sjukdom bland hästarna, ska Hallgren ha tagit sig dit också till fots, tre dagar efter deras ankomst. Där försågs han med mat och tak över huvudet, och som tack borstade han stövlar.

Han blev framför allt känd för att han bara bad om en ettöring. Om någon gav honom en större summa uppges han normalt ha gett tillbaka mellanskillnaden. Hans återkommande vädjan var "Snälla, goa gullvackra herrn, skänk Hallgren en öresslant!" Ett undantag inträffade när Oscar II besökte Sannahed den 2 september 1900. Då ska Hallgren ha bett om tvåöringar med hänvisning till att kungen var "Oscar nummer två".

På vintern brukade han hålla till i Hallsberg och besöka järnvägsstationen. Han besökte även ofta Kumla station, där han presenterade sig som Hallgren från Hallsberg och pekade på sin panna. Han klädde sig med päls även varma dagar och bar två–tre hattar på huvudet, flera par byxor och en säck på ryggen.

Hallgren har beskrivits som bildad och litterärt intresserad. Han kunde läsa längre stycken ur Bibeln utantill och skrev även egen poesi, som återgavs i Kumla Julblad 1949 i samband med en biografi om honom. I denna biografi berättas även att Hallgren ville ge Karin Bergöö en bröllopsgåva när hon 1883 gifte sig med Carl Larsson. På förslag av ett biträde i Sannahedsboden valde han ett nattkärl.

Hallgren avled 1911 på ett äldreboende i Hallsberg vid 69 års ålder. Hans begravning följdes av bland andra personer med anknytning till Sannaheds militära verksamhet.

Dikten som återgavs i Kumla Julblad 1949 En av Hallgren författad och signerad dikt återgavs i faksimil i Kumla Julblad 1949:

Så vandrar jag nöjd från Jerusalems stad. Från vaggan min väg bär till grafven Snart hinner jag målet, snart får jag bli glad I Jericho nedlägga, slafven Jag suckat på vägen, jag sargader blef; Mig qualen och sorgen så mången gång ref: I hjertat satt såret af glafven

Men tack ske dig, Herre! du glömde ej mig, När halfdöd jag låg uppå vägen. Lik Sammaritanen du visade dig; Du visar uti omsorg så trägen. De sår, som blödde, du helade då; Till herberget förde du mig, för att få Den hjälp, hvarom jag var förlagen.

Ach, mildaste Fader! jag vandrar här än: Af vägen ett stycke står åter; Men ej skall jag klaga, ty Gud är min vän, Som hjälpa och trösta mig låter. Och när af min dag det bli afton en gång, När der vid min öppnade graf hörs en sång Jag suckar ej mera och gråter.

Författadt af P. Hallgren. Referenser

Kategori:män Kategori:födda 1842 Kategori:avlidna 1911 Kategori:Personer från Hallsbergs socken