Velamshyttan, äldre även Welamshyttan, är en gård och ett tidigare hyttområde i Kvistbro socken i Lekebergs kommun i Närke. Platsen ligger vid Velamshyttebäcken norr om Mullhyttan och tillhörde det historiska bergslaget Lekebergslagen. Vid bäcken drevs en bergsmanshytta under 1500-talet och fram till 1620-talet, då hyttdriften flyttades längre nedströms till Gammelhyttan.
Velamshyttan hade nära samband med det omfattande gruvområde norr om platsen som senare blev känt som Kronobergs gruvfält. I handlingar från 1600-talet förekommer benämningen Velamshytte gruvor för området.
Historia Velamshyttan är säkert belagd under 1500-talet. I en hyttlängd från 1561 redovisas hyttan med tre hyttdelar och tre bergsmän. Uppgiften visar att hyttan vid mitten av 1500-talet drevs gemensamt av flera bergsmän.
Enligt beskrivningen till Bergslagsleden var Velamshyttans hytta i drift under 1500-talet och fram till 1620-talet. Därefter flyttades verksamheten längre ned efter bäcken till Gammelhyttan.
Lekebergs kommuns kulturmiljöprogram räknar hyttruinen vid Velamshyttan till de bevarade lämningar som tydligt visar bergshanteringens betydelse i kommunen.
Namn och tradition Namnet Velamshyttan har satts i samband med mansnamnet Velam, en äldre form av Vilhelm. Formen förekom i Sverige under medeltiden och 1500-talet.
Till Velamshyttan är en tradition knuten om att Gustav Vasa skulle ha kallat en tysk bergsman vid namn Velam till platsen för att lära de lokala bergsmännen tysk bergshantering. Något samtida belägg för att en sådan person skickades till just Velamshyttan har inte påträffats. Berättelsen är dock tidsmässigt förenlig med Gustav Vasas försök att utveckla den svenska järnhanteringen genom att anlita utländska, framför allt tyska, yrkesmän.
Järnhanteringen i Lekebergslagen var redan etablerad före Gustav Vasas regering, varför traditionen, om den har en historisk kärna, snarare kan avse införandet av ny teknik än järnframställningens början i området.
Hyttområdet Den gamla hyttplatsen ligger vid Velamshyttebäcken. Bergslagsleden passerar bäcken ungefär vid den historiska hyttplatsen.
Lämningar efter hyttverksamheten finns kvar på platsen. Velamshyttans hyttruin nämns särskilt i Lekebergs kommuns kulturmiljöprogram tillsammans med andra bergshistoriska lämningar inom kommunen.
Hyttan utnyttjade vattenkraften i bäcken. Velamshyttebäcken får huvudsakligen sitt vatten från Stora Sirsjön och Lilla Sirsjön och rinner vidare söderut mot sjön Multen.
Velamshytte gruvor Norr om Velamshyttan ligger ett omfattande gruvområde som senare främst blev känt som Kronobergs gruvfält. Historikern Linus Karlsson benämner området Velamshyttefältet och beskriver Kronobergs gruvfält som det historiskt viktigaste gruvområdet inom Lekebergslagen.
Kopplingen mellan Velamshyttan och gruvfältet framgår även av äldre handlingar. Enligt en redogörelse för Kronobergs gruvallmänning anvisade Bergskollegium genom brev den 1 juni 1689 skogsmark till Velamshytte, numera Kronobergs gruvor. Till gruvområdet räknades bland annat Svanabergsgruvan, Kärrgruvan, Björkgruvan, Isalunnagruvan och Bäckgruvan.
Redan 1652 hade ett större skogsområde upplåtits till Villingsbergs bruk, med skyldighet för bruket att tillhandahålla Velamshytte gruvor den skog som behövdes för gruvdriften. År 1745 avskildes ett särskilt område kring gruvorna genom rågång från Villingsbergs allmänning.
Kronobergsfältet var under lång tid ett av de viktigaste malmområdena för järnhanteringen inom Lekebergslagen. Karlsson har, med utgångspunkt i äldre sammanställningar, uppskattat att omkring 150 000 ton järnmalm bröts inom området från 1640-talet till omkring år 1900.
Vattenkraft och gruvdrift Vattensystemet norr om Velamshyttan förändrades under gruvdriftens senare period. Vid Hagabergsgruvorna anlades Hjulhusdammen för att försörja ett omkring åtta meter högt vattenhjul. Hjulet drev via en cirka 300 meter lång konstgång pumpar och uppfordringsverk vid gruvorna.
För att öka vattenföringen dämdes Stora Sirsjöns naturliga utlopp och vatten leddes genom ett grävt dike via Lilla Sirsjön mot Hjulhusdammen. Vattenhjulet revs 1914.
Detta vattensystem mynnar vidare i Velamshyttebäcken, som passerar den gamla hyttplatsen och därefter fortsätter mot Multen.
Sågverk och flottning Efter hyttdriftens upphörande fortsatte vattenkraften och skogen att ha ekonomisk betydelse vid Velamshyttan. På platsen har funnits ett sågverk, och vid försäljningen av Villingsbergs bruk 1856 omnämns Velamshyttans finbladiga såg bland brukets anläggningar.
Ovanför den gamla hyttplatsen finns rester av en omfattande flottningsränna som anlagts för att leda timmer förbi fallhöjden vid Velamshyttan. Den övre delen är uppförd i huggen sten och beskrivs i kommunens kulturmiljöprogram som en mäktig flottningsränna i huggen granit avsedd för timmertransporter.
Nedanför stenrännan fortsatte tidigare en träränna ned mot bäcken. Trärännan finns inte längre kvar.
Omkring 400 meter söder om den gamla hyttplatsen passerar Bergslagsleden även platsen för den tidigare Velamshyttesågen.
Bergsmanshemmanet Velamshyttan levde kvar som bergsmanshemman långt efter att själva hyttdriften hade upphört. I Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige förekommer den äldre stavningen Welamshyttan, och hemmanet anges till ett fjärdedels mantal.
Under 1800-talet ingick Velamshyttan i Villingsbergs bruks omfattande jord- och skogsegendomar. Enligt Linus Karlsson ägde bruket efter 1860 hela bergsmanshemmanet Velamshyttan. Beskrivningen till den häradsekonomiska kartan från 1867–1870 visar att hemmanet omfattade omkring 260 hektar, varav cirka 76 procent utgjordes av skog.
Carl Martin Rosenbergs geografisk-statistiska handlexikon från 1882–1883 anger Velamshyttan som ett fjärdedels mantal som hörde till Villingsbergs bruk, tillsammans med bland annat Ribbohyttan och Stenbäcken i Kvistbro socken.
Folktradition Till Velamshyttan är även en sägen knuten om en bergsmansdotter som på väg till julottan i Kvistbro kyrka skall ha passerat sjön Trollkarlen. Enligt berättelsen tog hon en ljuskrona från trollen sedan hon genom att uttala Guds namn brutit deras makt.
I Kvistbro kyrka finns en glasljuskrona som enligt församlingens beskrivning sägs härstamma från Velamshyttan. Kronan skänktes till kyrkan 1857. Något historiskt samband mellan ljuskronan och sägnen är inte belagt.
Velamshyttan i dag Velamshyttan finns kvar som gårdsnamn i Kvistbro socken. Den gamla hyttplatsen ligger något öster om gården, vid Velamshyttebäcken. Kartpositionen i denna artikel avser den historiska hyttplatsen.
Hyttruinen, flottningsrännan, gruvorna och vattenanläggningarna i området utgör tillsammans en del av det bevarade bergshistoriska landskapet inom Lekebergslagen.
Se även Lekebergslagen Gammelhyttan Mullhyttan Kvistbro socken Bergsman
Referenser Noter
Vidare läsning
Kategori:Hyttor i Bergslagen Kategori:Lekebergs kommun Kategori:Svenska järnbruk