Första bergmästardömet var ett bergmästardöme som utgjordes av Sala silverbergslag och bildades 1637.
Historik Det första bergmästardömet omfattade Sala silverbergslag, som bestod av Sala gruva samt den tillhörande staden och Sala län. Länet omfattade tolv socknar. Sala gruva var känd åtminstone från början av 1500-talet. Sala fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf den 15 april 1624. Kungen utfärdade även en särskild gruvordning den 1 maj samma år.
Vid silververket fanns dessutom en relativt stor personal som avlönades av bergslaget. Några av dessa tjänstemän fick fullmakter av Bergskollegium. Gruvrätten bestod, förutom av bergmästaren och geschwornern, av bergslagets tolv äldste, även kallade sexmän. Dessa utsågs genom val. Vid gruvrätten fanns också en notarie. De övriga tjänstemännen, med undantag för prästerskapet, tillhörde den så kallade gruv- eller hyttestaten. Dit räknades bland andra: kassörer och silverposter, uppbördsmän, gruvskrivare, hyttmästare och hyttskrivare, konst-, gruv- och bokstigare, bergsgevaldiger och bokhållare.
Hyttestaten På kronans stat vid Salberget endast en bergsvärdie, eller proberare. Tjänsten hade funnits redan före Generalbergsamtets tillkomst och bestod även efter att Bergskollegium upplöstes.
Proberare eller bergsvärdier
1637–1647: Christoffer Brehmer 1647–1664: Christoffer Conradi 1665–1671: Göran Grissbach 1671–1673: Sven Fagg 1673–1681: Christian Conradi
Konststaten Fram till 1682 fanns även den så kallade konststaten på kronans stat. Till denna hörde bland annat en konststatsinspektör, som tillsattes av Kunglig Majestät. Tjänsten drogs in 1682. Den dåvarande innehavaren fortsatte dock att få lön för särskilda arbeten, bland annat sänkningen av Karlsschaktet, fram till 1703. Till konststaten hörde också konstmästaren. Denne tillsattes av Bergskollegium efter förslag från bergslagsrätten och fick även sin instruktion av kollegiet. Den senaste instruktionen utfärdades den 17 december 1822. Från 1683 avlönades konstmästaren av bergslaget. Bergslaget hade då åtagit sig att svara för samtliga kostnader för konststaten.
Inspektorer
1638–1647: Erik Hansson 1648–1656: Jonas Drefling 1656–1669: Albrecht Behm 1669–1674: Johan Persson 1674–1680: Johan Olofsson Brunsberg 1680–1682: Gustaf Jönsson
Konstmästare
1624–1636; Nils Jönsson Krok 1637–1670: Jakob Mattsson 1670–1686: Anders Hansson 1682–1686: Olof Henriksson Trygg (tillförordnad) 1686–1714: Olof Olofsson Trygg 1714–1744: Lars Larsson Steinholtz 1744–1754: Gustaf Adolf Wiman 1754–1784: Danile Larsson Steinholtz 1784–1822: Erik Gustaf Dillman 1825–1830: Erik Reinhold Hällström 1830–1858: Johan Gustaf G:son Skröder
Personal
Bergmästare Bergmästare hade funnits vid Sala gruva redan före 1624 och är kända sedan 1500-talet. Genom ett kungligt brev den 30 april 1777 fick bergmästarna högre rang och en ny titel. Därefter kallades de bergshauptmän. Genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853 upphörde gruvrätten i sin tidigare form. Bergshauptmannen blev då ordförande i den nyinrättade bergslagsstyrelsen.
1587: Olof Knutsson 1593–1595: Lars Andersson 1596–1601: Jakob von der Heyde 1603–1610: Christoffer Bauman 1611: Johan Grönewaldt 1622–1630: Johan Drifvare 1622–1630: Peder Jönsson 1630–1651: Georg Grissbach 1651–1657: Christer Lilliecrona 1658: Jonas Drefling 1659–1672: Johan Silfverström 1672–1674: Johan Funck 1674–1688: Johan Persson 1699–1710: Gustaf Funck 1711–1718: Hans Ranie 1719–1722: Daniel Svedberg 1722–1734: Henrik Schnack 1734–1761: Daniel Bergenstierna 1761–1772: Anders Robert Bellander 1772–1777: Bernhard Berndtson
Bergshauptmän
1777–1788: Bernhard Berndtson 1788–1817: Per Staaff 1817–1855: Jakob Henrik af Forselles 1855–1881: Per Niklas Sevén
Geschvorner Geschvornern kallades ursprungligen överstigare. Den förste som bar titeln geschvorner var Johan Ceder, som tillsattes 1666 efter att tjänsten hade varit vakant under några år. Frågan om att föra upp tjänsten på staten behandlades i ett brev till Kammarkollegium den 15 oktober 1666 och i en underdånig skrivelse från Bergskollegium den 18 mars 1667. Enligt ett kungligt brev den 3 juni 1699 hade geschvornern säte och rösträtt i gruvrätten i rättsliga mål. Han hade rang närmast efter bergmästaren och skulle ersätta denne vid frånvaro. Vid gruvan fanns även ett särskilt boställe för geschvornern. Genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853 ändrades tjänstens titel från och med 1855 till gruvingenjör. Den 11 december 1854 utfärdade Bergskollegium fullmakt för den dåvarande tjänsteinnehavaren. Han och hans företrädare hade sedan 1838 endast varit tillsatta genom förordnande.
1639: Georg Richter 1641–1648: Mikael Meijer 1648–1652: Matthias Grissbach 1653–1656: Christoffer Margkgraff 1666–1671: Johan Ceder 1671–1691: Harald Lybecker 1692–1711: Hans Ranie 1710–1719: Hans Filip Lybecker 1719–1724: Gustaf Lemoine 1724–1730: Erik Esberg den äldre 1835–1855: Per Niklas Sevén 1856–1887: Albert Mortimer Gullbrandsson
Bergsfiskaler En bergsfiskal tillsattes första gången den 21 maj 1713, då Bergskollegium utfärdade fullmakt för Fredrik Basilier. Efter hans död 1726 utsågs efterträdaren av bergslaget. När denne avled, troligen omkring 1733, stod tjänsten vakant under flera år. Vid riksdagen 1741 ansåg riksens ständer att det borde finnas en särskild åklagare, en så kallad aktor, vid Salberget. Ständerna bestämde även tjänstens lön och rang. Bergsfiskalen skulle ha samma rang som en regementsauditör. Kammarkollegium, Bergskollegium och Statskontoret underrättades om beslutet genom ett kungligt brev den 9 september 1741. Enligt ett brev från Bergskollegium den 5 juli 1742 fick Sala gruvrätt tills vidare utse en lämplig person till tjänsten. En formell fullmakt skulle senare utfärdas av Kunglig Majestät. En instruktion för bergsfiskalen utfärdades den 26 juni 1746. Bergsfiskalens främsta uppgift var att väcka åtal mot oordningar och överträdelser av de bestämmelser som gällde vid silververket. Han skulle även övervaka de tillhörande skogarna och i förekommande mål bevaka Kunglig Majestäts, kronans och bergslagets rättigheter och intressen. Genom ett kungligt brev den 13 oktober 1747 behölls tjänsten. Lönen skulle dock betraktas som ett tillfälligt tillägg utöver den ordinarie staten och som personligen beviljad den dåvarande innehavaren. När han lämnade tjänsten skulle det på nytt prövas om befattningen var nödvändig. Nästa vakans uppstod 1759, då riksens ständer inte var samlade. Kunglig Majestät ansåg att staten inte fick utökas mellan riksdagarna. Genom ett kungligt brev den 23 oktober 1759 bestämdes därför att tjänsten skulle dras in, såvida Bergskollegium inte kunde finna medel för att bekosta den utanför staten. Bergskollegium förklarade den 7 december samma år att någon sådan finansiering inte kunde ordnas. Kollegiet begärde ändå att tjänsten skulle återbesättas, eftersom den ansågs vara av yttersta nödvändighet för silververket. Återbesättningen tilläts genom ett kungligt brev den 12 februari 1760. Efter ytterligare övervägande beslutade Kunglig Majestät den 30 april samma år att frågan skulle överlämnas till de då sammanträdande ständerna.
Sedan Sekreta utskottet den 28 mars 1761 hade rekommenderat att tjänsten skulle behållas, bestämdes genom ett kungligt brev den 3 april samma år att den skulle föras upp på kronans stat. Rätten att tillsätta bergsfiskalen förblev förbehållen Kunglig Majestät. Genom ett kungligt brev den 19 september 1848 bestämdes att tjänsten tills vidare endast skulle tillsättas genom förordnande. Befattningen drogs slutligen in genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853 och upphörde vid ingången av 1855.
1713–1726: Fredrik Basilier 1726–1733: Anders Norstedt den äldre 1728–1733: Anders Norstedt den yngre 1742–1746: Samuel Tiliander 1746–1759: Carl Bulich 1761–1802: Henrik Zedritz 1803–1830: Gustaf Hartzell 1830–1835: Per Niklas Sevén 1836–1848: Lorentz Vilhelm Starck 1848–1852: Knut Styffe 1852–1853: Christian Silvius
Bokhållare eller kamrer Bokhållarna är kända från mitten av 1600-talet. Åtminstone från början av 1700-talet tillsattes de av Bergskollegium, som även utfärdade en instruktion för tjänsten den 17 december 1822. Inom bergslaget kallades bokhållarna kamrerare, och under andra hälften av 1700-talet blev denna titel även officiellt vedertagen.
1654–1669: Hans Olsson 1669: Claes Wulf 1670–1686: Anders Nilsson Malm 1686–1708: Matthias Sahlström 1708–1714: Aron Bergström 1715–1729: Bengt Malmberg 1729–1750: Johan Horneman 1751–1758: Anders Bergström 1758–1795: Sven Pihl 1795–1819: Johan Arvid Mellgren 1819–1857: Gustaf Mossberg
Referenser Noter
Kategori:Bergmästardömen