Bojarernas intåg (norska: Bojarenes Inntogsmarsj) är en orkesterkomposition, skriven 1893 av norrmannen Johan Halvorsen (1864–1935). Det är ett av tonsättarens mest populära verk och blev snabbt en internationell framgång.
Verket har en yrkesmässig inspiration bakom sig. Sommaren 1893 erbjöds Halvorsen en tjänst vid Bukarests konservatorium men tackade nej. Han blev dock intresserad av staden och läste uppslagsverk om den och om de rumänska bojarernas intåg i Bukarest på 1700-talet. Scenen "tvingade" honom nästan att komponera musik av det. Medan han skissade besöktes han av sin vän och kollega Edvard Grieg, och när denne hittade manuskriptet till verket läste Grieg det noggrant och tänkte: "Det här är verkligen underbart!" Musiken användes först som scenmusik på Bergenteatern där Halvorsen arbetade som musikdirektör och kunde därmed garantera föreställningar. 1895 publicerade han ett arrangemang av stycket för symfoniorkester. Den ursprungliga titeln var satt på tyska (Einzugsmarsch der Bojaren), men mycket senare fick den sin norska titel. Verkets popularitet ökade när ett arrangemang för blåsorkester dök upp på marknaden. Det finns också många andra arrangemang, inklusive Griegs solopianoarrangemang (1895), kammarmusikversioner och andra.
Melodin har använts som signaturmelodi för Norsk rikskringkastings veckovisa radioprogram Ønskekonserten sedan starten 1950. Den används som scenmusik i August Strindbergs pjäs Dödsdansen, där karaktären Edgar har för vana att dansa vilt när han hör denna sång och tvingar sin kalla fru Alice att spela den på piano, men han kollapsar plötsligt mitt i dansen. Eftersom han kollapsade bakom sitt skrivbord märkte ingen det, och Alice spelade klart stycket ända till slutet.
Referenser
Kategori:Musikåret 1893 Kategori:Marscher