Madeleine d’Angennes, Marechale de la Ferté, född 1629, död 1714, var en fransk adelskvinna. Hon är känd som en av de åtalade under den berömda giftmordsaffären.Somerset, Anne: The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV (St. Martin's Press, 12 oktober 2003), Hon är känd för sitt kärleksliv, och har skildrats i flera böcker.

Biografi Hon var dotter till Charles Claude d'Angennes och Marie du Regnier, och syster till Catherine-Henriette d'Angennes, comtesse d'Olonnes (1634-1714). Hon gifte sig med hertig Henri de Senneterre, hertig och Maréchal de la Ferté. Både hon och hennes syster var omtalade för sina kärleksaffärer. Hennes make uppges ha accepterat hennes kärleksaffärer eller låtsats att han framgångsrikt lurats av henne.

Bland hennes älskare fanns Charles Paris d'Orléans, hertig de Longueville (1649-1672), med vilken hon fått en son. Denna son legitimerades officiellt av Parisparlamentet 1672, utan att hans mors namn nämndes för att undvika det faktum att en gift kvinnas make hade rätt till hennes barn: detta var ett precedensfall som kungen själv sedan använde sig av då han legitimerade sina barn med Madame de Montespan följande år.

Giftmordsaffären La Voisin uppgav 1679 att grevinnan de Soissons år 1666 hade besökt henne i sällskap med Ferté och markisinnan d'Alluye; att hon spått om Louise de la Vallieres framgång som mätress, och att Soissons då utan framgång krävt att Voisin skulle hjälpa henne att förgöra Valliere.

Det gick rykten om att Ferté hade anlitat Voisin att utföra aborter, men hon var i själva verket inte anklagad för något brott. Hon anmälde sig istället frivilligt till Chambre Ardante för att besvara alla frågor de kunde ha, möjligen som ren personlig reklam. Societeten trodde att hon blev förföljd av domstolen, och hon följdes dit av flera anhängare, bland annat sin make, som försvarade henne med att hon endast hade besökt spåkvinnorna för att få tur i kortspel. Domstolen ställde henne några oengagerade frågor och förklarade henne oskyldig till brott, något som firades stort i societeten och av hennes själv, som uppgavs vara "förtjust över att förklaras oskyldig för första gången i sitt liv".

Det finns en anekdot om att hon och hennes syster som gamla hotades med helvetet av en präst för sitt syndiga förflutna om de inte visade ånger genom fasta, och att Ferté då sade till sin syster att de måste låta sina tjänare fasta. Hon ska ha sagt: "Sister, this is serious; it is no laughing matter; if we do not do our penance, we shall be damned. Sister, what must we do?' There was a long pause. 'My dear,' replied Mme d'Olonne, 'this is what we must do. We must let the servants fast'.

Eftermäle

Dubbelporträttet av henne och hennes syster hänger i Tour dorée på Château de Bussy-Rabutin och, bär inskriptionen: "sin tids vackraste kvinna, men mindre känd för sin skönhet än för hur hon använde den." För Madame de Sévigné var hon och hennes syster "bland de tappraste kvinnorna på den tiden."

Hon omnämndes i flera samtida och senare verk på grund av sina kärleksaffärer. Hon skildras i bland annat La France Galante, Gallantry Unmask’d, The History Of The Mareschalless De La Ferté och La Galerie des Grandes Courtisanes av Émile MagneMagne, É. (1929). La comtesse d'Olonne: d'après des documents inédits. Frankrike: M.P. Trémois.. Hon är också en karaktär i romanen The Ivory Mischief av Arthur Meeker Jr..Meeker, A. (1941). The Ivory Mischief. USA: Houghton Mifflin.

Referenser

Kategori:Födda 1629 Kategori:kvinnor Kategori:avlidna 1714 Kategori:Giftmordsaffären