Marie Catherine, levde 1805, var en slav på Svenska Sankt Barthélemy.
Marie Catherine var fjorton år gammal 1805 och ägdes av "Cabotör-Capitainen" Monsieur Dominique Castagnet och Madame Castagnet (de flesta vita på ön var engelsmän eller fransmän) i Gustavia. Hon var född på den nederländska grannön S:t Eustatius. 1804 hade hennes ägare André Theard givit Castagnet i uppdrag att sälja henne och hennes mor på den franska grannön S:t Martin. Han hade sålt hennes mor, men själv köpt Marie Catherine för 220 spanska dollar. På S:t Martin hade hon blivit piskad av myndigheterna för att ha betett sig "näsvist".
13 november 1805 flydde Marie Catherine till domaren på Gustavia och vädjade om beskydd mot Madame Castagnet, som förföljde henne för att slå henne, och visade honom ärr på sin kropp. Domaren gav order till Vice-fiskalen, som rapporterade att Dominique Castagnet hade gett Marie Catherine "uppemot ett hundra rapp med läderpiskan och efteråt gnidit salt och peppar i såren för att öka smärtan ytterligare".
Castagnet hävdade att ärren på hennes kropp åsamkats av hennes förra ägare. Marie Catherine uppgav att så fort hon kommit till Gustavia, hade Madame Castagnet hängt henne i en bjälke, piskat henne med en läderpiska och gnidit i salt och peppar i hennes sår, och att hon vid ett tillfälle utsatts för denna tortyr av två gånger, av mannen och hustrun i tur och ordning, och sedan tvingats ligga till sängs i tre veckor innan hon kunnat gå igen.
Paret Castagnet dömdes ha brutit mot paragraf 8 i 1787 års svenska slavlag genom att kraftigt överskrida den husaga på 29 piskrapp som lagen tillät, särskilt med tanke på Marie Catherines ålder. Marie Catherine blev därför konfiskerad, och med bistånd av vice-fiskalen skulle hon själv få godkänna sin nästa köpare inom åtta dagar, annars skulle hon säljas på offentlig auktion. Hennes köpare skulle också få lova domstolen att inte sälja tillbaka henne till Castagnet eller utanför ön. När hon själv frågades om hon ville tillbaka till Castagnet "swarade nej under häftig gråt och anhöll at från honom wara befriad". Paret Castagnet fick sedan förtjänsten på försäljningen: 240 spanska dollar.
Hennes fall, liksom fallet med tvätterskan Suzannah, tillhörde de få fall av våld mot slavar som ledde till offentligt åtal på ön, och betecknades som exceptionella fall.Thomasson, Fredrik, 1965-. - Svarta S:t Barthélemy : människoöden i en svensk koloni 1785-1847 / Fredrik Thomasson.. - 2022 - Första utgåvan. - . Dessa fall gällde båda slavägare som misshandlat sina egna slavar, men det förekom också fall av misshandel av hyrda slavar. År 1819 dömdes den fria färgade kvinnan Mary Payne för att ha tvingat sin hyrda elva år gamla slavflicka Dido att gå naken offentligt insmord med mjöl och fjädrar och med peppar i ögonen och könsdelarna, medan hon gick efter henne och piskade henne för att underkuva henne. Payne dömdes att betala ett belopp på slavens värde – 25 dollar – till staden för att ha överskridit den lagliga husagan, vilket var det högsta beloppet som utdömts för ett brott mot en slav på ön och ett hårdare straff än vad som tilldömts paret Castagnet.
Referenser
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda okänt år Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Personer i Svenska Saint-Barthélemy Kategori:Slavar