Florence Beatrice Price (född Smith), född 9 april 1887 i Little Rock, Arkansas, död 3 juni 1953 i Chicago, var en amerikansk klassisk tonsättare, pianist, organist och musiklärare. Price utbildades vid New England Conservatory of Music och var verksam i Chicago från 1927 fram till sin död 1953. Price är känd som den första afroamerikanska kvinnan som erkändes som symfonisk kompositör, och den första som fick en komposition framförd av en större orkester.Slonimsky, N. (ed.), The Concise Edition of Baker's Biographical Dictionary of Musicians, 8th edn, New York: Schirmer, 1994, p. 791. Price komponerade över 300 verk: fyra symfonier, fyra orkesterkonserter, samt körverk, konstsånger, kammarmusik och musik för soloinstrument. År 2009 hittades en omfattande samling av hennes verk och papper i hennes övergivna sommarhus.
Biografi Barndom och utbildning Florence Beatrice Smith föddes av Florence (Gulliver) och James H. Smith den 9 april 1887 i Little Rock, Arkansas,Slonimsky (1994) gives 1888. som ett av tre barn i en blandad familj. Hennes far var den enda afroamerikanska tandläkaren i staden, och hennes mor var musiklärare som vägledde Florences tidiga musikutbildning. Trots tidens rasfrågor var hennes familj mycket respekterad och klarade sig bra i samhället. Hon gav sitt första pianoframförande vid fyra års ålder och fick sin första komposition publicerad vid elva års ålder.
Hon gick i skola på ett katolskt kloster, och 1901, vid 14 års ålder, tog hon examen som klassens bästa elev. År 1902, efter gymnasiet, började hon på New England Conservatory of Music i Boston, Massachusetts, med dubbelt huvudämne i orgel- och pianoundervisning. Inledningsvis utgav hon sig för att vara mexikan för att undvika rasdiskriminering mot afroamerikaner, och angav sin hemstad som "Pueblo, Mexiko". Vid konservatoriet studerade hon komposition och kontrapunkt för tonsättarna George Chadwick och Frederick Converse. Under tiden där skrev Smith sin första stråktrio och symfoni. Hon tog examen 1906 med högsta betyg och med både ett konstnärsdiplom i orgel och ett lärarcertifikat.Slonimsky and biography.com agree on 1906.
Karriär År 1910 återvände Smith till Arkansas, där hon undervisade en kort tid innan hon flyttade till Atlanta, Georgia. Där blev hon chef för musikavdelningen vid det som nu är Clark Atlanta University, ett historiskt svart college. År 1912 gifte hon sig med advokaten Thomas J. Price. Hon lämnade sin lärartjänst och flyttade tillbaka till Little Rock, Arkansas, där han hade sin praktik och fick två döttrar. Hon kunde inte hitta arbete i den nu rasligt segregerade staden.
Efter en rad rasrelaterade incidenter i Little Rock, särskilt lynchning av en svart man 1927, bestämde sig familjen Price för att flytta. Liksom många svarta familjer i den Djupa Södern flyttade de norrut under den stora migrationen för att undkomma Jim Crow-lagarna och bosatte sig i Chicago, en stor industristad.
Enligt hennes dotter ville Florence verkligen bli läkare men kände att svårigheterna med att bli kvinnlig läkare vid den tiden var för stora. Istället blev hon den ännu större sällsyntheten—en kvinnlig kompositör av symfonier.
Där inledde Florence Price en ny och givande period i sin kompositionskarriär; hon var en del av Chicago Black Renaissance. Hon studerade komposition, orkestrering och orgel med stadens ledande lärare, däribland Arthur Olaf Andersen, Carl Busch, Wesley La Violette och Leo Sowerby. Hon publicerade fyra stycken för piano 1928. Under sin tid i Chicago var Price vid olika tillfällen inskriven vid Chicago Musical College, Chicago Teacher's College, University of Chicago och American Conservatory of Music, där hon studerade språk och humanistiska ämnen samt musik.
År 1930 inträffade en viktig tidig framgång vid den tolfte årliga kongressen för National Association of Negro Musicians (NANM), när pianisten och kompositören Margaret Bonds uruppförde Prices Fantasie nègre [nr 1] (1929) i dess originalversion med titeln "Negro Fantasy". Om denna föreställning skrev Carl Ditton för Associated Negro Press:
Kvällens överraskning var en mycket effektiv komposition av fru F. B. Price, med titeln 'A Negro Phantasy', spelad av den talangfulla Chicago-pianisten Margaret Bonds. Hela föreningen [dvs. NANM] hade mycket väl råd att rekommendera detta nummer till alla avancerade pianister.*The Pittsburgh Courier* (Pittsburgh, Pennsylvania) 6 September 1930.
År 1931 ledde ekonomiska svårigheter och misshandel från hennes make till att Price skilde sig vid 44 års ålder. Hon blev ensamstående mamma till sina två döttrar. För att få ekonomin att gå ihop arbetade hon som organist vid stumfilmsvisningar och komponerade låtar för radioreklam under pseudonym. Under denna tid bodde Price hos vänner. Hon flyttade så småningom in hos sin student och väninna Margaret Bonds, också en svart pianist och kompositör. Denna vänskap förenade Price med författaren Langston Hughes och kontraltan Marian Anderson, båda framstående personer inom konstvärlden som bidrog till Prices framtida framgång som kompositör. Tillsammans började Price och Bonds uppnå nationellt erkännande för sina kompositioner och framträdanden.
År 1932 skickade både Price och Bonds in kompositioner till Wanamaker Foundation Awards. Price vann första pris med sin symfoni i e-moll och tredje pris för sin pianosonat, vilket gav henne ett pris på 500 dollar. (Bonds kom på första plats i sångkategorin med en sång som heter "Sea Ghost".) I början av 1933 betalade den ledande konstförespråkaren Maude Roberts George, ordförande för Chicago Music Association, musikkritiker för The Chicago Defender och slutligen nationell ordförande för National Association of Negro Musicians, 250 dollar (ungefär 5 093 dollar i 2021 års värde) för att Prices första symfoni skulle ingå i ett program tillägnat "The Negro in Music", tillsammans med Chicago Symphony Orchestra dirigerad av Frederick Stock, som en del av världsutställningen Century of Progress.See "Program Notes on Florence B. Price for Chicago Symphony Orchestra's 'Rivers' Series by Barbara Wright-Pryor, President, Chicago Music Association, NANM, Inc.". John Malveaux Music. Även om denna konsert, liksom marknaden i allmänhet, otvetydigt var färgad av den rasism som präglade Chicago och USA i allmänhet på 1930-talet,See John Michael Cooper, "The Problem with Programs: Florence Price’s First Symphony, the 1933–34 World’s Fair, and Three Tribbles, Part 1, Part 2 , and Part 3 gjorde Georges finansiering Price till den första afroamerikanska kvinnan som fick sin musik spelad av en stor amerikansk orkester. Senare samma säsong ägnade Illinois Host House of the World's Fair ett helt program åt Price och hennes musik, en slående inbjudan med tanke på att Price bara fem år tidigare hade gjort Illinois till sin hemstat.
År 1934 representerade Price sin klass vid Chicago Musical College och framförde sin konsert i d-moll för piano och orkester som en del av examensprogrammet 1934. Denna föreställning mottogs väl av kritikerna. Hon skulle senare framföra denna konsert vid National Association of Negro Musicians i Pittsburgh och få ytterligare bra kritik från The Pittsburgh Press och Pittsburgh Sun Telegraph. The Telegraph berömde särskilt Prices blandning av sin afroamerikanska kultur i sitt arbete och kallade det "riktig amerikansk musik."
Under 1930-talet spelades flera av Prices andra orkesterverk av Works Progress Administration Symphony Orchestra i Detroit och Women's Symphony Orchestra i Chicago. Den 12 oktober 1934 framförde Women's Symphony Orchestra of Chicago, en välkänd orkester som lyfte fram kvinnliga tonsättare och utövare, konserten. Detta inledde ett långvarigt samarbete mellan orkestern och Price. Detta partnerskap hjälpte Price att få erkännande, och hennes konsert i d-moll skulle senare framföras av andra stora symfonier under hennes livstid, inklusive Chicago symphony och Michigan Works Progress Administration Orchestra.
År 1940 blev Price invald i American Society of Composers, Authors, and Publishers för sitt arbete som tonsättare.
År 1949 publicerade Price två av sina andliga arrangemang, "I Am Bound for the Kingdom" och "I'm Workin' on My Buildingin'", och dedikerade dem till Marian Anderson, som regelbundet framförde dem.
Privatliv År 1912 gifte sig Price med den framstående advokaten Thomas J. Price från Arkansas (även känd som John Gray Lucas), efter att ha återvänt till Arkansas från Atlanta. Tillsammans fick de två döttrar och en son: Florence (död 1975), Edith (död 1963) och Thomas Jr (död 1920). Familjen Price växte upp i Chicago.
Florence Price skilde sig från Thomas Price i januari 1931, och den 14 februari 1931 gifte hon sig med änkemannen Pusey Dell Arnett (1875–1957), en försäkringsagent och före detta basebollspelare för Chicago Unions, ungefär tretton år äldre än hon. Hon och Arnett separerades i april 1934. De skilde sig tydligen aldrig.See Rae Linda Brown, "Lifting the Veil: The Symphonies of Florence B. Price", in Florence Price: Symphonies Nos. 1 and 3, ed. Rae Linda Brown and Wayne Shirley, Recent Researches in American Music, No. 66 [Middleton, Wisconsin: A-R Editions, 2008], xxxi,
Den 3 juni 1953 avled Price av en stroke i Chicago, Illinois, vid 66 års ålder.
Betydelse och utmärkelser År 1964 öppnade Chicago Public Schools Florence B. Price Elementary School (även känd som Price Lit & Writing Elementary School) på 4351 South Drexel Boulevard i North Kenwood-området i Chicago till hennes ära. Price Elementarys elevkår var övervägande afroamerikansk. Skolan var i drift från 1964 tills skolområdet beslutade att fasa ut den 2011 på grund av dåliga akademiska prestationer, vilket slutligen ledde till att skolan stängdes 2013. Skolan hade ett piano som ägdes av Price. Från 2019 rymmer lokalerna en kyrka. I februari 2019 höll University of Arkansas Honors College en konsert till Prices ära. I oktober 2019 meddelade International Florence Price Festival att dess första sammankomst för att fira Prices musik och arv skulle äga rum på University of Maryland School of Music i augusti 2020. Från 4 till 8 januari 2021 var Price BBC Radio 3:s Veckans kompositör.
Efter hennes död överskuggades mycket av hennes arbete när nya musikstilar uppstod som passade det moderna samhällets förändrade smak. Enligt vissa kritiker representerade Florence Prices symfoni i e-moll, framförd av Chicago Symphony Orchestra 1933, ett avgörande ögonblick i amerikansk klassisk musik och bröt rasbarriären för afroamerikanska tonsättare i stora symfoniska scener. Prices prestation banade väg för större representation, acceptans och synlighet för afroamerikansk konstnärlighet inom den klassiska musiktraditionen, och utökade möjligheterna för artister som tidigare systematiskt uteslutits från mainstreamorkestrar och konsertsalar.'Black History Month: The Musical Legacy of Florence Price', McGraw Hill Education, 2 February, 2024
En del av hennes verk gick förlorade, men när fler afroamerikanska och kvinnliga kompositörer fick uppmärksamhet för sina verk, gjorde även Price det. År 2001 gjorde Women's Philharmonic ett album med några av hennes verk. År 2011 framförde pianisten Karen Walwyn och The New Black Repertory Ensemble Prices Concerto in One Movement och Symfoni i e-moll.
I februari 2025 namngavs nedslagskratern Price på planeten Merkurius efter henne.
Upptäckten av noter 2009