Ulf Hjalmar Ed Kristersson, född 29 december 1963 i Domkyrkoförsamlingen i Lund, är en svensk moderat politiker som är Sveriges statsminister sedan den 18 oktober 2022. Han är partiledare för Moderaterna sedan den 1 oktober 2017 och ledde partiet genom riksdagsvalen 2018, 2022 och 2026. Efter riksdagsvalet 2026 meddelade Kristersson sin avgång som statsminister, men sitter kvar på posten tills en ny regering har tillträtt.
Kristersson var riksdagsledamot för Moderaterna 1991–2000, och är det återigen sedan 2014. Han var ordförande för Moderata ungdomsförbundet 1988–1992, kommunalråd i Strängnäs kommun 2002–2006, socialborgarråd i Stockholms stad 2006–2010, socialförsäkringsminister 2010–2014 (i regeringen Reinfeldt) och ekonomisk-politisk talesperson för Moderaterna 2014–2017.”CV: Ulf Kristersson” . moderaterna.se. Läst 7 augusti 2018. Han är civilekonom.
Biografi
Bakgrund och familj Kristersson föddes i Lund och växte upp från fem års ålder i Torshälla utanför Eskilstuna. Han är son till ekonomikonsulten, filosofie kandidat Lars Kristersson (1938–2015) och adjunkten Karin Kristersson, född Axelsson (1938–2020) och har två yngre syskon.
Efter att ha gått ut från S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna 1983 gjorde Kristersson åren 1983–1984 värnplikt som plutonbefäl med sergeants grad vid Upplands regemente (S 1) i Enköpings garnison. Han flyttade därefter till Uppsala för att studera företagsekonomi och nationalekonomi vid Uppsala universitet, där han avlade civilekonomexamen 1988. Under studietiden var han även aktiv vid Södermanlands-Nerikes nation och var bland annat dess programsekreterare. På majmiddagen 2013 blev han hedersledamot vid nationen.
Kristersson är bosatt i Strängnäs. Han är sedan 1991 gift med Birgitta Ed. Paret har tre döttrar adopterade från Kina. Hustrun har arbetat som bland annat PR-konsult”Birgitta Eds liv”. Expressen. Läst 10 september 2018. och är sedan 2023 präst. Kristersson har en gemensam svägerska, Marita Bildt, med Carl Bildt.
Yrkeskarriär före politiken Kristersson var marknadschef för Timbro förlag 1995–1998 parallellt med sitt uppdrag som riksdagsledamot. År 1994 gav han även ut boken Non-working Generation på förlaget. I boken argumenterar han emot den svenska modellen och välfärdsstaten, som han jämför med apartheid och som han anser trycker ner människor i passivitet.
Under perioden 2000–2001 arbetade Kristersson som kommunikationsdirektör hos IT-företaget Connecta i Stockholm. Efter bolagets fusion med Information Highway bytte företaget namn till Adcore AB. Åren 2001–2002 var han även kommunikationskonsult hos företaget Nextwork AB. Han anlitade under den perioden svart städhjälp under något år, vilket han uppgav i en enkät när han åter var aktiv inom politiken. Han motiverade det med att han inte varit politiskt förtroendevald eller representant längre, men att han tyckte det var felaktigt och en svag förklaring.
Kristersson var styrelseordförande i Adoptionscentrum åren 2003–2005. Under hans period som ordförande skakades Adoptionscentrum av en skandal, där det avslöjades att kidnappade barn från Kina hade förmedlats till svenska familjer; Adoptionscentrums dåvarande informationsansvariga Margret Josefsson uppgav att Kristersson kände till förhållandena, men det är oklart hur mycket han kunde påverka. Kristersson har fortsatt att engagera sig för föräldralösa och adopterade barn och i februari 2021 föreslog han att det skulle tillsättas en statlig utredning som skulle författa en vitbok om hur internationella adoptioner till Sverige har fungerat historiskt.Ulf Krisersson på Facebook den 26 februari 2021, läst 2022-11-28
Politisk karriär fram till 2017 miniatyr|vänster|Kristersson under ett möte med Europeiska folkpartiet 2018.
Under sin gymnasietid på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna bildade Kristersson, tillsammans med några vänner, en MSU-förening (Moderat skolungdom) på skolan. Där beskriver Kristersson att hans politiska engagemang tog fart.
Ordförande för Moderata Ungdomsförbundet 1988–1992 Efter avslutade akademiska studier var Kristersson åren 1988–1992 ordförande för Moderata Ungdomsförbundet (MUF). Vid förbundsstämman 1992, som hölls i Lycksele, förlorade Kristersson ordförandevalet med tre röster mot utmanaren Fredrik Reinfeldt i vad som kommit att kallas ”slaget i Lycksele”. Kristersson ansågs under denna tid representera en mer nyliberal falang inom ungdomsförbundet, medan Reinfeldt representerade en mer konservativ riktning.”Tidslinje: Det här är Ulf Kristersson”. Sydsvenskan. Läst 7 augusti 2018. Som MUF-ordförande förespråkade Kristersson öppna gränser och helt fri invandring.
Ledamot av Sveriges riksdag 1991–2000 Kristersson inträdde 5 oktober 1991 som ersättare för utrikesminister Margaretha af Ugglas i riksdagen från Stockholms kommuns valkrets. Han var därefter ordinarie riksdagsledamot från riksdagsvalet 1994 fram till våren 2000. Under denna period i riksdagen var han i olika perioder ledamot i socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och riksdagens revisorer. Han var under några år även vice ordförande för Moderaterna i Stockholm. Han lämnade riksdagen våren 2000 för att arbeta för IT-företaget Connecta.
Kommunalråd och borgarråd 2002–2010 Kristersson kom tillbaka till politiken i samband med valet 2002, då han blev finanskommunalråd i Strängnäs kommun. Inför valet 2006 var han ordförande i Moderaternas familjepolitiska arbetsgrupp. Efter valet blev han socialborgarråd i Stockholms stad. Under tiden som socialborgarråd fick han ett hyreskontrakt på en femrumslägenhet i Stockholm av Ersta Diakonisällskap efter ett möte med Erstas dåvarande direktör, KD-politikern Thorbjörn Larsson. Eftersom Stockholms stad gjorde upphandlingar och gav ekonomiskt bistånd till Ersta Diakonisällskap, bland annat för bostäder åt utsatta, startades en förundersökning om mutbrott av både Ulf Kristersson och en person i föreningens ledning. Enligt ett internt policydokument skulle lägenheterna i det aktuella huset reserveras för nyanställda och studerande på föreningens högskola. Förundersökningen lades sedermera ned med motiveringen att Ulf Kristersson inte hade direkt makt över bidragsutdelningen. Under 2008 var han ordförande i Moderaternas migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp. Inför riksdagsvalet 2010 var han ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp och även Moderaternas talesperson i social- och familjepolitiska frågor.
Socialförsäkringsminister 2010–2014 Efter riksdagsvalet 2010 tillträdde Kristersson som socialförsäkringsminister i regeringen Reinfeldt. Han efterträdde Cristina Husmark Pehrsson.
Kristersson första uppdrag blev att se över regeringens tidigare sjukförsäkringsreform och att genomföra ett antal reformer. Resultatet av hans arbete med detta presenterades under våren 2011 och var en del av regeringens budgetproposition inför 2012. I samband med detta vägrade regeringen och Kristersson att följa riksdagens beslut om hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas, men ändrade sig i mars 2012.TT (1 mars 2012). ”Kristersson backar om sjukförsäkring”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
Ekonomisk-politisk talesperson 2014–2017 Regeringen Reinfeldt avgick efter riksdagsvalet 2014. Kristersson, som i valet åter blivit riksdagsledamot, nu för Södermanland, utsågs i december 2014 till Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson och blev vice ordförande i finansutskottet i riksdagen. Han lämnade detta uppdrag och efterträddes av Elisabeth Svantesson i oktober 2017, sedan han valts till ny partiledare för Moderaterna.
Partiledare och oppositionsledare 2017–2022 miniatyr|Kristersson talar under Almedalsveckan inför riksdagsvalet 2018 under partiets kampanjslogan ”Lika för alla”. Den 1 oktober 2017 valdes Kristersson till Moderaternas partiledare vid en extra partistämma på Clarion Sign i Stockholm.”Ulf Kristersson väljs till ny partiledare för Moderaterna”. Sveriges Radio. Läst 7 augusti 2018. Han efterträdde Anna Kinberg Batra, med knappt ett år kvar till riksdagsvalet 2018.
I sitt installationstal slog Kristersson fast att Sverige ska bli ett land för hoppfulla och att Moderaterna ska vara ett parti för hoppfulla. Även i flera andra tal har Kristersson särskilt lyft frågan om social rörlighet. Han deltog i sin första partiledardebatt den 8 oktober 2017 i SVT:s Agenda.Edliden, Ann (8 oktober 2017). ”Så gick det för Kristersson i hans första partiledardebatt”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
Riksdagsvalet 2018 miniatyr|Ulf Kristersson med Alliansledarna på Soltorget vid Sergels torg i Stockholm dagen före valdagen den 8 september 2018. Från vänster: Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Jan Björklund, Annie Lööf. Efter partiledarbytet i oktober 2017 ökade stödet för Moderaterna i olika opinionsmätningar och i nyhetsmedier talades det om en ”Kristersson-effekt”.Åkesson, Nils (12 oktober 2017). ”Kristersson-effekt: M lyfter i ny mätning”. Dagens Industri. Läst 7 augusti 2018. Enligt en mätning från Demoskop i januari 2018 nådde partiet sitt högsta väljarstöd på över ett år med 22,6 procent.Nilsson, Mimmi & Samuelson, Fredrik (12 januari 2018). ”M:s högsta väljarstöd på ett år”. Expressen. Läst 7 augusti 2018. I februari 2018 var partiet uppe på 25 procent i Skops mätning. Senare under våren och sommaren 2018 vände emellertid opinionssiffrorna nedåt med ett väljarstöd på mellan 15 och 20 procent i flera olika mätningar. I riksdagsvalet 2018 fick Moderaterna ett väljarstöd på 19,8 procent, vilket var en tillbakagång med 3,5 procentenheter och innebar fjorton färre riksdagsmandat. Alliansen blev mindre än de rödgröna, som dock inte lyckades nå egen majoritet. På valnatten krävde Kristersson statsminister Stefan Löfvens avgång, och uttryckte en ambition att själv bli ny statsminister.
I valrörelsen framhöll Kristersson vikten av en migrationsuppgörelse där han menade att Socialdemokraterna och Moderaterna hade ett "speciellt ansvar" att komma överens, men han sa samtidigt att han inte uteslöt några partier i diskussionen. Han beskrev integrationen av det stora antal flyktingar som hade kommit till Sverige som en ödesfråga för landet. Han föreslog bland annat obligatoriska språkförskolor för nyanlända barn, och en ny anställningsform med inträdesjobb med en 70-procentig lön för unga svenskar utan gymnasieexamen och för nyanlända utan utbildning under dessas första fem år i landet.Svensson, Olof & Karlsson, Pär (31 oktober 2017). ”Löfven och Kristersson rök ihop”. Aftonbladet. Läst 7 augusti 2018.
Regeringsbildningen 2018 Den 2 oktober 2018 fick Kristersson i uppdrag av talmannen Andreas Norlén att sondera förutsättningarna för att bilda en ny regering. Han sökte initialt stöd för att bilda en regering bestående av Allianspartierna (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) genom stöd av Socialdemokraterna. Den 9 oktober meddelade han emellertid att Socialdemokraterna avvisat alla vidare samtal om överenskommelser, men att han avsåg fortsätta sondera förutsättningar för att bilda en ny regering. Den 14 oktober konstaterade han att han inte längre såg förutsättningar för att bilda en ny regering. Efter ytterligare samtal och sonderingar valde talmannen att låta riksdagen rösta om Kristersson som statsminister i en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. I omröstningen den 14 november 2018 röstade riksdagen nej med 195 röster mot 154 efter att Centerpartiet och Liberalerna följt de rödgrönas nej-linje medan Sverigedemokraterna röstat för Kristersson. Han blev därmed den förste statsministerkandidaten sedan regeringsformens införande 1974 – då riksdagen fick makten att utse statsminister – att inte godkännas av riksdagen.
Mandatperioden 2018–2022