Associazione Calcio Milan, mer känd som AC Milan eller Milan, är en italiensk fotbollsklubb från Milano i norra Italien. Klubben bildades 1899 och med 18 internationella titlar varav 7 segrar i Champions League är AC Milan det mest framgångsrika klubblaget i Italien.
Milan har även vunnit Serie A 19 gånger. Med undantag för två säsonger i Serie B i början av 1980-talet har laget hela tiden hållit sig i första ligan.
Milan spelar sina hemmamatcher på San Siro i Milano.
Historia Den första tiden thumb|AC Milan, mästarlaget 1901 Milan Cricket and Football Club grundades av engelsmannen Herbert Kilpin den 16 december 1899. Redan den första säsongen vann laget sin första titel, den så kallade Medaglia del Re i januari 1900. Året efter, 1901, vann klubben den italienska ligan för första gången. Denna vinst följdes upp några år senare med två ytterligare vinster 1906 och 1907. Engelsmannen Kilpin var för övrigt också den som bestämde färgerna på klubbens traditionella röda och svarta dräkter.
Efter ett internt bråk i klubben 1908 lämnade några utbrytare klubben och bildade lokalkonkurrenten Inter. Efter de tre första ligatitlarna gick Milan under ordförande Pirelli in i en resultatmässigt dålig period. Klubben placerade sig oftast i mitten av förstadivisionen (från säsongen 1929/1930 kallad Serie A), och under mellankrigstiden nådde laget som bäst en tredjeplats i ligan. Pirelli lät bland annat bygga fotbollsstadion San Siro, vilken invigdes 1926 i en match mot Inter.
1938 tvingade fascisterna, som då var vid makten i Italien, klubben (i likhet med andra klubbar som hade engelskspråkiga namn) att "italienisera" sitt namn till "Associazione Calcio Milano". Efter det andra världskriget så ändrades namnet till det nuvarande: Associazione Calcio Milan.
Milan har traditionellt sett varit ett lag som stötts av den italienska arbetarklassen, medan rivalerna Inter historiskt förknippats med akademiker och höginkomsttagare.
Gre-No-Li och den första storhetstiden miniatyr|Gre-No-Li i AC Milan på 1950-talet. Perioden efter andra världskriget var något av en gyllene period för Milan, som placerade sig bland de tre bästa i ligan under en lång sammanhängande period (med undantaget av en fjärdeplacering säsong 1946/1947). I början av 1950-talet spelade inte mindre än tre svenskar samtidigt i Milan; Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm, (Gre-No-Li). Efter den svenska vinsten i OS i London flyttade trion till Italien och Milan i 1949. De tre svenska spelarna var en bidragande orsak till att klubben hade en storhetsperiod under 1950-talet. Nordahl är en av Milans och Serie A:s mest framgångsrika målskyttar genom tiderna och innehade målrekordet för en säsong i Serie A i 66 år. Med sina 35 mål som han gjorde säsongen 1949/50, höll sig rekordet fram till 2015/2016. Detta trots att man på den tiden spelade färre matcher än idag. Liedholm verkade också senare som tränare i klubben i hela tre perioder, och han vann också ett ligaguld som tränare med klubben 1978/1979.
Redan det första året svensktrion spelade i laget (1949/1950) var Milan mycket nära att vinna Serie A men titeln hamnade hos Juventus FC, trots att Milan slog dem borta med hela 7-1. 1950/1951 vann dock Milan ligatiteln för första gången på 44 år. En vinst som sedan följdes upp i säsongerna 1954/1955, 1956/1957 och 1958/1959. Säsongen 1957/1958 nådde laget också som andra italienska lag (efter Fiorentina) finalen i Europacupen för mästarlag där man förlorade mot dåtidens gigant i europeisk fotboll, Real Madrid. Finalen spelades på Heyselstadion i Bryssel och Milans mål gjordes av stjärnspelarna Grillo och Schiaffino. Trots det förlorade man med 3-2 efter mål i förlängningen. I denna final så var Liedholm den ende svensken på plan för Milan sedan Gren och Nordahl lämnat klubben för Fiorentina och Roma några respektive något år tidigare. Nils Liedholm var kapten i det förlorande laget och blev därmed förste svensk att spela en final i denna turnering. Milan är historiskt sett det italienska lag som har åstadkommit mest i turneringen med totalt 11 finaler (varav 7 vinster).
Framgångar under 1960-talet Milan hade precis som grannklubben Inter framgångar under 1960-talet, med serieseger säsongen 1961/1962 under tränaren Nereo Rocco med profiler som Gianni Rivera, den senare så berömde tränaren Giovanni Trapattoni- och brasilianaren José Altafini i laget. 1963 spelade Milan final i Europacupen och slog SL Benfica med 2-1 och blev därmed det första italienska lag att vinna Europacupen. José Altafini frälste Milan genom att göra båda målen. Laget i finalen: Giorgio Ghezzi-Mario David, Mario Trebbi-Morales Benitez Victor, Cesare Maldini, Giovanni Trapattoni-Gino Privatelli, Dino Sani, José Altafini, Gianni Rivera, Bruno Mora.
1967 vann Milan italienska cupen för första gången och säsongen 1967/68 tog man hem ligatiteln igen och Pierino Prati blev Serie A:s skyttekung. I och med segern i italienska cupen så deltog man i Cupvinnarcupen 1968. Där gick man till final mot Hamburger SV med Kurre Hamrin som en framträdande spelare. Kurre gjorde bägge målen i finalvinsten mot Hamburg och ett mål var ett solonummer, där han tunnlade två försvarare innan han satte bollen i mål. 1969 vann Milan Europacupen igen och Kurre Hamrin blev därmed förste svensk att vinna turneringen. Finalen spelades mot Ajax och Milan vann med 4-1 efter ett hat trick av Pierino Prati och ett mål av Angelo Sormani. Laget i finalen: Fabio Cudicini-Angelo Anquilletti, Karl-Heinz Schnellinger-Roberto Rosato, Saul Malatrasi, Giovanni Trapattoni-Kurt Hamrin, Giovanni Lodetti, Angelo Sormani, Gianni Rivera, Pierino Prati.
1970-talet 1970-talet var framför allt ett decennium med framgångar i cuper, och "bara" en ligatitel. 1972 vann Milan italienska cupen och året därefter vanns både Cupvinnarcupen och italienska cupen. I Cupvinnarcupens final mötte man Leeds United och vann matchen med 1-0. Milans Chiarugi gjorde matchens enda mål. Laget i finalen: Vecchi-Zignoli, Anquiletti, Turone-Rosato(Dolci), Rivera, Benetti-Sogliano, Bigon, Chiarugi. 1974 gick man till final igen i cupvinnarcupen men förlorade mot östtyska FC Magdeburg.
Efter en serie med ganska medelmåttiga ligaplaceringar i mitten av 70-talet så vann man både den italienska cupen för fjärde gången 1977 samt klubbens 10:e ligatitel 1979.
Nedflyttning och pånyttfödelse Efter säsongen 1978/1979 flyttades klubben ned till Serie B tillsammans med Lazio för sin inblandning i uppgjorda matcher Serie A, Totoneroskandalen. Klubbens dåvarande ordförande, Felice Colombo, och flera spelare fick personliga straff. Klubben går upp igen men åker ur året därefter och det tidiga 80-talet är en svår period för klubben som placerar sig runt 5-6:e plats i ligan.
Förutom uteblivna sportsliga framgångar så har klubben också finansiella problem. I mars 1986 köps klubben upp av företagsmannen (och den blivande presidenten) Silvio Berlusconi som ger Arrigo Sacchi i uppdrag att träna laget. Sacchi inför zonförsvar och har till sin disposition tre enastående nederländska spelare Ruud Gullit, Marco van Basten, Frank Rijkaard utöver försvarsklipporna Franco Baresi och Paolo Maldini.
Redan det första året under Sacchi 1987/1988 vinner man ligan. 1989 går Milan till semifinal i Europacupen. Man möter Real Madrid och klarar 1-1 borta. Hemma vinner man med 5-0 och är i final för första gången sedan 1969. I finalen möter man Steaua Bukarest som vann samma turnering tre år tidigare. Milan vinner med 4-0 och målen görs av holländarna Marco van Basten (2) och Ruud Gullit (2). Laget i finalen: Giovanni Galli - Mauro Tassotti, Alessandro Costacurta (Filippo Galli), Franco Baresi, Paolo Maldini- Colombo, Frank Rijkaard, Carlo Ancelotti, Roberto Donadoni -Ruud Gullit (Virdis), van Basten. Detta blir början på ett nytt gyllene decennium för klubben.
Dominans i Europa I början av 1990-talet tar Fabio Capello över som tränare. Laget vinner ligan obesegrat och med ett rekordstort antal poäng (56). I samma period så går laget obesegrat genom hela 58 matcher. Milan dominerar Europa med segrar i Europacupen för mästarlag och efterföljaren UEFA Champions League 1990 och 1994. Bland lagens spelare märktes den nederländska stjärntrion Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard som alla vunnit EM 1988 med Nederländerna.
1990 går man till final i Europacupen för mästarlag för andra året i rad. Denna gång möter man Benfica. Matchen slutar 1-0 efter ett mål av Frank Rijkaard i den 68:e minuten. Laget i finalen: Galli-Tassotti, Costacurta, Baresi, Maldini-Colombo, Rijkaard, Ancelotti, Evani-Gullit, van Basten, Avbytare: F.Galli, Massaro. Säsongen 1991/92 skrev Milan fotbollshistoria, då man som första lag lyckades gå obesegrat genom Serie A, som då var världens i särklass bästa liga. Milan fortsatte att vara obesegrade långt in på nästa säsong. Första förlusten kom i den 24:e omgången, i en match mot AC Parma den 21 mars 1993. Då hade man inte förlorat i ligan sedan den 19 maj 1991 – alltså nästan två år utan förlust. Under den här tiden hade Milan förmodligen världens bästa försvar. Den legendariska fyrbackslinjen bestod av Mauro Tassotti, Alessandro Costacurta, Franco Baresi och Paolo Maldini.
I den första upplagan av Champions League (1992/1993) vann man första matchen mot IFK Göteborg, där Marco van Basten gjorde alla fyra mål i 4-0-segern. I finalen mot Olympique Marseille förlorade man emellertid med 0-1. Finalen blev också en mörk historia för van Basten. Han blev attackerad av målskytten Boli och skadan han ådrog sig gjorde att han aldrig riktigt kom tillbaka till sin tidigare form. Att man hade det bästa försvarsspelet i världen visade sig inte minst säsongen 1993/94, då man endast släppte in 15 mål på 34 ligamatcher och lyckades hålla nollan i 22 matcher och scudetton för tredje året i rad.
Samma säsong gick man till final i Champions League, där man mötte FC Barcelona. Milan hade dock skador på några av nyckelspelarna, bland annat Franco Baresi och Barcelona kom med ett starkt lag med bland andra Romario och Hristo Stoitjkov. Milan spelade emellertid ut katalanerna och matchen slutade hela 4-0. Laget i finalen: Rossi - Tassotti, Panucci, Albertini, Galli, Maldini - Donadoni, Desailly, Boban, Savicevic, Massaro. Säsongen 1993/1994 blir Milan ett av få lag som har klarat av att vinna Champions League och den italienska ligan under samma säsong. Säsongen därefter går man till tredje raka Champions League-finalen men förlorar mot Ajax med 0-1 efter ett mål i slutminuterna.
Efter Cappellos sista vinst med klubben 1995/1996 går klubben in i en besvärlig period med flera tränarbyten. 1996/1997 värvade man spelare som inte höll samma klass som tidigare, spelare som Ibrahim Ba, Christophe Dugarry, Edgar Davids och Jesper Blomqvist. Man hade ändå kvar vissa spelare från dominansen i Europa, men slutar på en svag elfteplats och det hela är ett fiasko. Efter fiaskosäsongen lämnar spelare som Roberto Baggio, Tassotti och Baresi klubben. Inför 1997/1998 värvade man spelare som Christian Ziege och Patrick Kluivert. Dessa spelare skulle inte heller bli några frälsare och laget slutade på en ny svag placering (10:e plats) och Fabio Capello fick sparken. 1998/1999 vann man överraskande Serie A, mycket tack vare målskyttet av nyförvärvet Oliver Bierhoff. Laget vann scudetton på sitt 100-årsjubileum. Efter denna guldsäsong värvade man ukrainaren Andrij Sjevtjenko som vann skytteligan i sin debutsäsong. Milan slutade på tredjeplats i ligan men åkte ur gruppspelet i Champions League.
Åren 2000-2010