miniatyr|Illustration av tvisten mellan Jesus och fariséerna i Markusevangeliet, kapitel 2 Kritik mot Jesus och Jesus roll inom kristendomen har både kommit från andra religioner och från icke-religiöst håll. Han kritiserades redan under det första århundradet e.Kr. av fariséerna och de skriftlärda för att han bröt mot vissa halakhiska tolkningar av Mose lag, exempelvis genom att hela på sabbaten. Inom judendomen förkastas han av de flesta riktningar som en misslyckad messiasgestalt och falsk profet. Judendomen betraktar också tillbedjan av en människa som en form av avgudadyrkan, och avvisar påståendet att Jesus var gudomlig. Vissa psykiatriker, religionsforskare och författare menar att Jesu familj, anhängare (Johannes 7:20) och samtida tog honom på allvar som antingen vanföreställningsbenägen, demonbesatt eller sinnessjuk.
Bland tidiga kritiker av Jesus och kristendomen märks Kelsos under 100-talet och Porfyrios under 200-talet. Under 1800-talet var Friedrich Nietzsche starkt kritisk mot Jesus, vars läror han ansåg vara 'mot naturen' i sin syn på bland annat sexualitet. Bland mer samtida framstående kritiker av Jesus finns Ayn Rand, Hector Avalos, Sita Ram Goel, Christopher Hitchens, Bertrand Russell och Dayananda Saraswati.
Kritik från Jesu samtidiga
Överträdelse av Mose lag Fariséerna och de skriftlärda kritiserade Jesus och hans lärjungar för att inte följa Mose lag. De kritiserade lärjungarna för att de inte tvättade händerna före måltiden. (De religiösa ledarna ägnade sig åt ceremoniell rening, såsom att tvätta sig upp till armbågarna och att doppa koppar och fat innan de användes för mat – Markus 7:1–23, Matteus 15:1–20.) Jesus kritiserades också för att han åt tillsammans med publikaner (Markus 2:15). Fariséerna kritiserade även Jesu lärjungar för att de plockade ax på sabbaten (Markus 2:23–3:6).
Det fanns vissa meningsskiljaktigheter i den tidiga kyrkan angående inkluderingen av icke-judar (hedningar), särskilt i fråga om Moseförbundet (som av kristna kallas det gamla förbundet) och huruvida kristna fortfarande var bundna av det. Aposteln Paulus ansåg att det nya förbundet hade ersatt det gamla, och att kristna inte längre var skyldiga att följa alla delar av det senare. Hans synsätt, som kom att kallas paulinsk kristendom, blev dominerande under de följande århundradena, och de flesta kristna samfund i dag anser att Jesus befriade sina efterföljare från skyldigheten att följa Mose lag i dess helhet.
Anspråk på gudomlig auktoritet
I de fyra kanoniska evangelierna utmärks Jesus av sina anspråk på gudomlig auktoritet som Messias, där han i vissa fall uppmanar sina lärjungar att hålla detta hemligt (som i Markusevangeliet) och i andra fall öppet proklamerar sin identitet och sitt uppdrag (som i Johannesevangeliet). Endast i Johannesevangeliet gör Jesus ett tydligt anspråk på gudomlighet, inte bara gudomlig auktoritet, genom de sju 'Jag är'-uttalandena. Det är detta anspråk som i evangeliet leder till att några judar försöker stena honom, och som i slutändan leder till att han utlämnas till Pilatus för korsfästelse med anklagelsen om hädelseJudarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi tänker stena dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud fast du är en människa."
–Johannesevangeliet 10:33På andra ställen i evangelierna gör Jesus flera anspråk på gudomlig auktoritet, förmågan att driva ut demoner, makten att förlåta synder, samt att andlig frid och frälsning finns i att acceptera hans ledarskap. Dessa påståenden väckte kontrovers inom den lokala judiska gemenskapen, eftersom personer som framför sådana anspråk enligt flera verser i Femte Moseboken betraktas som falska profeter.
Anklagelser om besatthet och galenskap Se även: Jesu psykiska hälsa
Jesu familj och samtida betraktade honom som vanföreställd, besatt av demoner eller sinnessjuk.När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen. De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
–Markusevangeliet 3:21–22, Svenska FolkbibelnAnklagelsen i Johannesevangeliet är mer bokstavlig:Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?"
–Johannesevangeliet 10:19–20, Svenska Folkbibeln
Mirakler och exorcismer utförda genom magi Under den senare delen av första århundradet och in i det andra århundradet hävdade judiska och hedniska motståndare till kristendomen att Jesu och hans efterföljares mirakler och exorcismer var resultatet av magi, som förknippades med demoner och det ockulta.
Senare kritik Huvudartikel: Jesu psykiska hälsa
Ett antal författare, däribland David Strauss, Lemuel K. Washburn, Oskar Panizza, Lukianos och Friedrich Nietzsche, har ifrågasatt Jesu mentala hälsa genom att hävda att han var sinnessjuk eftersom han trodde att han var Gud och/eller Messias. Psykologer och psykiatrer som Georg Lomer, Charles Binet-Sanglé, William Hirsch, Georges Berguer, Y. V. Mints, Władysław Witwicki, William Sargant, Raj Persaud, och Anthony Storr, har hävdat att Jesus led av religiösa vanföreställningar och paranoia.
Kritik mot Jesu lära
Slaveri Avery Robert Dulles ansåg att "Jesus, även om han upprepade gånger fördömde synd som en form av moraliskt slaveri, inte sade ett ord mot slaveri som social institution", och menade att författarna till Nya testamentet inte heller motsatte sig slaveri. I sin artikel publicerad i Evangelical Quarterly noterar Kevin Giles att Jesus ofta stötte på slaveri, "men Herren yttrade inte ett enda ord av kritik mot slaveriet." Giles påpekar att detta faktum ofta används som ett argument för att Jesus godkände slaveri.Giles, Kevin. "The Biblical Argument for Slavery: Can the Bible Mislead? A Case Study in Hermeneutics." Evangelical Quarterly 66 (1994): s. 10 https://biblicalstudies.org.uk/pdf/eq/1994-1_003.pdf I vissa stora icke-engelska bibelöversättningar är det första uttalandet i Jesu första predikan (Lukasevangeliet 4:18) en uppmaning att befria slavarna: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna ..." (se Cornilescu-översättningen).
Sexualitet och ödmjukhet miniatyr|Nietzsche ansåg att Jesu lära var ”onaturlig”. Friedrich Nietzsche, en filosof från 1800-talet, framför många kritiska synpunkter på Jesus och kristendomen, och gick så långt att han kallade sig själv för Antikrist. I exempelvis Mänskligt, alltförmänskligt: en bok för fria andar och Avgudaskymning eller Hur man filosoferar med hammaren anklagar Nietzsche kyrkans och Jesus läror för att vara onaturliga i hur de behandlar passioner, särskilt sexualiteten: ”Där [i Bergspredikan] sägs det till exempel, särskilt med avseende på sexualitet: 'Om ditt öga förleder dig, riv ut det.' Lyckligtvis följer ingen kristen denna föreskrift...Friedrich Nietzsche, 1895, Twilight of the Idols, Morality as Anti-nature, 1. Den kristne som följer det rådet och tror sig ha dödat sin sensualitet bedrar sig själv: den lever vidare i en kuslig vampyrform och plågar honom i motbjudande förklädnader.”Friedrich Nietzsche, 1878, Human all too Human: A Book for Free Spirits, The Wanderer and His Shado, 83. Nietzsche betraktade uttryckligen Jesus som en dödlig människa och dessutom som vilseledd – en motsats till en sann hjälte, vilket han istället beskriver med sitt begrepp om den dionysiska hjälten. Han kände avsky inför Jesu upphöjande av de svaga och lidande: ”Allt ömkligt, allt som lider av sig självt, allt som plågas av nedriga känslor, hela själens gettovärld plötsligt överst!”
Nietzsche avvisade dock inte Jesus själv, utan kallade honom för "den ende sanne kristne". Han framställde en Kristus vars inre liv bestod av "salighet i frid, i mildhet, i oförmåga till fiendskap". Nietzsche riktade mycket av sin kritik mot den organiserade kristendomen som institution och mot dess prästklass. Kristi evangelium, enligt Nietzsche, bestod i det glada budskapet att Guds rike finns inom människan:The Antichrist, § 34 "Vad är det 'glada budskapet'? Det sanna livet, det eviga livet har blivit funnet – det är inte ett löfte, det är här, det är inom dig: som ett liv levt i kärlek.... 'Synd', varje form av distanserad relation mellan Gud och människa, är avskaffad – just detta är det 'glada budskapet'. Det 'glada budskapet' är just att det inte längre finns några motsatser...."
Okunskap och vrede Dayananda Saraswati, en filosof från 1800-talet och grundare av Arya Samaj, kritiserade kristendomen i sin bok Satyarth Prakash och beskrev Jesus som en ”stor sak i ett land av obildade vildar”.Alla kristna missionärer säger att Jesus var en mycket lugn och fridsam person. Men i verkligheten var han en hetlevrad person utan kunskap och betedde sig som en vild barbar. Detta visar att Jesus varken var Guds son eller hade några mirakulösa krafter. Han hade inte förmågan att förlåta synder. Rättfärdiga människor har inte behov av någon medlare som Jesus. Jesus kom för att sprida splittring, vilket fortfarande pågår överallt i världen. Därför är det uppenbart att bluffen om att Kristus skulle vara Guds son, den som känner till det förflutna och framtiden, syndernas förlåtare, har fabricerats falskeligen av hans lärjungar. I verkligheten var han en mycket vanlig okunnig man, varken lärd eller yogi."Hindu Nationalists of Modern India" by Jose Kuruvachira, p. 20Saraswati hävdade att Jesus inte heller var en upplyst man, och att om Jesus hade varit Guds son, skulle Gud ha räddat honom vid hans död, och han skulle inte ha lidit av svår mental och fysisk smärta i sina sista ögonblick.
Vissa författare hävdar att Gud hade goda skäl att inte rädda Jesus:Om han hade räddat sig själv, hade han inte kunnat rädda andra; det enda sättet han kunde rädda andra på var just genom att inte rädda sig själv.
Oförverkligade profetior om Jesu återkomst I essän Why I Am Not a Christian från 1927 pekade Bertrand Russell på delar av evangelierna där Jesus kan tolkas som att han säger att hans återkomst skulle ske under livstiden för några av hans åhörare (Lukasevangeliet 9:27). Han drar därav slutsatsen att Jesu förutsägelse var felaktig och att Jesus därför "inte var så vis som vissa andra människor har varit, och han var definitivt inte överlägset vis".Russel, Bertrand (1927). Why I am not a Christian in "Why I am Not a Christian: And Other Essays on Religion and Related Subjects," 2004, Routledge Classics, s.13.
Russell uttrycker också tvivel kring Jesu historiska existens och ifrågasätter religionens moral: "Jag säger helt medvetet att den kristna religionen, såsom den är organiserad i sina kyrkor, har varit och fortfarande är den främsta fienden till moralisk utveckling i världen."
Att föreskriva dygd och förbjuda last
Författaren och filosofen Ayn Rand fördömde den altruistiska lära som Jesus förmedlade till sina lärjungar, liksom idén om medveten försoning. Hon ansåg att även kristna, som håller Jesus som det högsta idealet, borde känna avsky inför tanken på att offra dygd för last. Inte oväntat betraktade hon kärlek som ett resultat av ett rationellt sinne som värnar om förkroppsligade värden, och ansåg därför att de idéer som Jesus är mest känd för är omoraliska. Betrakta följande utdrag från en intervju från 1959 som genomfördes av Mike Wallace:Wallace: Christ, every important moral leader in man's history, has taught us that we should love one another. Why then is this kind of love in your mind immoral?