miniatyr|Haus Schulenburg i Gera Henry Clement van de Velde, född 3 april 1863 i Antwerpen, död 25 oktober 1957 i Oberägeri, var en belgisk målare, arkitekt och formgivare.
Biografi Henry Van de Velde studerade mellan 1881 och 1884 måleri för Charles Verlat vid Kungliga Konstakademin i Antwerpen och därefter på Carolus-Duran i Paris. Som ung målare influerades han av Paul Signac och Georges Seurat och anslöt sig till konstriktningen pointillism. År 1889 anslöt han sig till den avantgardistiska konstnärsgruppen "Les XX" i Bryssel. Han räknades till en av de mest mångsidiga konstnärer i jugendstil och art nouveau. Efter en skaparkris 1893 avbröt han sin bana som målare och ägnade sig åt dekorationsarbete och inredningsarkitektur. Han arbetade med guld- och silversmide, porslin och bestick, textilformgivning och mode. Han ritade ett eget bostadshus, Villa Bloemenwerf i Uccle, som var inspirerat av Arts and Craftsrörelsen och som var hans första arkitekturarbete. Han ritade inredningar och möbler för Samuel Bings konstgalleri L'Art Nouveau i Paris 1895. Bings paviljong på Världsutställningen i Paris 1900 visade också verk av Van de Velde. Han påverkades markant av John Ruskin och William Morris och var en av de första möbelformgivarna som använde sig av böjda linjer i en abstrakt stil. Han vände sig mot att kopiera historiska stilar, och inriktade sig på att utveckla ny formgivning.
Hans formgivning togs positivt emot i Tyskland genom tidskrifter som Innen-Dekoration och han fick inredningsuppdrag i Berlin. Vid sekelskiftet ritade han Villa Leuring i Nederländerna och Villa Esche i Chemnitz. Detta är två verk som markerar hans jugendstil i husbyggnad. Han svarade också för interiören i Folkwang Museum i Hagen, det nutida Karl Ernst Osthaus-Museum, och i Nietzschehuset i Weimar.
År 1899 bosatte han sig i Weimar, där han 1906 grundade Kunstgewerbeschule i Weimar tillsammans med Storhertigen av Weimar (Van de Velde var ledare för skolan åren 1906–1914). Den omvandlades 1917 till Bauhaus-arkitektur av arkitekt Walter Gropius. Van de Velde lämnade Tyskland 1917 efter politiskt och invandrarfientligt tryck.
Åren 1920 till 1926 ritade han som arkitekt ett privatmuseum för paret Kröller-Müller i Otterlo i Nederländerna. 1925 blev han professor i arkitektur vid universitetet i Gent, och året efter tillträdde han som ledare för Institut des Arts Décoratifs i Bryssel (fram till 1935, året innan han avslutade sin professur i Gent). 1937 och 1939 deltog han på världsutställningarna i Paris respektive New York. 1947 flyttade han till Schweiz och dog där 1957 i Oberägeri.
Eftermäle Asteroiden 10753 van de Velde är uppkallad efter honom.
Arbeten i urval 1895: "Bloemenwerf", egen villa i Uccle vid Bryssel 1902–03, 1911: "Villa Esche", bostadshus för Herbert Esche i Chemnitz 1903: "Nietzsche-Archiv" i Weimar 1906–07: "Clubhaus des Chemnitzer Lawn-Tennis-Club" i Chemnitz 1907–08: "Hohenhof“, bostadshus för Karl Ernst Osthaus i Hagen 1907–08: "Haus Hohe Pappeln", egen villa i Weimar 1912–13: "Palais Dürckheim", Grafen Dürckheims palast i Weimar 1913–14: "Werkbund-Theater", Deutsche Werkbund-utställning i Köln 1913–14: "Haus Schulenburg", Villa för Paul Schulenburg i Gera 1913–14: Villa för Theo Koerner i Chemnitz 1929–31: Ålderdomshemmet för Minna-James-Heineman-Stiftung i Hannover 1927–28: La Nouvelle Maison, Van de Veldes bostadshus i Tervuren i Belgien 1929–31: Ålderdomshemmet Minna und James Heinemann-Stiftung i Hannover i Tyskland 1933–35: Mottagningshus och Villa Landing för Adriaan Martens i Astene nära Gent i Belgien 1933–38: Universitetsbibliotek, Universiteit Gent, med Boekentoren i Gent 1936–42: Tekniska skolan'' i Leuven i Belgien 1937: Den belgiska paviljongen vid 1937 års Parisutställning 1937: Järnvägsstationen i Blankenberge
Fotogalleri
Referenser
Externa länkar
Henry van de Velde på DWB (Deutscher Werkbund)
Kategori:Belgiska arkitekter Kategori:Jugendkonstnärer Kategori:Professorer i arkitektur Kategori:Födda 1863 Kategori:Avlidna 1957 Kategori:Män