Subsidiaritetsprincipen inom Europeiska unionen innebär att unionen, inom sina icke-exklusiva befogenhetsområden, endast får vidta åtgärder om målen för dem inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på europeisk nivå. Tillsammans med proportionalitetsprincipen reglerar subsidiaritetsprincipen hur Europeiska unionen och dess institutioner får utöva sina befogenheter.
Subsidiaritetsprincipen infördes genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993. Bestämmelserna om principen återfinns i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen:
De nationella parlamenten kontrollerar att subsidiaritetsprincipen följs genom ett särskilt förfarande för subsidiaritetsprövning, särskilt vad gäller frågor som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Varje lagförslag som läggs fram måste motiveras med avseende på subsidiaritetsprincipen. En lagstiftningsakt som antas i strid med subsidiaritetsprincipen kan ogiltigförklaras av EU-domstolen genom en talan om ogiltigförklaring.
Se även Europeisk unionsrätt Principen om tilldelade befogenheter Proportionalitetsprincipen inom Europeiska unionen Subsidiaritetsprincipen
Referenser
Kategori:Europeisk unionsrätt