Dire Straits var en brittisk rockgrupp, aktiv mellan 1977 och 1995, bildad av sångaren och gitarristen Mark KnopflerBBC News Mark Knopfler BBC News läst 2023-11-15, basisten John Illsley, gitarristen David Knopfler samt trummisen Pick Withers i Deptford, London. Dire Straits sound kom från en mängd olika musikaliska influenser: countryrock, countrymusik (Chet Atkins) och rootsrock. Då punkrocken var som allra mest populär under bandets tidiga år, skapade deras avskalade sound en kontrast mot punken och gruppen visade influenser från rootsrock, som kom från pubrocken. Många av Dire Straits låtar var melankoliska.Dire Straits: Biography AllMusic Retrieved 29 April 2011
Dire Straits mest sålda album Brothers in Arms (1985) har sålt i över 30 miljoner exemplar, och var det första albumet att sälja en miljon exemplar på det då nya formatet CD.Mark Knopfler hurt in crash BBC. Retrieved 19 August 2011. De blev också ett av världens mest kommersiellt framgångsrika band med världsomspännande skivförsäljning på över 100 miljoner. Dire Straits vann fyra Grammy Awards, tre Brit Awards (varav två för bästa brittiska grupp), två MTV Video Music Awards, och diverse andra musikpriser."Dire Straits given plaque honour". BBC News, 4 December 2009. Retrieved: 14 January 2015. Några av bandet mest kända låtar är "Sultans of Swing", "Money for Nothing", "Romeo and Juliet", "Walk of Life" och "Brothers in Arms".
Enligt Guinness Book of British Hit Albums har Dire Straits tillbringat över 1 100 veckor på den brittiska albumlistan – den femte bästa noteringen genom tiderna.Gibson, Owen. "Queen most loved band". The Guardian. Retrieved 27 January 2014 Deras karriär sträckte sig sammanlagt över 15 år. De splittrades först 1988, men återförenades 1991 och upplöstes för gott 1995 när Mark Knopfler bestämde sig för att fokusera på sin solokarriär på heltid. Det gjordes flera byten av medlemmar under bandets båda perioder, Mark Knopfler och John Illsley var de enda som stannade i bandet under bandets karriär.
Historia Bakgrund miniatyr|250px|Originalsättningen av Dire Straits, i Hamburg 1978. Från vänster: John Illsley, Mark Knopfler, Pick Withers och David Knopfler. Tidigt 1977 flyttade Mark Knopfler in hos sin bror David och hans vän John Illsley. De började repetera Marks låtar, och då en trummis saknades kontaktade Mark Knopfler sin tidigare bandkamrat Pick Withers från Brewer's Droop. De började spela under hans gamla bandnamn Café Racers, och den första konserten ägde rum bakom deras lägenhet på en punkfestival med Squeeze som huvudakt. Vid andra konserten var bandet förband till Squeeze, och hade då ändrat namnet till Dire Straits efter ett förslag från Withers vän, då de hade svårt att få ekonomin att gå ihop (namnet betyder ungefärligen "svår situation"). Bandet skrapade snart ihop 120 pund för att kunna spela in en demo på fem låtar, vilket innehöll vad som skulle bli en världshit, "Sultans of Swing". Övriga låtar var "Wild West End", "Down to the Waterline", "Water of Love" och David Knopflers låt "Sacred Loving". De skickade in demon till Charlie Gillet, en känd radiopratare på BBC Radio London. Gillet fick upp ögonen för bandet och spelade skivan i sin radioshow Honky Tonk, och vad som egentligen bara var en fråga om goda råd visade sig i slutändan leda till att Dire Straits skrev skivkontrakt med Phonograms (dåvarande Philips) Vertigo Records efter att John Stainze vid skivbolaget varit snabb att fånga bandet.On Every Street Tour Programme I oktober samma år spelade bandet in en demo med låtarna "Southbound Again", "In the Gallery" och "Six Blade Knife" för BBC Radio London. Månaden därpå spelade man in en demo med "Setting Me Up", Eastbound Train" och "Real Girl".
En man vid namn Ed Bicknell som vid den här tiden jobbade som bokare och manager (tidigare trummis åt Jeff Conrad) blev tillfrågad av Stainze att ordna ett par spelningar åt gruppen. Den 13 december 1977 besökte Bicknell Dingwalls Club i norra London för att se bandet uppträda för första gången. Han kom in på klubben under framförandet av den inledande låten "Down to the Waterline" och blev direkt intresserad av att bli gruppens manager, vilket han också blev. Vid samma tidpunkt arrangerade Bicknell en turné för Talking Heads vilket gav honom möjligheten att låta Dire Straits vara förband på turnén. De blev betalade £50 per spelning vilket var tio gånger mer än på Dingwalls.
1978–1979: Debutalbumet och uppföljaren Gruppens första album Dire Straits spelades in i Basing Street Studios i västra London i februari 1978 till en kostnad av £12 500. Albumet släpptes den 8 juni samma år och producerades av Muff Winwood. Till en början var albumet inte så väl mottaget, trots utsålda spelningar och bra recensioner hamnade albumet långt ner på UK Albums Chart och ramlade ut efter endast en vecka. Många av låtarna på albumet handlade om Mark Knopflers upplevelser i Newcastle, Leeds och London. "Down to the Waterline" handlar om livet i Newcastle, "In the Gallery" är en hyllning till skulptören Harry Phillips som bodde i Leeds, "Wild West End" och "Lions" skrevs under Knopflers första period i huvudstaden London.Peter Frame (1999) Pete Frame's rockin' around Britain: rock'n'roll landmarks of the UK and Ireland, p. 182. Music Sales Group. Retrieved: 30 December 2010.High fidelity, Volume 29, Issues 1–6, p. 102. Audiocom, 1979.
"Sultans of Swing" släpptes i oktober som singel i Europa. Försäljningen gick uppåtRoberts, David (2006). British Hit Singles & Albums. London: Guinness World Records Limited och bandet spelade för första gången som huvudakt utanför England till utsålda arenor i Nederländerna, Belgien och Västtyskland. När albumet till slut släpps i USA den 20 oktober genom Warner Bros. Records fick bandet stort genomslag världen över. Albumet nådde första plats på listorna i Kanada, Australien och Nya Zeeland. I Europa tog sig Dire Straits upp på topp-10 i samtliga länder. I slutet av november, bara några månader efter att första albumet gavs ut, började inspelningarna av bandets andra album Communiqué i Nassau, Bahamas vid Compass Point Studios. Samtidigt planerades Dire Straits första USA-turné som kom att resultera i att bandet spelade 51 utsålda spelningar under en 38-dagarsperiod under februari, mars och april.Dafydd Rees, Luke Crampton (1999). "Rock stars encyclopedia" p.229. Retrieved 26 December 2011 Bob Dylan såg bandet uppträda i Los Angeles och blev så pass imponerad att han bad Mark Knopfler och Pick Withers att medverka på hans då kommande album Slow Train Coming.Patrick Humphries, Absolutely Dylan p. 213. Viking Studio Books, 1991. Samtidigt gav man åter ut "Sultans of Swing", som placerade sig som bäst på plats åtta i Storbritannien och plats fyra i USA.Whitburn, Joel (2006). The Billboard Book of Top 40 Hits. Billboard Books Låten blev en av bandets största hits.
Dire Straits andra studioalbum, Communiqué, gavs ut den 5 juni 1979 och producerades av Jerry Wexler och Barry Beckett. I Tyskland tog sig albumet upp på första plats, samtidigt som debutalbumet Dire Straits låg på tredje plats. I Storbritannien nådde Communiqué som bäst plats 5, medan det i USA tog sig upp på plats 11. Singeln "Lady Writer" nådde plats 51 och 45 i Storbritannien respektive USA. I juni 1979 påbörjade bandet en kortare turné i England och gjorde i september samma år sin andra USA-turné. Två månader senare nådde de för första gången de nordiska länderna där bandet höll sin första konsert i Sverige den 17 november Nov 17 1979, Dire Straits konserthistorik, s72 /setlist.fm (läst 14 september 2025) 1979 med ett framträdande på Olympen 1979-11-17, Dire Straits live i Sverige /liverock.se (läst 14 september 2025) i Lund. Därefter följde spelningar 20 nov på Scandinavium i Göteborg och 23 nov på Hovet i Stockholm. Som det tredje bandet någonsin sålde Dire Straits ut "Scandinavium" på 14 000 platser och även "Hovet" såldes ut.
1980–1984: Nytt årtionde och nya framgångar miniatyr|250px|Mark Knopfler tillsammans med Hal Lindes, som ersatte David Knopfler 1980. 1980 var Dire Straits nominerade till två Grammy Awards, för Best New Artist samt Best Rock Vocal Performance by a Duo or Group för "Sultans of Swing".Rock on the Net: Dire Straits/Mark Knopfler Retrieved: 29–12–10. Dire Straits påbörjade inspelningarna av deras tredje studioalbum Making Movies i juni 1980, för att sedan slutföra arbetet i augusti och i oktober ge ut albumet. Albumet producerades av Mark Knopfler tillsammans med Jimmy Iovine. Under sessionen lämnade David Knopfler bandet, då han musikaliskt inte kom överens med sin bror, för att senare påbörja en solokarriär. David Knopfler var nästan klar med sina gitarrinspelningar när han lämnade gruppen. Mark Knopfler och gitarristen Sid McGinnis spelade dock in dessa delar på nytt. Noterbart är också att Roy Bittan från Bruce Springsteens E Street Band stod för allt piano- och keyboardspel på albumet. Kort efter att albumet spelats in anslöt keyboardisten Alan Clark och den amerikanske gitarristen Hal Lindes till bandet som permanenta medlemmar. Därefter gav man sig ut på turnéer i Europa och Nordamerika.
Making Movies skiljer sig från de två tidigare albumen genom ett mer komplext arrangemang vilket gav bandet ett nytt sound, ett sound som bandet sen behöll för resten av sin karriär. Albumet fick mestadels positiva reaktioner och innehöll några av Knopflers mest personliga kompositioner. Den mest framgångsrika singeln från albumet var "Romeo and Juliet" som i Storbritannien och Sverige nådde plats 8 respektive plats 4 som bäst. Öppningslåten "Tunnel of Love" är en av endast två låtar av bandet som inte är helt och hållet krediterad Mark Knopfler, då introt är taget från Richard Rodgers och Oscar Hammersteins "The Carousel Waltz". Trots att "Tunnel of Love" endast nådde plats 54 på den brittiska singellistan då den gavs ut som singel 1981, är den en av Dire Straits mest kända låtar och blev genast en konsertfavorit. Making Movies låg kvar på den brittiska albumlistan i fem år och nådde som bäst plats 4, medan den toppade listorna i Norge och Italien.Hoffmann, Frank W. Encyclopedia of Recorded Sound, Volume 1, p. 295. Routledge, 2005.
Bandets fjärde studioalbum, Love Over Gold, innehöll långa låtar med experimentella passager och fick ett gott mottagande när det gavs ut i september 1982. I USA guldcertifierades albumet och i Storbritannien toppade Love Over Gold albumlistan under fyra veckors tid. Titeln inspirerades av graffiti som Knopfler sett från sitt fönster i en lägenhet i London. Frasen togs från ett albumomslag av Captain Beefheart. Love Over Gold var Dire Straits första album att produceras av enbart Knopfler och låten "Private Investigations" var bandets första att nå topp-5 i Storbritannien. Som bästa nådde låten plats 2, trots att den är närapå sju minuter lång.International who's who in popular music, p. 282. Routledge, 2002. I andra delar av världen var "Industrial Disease", en låt som handlar om strejker, depression och dysfunktion inom den brittiska tillverkningsindustrin i början av 1980-talet, huvudsingeln från albumet. I Kanada tog sig låten upp på topp-10. Tillsammans med titelspåret och "It Never Rains" återfanns också den 14 minuter långa "Telegraph Road". Under den här perioden skrev Knopfler också låten "Private Dancer", som dock inte kom med på albumet. Låten spelades istället in av Tina Turner och gavs ut på dennes studioalbum med samma namn. Under de första sex försäljningsveckorna sålde Love Over Gold två miljoner exemplar. Strax efter utgivningen av albumet lämnade trummisen Pick Withers bandet. Han ersattes av Terry Williams, som tidigare hade spelat med Rockpile och bland andra det Walesiska bandet Man.