Aerosmith är ett amerikanskt rockband från Boston, Massachusetts, grundat 1970. Den nuvarande och mest kända uppsättningen av bandet består av sångaren Steven Tyler, gitarristerna Joe Perry och Brad Whitford, basisten Tom Hamilton samt trummisen Joey Kramer. Bandet har ibland kallats "the Bad Boys from Boston" och "America's Greatest Rock and Roll Band". Deras musikstil, som har rötterna i bluesbaserad hard rock, innehåller också element av pop, heavy metal och rhythm and blues, och har inspirerat många senare rockakter. Under gruppens första år var Perry och Ray Tabano gitarrister i bandet. Den senare blev 1971 ersatt av Whitford och året därpå skrev Aerosmith under ett skivkontrakt för Columbia.
Bandet har givit ut ett antal guld- och platinacertifierade album, som började med det självbetitlade debutalbumet (1973) och Get Your Wings (1974). Med Toys in the Attic (1975) fick man ett genombrott och 1976 befäste man sin status som rockstjärnor med albumet Rocks. Ytterligare två album följde 1977 och 1979, Draw the Line och Night in the Ruts. Deras fem första studioalbum har sedan dess uppnått platinacertifikat flera gånger om. Under 1970-talet turnerade bandet i stor utsträckning och hade ett dussin singlar på Billboard Hot 100. I slutet av årtiondet var det bland de mest populära rockbanden i världen och fick en lojal fanskara, ofta kallad "Blue Army". Bandet hade dock problem med narkotikamissbruk och inre konflikter, vilket ledde till att Perry och Whitford lämnade gruppen 1979 respektive 1981. De ersattes av Jimmy Crespo och Rick Dufay. Mellan åren 1980 och 1984 hade bandet svårt att matcha sina tidigare framgångar.
Perry och Whitford återvände till Aerosmith 1984 och bandet tecknade ett nytt avtal med Geffen Records. Efter en comebackturné gav bandet 1985 ut Done with Mirrors som blev ett kommersiellt misslyckande, trots lovord från kritiker. Det var inte förrän bandets samarbete med rap-gruppen Run-D.M.C. 1986, och utgivandet av Permanent Vacation 1987 som Aerosmith återfick den popularitet de upplevt på 1970-talet. I slutet av 1980-talet och under 1990-talet hade bandet flera hits och vann ett flertal utmärkelser för musik från albumen Pump (1989), Get a Grip (1993) och Nine Lives (1997). Man hade under denna period också några av sina mest omfattande turnéer hittills. Bandet blev också ett populärkulturellt fenomen med populära musikvideor och anmärkningsvärda framträdanden i TV, film och videospel. Deras comeback har beskrivits som en av de mest spektakulära inom rockens historia. Ytterligare studioalbum följde 2001, 2004 och 2012. Efter 48 års utövande fortsätter bandet att turnera och spela in musik men har påbörjat en avskedsturné som sannolikt kommer att pågå flera år.
Aerosmith är det bäst säljande amerikanska rockbandet genom tiderna, med över 150 miljoner sålda album världen över, varav över 65 miljoner enbart i USA. Med 25 guldalbum, 18 platinaalbum och 12 album som sålt multiplatina, innehar gruppen rekordet för flest totala certifikat av ett amerikanskt band och delar rekordet för flest album som sålt multiplatina av ett amerikanskt band. Bandet har haft 21 topp 40 hits på Billboard Hot 100, nio ettor på Mainstream Rock, vunnit fyra Grammy Awards, sex American Music Awards, och tio MTV Video Music Awards. 2001 blev Aerosmith invalt i Rock and Roll Hall of Fame and Museum och fanns med både på Rolling Stones och VH1:s listor över de 100 bästa artisterna genom tiderna. 2013 blev gruppens huvudsakliga låtskrivare, Tyler och Perry, invalda i Songwriters Hall of Fame. Bland bandets mest kända låtar kan nämnas; "Dream On", "Walk This Way", "Sweet Emotion", "Dude (Looks Like a Lady)", "Cryin'" och "I Don't Want to Miss a Thing".
Historia De första åren 1964–1971: Början på bandet 1964 bildade Steven Tyler bandet Strangeurs, som senare bytte namn till Chain Reaction, i New Hampshire. Samtidigt spelade gitarristen Joe Perry och basisten Tom Hamilton i Jam Band (som också var kända som Joe Perry's Jam Band). Hamilton och Perry flyttade till Boston i september 1969, där träffade de trummisen Joey Kramer. Kramer kände Tyler och hade förhoppningar om att spela i ett band tillsammans med honom. Kramer, som studerade på Berklee College of Music, hoppade av skolan för att istället vara med i Jam Band.
1970 spelade Chain Reaction och Jam Band på samma konsert. Tyler älskade omedelbart Jam Bands sound och ville slå ihop de båda banden. I oktober 1970 möttes banden igen och övervägde förslaget. Tyler, som varit trummis och körsångare i Chain Reaction, vägrade att spela trummor i denna nya konstellation och kunde bara tänka sig att vara med i projektet om han fick rollen som sångare och frontman. De övriga gick med på detta, och ett nytt band föddes. Bandet flyttade in i ett hus i Boston där de skrev musik och repeterade tillsammans, samt kopplade av mellan konserter. När man försökte komma på ett bandnamn sade Kramer att han ofta skrev ordet "aerosmith" över sina anteckningsblock när han gick i skolan. Namnet hade poppat upp i hans huvud efter att ha lyssnat på Harry Nilssons album Aerial Ballet. På omslaget syns en människa hoppa ut ur ett flygplan. Inledningsvis var bandkamraterna föga imponerade då de alla trodde att han refererade till Sinclair Lewis roman Arrowsmith som de var tvungna att läsa när de gick i skolan. Gruppen bestämde sig för Aerosmith efter att Kramer förklarat hur det skulle stavas. Man övervägde också namn såsom "Hookers" och "Spike Jones".
Strax därefter anlitade bandet Ray Tabano, en barndomsvän till Tyler, som rytmgitarrist och började sedan spela live. Aerosmith spelade sin första konsert i Mendon, Massachusetts vid Nipmuc Regional High School (nu Miscoe Hill Middle School) den 6 november 1970. 1971 blev Tabano ersatt av Brad Whitford, som också gått på Berklee College of Music och tidigare var medlem i Earth Inc. Frånsett perioden mellan juli 1979 och april 1984 har bandet hela tiden bestått av Tyler, Perry, Hamilton, Kramer och Whitford.
1972–1978: Skivkontrakt och de första studioalbumen Efter att ha fått en stabil uppsättning av bandet 1971 började man få lokala framgångar med sina konserter. Inledningsvis bokades bandet via Ed Malhoit Agency, men senare tecknade bandet ett marknadsföringsavtal med Frank Connelly och så småningom säkrade man kontrakt med David Krebs och Steve Leber som managers 1972. Krebs och Leber bjöd in presidenten för Columbia Records, Clive Davis, att se bandet på Max's Kansas City i New York City. Aerosmith hade egentligen inte planerat att spela på klubben den kvällen, men betalade ur egna fickor för att få spela, och är enligt uppgift det enda bandet någonsin som betalat för att spela på Max's. miniatyr|vänster|Annons för en konsert tillsammans med Mott the Hoople 1973. Aerosmith tecknade ett avtal med Columbia i mitten av 1972 för 125 000 dollar och gav ut sitt debutalbum, Aerosmith, i januari 1973. Som bäst nådde albumet plats 166 på Billboard 200. Albumet var rakt igenom rock'n'roll med väldefinierade bluesinfluenser, som lade grunden för Aerosmiths bluesrocksound. Även om albumets högsta singelplacering var plats 59 med låten "Dream On" så har flera låtar, såsom "Mama Kin" och "Walkin' the Dog", blivit konsertfavoriter och spelas flitigt på rockradiostationer. Albumet uppnådde till en början guldstatus i USA, men har sedan sålt i över två miljoner exemplar och certifierades med dubbel platina efter bandets framgångar på 1980-talet. Efter att ha turnerat konstant gav gruppen ut sitt andra album, Get Your Wings, 1974 – det första i en serie multiplatinacertifierade album som producerats av Jack Douglas. På detta album återfinns "Same Old Song and Dance" och "Train Kept A-Rollin'", en cover som tidigare framförts av bland andra The Yardbirds. Albumet innehöll också flera fanfavoriter, däribland "Lord of the Thighs", "Seasons Of Wither" och "S.O.S. (Too Bad)". Dessa är mörkare sånger som bandet ofta spelat live. Hittills har Get Your Wings sålt i över tre miljoner exemplar i USA.
Det var dock med det tredje studioalbumet, Toys in the Attic, som etablerade Aerosmith som internationella stjärnor, och som konkurrenter med bland andra Led Zeppelin och The Rolling Stones. Gruppen hade tidigare förminskats som Rolling Stones-kopior, delvis på grund av den fysiska likheten mellan sångarna Steven Tyler och Mick Jagger, men med Toys in the Attic visade Aerosmith att man var ett unikt och begåvat band. Albumet gavs ut i april 1975 och blev en omedelbar framgång, som började med "Sweet Emotion", som blev bandets första topp 40-singel i USA. Detta följdes av en framgångsrik återutgivning av "Dream On" som nådde plats sex, och därmed blev bandets bästa singelnotering på 1970-talet. "Walk This Way", som återutgavs 1976, nådde en topp 10-placering i början av 1977. Dessutom blev låtarna "Toys in the Attic" och "Big Ten Inch Record" (en låt som ursprungligen spelades in av Bull Moose Jackson) konsertfavoriter. Toys in the Attic har kommit att bli bandets bästsäljande studioalbum i USA, med certifierad försäljning på åtta miljoner exemplar. Bandet turnerade till stöd för Toys in the Attic, och började få mer erkännande. Kring den här tidpunkten etablerade bandet sin hemmabas som "The Wherehouse" i Waltham, Massachusetts, där de senare spelade in och repeterade, samt bedrev sin affärsverksamhet. miniatyr|Tom Hamilton live med Aerosmith 1975. 1976 gavs Aerosmiths nästa album ut – Rocks – som fångade Aerosmiths mest råa och rockande sound. Albumet blev snabbt platinacertifierat och innehöll två topp 40-hits, "Last Child" och "Back in the Saddle", samt balladen "Home Tonight", som också tog sig in på topplistan i USA. Rocks har sålts i över fyra miljoner exemplar i USA. Både Toys in the Attic och Rocks är högt uppskattade album, särskilt i genren hard rock: de båda förekommer på listor såsom Rolling Stones "500 bästa album genom tiderna" och nämnts som inflytelserika av medlemmar från bland andra Guns N' Roses, Metallica och Mötley Crüe. Kurt Cobain listade också Rocks som ett av de album som han tyckte hade mest inflytande på Nirvanas sound, i sin dagbok runt 1993. Strax efter att Rocks givits ut, gav sig bandet ut på en omfattande turné, denna gång som huvudakt på stora arenor och rockfestivaler.
Aerosmiths nästa studioalbum gavs ut 1977: Draw the Line. Inspelningen av albumet påverkades av medlemmarnas missbruk, men har ändå några starka låtar. Både titelspåret och "Kings and Queens" tog sig in på singellistan i USA. Albumet har sålt i över två miljoner exemplar i USA, och efter utgivningen av Draw the Line turnerade Aerosmith i stor utsträckning. Drogmissbruk och turnélivet började dock påverka gruppen negativt. Tyler och Perry blev kända som "the Toxic Twins" på grund av deras ökända drogmissbruk både på och utanför scenen. Tyler hävdade senare att han spenderat 64 miljoner dollar på droger, vilket Perry kommenterade: "Det finns inte en jävla chans att du kan spendera så mycket pengar på droger och fortfarande vara vid liv. Det blir en bra rubrik - men i praktiken var det förmodligen en väldigt liten del av var vi spenderade våra pengar."
Samtidigt som man fortsatte att turnera och spela in i slutet av 1970-talet, medverkade Aerosmith 1978 också i filmen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Deras cover av The Beatles "Come Together", som finns med på filmens soundtrack, kom att bli bandets sista topp 40-hit i USA på nästan 10 år. Samma år gav man också ut sitt första livealbum, Live! Bootleg, som till den större delen spelades in under turnén för Draw the Line. En fristående singel, "Chip Away the Stone", gavs också ut 1978, och nådde som bäst plats 77 på Billboard Hot 100.
1979–1984: Medlemsbyten och nedgång i popularitet