You'll Never Walk Alone är ett samlingsalbum och det 44:e albumet av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det gavs ut av RCA Records på dess budgetetikett RCA Camden (CAL 2472) i mars 1971 som ett monoalbum, men där två av spåren återgavs i stereo. Det var det femte budgetalbumet med Elvis Presley som gavs ut på Camden-etiketten.
You'll Never Walk Alone innehåller nästan alla gospellåtar som Elvis hade spelat in och som inte förekommer på gospelalbumen His Hand in Mine (1960) och How Great Thou Art (1967). Albumets äldsta låtar är fyra gospelinspelningar från 1957 som gavs ut på EP-skivan Peace in the Valley. De flesta av albumets låtar hade givits ut förut, men två spår var tidigare outgivna: "Who Am I?", inspelad i American Sound Studio i Memphis 1969, och "Let Us Pray", som tillsammans med "Sing You Children" var albumets enda låtar inspelade för filmer. "You'll Never Walk Alone", som fick ge namn åt albumet, hade 1968 släppts på singel tillsammans med "We Call on Him" och nått plats 90 på Billboard Hot 100 i USA. För den europeiska utgivningen utökades albumet med ett tionde spår i form av "Swing Down Sweet Chariot", tidigare släppt på albumet His Hand in Mine.
Albumet nådde plats 69 på Billboards popalbumlista i USA och plats 48 på den konkurrerande Cashbox-listan. Placeringarna påverkades av att albumet var en budgetutgåva vars försäljningspris låg på ungefär hälften av det för en vanlig LP, och att listorna vid denna tid var baserade på omsättningen i dollar, inte på antalet sålda exemplar. I Storbritannien nådde albumet 20:e plats på UK Albums Chart. Försäljningen var måttlig till en början men pågick stadigt under lång tid och albumet kom år 2004 att certifieras 3 × platina av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av tre miljoner exemplar i USA.
Bakgrund Camden-etiketten
Elvis Presleys manager, Tom Parker, och Harry Jenkins på RCA Records slöt i december 1969 ett avtal om att man från och med påsken 1970 till påsken 1971 skulle ge ut fyra album av Elvis på RCA:s lågprisetikett Camden, med möjlighet för RCA att ge ut ytterligare två album under år 1971. Med det redan utgivna albumet Elvis Sings Flaming Star (mars 1969) och efter att ett nytt kontrakt om ytterligare tre album, hade upprättats, kom sammanlagt 10 Camdenskivor med Elvislåtar att ges ut fram till december 1972 (se Camden-utgivningarna). Enligt de villkor som fanns i avtalet med RCA, gav dessa budgetalbum extra inkomster till såväl Elvis som Parker, utöver de pengar som inkom från försäljningen av de ordinarie avtalade albumen.
You'll Never Walk Alone var det femte Elvisalbumet som utkom på märket RCA Camden efter Elvis Sings Flaming Star, Let's Be Friends, nyutgåvan av Elvis' Christmas Album och Almost in Love. På albumet samlades nästan alla gospelinspelningar av Elvis Presley som inte redan fanns utgivna på de två tidigare gospelalbumen His Hand in Mine (1960) och How Great Thou Art (1967).
Albumets innehåll och ursprung miniatyr|stående=1.2|Elvis Presley och The Jordanaires i mars 1957, två månader efter att de fyra låtarna till gospel-EP:n hade spelats in. Från vänster: Neal Matthews (andratenor), Hoyt Hawkins (baryton), Elvis Presley, Gordon Stoker (tenor), Hugh Jarrett (bas). Fyra av albumets gospellåtar hade spelats in i januari 1957, då "I Believe, "Peace in the Valley", "Take My Hand, Precious Lord" och "It Is No Secret". De hade utkommit på EP-skivan Peace in the Valley i april samma år. De togs också med på Elvis' Christmas Album, som utkom i oktober 1957, trots att de i egentlig mening inte var julsånger. När Elvis' Christmas Album släpptes på nytt i augusti 1970 på Camden-etiketten, valde man att plocka bort dessa låtar, eftersom albumet som lågprisutgåva inte skulle innehålla lika mycket musik. De ersattes på albumet i stället av två andra låtar, varefter de ett drygt halvår senare inkluderades i You'll Never Walk Alone-albumet där de genremässigt hörde hemma.
"You'll Never Walk Alone" och "We Call on Him" hade spelats in i september 1967 och getts ut på singel påsken 1968. Två av låtarna var från filmer. "Sing You Children" spelades i september 1966 in för filmen Easy Come, Easy Go, och släpptes i mars 1967 på EP-skivan Easy Come, Easy Go. "Let Us Pray" var ett tidigare outgivet spår från filmen Change of Habit, inspelat i mars 1969. "Who Am I?" var också en tidigare outgiven låt. Den hade spelats in som sista spår under American Sound-sessionerna i Memphis i februari 1969 – en session som gav upphov till bland annat albumet From Elvis in Memphis.
Dessa sammanlagt nio låtar ingick i den ursprungliga amerikanska utgåvan av You'll Never Walk Alone, men ytterligare en låt, nämligen "Swing Down Sweet Chariot" inspelad i oktober 1960 och utgiven på albumet His Hand in Mine i november samma år, kom att inkluderas i den brittiska och europeiska utgåvan.
Komposition, stil och texter miniatyr|stående=1.2|RCA Studio B, där såväl "We Call on Him" som "You'll Never Walk Alone" spelades in, liksom "Swing Down Sweet Chariot".
"Sing You Children" skrevs av Gerald Nelson och Fred Burch, och spelades in av Elvis Presley för filmen Easy Come, Easy Go den 28 september 1966 i Paramount Studio Recording Stage i Hollywood, Kalifornien. Sex av de sju låtar som spelades in för filmen gavs i mars 1967 ut på EP-skivan Easy Come, Easy Go, däribland "Sing You Children". Det är ett snabbt, gospelpräglat nummer med framträdande blås, främst trumpet, där Elvis gör en koncentrerad sånginsats.
"We Call on Him" skrevs av Fred Karger, Ben Weisman och Sid Wayne och spelades in den 11 september 1967 i RCA:s studio B i Nashville under den så kallade Guitarman-sessionen. Det är en stillsam gospelballad som också ursprungligen hade skickats in för Easy Come, Easy Go och var en av få låtar till filmen som tilltalade Elvis. Den avvisades ändå, eftersom den inte var tillräckligt uppsluppen och saknade den väckelsestämning som filmens manus krävde. Den spelades in som nästa års singel för påskutgivning, och gavs ut som B-sida till "You'll Never Walk Alone".
Låten inleds stilla med bara piano och bas, innan Elvis börjar sjunga i en högtidlig och värdig ton med en känsla som påminner om låtarna på första sidan av albumet How Great Thou Art. Efterhand tillkommer stränginstrument samt både The Jordanaires kvartettsång och Millie Kirkhams svävande sopran. Låten framstår lika mycket som en popballad som en hymn, men med en text som beklagar att människor väljer att vända sig till Gud bara under svåra tider.
miniatyr|Gerry and the Pacemakers (1964), som 1963 toppade den brittiska singellistan i fyra veckor med "You'll Never Walk Alone".
"You'll Never Walk Alone" skrevs av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II till musikalen Carousel från 1945. Det var en låt som redan hade spelats in av många artister, däribland Frank Sinatra, Judy Garland och Roy Hamilton, och Gerry and the Pacemakers fick en stor hit med den 1963. Elvis spelade in den som nästa låt direkt efter "We Call on Him" den 11 september 1967.
Elvis tog sig an den genom att själv sätta sig vid pianot och spela i vad som till en början liknade ett jam. Han bad om en inledning på akustisk gitarr, som Harold Bradley spelade, varefter Elvis med stor kraft och inlevelse började spela och sjunga med den följd att det kraftiga pianoljudet läckte in i sångmikrofonen. Övriga i bandet fick själva arbeta fram sina stämmor under inspelningen. Bob Moores ståbas förankrade låten rytmiskt, Charlie McCoys orgelspel bidrog till klangbilden, trummisarna D. J. Fontana och Buddy Harman bidrog med komp, medan Harold Bradley utvecklade sitt gitarrspel och The Jordanaires tillsammans med Millie Kirkham föll in. Så snart låten nådde sitt slut började Elvis om, och inspelningen fortsatte i fem och en halv minut. Den andra tagningen var lika intensiv, där Elvis återigen tog om låten i en förlängd version på nästan fyra minuter. Efter att ha fortsatt att omarbeta inledningen i några avbrutna inspelningsförsök kom tagning 8 att fullföljas fram mot slutet, och den första halvminuten av denna tagning klipptes samman med delar av den första tagningen för att skapa en master på knappt tre minuter.
Även om inspelningen började mer som ett improviserat jam, var detta en av Elvis favoritlåtar som han ofta sjöng hemma och var väl förtrogen med. Han tog den i den riktning han ville, mer i sina största förebilders stil, som exempelvis Roy Hamiltons, än i Gerry and the Pacemakers', genom att fördjupa den omfångsrika låtens dramatik. Han sjöng slutet om och om igen ungefär på samma sätt som han senare skulle göra med "I'll Hold You In My Heart". Låten är mer allmänt uppbygglig än uttryckligt gospelpräglad, även om Elvis behandlade den som om den vore en andlig sång – en gospelsång. Den gavs också ut som påsksingel i mars 1968 tillsammans med "We Call on Him" och nådde plats 90 på Billboard Hot 100 i USA samt plats 44 i Storbritannien. Den nominerades dessutom till en Grammy 1968 i kategorin "Best Sacred Performance" men förlorade till Jake Hess "Beautiful Isle of Somewhere". "You'll Never Walk Alone" valdes till albumets öppningsspår och fick också ge namn åt albumet.
miniatyr|Elvis Presley och överste Tom Parker vid filminspelningen av Change of Habit 1969, i vilken "Let Us Pray" ingick.
"Who Am I?", skriven av Charles "Rusty" Goodman, spelades in av Elvis den 22 februari 1969 som den avslutande låten under American Sound-sessionerna. Den sista dagens inspelningar hade vigts åt kompletterande tagningar av tidigare inspelningar. Vid det laget hade allt nytt material av betydelse redan spelats in, och Elvis bestämde sig för att som ett sista minuten-tillskott prova att spela in "Who Am I?", en nedtonad, religiös gospelballad som sessionens pianist Bobby Wood tidigare hade spelat in. Elvis hade två nätter tidigare spelat in "If I'm a Fool (For Loving You)", en annan av de låtar Wood tidigare hade spelat in.
"Who Am I?" spelades in i en enda tagning. Bobby Emmons orgelspel påminner om klangen hos en kyrkorgel och Elvis sjunger den något ordrika texten med en uppriktighet som för tankarna till hans gospelinspelningar på albumet His Hand in Mine. Stråk- och körpålägg gjordes senare, omkring en månad efter grundinspelningen. Låten har föga gemensamt med resten av materialet som spelades in under dessa sessioner och den fick sin första utgivning på albumet You'll Never Walk Alone.
"Let Us Pray", skriven av Buddy Kaye och Ben Weisman, spelades in den 5–6 mars 1969 i Decca Universal Studio i Hollywood för filmen Change of Habit. De övriga tre låtarna som spelades in för filmen gavs ut på albumet Let's Be Friends 1970. Det är en gospellåt med rockprägel vars text dock är uttalat religiös, exempelvis i uppmaningen "Låt oss prisa Herren, ty han är god". Efter bakgrundssångpålägg den 26 mars avlägsnades Elvis ursprungliga sång. Den 26 september 1969 lade han i stället på ny sång i RCA:s studio A i Nashville inför skivutgivning, i syfte att förbättra sin sånginsats.
Utgivning och marknadsföring Albumets placeringar Albumet gick in på plats 190 på albumlistan Billboard Top LP's i USA den 20 mars 1971. Efter fem veckor på listan nådde det den 17 april plats 69, där det stannade i tre veckor. Det blev dess högsta placering under de totalt 12 veckor som albumet låg kvar på listan. Att albumet inte nådde en högre placering förklaras av att det var ett budgetalbum med ett försäljningspris på ungefär hälften av det för en ordinarie LP, samtidigt som albumlistorna vid denna tid baserades på omsättning i dollar snarare än på antalet sålda exemplar.
På Cash Box noterades albumet första gången den 20 mars 1971 på plats 88 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden omfattade 100 album. Efter fem veckor på listan nådde det den 17 april plats 48, vilket blev dess högsta placering under de totalt elva veckor som albumet fanns med på listan. I Storbritannien nådde albumet plats 20 på UK Albums Chart den 21 augusti 1971 och stannade kvar på listan i fyra veckor.