miniatyr|Kyrkan Sacré-Cœur kallas basilika sedan den byggdes efter ett påvligt beslut, men är inte en arkitektonisk basilika. Kyrkan byggdes 1875-1914 i Montmartre i Paris och invigdes 1919.Uppgifter (på engelska) på basilkan Sacré-Cœurs hemsida, sacre-coeur-montmartre.com. miniatyr|Peterskyrkan i Vatikanstaten i Rom (här sedd från Castel Sant'Angelo), är en av Romersk-katolska kyrkans viktigaste kyrkor och en av världens fyra så kallat ”större basilikor” (alla fyra i Rom). I arkitektonisk mening är den en centralkyrka utvidgad i väster med ett basilikalt långhus och är enligt flera beräkningar världens största kyrka. miniatyr|Basilica San Piero a Grado i utkanten av sydvästra Pisa, byggdes på 900-talet. Den har kallats basilika ända sedan den byggdes och blev pilgrimskyrka eftersom aposteln Petrus enligt legenden landsteg här när han först kom till Italien. Den är även byggd som en arkitektonisk basilika.Uppgifter (på italienska) på hemsidan sanpieroagrado.it (hämtat med Wayback Machine). Detta är en källa till artikeln om kyrkan på engelska Wikipedia, se här: :en:San Piero a Grado. Basilika var benämningen på de gemensamma fornkristna kultrummen i romarriket.Norstedts uppslagsbok 1948/Basilika Ordet lever kvar inom den romersk-katolska kyrkan där det är en beteckning och hederstitel för kyrkor av särskilt hög rang.
Hederstiteln regleras i katolsk kyrkorätt och det är påven som beslutar om en kyrka ska upphöjas till basilika. En basilika har högre rang än andra kyrkor, men lägre rang än katedraler.Uppgifter om antalet basilikor i varje land (vid varje nationalflagga) på hemsidan gcatholic.org. Trycker man på flaggan kan man få det landets basilikor uppräknat i en lista. Till exempel Italien, där man kan se skillnaden mellan påvliga och pontifikala, större eller mindre basilikor etc. Artikeln "Basilica" i Catholic Encyclopedia från år 1917 (Internetupplaga på hemsidan catholic.com). Samma artikel finns även hemsidan newadvent.org, se här (se längre ner på sidan under rubriken Basilica in the canonical sense). Efter att kyrka (grekiska: kyriakon, latin: ecclesia) blivit det gängse ordet för en kyrkobyggnad blev basilika beteckningen för ett fåtal särskilt viktiga kyrkor nära påvens säte i Rom, för att därefter utvecklas till dagens hedersbenämning och på 2020-talet omfatta mer än 1800 kyrkobyggnader.
Ordet basilika avsåg ursprungligen en viss arkitektonisk utformning; en kyrkobyggnads arkitektur påverkar dock inte dess status och i princip kan alla kyrkobyggnader upphöjas till basilika oavsett utformning.
Många basilikor är betydande pilgrimsmål, då de uppförts runt en gravplats eller relikgömma (latin: confessio) dit troende katoliker vallfärdar för att tillbe. Vissa sådana pilgrimskyrkor tar emot miljoner besökare per år.Meera Lester, Sacred travels 2011, sidan 53 . Kyrkor kan också få status som basilika baserat på religiösa händelser som kopplas till platsen eller deras historiska eller geografiska betydelse.
Bakgrund
Etymologi och arkitektonisk bakgrund Basilika kommer från grekiskans basileios, med betydelsen kunglig, och avser i byggnadssammanhang en ståtlig hall. Byggnadsformen hade även förebilder i det forntida Egypten. I det latintalande romarriket utvecklades ordet till basilica, och avsåg då en hallbyggnad kopplad till forum, använd för handel eller rättsskipning.
För att ge stora golvytor och goda ljusförhållanden kom en romersk basilika att få en särskild arkitektonisk form, genom att en rektangulär byggnad gavs ett mittskepp som var högre än sidoskeppen, och att en rad fönster placerades ovanför sidoskeppens tak.
När kristendomen blev statsreligion i Romerska riket på 300-talet e.Kr. användes till en början ofta enkla former av basilikor för den gemensamma kulten, och kom att utgöra fornkyrkans gudstjänstlokaler. Byggnadsformen har därefter fortsatt att utgöra en stomme för kyrkobyggnader inom den västliga kyrkan, ofta utvecklad med ett kor och tvärskepp.
Historisk utveckling av begreppet Så småningom utvecklades ett separat ord för gudstjänstlokaler, kyrka ur grekiskans kyriakon, med betydelsen "som hör till Herren" eller "Herrens hus". Benämningen basilika kom dock att kvarstå för sju kyrkobyggnader uppförda i Rom på 300- och 400-talen, som hade stark koppling till påven i hans egenskap av biskop av Rom: Peterskyrkan (även kallad Basilica di San Pietro in Vaticano) Laterankyrkan (San Giovanni in Laterano) Santa Maria Maggiore, San Paolo fuori le mura Santa Croce in Gerusalemme San Lorenzo fuori le Mura, och San Sebastiano fuori le Mura.Artikeln/uppslagsordet basilika på spalterna 1028-1029 i band 2 (tryckt 1904) av Uggleupplagan (andra upplagan, tryckt 1904-1926) av Nordisk familjebok (uppslagen: och ).
Senare kom även andra betydelsefulla kyrkor att kallas basilika, och ordet utvecklades till ett begrepp eller en hedersbenämning, utan koppling till den arkitektoniska formen. Det gäller till exempel den gamla romanska kyrkan Basilica San Piero a Grado i utkanten av sydvästra Pisa, byggd på 900-talet. Den har kallats basilika ända sedan den byggdes och blev pilgrimskyrka eftersom aposteln Petrus enligt legenden landsteg i närheten.
Parallellt har det arkitektoniska begreppet basilika fortsatt att utgöra ett fristående formbegrepp för långsträckta flerskeppiga byggnader med ett högre mittskepp och överljus.
Indelning av basilikor
Huvudgrupper Basilikor uppdelas eller rangordnas i två huvudgrupper: mindre basilika (latin: basilica minor) större basilika (latin: basilica maior)
I slutet av 2020 fanns 1 872 kyrkor över hela världen med titeln mindre basilika. Däremot finns endast fyra kyrkor som benämns större basilika. Alla fyra har bakgrund i 300- eller 400-talet, ligger i centrala Rom i Roms stift och är knutna till påvestolen.
Skillnaden mellan kategorierna större och mindre basilika verkar ha uppstått i början av 1700-talet. Det tidigaste dokumentet som registrerar användningen av termen basilica maior är från 1727.Sergio Bianchi, Le Basiliche Minori (Rom: Marianum 1976), andra upplagan.
Utöver dessa huvudgrupper finns även en indelning påvliga, patriarkala och pontifikala basilikor, som kan omfatta basilikor i båda huvudgrupperna. I vardagligt språkbruk kallas dock samtliga dessa kyrkor basilika.
Privilegier miniatyr|Tintinnabulum och umbraculum (det senare ett paraplyliknande solskydd förbehållet påven och som senare blev en symbol för påvens auktoritet). Sådana finns i en kyrka utsedd till basilika som ett tecken på dess status. Det är ett av de privilegier som ges till en basilika. Med statusen som basilika följer vissa privilegier, som tilldelas kyrkan genom ett breve (påvlig kungörelse). Det innebär att kyrkan har ett visst företräde framför andra kyrkor och att kyrkan har rätt till ett umbraculum, samt rätt till en liten klocka kallad tintinnabulum. De bärs båda sida vid sida framför kyrkans präster i processioner i samband med kyrkans högtider. Kyrkans präster (dess kollegialpräster) har även privilegiet att bära en cappa magna vid kyrkans tideböner. En cappa magna är en extra stor korkåpa med släp som i viss mån liknar en mantel.
När det gäller de fyra större basilikorna i Rom (se nedan) är dessa "umbracula" gjorda av guldtyg och rött sammet, medan de i övriga basilikor är gjorda av gult och rött siden. Dessa båda färger förknippas traditionellt både med Roms biskopsstift och med staden Rom.
Rangordning De påvliga basilikorna inklusive alla fyra basilicæ maiores anses i rangordningen vara överordnade alla andra kyrkor. Därefter kommer i rangordningen de kyrkor som har titeln basilica minor, liksom även andra viktiga kyrkor som inte är basilika, såsom katedraler för primater, ärkebiskopar (metropoliter) och biskopar, samt kollegiatstiftskyrkor och klosterkyrkor med mera. En basilika i ett biskopsstift är också alltid underordnad katedralen i samma stift. De senare behöver alltså inte vara basilica minor för att ändå ha en hög status som kyrka, men ibland kan en kyrka vara både basilika och katedral samtidigt, vilket då syns i kyrkobyggnadens officiella namn. Även många kyrkor som inte är katedraler kan vara basilica minor.
Större basilikor och påvliga basilikor
Utmärkande för de fyra större basilikorna basilicæ maiores i Rom är att de har en speciell helig dörr (porta santa). Den får bara öppnas vid speciella tillfällen som till exempel vid påvens besök under ett katolskt jubelår (jubileumsår eller heligt år). Endast dessa fyra basilikor får ha adjektivet sacrosancta (istället för benämningen sankt) i den officiella benämningen på sina kyrkor.Joachim Nabuco, Ius Pontificalium: Introductio in Cæremoniale Episcoporum (Paris: Desclée & Socii, 1956), sidan 232.
De fyra större basilikorna är: Lateranbasilikan, som är katedralen i Roms stift, påvens katedral såsom biskop av Rom. Den är även katedral för kardinalvikarien. Enligt katolska kyrkans tradition anses den vara världens främsta kyrka såsom världens moderkyrka (ursprunglig kyrka). Den är den enda kyrkan i världen som kallas "ärkebasilika". Peterskyrkan, som är Vatikanens och Vatikanstatens huvudkyrka och basilika. Den är ett stort vallfärdsmål, byggd över aposteln Petrus gravplats. Basilikan San Paolo fuori le Mura (”Basilikan Sankt Paulus utanför murarna”), som ligger vid vägen mot hamnstaden Ostia åt sydväst från centrala Rom. Den är byggd över begravningsplatsen för aposteln Paulus. Basilica di Santa Maria Maggiore, som enligt traditionen grundades av påven Liberius efter en uppenbarelse. Den är den största Mariakyrkan i Rom och är alltså tillägnad jungfru Maria.
Patriarkala basilikor
De fyra större basilikorna, plus en mindre basilika, nämligen San Lorenzo fuori le Mura, alla fem i Rom, kallades före 2006 "patriarkala basilikor", eftersom de associerades med de fem forntida kristna patriarkaten (se pentarki). När påven Benedictus XVI avsade sig titeln Västerlandets patriark år 2006 fick dessa basilikor byta namn från "patriarkala basilikor" till "påvliga basilikor" (se under nästa rubrik).Artikel på nätupplagan svensktidskrift.se av tidningen Svensk Tidskrift.Artikel i Vatikanradions arkiv.
Basilikorna associerades med följande patriarker: Lateranbasilikan associerades med påven såsom biskop av Rom och såsom Västerlandets patriark. Peterskyrkan associerades med patriarken av Konstantinopel. Basilikan San Paolo fuori le Mura associerades med latinska patriarken av Alexandria. Basilica di Santa Maria Maggiore associerades med ortodoxa patriarken av Antiokia. San Lorenzo fuori le Mura associerades med latinska patriarken av Jerusalem.
I teorin skulle respektive patriarker kunna använda lokaler vid respektive kyrka för sitt boende om de befann sig i Rom. Men det anses nu som rent historiskt och obsolet.Artikeln basilique i uppslagsverket Dictionnaire de droit canonique (”kanoniska rättens uppslagsverk”), band 2, 1937, sidan 242. I vissa fall innehar mer än en patriark samma patriarktitel. Främst gäller det att det finns flera patriarker av Antiokia inom olika kristna kyrkor.
Även två kyrkor i Assisi hade tidigare distinktionen som patriarkala basilikor, bland de få med denna distinktion utanför Rom. Se mer om dem i nästa avsnitt.
Påvliga basilikor Numera kallas de patriarkala basilikorna istället påvliga basilikor. De är sammanlagt sju stycken kyrkor och gäller alltså de omnämnda fem tidigare patriarkala basilikorna i Rom plus två ytterligare basilikor i Assisi (som samtidigt är mindre basilikor, se mer under rubriken ”Påvliga mindre basilikor” nedan).Gabriel Chow Hoi-Yan, Basilicas: Historical and Canonical Development, Toronto, Canada 2003 (denna referens finns även här på hemsidan gcatholic.org). De båda kyrkorna i Assisi är förknippade med helgonet Franciskus av Assisi och är belägna i och i närheten av hans hemstad. Arkitektoniskt är den påvliga basilikan Sankt Franciskus basilika en enskeppig salkyrka med sidokapell och utan lägre sidoskepp (och är alltså inte en arkitektonisk basilika).