F/V Scandies Rose (Fishing Vessel Scandies Rose) var ett krabbfiskefartyg byggt år 1978 av Bender Shipbuilding i Mobile, Alabama. Ursprungligen döpt Enterprise, registrerades hon i Dutch Harbor, Alaska. Hon fiskade efter trollkrabbor, snökrabbor och stillahavstorsk i både Berings hav och Alaskagolfen. Fartyget blev mer välkänt då dess kapsejsning uppmärksammades på tv-programmet Dödlig fångst.
31 december 2019, klockan 22:00 (AST) mottog USA:s kustbevakning i Kodiak ett nödanrop från båten, som vid det här laget befann sig cirka 4 kilometer (2,5 miles) från Sutwik Island. Endast minuter senare sjönk fartyget. Fem av de sju personerna ombord omkom, bara två hittades och räddades av kustbevakningen. Enligt de två besättningsmännen hade det börjat samlas is på styrbords sida mellan 02:00 och 08:00. Klockan 20:37 hade ansamlingen av is orsakat en tjugogradig slagsida. I ett försök att hitta skydd sydost om Sutwik Island förvärrades slagsidan då båten ändrade riktning. Området som Scandies Rose befann sig i, nära Aleuterna, är ökänt för så kallade "williwaws", starka och plötsliga katabatiska vindar orsakade av den unika geografin. Då fartyget mötte williwaws från styrbord mildrade vindarna slagsidan, men när Scandies Rose ändrade riktning så mötte vindarna i stället babords sida och förvärrade slagsidan. Detta i kombination med isen på styrbords sida gav upphov till så pass mycket obalans att fartyget kapsejsade.
Bakgrund Scandies Rose byggdes år 1978 av Bender Shipbuilding i Mobile, Alabama. Fartyget konstruerades specifikt för krabbfiske med tinor. Efter en inspektion genomförd 2019 ansågs båten vara ett exempel på "extraordinärt hantverk", som med material och design kunde mäta sig med de bästa fiskebåtarna på den amerikanska västkusten. På sommaren fiskade hon efter stillahavstorsk i Berings hav och Alaskagolfen, medan krabbfisket skedde på vinterhalvåret. Fartyget köptes år 2008 av Scandies Rose Fishing Company i Bremerton, Washington och döptes därmed om till Scandies Rose. Hon deltog i kustbevakningens säkerhetsundersökningsprogram år 2018, eftersom det krävdes vartannat år. Vid det tillfället noterades inga brister eller kommentarer. Scandies Rose hade licens att fiska med tinor i Berings hav efter trollkrabbor, snökrabbor och stillahavstorsk.
Fartyget ägdes av tre personer, en var majoritetsägare (50,2 %) och de två andra var mindre delägare (30 % respektive 19,8 %). Majoritetsägaren ansvarade för fartygets finanser och tog beslut om alla inköp till fartyget. Kaptenen ansvarade för fisket samt för båten när den befann sig på havet. Fartyget sköttes i sin tur av ett förvaltningsföretag bestående av majoritetsägaren i skeppet samt en fartygsförvaltare. Fartygsförvaltaren hade jobbat som kock ombord Scandies Rose innan hon blev förvaltare. Hon anställde besättningsmännen efter att kaptenen hade granskat dem, köpte in utrustning till fartyget, ansvarade för att hålla koll på fartygets planerade varvsunderhåll och registrerade fartygets EPIRB hos NOAA.
Fartygets kapten Gary Cobban Jr. var enligt före detta besättningsmän en "bra kapten" samt "förvånansvärt säkerhetsmedveten", säkerhetsövningar på båten ansågs vara bättre än på andra fiskefartyg de varit anställda på. Fartyget hade även regler som förbjöd alkohol och droger ombord. En före detta besättningsman beskrev Scandies Rose som en "pansarvagn", därav smeknamnet "the Tank", på grund av de tuffa väderförhållanden fartyget kunde klara av. Enligt en annan besättningsman var fartyget en "stor båt" som kunde "tränga sig fram" igenom tuffa väderförhållanden som andra fartyg inte kunde klara av. Området där Scandies Rose bedrev sitt fiske, kring Aleuterna och närliggande områden, är ökända som några av de farligaste farvattnen i Nordamerika. Reformer som genomförts för att göra fiskeyrket säkrare, samt för att bevara hotade fiskevatten, hade skärpt kraven för licensiering av fiskebåtar. Det fanns därför färre fiskebåtar ute till havs och de blev mer utelämnade.
Konstruktion
Krabbfiskefartyget Scandies Rose hade en bruttodräktighet på 195 GT och en nettodräktighet på 132 GT. Hon var 35,5 meter lång (39,6 meter över allt), med en största bredd på 10,4 meter och ett djupgående på 3,4 meter. Hon byggdes år 1978 av Bender Shipbuilding i Mobile, Alabama och färdigställdes samma år. Fartyget hade licens att bedriva tinfiske i Berings hav efter trollkrabbor, snökrabbor och stillahavstorsk. På sommarhalvåret var hon en tenderbåt inom laxfisket i Berings hav och Alaskagolfen. Hon hade tillstånd att lasta 208 tinor.
Underhåll Scandies Rose underhölls varje år mellan fiskesäsongerna, på grund av hennes låga dräktighet var hon dock inte skyldig att regelbundet torrdockningsbesiktigas. Scandies Rose ägare valde i stället att ha sitt eget tidsschema och inspekterade skeppet i torrdocka vartannat år. Under dessa inspektioner målades skeppet om och offeranoderna byttes ut. Även drivlinan inspekterades och reparerades. År 2003 undersöktes fartyget för att se till att skrovet inte hade förtunnats. Sådana tester, så kallade UTM-tester, krävs dock inte för fiskefartyg. Inspektören som anlitades av Scandies Rose ägare ansåg att skrovet var "i mycket gott skick". År 2012 genomförde man även UTM-tester på bränsletankarna, där man hittade mindre gropar som reparerades med svetsning. Havsinspektören talade om för marinundersökningsnämnden (Marine Board of Investigation) att han hade genomfört fler inspektioner på Scandies Rose än på något annat fartyg.
Layout Scandies Rose var förstärkt i fören med 15,9 mm tjockt stål, medan skrovet och däcket hade stålbeläggning på 12,7 mm. Längst fram i fören fanns betesfrysen på babords sida och en verkstad på styrbords sida. Akterut låg fiskedäcket som hade ett förhöjt slitdäck i lövträ. Längre akterut låg däckshuset, som bestod av tre nivåer. Huvuddäcket hade störst bredd och inrymde ett kök, ett elrum, samt logi för besättningen. Det andra däcket, ovanför huvuddäcket, var ett smalare däckshus med logi- och bruksutrymmen. Akterut låg vädergalleriet med stegar som ledde uppåt på både babords och styrbords sidor. Det tredje däcket var också smalare och inrymde navigationsbryggan och ett öppet väderdäck akterut.
Kommandobryggan hade tre manöverstationer, babord, styrbord, och mitt, styrbordsstationen var även huvudstation varifrån man styrde fartyget). Huvudstationens fönster var utrustade med fönstervärmare för att smälta bort den is som bildades. Den var även utrustad med två radarsystem, navigerings- och positioneringsutrustning, manövreringsreglage, kommunikationsutrustning, maskininstrument och larmpaneler. Fartyget var försedd med en barometer för att mäta atmosfärstryck, samt en anemometer (vindmätare).
Under huvuddäcket fanns det även en barlasttank i fören, följt av ankarboxen och ett torrförråd. Längre bak fanns tre krabbtankar och akter om dessa fanns fartygets maskinrum och maskinutrymme. Det aktersta utrymmet inrymde fartygets styrmaskin. I botten av fartyget längs med skrovet fanns tre stycken bränsletankar.
Händelseförlopp Förberedelser Den 29 december 2019 förberedde kaptenen och besättningen Scandies Rose för avresa från hamnen Cannery Row i Kodiak, Alaska. De avsåg att delta i torskfisket i Berings hav, som tilläts från och med den första januari. Besättningen arbetade under natten med att lasta och binda fast 195 stycken tinor, färre än maxantalet på 208 tinor. Tinorna var 2,1 meter långa, 2,4 meter breda och 80 cm höga. Bland besättningen fanns kaptenens son, David Cobban. Den 30 december förberedde besättningen fartyget för havet och såg till att allt satt fastspänt. Fartyget flyttades sedan till en bränslekaj där hon bunkrade diesel och fyllde på dricksvatten. Kapten Gary Cobban Jr. genomförde säkerhetsövningar, som inkluderade diskussioner kring brandsläckningssystemet i maskinrummet, placeringar av livflottar, samt fartygets radiofyr för lokalisering av nödställda. Besättningen instruerades i hur de skulle signalera mayday genom utrustningen ombord. I intervjuer med de två besättningsmännen som överlevde ansåg båda att kaptenens genomgång var mycket grundlig. Säkerhetsgenomgången dokumenterades och skrevs under av alla ombord och skickades sedan via SMS till fartygschefen. Besättningen och kaptenen diskuterade även vädret för den bestämda rutten. Enligt en av överlevarna använde besättningen väderappen "Windy" för att få väderuppdateringar. National Weather Service (NWS) sjöväderrapporter mottogs över skeppsradion. Precis innan Scandies Rose avgick så skickade NWS ut en kulingvarning samt varning för kraftig nedisning. Båda överlevarna uppgav att besättningen och kaptenen var väl medvetna om att vädret skulle vara dåligt.
Färd Klockan 20:35 den 30 december avgick Scandies Rose från kajen med kaptenen vid rodret. Hon färdades nordöst genom hamnkanalen, under Near Island-bron och svängde sedan nordväst cirka en timme senare. Hon navigerade genom Narrow Strait, ett sund mellan Spruce Island och Kodiak. Hon färdades sedan mot väst genom sundet Whale Passage. Vid detta laget höll hon i snitt mellan 9 och 10 knop FÖG (fart över grund). När fartyget inte fiskade använde kaptenen och besättningen ett arbetsschema där kaptenen styrde båten i sex timmar, och varje besättningsman styrde båten i en timma var. Var tolfte timme började rotationen om på nytt. Klockan 02:00 den 31 december så lämnade hon Kupreanofsundet, och fortsatte sedan in i Shelikofsundet. Hon svängde babord och höll en sydvästlig kurs längs med Kodiaköns kust. Färden fortsatte längs med Aleuthalvön, för att sedan gå förbi byn False Pass och därefter in i Berings hav.
Mellan 02:00 och 08:00 följde besättningen tidsschemat. Båda överlevarna berättade att trots att de var trötta efter att ha jobbat hårt med att förbereda båten dagarna dessförinnan, så kände de att de fick möjlighet att vila och sova när båten väl var igång. Efter att varje besättningsman avslutat sitt skift gick de in i maskinrummet för att kontrollera att motorn och hjälputrustningen fungerade som de skulle. Enligt en av överlevarna hade vädret blivit sämre natten innan, med både vind och vågor över fören på styrbords sida. Han noterade även att "några" vågor hade slagit över fören och att is "växte" på tinorna. Den andra överlevaren noterade att han hade sett över 2,5 cm is innanför tinorna samt över 5 cm is på fartygets räcken. Då Scandies Rose vid detta laget inte hade någon slagsida ansåg de inte att isen krävde borthuggning.
Kontakt med F/V Amatuli Klockan 08:00 den 31 december började kaptenen sitt skift vid rodret och fortsatte i en sydvästlig riktning, 240 grader, med en hastighet av 8 knop. Klockan 11:18 befann sig fartyget cirka 14,7 sjömil väster om Cape Ikolik på Kodiakön. Kaptenen kontaktade skeppet F/V Amatuli vars kapten var majoritetsägare i Scandies Rose. De pratade i cirka 12 minuter. Amatuli var på väg mot Dutch Harbor, för att sedan kunna åka tillbaka till Berings hav och fortsätta fiska. Hon befann sig vid det här laget cirka 13,9 sjömil öster om Unimak Pass. Kaptenen på Amatuli talade om för kapten Cobban Jr. att fartyget sökt skydd för vädret i Unimakbukten. När kapten Cobban Jr frågade om bra att söka skydd på, berättade han att det fanns "bokstavligen hundratals platser" att söka skydd på. Innan samtalet var slut så rapporterade kapten Cobban Jr. att det var "mycket kallt", att skeppet upplevde mild isbildning och att sjöförhållandena var dåliga.
Försämrade väderförhållanden