Ely stift () är ett stift inom Engelska kyrkan. Stiftet ligger i East Anglia, norr om London, och omfattar Cambridgeshire och västra Norfolk, förutom the Soke of Peterborough. Biskopssäte är Ely, och domkyrka är ortens gamla klosterkyrka från 1080-talet, Katedralen i Ely. Stiftets historia går tillbaka till den anglo-saxiska perioden, då sankt Etheldreda lät grunda ett kloster på platsen år 673.
Historik Bakgrund
Kristendomen kom till England med romarna, senast under 200-talet e.Kr. Då floddalen kring dagens Cambridge liksom området The Fens runt Ely var bebott, odlat och brukat av romarna är det alltså möjligt att kristendomen var etablerad i stiftet redan under 200- och 300-talet e.Kr. Under första halvan av 600-talet ska i vart fall en äldre kyrka ha förstörts i dagens Ely, enligt traditionen om kung Penda av Mercia. Under den anglosaxiska perioden grundades det även benediktinerkloster i Thorney, och ett nunnekloster i Chatteris. Enligt en äldre tradition som nedtecknades först på 1500-talet fanns det möjligen även ett nunnekloster i Eltisley.
Stiftets tidiga historia är i övrigt starkt förknippad med den saxiska kungadottern Etheldreda, som fick Isle of Ely i morgongåva. År 673 grundade hon ett dubbelkloster i det som idag är staden Ely, på hennes egna marker. Hon blev klostrets första abbedissa. Etheldreda dog runt år 679. En lokal helgonkult uppstod kring henne, och hennes reliker placerades i en stensarkofag som blev föremål för vallfärd. Relikskrinet förstördes i samband med reformationen. St Etheldreda's Church vid Ely Place i London samt St Edheldredas romersk-katolska kyrka i Ely hävdar dock fortsatt att de har del av hennes reliker. Etheldredas markinnehav kom senare att spela en central roll för stiftet genom the Liberty of Ely (se nedan).
Normandiska perioden, stiftets grundande Under Ethelwold, biskop av Winchester, ombildades Ely abbey till ett benediktinerkloster. Tack vare de stora markerna blev klostret ett av de rikaste i England och under klostrets förste normandiske abbot, Simeon, började en ny klosterkyrka byggas år 1081.
Fram till 1109 löd kyrkorna i Cambridgeshire och Island of Ely under Lincolns stift. Men några år tidigare hade abbot Richard föreslagit att dela Lincolns stift, för att underlätta för biskopen där. Frågan diskuterades vid konsiliet i London i maj 1108. Den fick påvligt godkännande i november samma år. Det dröjde dock ytterligare ett år innan stiftet formellt grundades, när kung Henrik I av England skrev under ett privilegiebrev i oktober 1109. Som förste biskop utsågs Hervey le Breton, som överfördes från biskopssätet i Bangor stift i Wales.
Kyrkan användes som katedral från 1109, men stod färdig först någon gång 1170–1200. Den var helgad åt Sankt Peter och Heliga jungfrun. Från år 1250 tillägnades katedralen även till den första abbedissan, Sankt Etheldreda.
Under den normandiska perioden var biskopen av Ely en central person för det engelska hovet. Av 20 biskopar åren 1133–1373 är nära hälften antingen kungens lordkansler eller riksskattmästare. I slutet av 1200-talet köper biskop John Kirkby mark i Holborn och låter uppföra Ely House eller Ely Palace, som under nästan 500 år blir biskoparnas av Ely officiella residens i London. Kirkby testamenterar Ely place till biskopsämbetet, och det är först på 1770-talet som fastigheten säljs. I anslutning till biskopsresidenset anlades även ett privatkapell, tillägnat Sankt Etheldreda. Kyrkan är en av två byggnader från Edvard I:s tid som överlevt till 2020-talet. Sedan 1873 ägs och används den av Romersk-katolska kyrkan som kyrkobyggnad.
Medeltiden, Liberty of Ely Från slutet av 900-talet hade först abboten och sedan biskopen av Ely ställning som världslig herre i området Isle of Ely. Kyrkan åtnjöt omfattande privilegier och höghetsrättigheter, som gått till historien under begreppet The Liberty of Ely, ett begrepp som kan förstås som både de privilegier biskopen åtnjöt och det geografiska område som privilegierna avsåg.
Enligt vissa historiker som lutar sig på traditionen ärvdes dessa rättigheter ned till kyrkan från St Etheldreda, via den mark hon härskade över och gav till kyrkan när det första klostret i Ely grundades. Detta är dock svårt att bekräfta. Privilegierna finns dokumenterade från senast år 970 i ett privilegiebrev utfärdat av kung Edgar. Där erhöll munkarna i Ely kloster rätten till de böter och straffrättsliga avgifter som utdömdes på Isle of Ely. Från 1052 får den dåvarande abboten, Wulfric, ett nytt privilegiebrev från Edvard Bekännaren. Senast vid detta tillfälle blir the Liberty of Ely en territoriell jurisdiktion under abboten, med rätt att företräda kronan i vissa rättssaker.
Under högmedeltiden åtnjöt Ely administrativa, juridiska och skattemässiga privilegier. Kungens fogdar och kringresande domare skulle hålla sig borta. Ansvaret att gripa brottslingar, samla in böter och ta upp skatt för kungens räkning sköttes i stället av biskopens befallningsmän och biskopen utsåg domare som ansvarade för rättskipningen i området. Även om stiftsjorden inte var fullt ut skattebefriad kunde biskopen också behålla vissa av de skatter som togs upp. Även klosterföreståndaren i Ely abbey hade rätt att hålla egen domstol, men i betydligt mera begränsad omfattning.
Med början under Tudoreran och engelska reformationen, följt av en lång vakans i biskopsämbetet i slutet av 1500-talet, börjar The Liberty of Elys självständiga ställning att försvagas. Trots det fortsätter biskopen att utnämna områdets högsta domare långt in i modern tid. Utöver domstolsförhandlingar svarar domarna nu för fördelning av vägavgifter och taxor, revision av fattigvårdens kassa och tillsyn av fängelset. I takt med att den moderna staten växer fram växte också ansvaret för välfärd och andra samhällsfunktioner inom biskopens ansvarsområde.
Under 1800-talet blev skillnaderna mellan the Liberty of Ely och omkringliggande grevskap uppenbara; samtidigt genomgick England flera stora sociala reformer. Den 17 augusti 1836 antogs slutligen en lag som överförde The Liberty of Ely från biskopen till grevskapet Cambridgeshire, efter drygt 900 år under abboten eller biskopens styre.
Reformationen, Inbördeskriget miniatyr|vänster|Matthew Wren, biskop av Ely, avsattes under Engelska inbördeskriget, för sin högkyrkliga inriktning och för att ha motverkat puritanernas fria förkunnelse. Ely abbey överlämnades till kungen den 18 november 1539 och upplöstes. Tre år senare, 1541, stiftade kungen ett nytt domkapitel, bestående av en dekan, åtta prebendepräster, åtta mindre kaniker, diakon och subdiakon, 24 studenter, två lärare, en organist och ett antal korister. Den siste priorn i klostret blev katedralens första protestantiska dekan.
Under 1540-talets ikonoklasm undanröjs helgonbilder och kopplingar till den gamla kyrkan. I Ely krossas många av katedralens målade glasfönster, och Sankt Etheldredas relikskrin förstörs. Det lokala helgonet tas också bort ur katedralkyrkans tillägnan, som sedan dess helgats åt Heliga och odelbara treenigheten.
Under Engelska inbördeskriget kom en av stiftets invånare, Oliver Cromwell, att spela en särskild roll som lordprotektor och ledare för revolutionen. Den 9 oktober 1646 beslutade revolutionärerna i parlamentet att avskaffa episkopalismen som Engelska kyrkans struktur och biskoparna som dess ämbetsmän. Men redan 1540–1541 hade många biskopar åtalats och fängslats, bland dem Matthew Wren av Ely. Han hade då orsakat upplopp i Wisbech i sitt hemstift och Colchester i Essex för sitt stöd för ärkebiskop William Lauds högkyrkliga inriktning och sitt motstånd mot puritanerna. Under Wrens tidigare tjänstgöring i Norwich stift hade hans visitationer varit omfattande och grundliga, inte minst för att utreda om andra än de prästvigda predikat i kyrkorna och hur det stod till med konventiklar (husförsamlingar). När han åtalades av parlamentet 1641 var det för att ha försökt hindra en rörelse av fria förkunnare, lecturers. Wren satt fängslad i Towern under 17 år. Han återinsattes som biskop av Ely 1660 när Protektoratet föll.
Industrialismen, geografiska förändringar Ursprungligen sträckte sig stiftet över hela det historiska grevskapet Cambridgeshire samt Isle of Ely. När befolkningen ökade kraftigt under 1800-talet behövde det geografiskt mycket omfattande Lincolns stift delas upp, och 1837 fördes Huntingdonshire och Bedfordshire till Ely. Även Sudbury ärkediakonat i Suffolk fördes till Ely.
År 1914 gjordes nya förändringar i stiftsorganisationen. Huntingdon förblev en del av Ely, medan Sudbury fördes till Saint Edmundsbury och Ipswich stift och Bedfordshire fördes till Saint Albans stift Samtidigt övergick Norfolk väster om floden Great Ouse från Norwich stift till Ely.
Sedan dess består stiftet av Cambridgeshire, Isle of Ely, delar av västra Norfolk samt södra Peterborough.
Trots att staden Peterborough är biskopssäte i Peterborough stift tillhör stadsdelen Thorney och andra områden söder om floden Nene av historiska skäl Ely stift. För att underlätta för församlingarna i området har biskopen i Ely sedan 2011 utsett biskopen av Peterborough till sin assisterande biskop i Ely, och genom överenskommelse mellan de båda talar nu biskopen av Peterborough för Engelska kyrkan i alla frågor som avser Peterboroughområdet på båda sidor om floden.
Organisation Biskopen av Ely Biskopen av Ely är stiftsbiskop. Han eller hon leder stiftet och utövar den pastorala tillsynen över församlingar och präster. Biskopssäte är katedralen i Ely.
Biskopen har till sitt stöd en suffraganbiskop som delar ansvaret för biskopens tillsyn i stiftet. Biskopen också biskopens råd och stiftssynoden.
Den nuvarande biskopen av Ely är Stephen Conway. Han är den 69:e i ordningen och installerades den 5 mars 2011. Sedan 14 juni 2014 är biskop Stephen en av de 26 Lords Spiritual som representerar Engelska kyrkan i det brittiska parlamentets överhus, House of Lords.
Suffraganbiskop Sedan 1534 har Engelska kyrkan utsett suffraganbiskopar som stöd till stiftsbiskopen. En suffraganbiskop utövar sitt ämbete på stiftsbiskopens delegation, och uppgifterna kan skilja sig kraftigt åt mellan stiften.
I Ely stift finns en suffraganbiskop, biskopen av Huntingdon. Biskopen av Huntingdon verkar parallellt med biskopen av Ely över hela det geografiska område som utgör stiftet. Han eller hon har ett särskilt ansvar för ordination av nya präster och deras första år i tjänst samt för stiftets lekmannapredikanter, readers.
Den nuvarande biskopen av Huntingdon är Dagmar Winter, hon är den sjunde i ordningen. Hon biskopvigdes 3 juli 2021 i Sankt Paulskatedralen i London, och blev då den första biskopsvigda kvinnan inom Engelska kyrkan i East Anglia.
Biskopar för alternativ episkopal tillsyn Sedan 1992 respektive 2014 tillåter Engelska kyrkan prästvigning och biskopsvigning av kvinnor. Parallellt har kyrkan även erbjudit lösningar för församlingar som av teologiska skäl inte vill betjänas av en kvinnlig präst eller stå under en kvinnlig biskop. Systemet kallas alternativ episkopal tillsyn (engelska Alternative Espicopal Oversight, AEO), och är utformat så att församlingens kyrkoråd kan begära att ställas under en biskop som delar församlingens ämbetssyn.
De biskopar som ansvarar för den alternativa tillsynen kallas Provincial Episcopal Visitors (PEV) och är verksamma i flera stift. Anglo-katolska församlingar i Ely stift som begärt alternativ episkopal tillsyn betjänas av biskopen av Richborough, medan församlingar med konservativ evangelikal inriktning betjänas av biskopen av Maidstone.
Stiftssynod