Den svenska Cypernexpeditionen skapades för att systematiskt undersöka Cyperns historia. Expeditionen utfördes mellan september 1927–mars 1931 och leddes av de tre arkeologerna Einar Gjerstad, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm tillsammans med arkitekten John Lindros som fotograferade under tiden på Cypern.Medelhavsmuseet, Utställningen: Cypern genom tiderna, The Leventis Gallery of Cypriote Antiquities, "Expeditionen", Stockholm 2009. https://collections.smvk.se/carlotta-mhm/web/object/3953672 Utgrävningen utgör grunden för den moderna arkeologin på Cypern. Resultaten av utgrävningarna demonstrerade hur den särpräglade kulturen från Cyperns tidiga historia skapades i nära kontakt med olika kulturer från Mellanöstern och de västra Medelhavsområdena. miniatyr|Karta över utgrävningsplatserna på Cypern. Från en utställning på Liljevalchs Konsthall 1933. Genom grundliga och noggranna arkeologiska utgrävningar runt hela ön kartlade svenska Cypernexpeditionen Cyperns historia från stenåldern till slutet av romartiden. Under fyra år genomfördes arkeologiska utgrävningar på cirka 25 platser över hela ön, exempelvis vid Lapithos, Nitovikla, Ajia Irini, Marion, Milia, Idalion, Amathus och Enkomi. Resultaten publicerades i fyra volymer. Det mesta av det arkeologiska materialet finns nu på det Cypriotiska museet i Nicosia och Medelhavsmuseet i Stockholm.
Målet med utgrävningarna var att erhålla kunskap om hur människor levde, religiösa sedvänjor samt begravningspraktiker från stenåldern till romartiden. Därför grävdes bosättningar, tempel, gravar, fort, ett palatskomplex och en romersk teater ut. Dessutom undersökte de neolitiska bostäder som tidigare varit okända. Eftersom de svenska arkeologerna var mycket inspirerade av Oscar Montelius arbetade de systematiskt både under utgrävningarna och i och med publiceringarna. Einar Gjerstad tillämpade Montelius klassificering när han delade in cypriotisk keramik från brons- och järnåldern i faserna "tidig", "mitten" och "sen". Dessa uppdelningar är fortfarande allmänt accepterade. Montelius omfattande användning av slutna kontexter för att etablera typologiska sekvenser ligger även bakom den svenska Cypernexpeditionens metoder och resultat.Medelhavsmuseet, Utställningen: The Leventis Gallery of Cypriote Antiquities: the Mezzanine Floor. ”Oscar Montelius (1843-1921) Svensk forskare i nordisk förhistoria.” Stockholm, 2009. https://collections.smvk.se/carlotta-mhm/web/object/3953672 För att kunna skapa en kronologi och typologi av det arkeologiska materialet grävde den svenska Cypernexpeditionen ut närmare 375 gravar från olika perioder. Gravarna innehöll bland annat cirka 10 000 keramikvaser. På religiösa platser såsom tempelområdena grävde de fram tusentals skulpturer av sten och terrakotta. vänster|miniatyr|Vivi och Einar Gjerstad i Ajia Irini. Arkeologernas familjer följde med till Cypern och därmed är Rosa Lindros, Vivi Gjerstad och hennes barn samt deras barnskötare Gudrun Atterman synliga på många av fotografierna från expeditionen. Expeditionens chaufför, Toulis Souidos, var en cypriotisk man som hjälpte till med olika saker under expeditionen, som till exempel bevarandearbete. Senare följde han expeditionen tillbaka till Sverige där han fortsatte att arbeta med Cypernsamlingen. Till sist, skulle dessa storskaliga utgrävningar aldrig ha skett under en sådan kort tid på fyra år utan alla de andra männen och kvinnorna som arbetade på utgrävningarna.
Bakgrund miniatyr|Toulis Souidos vid volvon utanför kaféet Pyrgos. Einar Gjerstad hade tidigare besökt Cypern under åren 1923 och 1924 för att göra förberedande arkeologiska undersökningar. Dessa förberedelser resulterade i hans avhandling, Studies on Prehistoric Cyprus, 1926. Nästa år, 1927, föreslog Gjerstad ett mer detaljerat projekt med Cypern som undersökning område. På Gjerstads initiativ inrättades Cypernkommittén samma år med avsikten att organisera en arkeologisk expedition och stödja utgrävningen ekonomiskt. Kommittén bestod av den svenske kronprinsen Gustaf VI Adolf som ordförande, Sigurd Curman som sekreterare, Johannes Hellner som kassör och Martin P. Nilsson samt Axel W. Persson. Einar Gjerstad utsågs till projektledare och John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm utsågs till assistenter. Gjerstad ansvarade för uppläggningen av expeditionen och Sjöqvist och Westholm ansvarade för det arkeologiska fältarbetet. Lindros ansvarade för ritningarna och fotografierna. Med Gustaf VI Adolf som ordförande ökade möjligheterna att samla in ekonomiska resurser från privata mecenater på grund av hans kungliga status. Finansieringen skedde till stor del genom privata givare och Gjerstad lyckades få bidrag från bland annat finansmannen Ivar Kreuger. Einar Gjerstad lånade en av de första tillverkade Volvobilarna, Volvo ÖV 4. Bilen var förmodligen nummer tre i serien Jacob och levererades till Cypern år 1927. Det rapporterades att bilen fungerade bra och kunde köra på de gropiga åsnespåren i 60 km/h. miniatyr|Gustaf VI Adolf, Sveriges kronprins, på utgrävningen i Stylli. Sedan 1878 var Cypern under brittiskt styre och 1925 blev Cypern en så kallad kronkoloni. Utrikesministern Sir Ronald Storrs utsågs till guvernör 1926. Året därpå kom svenskarna till ön. Utgrävningar var en del av Storrs turismstrategi för att fylla det arkeologiska museet i Nicosia, som ritades av en brittisk arkitekt. I detta sammanhang spelade Gustaf VI Adolfs prestige och inflytande som kronprins en viktig roll. Det hade förmodligen varit svårt att få tillstånd för de storskaliga utgrävningarna på Cypern utan honom.
Fördelningen av fynden miniatyr|Medelhavsmuseet. Utställningen Cypern genom tiderna. I mars 1931 återvände arkeologerna och deras familjer till Sverige med föremålen från Cypern. Enligt den dåvarande lagstiftningen delades de arkeologiska materialet mellan Cypern och Sverige. När de slutliga förhandlingarna om materialet ägde rum i oktober 1930 besökte Gustaf VI Adolf Cypern personligen för att leda förhandlingarna. Sverige införskaffade omkring 12 000 av de 18 000 föremål som grävts fram på Cypern och fick således mer än hälften, vilket annars var tradition, troligen tack vare Gustaf VI Adolf. Det arkeologiska materialet packades ner i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. Föremålen från Cypernexpeditionen utgjorde en stor del av basen till Medelhavsmuseets samlingar när museet öppnade 1954 och visas fortfarande i museets permanenta utställning. Dessutom är Medelhavsmuseets magasin än idag fyllda med keramik, skulpturer och metallföremål av brons, silver, guld, koppar och romerskt glas från Cypernexpeditionen.
Publikationerna miniatyr|Margit Hallberg arbetandes i halmskor. Efter expeditionen återvänt till Sverige 1931 kunde de bearbeta och arbeta med materialet. I Stockholm hade de hjälp av många assistenter såsom exempelvis Margit Hallberg som arbetade med det arkeologiska materialet i de kalla rummen på Historiska museet, i kvarteret Krubban.
Expeditionens arkeologiska material publicerades några år efter återkomsten till Sverige. De tre första volymerna publicerades 1934–1937 och sedan den fjärde volymen 1948.Medelhavsmuseet, Utställningen: The Leventis Gallery of Cypriote Antiquities: the Mezzanine Floor, ”Publikationerna" Stockholm, 2009. Carlotta, https://collections.smvk.se/carlotta-mhm/web/object/3953672 Publikationerna är tillägnade damerna från expeditionen som ett tacksamt erkännande för deras mycket värdefulla bistånd och samarbete. Vivi Gjerstad bidrog till exempel till expeditionen på olika sätt både under utgrävningarna på Cypern och under förberedelserna av publikationen genom korrekturläsning. Margareta Sjöqvist övervakade registreringsarbetet och hjälpte till vid maskinskrivningen. Senare publicerades ytterligare fem specialiserade studier som var och en behandlade en period. De skapades av cypriotiska, brittiska och svenska arkeologer. Få andra arkeologiska expeditioner har publicerat sina fynd så snabbt och grundligt. Än idag är dessa publikationer grundläggande för den arkeologiska forskningen rörande Cypern. Utöver det arkeologiska materialet lämnade expeditionens deltagare efter sig massor av brev, tusentals fotografier och flera videor. Arkivmaterialet ger en unik inblick i det dagliga livet på ön och visar Cypern i korsningen mellan en gammal och ny värld. Samtidigt vittnar det om de unga männens entusiasm och uppriktiga kärlek till Cypern, dess historia och folk.Medelhavsmuseet, Utställningen: The Leventis Gallery of Cypriote Antiquities: the Mezzanine Floor. ”Utgrävningarna" Stockholm, 2009. Carlotta, https://collections.smvk.se/carlotta-mhm/web/object/3953672 Det mesta av det arkeologiska materialet förvaras nu på Cyperns museum i Nicosia och Medelhavsmuseet i Stockholm.
Utgrävningarna på Cypern miniatyr|Rödpolerad III kanna vara med reliefdekor som liknar ormar. Från grav 319, ca.1900 f.Kr. Lapithos. Lapithos, hösten 1927 – våren 1928 Den moderna byn Lapithos ligger i norra Cypern och i närheten av denna by finns en stor begravningsplats från bronsåldern (ca 2000–1800 f.Kr.) med hundratals gravar. John Myres ledde en utgrävning här 1913 och Menelaos Markides 1917. Dessutom hade plundrare plundrat många gravar innan de svenska arkeologerna började sin utgrävning. Den svenska utgrävningen i Lapithos 1927–1928 resulterade i en mängd keramik såsom snabelkannor med långsträckta halsar (beak-spouted) och glänsande röd färg, som liknar samtida keramik från Anatolien, och vapen av koppar och brons.
Den äldsta bosättningen, med anor från den neolitiska eller kalkolitiska perioden, befinner sig till väster om byn Lapithos och kallas Alonia ton Plakon. Denna plats har starkt påverkats av människor och naturliga orsaker vilket har bidragit till att området för bosättningen är svår att identifiera. Bevarandet av den östra bosättningen försämrades på grund av vinteröversvämningar och romersk, bysantinsk och modern odling. Därför hittades endast ett fåtal rester av hus, exempelvis några grundmurar av sten, härdar och tre huggna bothroi. Platsen hade troligen fyra faser av bebyggelse. Under den geometriska perioden användes platsen som begravningsplats. Under denna period användes stenar från de neolitiska husgrunderna som dörrar till gravarna. Den västra boplatsen innehöll kvarlevor från fyra hyddor. I dessa hyddor hittades tre härdar totalt. Fynden var huvudsakligen av tre klasser: föremål av flinta, sten och keramik. Den brunfärgade flintan var mycket vanlig. Stenföremålen är mestadels yxhuvuden, hammare och mejslar. Bosättningarna dateras till slutet av 3000 f.Kr., även om den östra bosättningen bör dateras lite tidigare än den västra. miniatyr|Rödpolerad plankformad figurine av en mamma som håller i en krubba med en bebis i. Från grav 313B ca. 2000–1000 f.Kr. Lapithos. Detta föremål finns utställd på Medelhavsmuseet.