Fetmaepidemin i Sverige avser en ökning av andelen överviktiga och feta i den svenska befolkningen sedan 1990-talet.

Enligt Folkhälsomyndighetens mätning år 2018 led 52 procent av svenskarna av övervikt eller fetma, jämfört med 47 procent vid millennieskiftet. Enligt Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi dog 3 400 personer av fetmarelaterade sjuklighet år 2016. Data som analyserats av Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi har lett till prognosen att 56 procent av Sveriges befolkning kommer lida av övervikt eller fetma 2030. Andelen ökar med stigande ålder och är högre bland lågutbildade.

Fetmaepidemin i Sverige är en del av den globala fetmaepidemi som anses ha fått sitt ursprung i USA under den senare halvan av 1900-talet. Under senare år har fetman fått en allt större plats i den svenska samhällsdebatten i takt med att fler blivit drabbade. På grund av denna trend menar politiker, forskare, studier och flera debattörer att det är viktigt att agera för att motverka trenden.

Definition av fetma miniatyr|Man drabbad av övervikt Fetma definieras med hjälp av BMI (Body Mass Index) och utvärderas vidare med avseende på fettfördelning genom midje-höftförhållandet och totala kardiovaskulära riskfaktorer. BMI är nära relaterat till både procentuell kroppsfett och totalt kroppsfett. Hos barn varierar en hälsosam vikt med ålder och kön. Fetma hos barn och ungdomar definieras inte som ett absolut tal utan i förhållande till en historisk normalgrupp, så att fetma är ett BMI som överstiger den 95:e percentilen. De referensdata som dessa percentiler baseras på är från 1963 till 1994 och har således inte påverkats av den senaste tidens viktökningar. BMI definieras som personens vikt i kg dividerad med kvadraten på längden i meter och beräknas på följande sätt:

där m är individens vikt (kg) och h är individens längd (meter).

Exempel: En person med längden 1,88 meter och vikten 105 kg har ett BMI på 105/(1,882) = 105/(1,88*1,88) = kg/m2

BMI ≥ 35 eller 40 kg/m2 är svår fetma.

BMI på ≥ 35 kg/m2 och fetmarelaterade hälsoproblem eller ≥ 40 eller 45 kg/m2 är sjuklig fetma.

BMI på ≥ 45 eller 50 kg/m2 är superfetma.

Folkhälsomyndigheten definierar vuxen (en person som är 20 år eller äldre) med ett BMI på 30 eller högre som fetma och en vuxen med ett BMI på 25,0-29,9 som övervikt. Fetma hos vuxna delas in i tre kategorier; klass I, klass II och klass III. Vuxna med ett BMI på 30-34,9 har fetma av klass I, vuxna med ett BMI på 35-39,9 har fetma av klass II och vuxna med ett BMI på 40 eller mer har fetma av klass III, vilket också kallas extrem eller svår fetma. Barn (personer i åldern 2-19 år) med ett BMI på eller över den 95:e percentilen för barn i samma ålder och kön definieras som feta, och barn med ett BMI på eller över den 85:e percentilen men mindre än den 95:e percentilen definieras som överviktiga.

Hälsoproblem Fetma är ett kroniskt hälsoproblem. Den är en av de viktigaste riskfaktorerna för Typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Fetma är också förknippad med förkortad livstid. Enligt en studie av National Cancer Institute (NCI) som genomfördes på vuxna från Sverige, USA och Australien beräknades extrem fetma kunna förkorta livslängden med mellan 6,5 och 14 år beroende på svårighetsgrad. Forskarna utvärderade risken för att dö i förtid hos mer än 9 500 personer som hade klass III-fetma och 304 000 andra som klassificerades som normalviktiga. Risken att dö av hälsorelaterade orsaker steg kontinuerligt med ökande BMI inom gruppen med klass III-fetma. Statistiska analyser av de sammanslagna uppgifterna visade att antalet dödsfall i klass III-fettgruppen främst berodde på hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes. Antalet förlorade levnadsår varierade från 6,5 år för deltagare med ett BMI på 40-44,9 till 13,7 år för deltagare med ett BMI på 55-59,9. För att skapa en jämförelse fann forskarna att antalet förlorade levnadsår för fetma av klass III var lika många eller fler än antalet förlorade levnadsår för aktiva rökare bland normalviktiga deltagare i samma studie.

Fetma kan också påverka hormonproduktionen i kroppen. För män med fetma ökar omvandlingen av testosteron till östradiol, vilket leder till minskade testosteron- och förhöjda östrogennivåer. Detta hormonella skifte som fetman förorsakar förstärker de mekanismer som leder till insulinresistens och störd glukosbalans. Just detta förhållande mellan fetma och minskad testosteronproduktion tros vara ett av skälen till de gradvis minskande testosteronnivåerna hos män i världen.

Viktstigma är också associerat med negativa hälsoutfall och beteenden som kan bidra till ohälsa som exempelvis depression, ätstörda beteenden, undvikande av medicinsk vård, sämre kostmönster, undvikande av träningsanläggningar, suicidhandlingar och sämre vård.

Bidragande faktorer Det finns flera bidragande faktorer till det nuvarande läget gällande fetma i Sverige som kan vara individuella, socioekonomiska eller miljömässiga. Dessa faktorer inkluderar kosthållning, fysisk aktivitet, automatisering, urbanisering, genetisk känslighet, mediciner, psykiska störningar, ekonomisk politik, endokrina störningar och exponering för endokrinstörande kemikalier. Genom att äta rätt kan man sänka och bibehålla en lägre kroppsvikt, men det är relativt vanligt med överkonsumtion av energirikt fett och sockerhaltiga livsmedel.. Ett annat exempel är hastigheten med vilken en person konsumerar mat. Ett antal studier har funnit ett samband mellan att äta för snabbt, vilket tros leda till överkonsumtion och därmed till fetma. Vuxna som äter snabbt löper nästan två gånger större risk att bli överviktiga på grund av överkonsumtion jämfört med de som äter långsammare. Även om majoriteten av svenskar med fetma kan går ner i vikt, visar forskning att det är sällsynt att behålla viktminskningen på lång sikt. Orsakerna till viktcykling är inte helt klarlagda, men kan inkludera minskad energiförbrukning i kombination med ökat biologiskt behov av att äta under och efter kalorirestriktion.. Genetik tros också vara en faktor, där olika mutationer som påverkar signalvägar som styrs av leptin och BDNF associerats till fetma.. Storskaliga adoptonsstudier och tvillingstudier pekar mot att genetiken är dominerande för BMI. Ärftligheten beräknas till runt 45% i ung ålder och stiger till 70-75% i tonåren. Dessutom påverkas risken för fetma hos barn av mammans tillstånd under graviditeten och ökar om hon till exempel röker eller själv lider av fetma.

Enligt studier från NCBI tyder resultat på att kvinnor med höga nivåer av östrogen har lättare att gå upp i vikt. Enligt Anna Fransson och Dan Andersson, forskare hos Expertgruppen för Studier, är genetiska faktorer av underordnad betydelse som orsak till den svenska fetmaepidemin. I stället framhålls att det svenska samhället är en fetmafrämjande miljö med ett överutbud av kalorier, viktmässig kortsiktighet och ohälsosamma viktnormer. Fransson och Andersson menar också att andra faktorer som inte är direkt relaterade till kaloriintag och aktivitetsnivåer såsom matkultur och förmågan att fördröja tillfredsställelse också har påverkan på den rikstäckande viktuppgången..Även viktmobbning och stigma är associerat med viktuppgång.

Historisk förekomst

1900-1960 Sedan införandet av allmän värnplikt i Sverige 1901 har data av vikt och längd samlats i stort sett av hela den manliga svenska befolkningen. Det var nu som den växande övervikten hos unga män fångade allmänhetens uppmärksamhet. Skälet till den växande övervikten ansågs enligt allmänheten vara den ökande urbaniseringen. På grund av att för många svenskar hade valt att anpassa sig till storstadslivets brist på motion och uppmuntran av överkonsumtion var rikets säkerhet hotat. Denna oron gällande övervikt kom att försvinna rätt snabbt däremot då första världskriget bidrog till en livsmedelsbrist i Sverige. Dagens Nyheter beskrev situationen 1917 som "Svenska folket magrar. Endast Nordiska Kompaniet har feta kunder". Efter de två världskrigen växte det fram ett nytt kroppsideal som stigmatiserade övervikt och uppmuntrade en slank figur. Detta var en motreaktion på överskottet av livsmedel som den nyintroducerade traktorn skapade. I effekt av överskottet av livsmedel kunde allt fler svenskar konsumera mer mat vilket bidrog till förekomsten av fetma och övervikt. Vid 1950-talet tydde amerikansk livförsäkring statistik på att människor som hade ett BMI värde ovanför 25 kg/m² löpte betydligt större risk att lida av hjärt- och kärlsjukdomar. Detta fick flera amerikanska och svenska försäkringsföretag att höja premieavgifterna för de individer som befann sig ovanför detta BMI värde. Däremot var förekomsten av övervikt låg i Sverige jämfört med den amerikanska övervikts halten som låg på åtta procent.

1960-1990 Vid 1960-talet började fetmaepidemin i USA och spred sig långsamt till Sverige. Dock blev pandemin först märkbar vid 1980-talet till följd av den allmänna värnplikten. I och med den allmänna värnplikten vid 1980-talet syntes det allt oftare övervikt i mönstringen av svenska soldater. På grund av det stora antalet överviktiga män som skulle ha utfört värnplikt men istället sållades bort, fick SCB uppgift att undersöka övervikt och fetma i både vuxna och barn. Dessa rikstäckande studier som fördes av den Statistiska Centralbyrån kom fram till att barn i slutet av 1900-talet blev statistiskt mer överviktiga och drabbade av fetma. För vuxna (16 till 84-åringar) tyder statistiken på ökningar av övervikt och fetma mellan 1980- och 1990-talen. Slutsatsen av Statistiska Centralbyråns rapport menar att anledningen till just den dramatiska utvecklingen av övervikt är snabbmatsinvasionen, som karaktäriseras av mat med ett lågt näringsinnehåll och ett högt kaloriinnehåll. Vid sekelskiftet stabiliserades dock denna trend av övervikt på 35% för kvinnor och 50% för män (19-23). Dock belyser studien själv att dessa siffror kan vara missvisande, eftersom statistiken är självrapporterad, vilket löper risken för upprepad underskattning. MONICA-studierna som fördes av världshälsoorganisationen (WHO) i Göteborg och norra Sverige i början 1990 till 2006 kom fram till något högre förekomst av fetma än SCB:s självrapporterade siffror. Däremot tyder båda studierna på ett likartat mönster 1990 i Sverige, vilket var att den svenska befolkningen blev allt mer överviktiga. Den WHO-styrda MONICA-studien kom också fram till att trots att den svenska populationen blev allt mer överviktiga, var diabetesförekomsten och medicineringen mot fetma opåverkad.

1990-2020