Venjansmål är en nordisk språklig varietet som talas i Venjans socken i västra delen av Mora kommun i norra Dalarna.
Historia Folk från byarna Vinäs och Vika i västra Mora hade länge haft fiske och slåtter kring Venjanssjön (c:a 4 mil väster om Mora). I början av 1500-talet bosatte sig några av dem där permanent, och 1607 blev Venjan en egen församling. Folkmängden i socknen var som högst runt 1920 (c:a 2.000 invånare) och 2020 var den c:a 600.
Ljudlära Vokaler +Venjansmålets vokaler (med stavning)FrämreCentralBakreSluteniʉ ⟨u⟩u ⟨o⟩MellansluteneMellanöppenɛ ⟨ä⟩ œ ⟨ö⟩ɔ ⟨å⟩Öppenɑ ⟨a⟩ Venjansmålet har åtta monoftonger som uttalas antingen korta eller långa: ⟨a e i o u å ä ö⟩. Därtill finns diftongerna ⟨åj⟩ och ⟨äj⟩.
Den äldre vokalen /y/ har sammanfallit med /i/: liffta ’lyfta’, dindja ’dynga’. Samma förändring har skett i orsamålet och i vissa varianter av moramålet.
Konsonanter +Venjansmålets konsonanter Bilabiala Labiodentala Alveolara Retroflex Palatala Velara Glottala Nasal m n ŋ Klusil p b t d k ɡ Frikativ f (v) s h Affrikat tɕ dʑ Approximant w j Tremulant r Lateral l (ɽ)
Kort /l/ uttalas [ɽ] (tjockt l) sist i stavelser och i konsonantkluster, t.ex. fugäl ’fågel’ [ˈfʉːgɛɽ] och ölg ’älg’ [œɽg]. /w/ uttalas oftast [v] efter vokal, t.ex. ostiwör ’österut’ [ˈuːstˌiːvœr].
/s/ artikuleras längre bak och mer apikalt än i svenskan, och låter därför något dovare. Kombinationen /sl/ uttalas däremot närmast [hl], t.ex. sluken ’slockna’ [ˈhlʉːken], slättja ’släcka’ [ˈhlɛtːɕɑ].
Historisk utveckling Till skillnad från i andra ovansiljanmål har /h/ inte försvunnit i venjansmålet: håjs ’hus’, håmmår ’hammare’. I ett fåtal ord har det t.o.m. uppstått ett oetymologiskt /h/: hannlit ’kind’ (jfr ’anlete’), hårrka ’orka’.
En annan ovanlighet bland ovansiljanmålen är att /l/ ofta står kvar framför andra konsonanter, t.ex. jölp(a) ’hjälpa’ och fållk ’folk’. Däremot har /r/ i stor utsträckning försvunnit i konsonantkluster: gad ’gård’, swatt ’svart’, fåsst ’först’, stjänna ’stjärna’.
Konsonanterna /g/ och /k/ har genomgått palatalisering (förmjukning) till /tɕ/ respektive /dʑ/ framför vissa främre vokaler. Därför heter det t.ex. djet ’get’ och tjissta ’kista’. Detta sker även framför vissa ändelser, så att hok blir hotjen ’höken’ och wägg blir wäddjä ’väggen’ (en typ av s.k. norrländsk förmjukning).
När /k/ har palataliserats som del av /sk/ står det inledande /s/:et kvar: stjinn ’skinn’ [stɕinː], stjed ’sked’ [stɕeːd].
Variation Det finns vissa tydliga uttalsskillnader mellan Venjans byar trots att de praktiskt taget har vuxit ihop. Levander ger som exempel att orden ’lie’ och ’ljus’ uttalas ljå resp. ljos i Knås, liå resp. los i Stutt och jå resp. jos i Västbygge.
I slutet av ord och i många ändelser kan vokalen variera: ’rödast’ heter t.ex. rodäst i Knås, rodöst i Stutt och rodest i Västbygge. Ändelsen -um för plural dativ förekommer även som -äm och -öm, och kabb(ö) ’(hugg)kubbe’ står också som kabb(ä) i Wennbergs ordbok.
Grammatik Formlära Substantiv Venjansmålet skiljer likt fornsvenskan mellan tre genus, maskulinum, femininum och neutrum, och varje substantiv har ett av dessa genus. Substantiven böjs i numerus (singular/plural), kasus (nominativ/dativ) och bestämdhet (endast i nominativ). +De vanligaste substantivändelserna Singular Plural Genus — -(e)n -är -ä, -a, -en -är/ör -Ø -ä -em/äm, -am -um/äm/öm -än/ön -ä/e +Ex. på maskulinum: kabb(ö) ’(hugg)kubbe’ Singular Plural Nominativ kabbö kabbönkabbär Dativ kabbam kabbum
Adjektiv Formerna för maskulinum och femininum skiljer sig inte åt, utan är båda t.ex. grann ’vacker’, medan neutrum är grannt och plural är grannä. Ändelserna för komparativ och superlativ är -är/ör resp. -est/äst/öst.
Pronomen +Personliga pronomen Subjektsform Objektsform Singular jag i mig mi, me du du dig di, de han an honom an hon å henne ännä, ännö det ä det ä Plural vi wur oss wåss ni ir, er er ir, er de dåm dem dåm +Demonstrativa pronomen Närliggande Mer avlägset Genus Singular han/den här, denna isn han/den där danan hon/den här, denna isu, isö hon/den där don, doran/dodan det här, detta ita det där äran/ädan Plural alla de här, dessa isär ()isum () de där dåmman Demonstrativa pronomen kan användas med eller utan det åsyftade ordet:
| bland || åjt || i || dodan || ullä |- | blanda ||ut||i||den där||ullen |- | colspan=6 | ... blanda ner (klädtrasor) i den där ullen
| Ä || wa || bra || fodär || a || tjinum || äran |- | Det||var||bra||foder||åt||korna||det där |- | colspan=8 | Det var bra foder till korna, det där (mossa).
Satslära Ägandekonstruktioner Ägande kan uttryckas perifrastiskt med prepositionen a ’åt’
| äran || ä || wa || kelindjä || a || Alfred |- | det där ||det||var||frun||åt||Alfred |- | colspan=6 | ... det där, det var Alfreds fru
Negationer Vid omvänd ordföljd brukar det finita verbet föregå negationen (ä)nt ’inte’.
| då || kunnd || änt || an || tjör || iwör |- | då || kunde || inte || man || köra || över |- | colspan=6| ... då kunde man inte köra över (Vanån)
| dar || a-nt || dåm || afft || ä || åjt || mär || wittärn || a || wäj |- | där || har inte || de || haft || det || ute || medan || vintern || har || varit |- | colspan=10| ... där har de inte haft det (gräs från slåtter) ute under vintern.
Litteratur och stavning Venjansmålet har ingen skrifttradition utan den enda längre texten är översättningen Kattkalln mormor från 2008. I Karin Wennbergs ordbok finns också flera transkriberade inspelningar från 1945–2006.
I Karin Wennbergs ordbok och i Kattkalln mormor används det svenska alfabetet utan specialtecken. I likhet med många andra ovansiljanmål används ⟨w⟩ för /w/ samt ⟨tj⟩ och ⟨dj⟩ för affrikatorna /tɕ/ resp. /dʑ/.
Språkprov Venjansmål Å då wur for frå hema. Wur ok tidet på mårgun frå hema, du wet ä e sju mil a Nåjsnes, å i ok minn hässt i. Å då i kamm på Kåsstensbärje, då tänkkt i, i sku åk lit fott jen, dä an fikk käjta. Å an ramlöt nid på kninä hässtn, så i tänkt, nä måtro an ska brot åv skaklär för me. Så i wa gote rittj upp an då så ä djikk då bra då. Svenska Och då vi for hemifrån. Vi åkte tidigt på morgonen hemifrån, du vet det är sju mil till Nusnäs, och jag åkte med häst jag. Och då jag kom på Korstensberget, då tänkte jag att jag skulle åka lite fort, så att han fick springa. Men han ramlade ned på knäna hästen, så jag tänkte, nej månntro han skall bryta av skaklarna för mig. Så jag lyckades rycka upp honom då, så det gick då bra då.
Se även Moramål Venjans socken Egentliga dalmål
Referenser Noter
Källförteckning
Kategori:Kultur i Mora kommun Kategori:Dalmål