Höglitteratur och låglitteratur är ett av litteraturvetare och litteraturhistoriker använt motsatspar, för att beteckna viss litteratur som estetiskt högtstående, allvarligt syftande och av bestående värde, och annan litteratur som estetiskt undermålig, och möjligen skapad av kommersiella snarare än konstnärliga skäl.Anders Öhman: Låglitteratur. De populära genrernas estetik och historia. Studentlitteratur, Lund 2002.
“Låglitteratur” syftar ofta på modern underhållningslitteratur, men termen används också om verk som skapades för århundraden sedan,Conny Svensson: Recension av Bengt Lewan: Renässansbilder. Den italienska renässansen i svensk diktning. Samlaren : Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning. Årgång 117, 1996. Sidorna 123–124. , ISSN 0348-6133. eller om gammal traditionell litteratur som folkvisor.
Källor
Kategori:Litteraturvetenskap