Grekiska köket är ett typiskt medelhavskök, som delar kännetecken med bland andra det italienska köket, serbiska köket, turkiska köket och kök i Mellanöstern. I modern grekisk matlagning används mycket olivolja, grönsaker och örter, sädesslag, bröd, vin, fisk och olika sorters kött, till exempel fågel och kanin. Typiska ingredienser i det grekiska köket är lamm och griskött, oliver, ost, äggplanta, zucchini och yoghurt. Desserterna domineras av nötter och honung. I många rätter ingår filodeg.
Historik De äldsta fynd man hittat i Grekland som visar att människorna övergått från att jaga och samla föda till att odla och producera egen mat är 7 000 år gamla, det vill säga från neolitikum. Den huvudsakliga födan verkar då ha varit odlad vete, havre, korn och råg samt baljväxter såsom linser och ärtor, som kompletterades med vild, färsk eller torkad frukt såsom oliver, ekollon, nötter, plommon och slånbär. Därefter började vin och bondbönor att odlas, följt av fikon, vildpäron och sötmandel. Man började även föda upp får, grisar och kor för mjölkens och köttets skull.
Bronsåldern miniatyr|200px|höger|Oregano var en uppskattad krydda redan under antiken Successivt introducerades nya livsmedel och i takt med att nya tillagningsmetoder utvecklades och förfinades förbättrades tillvaron. Detta verifieras av det stora antal matlagningsverktyg som har grävts fram vid fyndplatser, men också av frukterna som hittats inbrända i resterna av olika palats. Kokta och grillade, eller i vissa fall råa grönsaker och skidfrukter, var basvaror i kosten. De flesta maträtterna smaksattes med hjälp av kryddor som oregano, pepparmynta, timjan, saffran, vitlök, nejlika och kapris. Huvudingrediensen i all kost var vete. Av vetet gjorde man bland annat mjöl, som var basingrediensen i gröt, samt många sorters pajer som man strödde över med honung, sesamfrön eller, på Kreta, vallmofrön. Av mjölet gjorde man också bröd som ofta offrades vid helgedomar.
Oliver och olivolja, tillsammans med andra oljor, såsom sesamolja, nejlikolja och linolja, var också basvaror. Linfröolja användes för att smörja grillade pajer. Torkade frukter såsom mandel, kikärtor, ekollon, valnötter och johannesbrödfrön användes också. Johannesbrödfröt brukades främst för att få fram sötningsmedlet johannesbrödfröhonung, som användes till tillverkning av sötsaker. Emellertid var citrusträdet fortfarande okänt.
Man åt mycket olika slags kött. Griskött, nötkött, lamm och getkött åts ofta grillat, kokt eller finhackat i pajer. Mjölk och ost var vanliga produkter, medan hönor och duvor föddes upp för köttets och äggens skull. Jakt, som var ett av nöjena under forntiden, gav delikatesser såsom vildsvin, hjortar, rådjur, vildgetter, harar och vilda tjurar. På Kreta åts även sniglar. Minoer brukade plocka sniglar på fälten i sådan utsträckning att det blev en grekisk exportvara. Man fiskade mycket och havsmat utgjorde en stor del av födan. Fisk och skaldjur såsom havsbraxen, rödmulle, tonfisk, havsabborre, skorpionfisk, stingrocka, sardiner, guldsparid, bläckfisk och åttaarmad bläckfisk, åts grillade, saltade, soltorkade eller i soppor. Allt serverades med vin som fanns i många varianter i alla Greklands regioner.
Antiken Vegetabilisk mat miniatyr|höger|Kvitten har funnits i det grekiska köket sedan länge, och användes i brist på citroner för att ge maten en surare ton.
Många influenser från forntiden fanns kvar under antiken. Under perioden började matlagning att betraktas som konst. På 500-talet f.Kr. uppmärksammades många kockar som skapade nya maträtter och intresserade sig för gastronomi. På 400-talet f.Kr. skrevs den första kokboken på Sicilien av Archestratos. Informationen vi har i dag, kommer emellertid från en annan författare, Atheneos, som i sitt verk Dipnosophistes (Sofister av Symposium), beskriver matlagningsprocessen från den homeriska eran fram till 200 e.Kr. I hans verk nämns alla vanliga maträtter, deras namn och hur man lagar dem. Många av grekiska kökets maträtter, bland annat många soppor, härrör från antiken. miniatyr|vänster|Hecamede gör kykeon till Nestor
Drycken kykeon gjordes på en näringsrik gröt av korn, och dracks även i religiösa sammanhang. Drycken kompletterades ofta med mosade baljväxter, grönsaker, köttbitar, fisk eller fågel. Melas zomos, som var spartanernas nationalrätt, var en soppa gjord på griskött, vin och vinäger. De mest populära maträtterna under antiken innehöll grönsaker och baljväxter. Några av dem åts råa och andra kokades eller stektes. De mest uppskattade baljväxterna var linser, bondbönor, ärter, kikärter och lupiner, samtidigt som man använde många grönsaker och vilda örter såsom lök, zucchini, vitkål, malva, kronärtskocka och endiv. Frukter såsom vindruvor, olika sorters äpplen (som man även gjorde cider av), körsbär, päron och kvitten var populära. Kvittenfrukterna åts kokta och under romartiden serverade med kött. Färska eller torkade fikon och juice från omogna granatäpplen, vilket allmänt användes istället för citroner för att få syra i maten vid sidan av kvittenfrukten. Torkade fikon, sötmandlar, rostade kikärtor och valnötter kallades tragemata och förtärdes tillsammans med vin efter huvudrätterna under symposion. De antika grekerna använde kryddor för att smaksätta maten, till exempel oregano, saffran, timjan, peppar och nejlika. Man blandade surt, salt och sött tillsammans. En av de kryddigare rätterna var en sås gjord på vitlök och olja, något som liknade dagens skordalia (vitlökssås). Man använde också senapsfrön, som man idag gör senap på, som krydda. höger|200px|miniatyr|Baklava, idag främst känd i kök från Mellanöstern, men som ursprungligen är en turkisk rätt.
Spannmål, som odlades i stora mängder, var basingrediens i många maträtter. Vete- eller kornmjöl användes i tillagningen av plakountes, små pajer i olika former som rostades och beströddes med honung, valnötter, sötmandel och ibland med söt ost. Av mjölet gjordes också många olika sorters bröd, tillagade på olika sätt. Andra ingredienser blandades ofta med mjöl, såsom honung, olja, vin och kryddor. Man gjorde gröpe från vete som maldes i handkvarnar. De antika grekerna hade inget ris, men de kände till dess existens som en maträtt i öst. De kände över huvud taget inte till tomatens och potatisens existens som idag är en del av det moderna grekiska köket.
Filodeg gjordes ofta för att slå in olika fyllningar i. Fyllningarna kunde innehålla sötmandel, valnötter, sesamfrö och honung. Det liknade dagens baklava, vars ursprung är ett debatterat ämne; man vet inte säkert om det är turkiskt eller grekiskt. Runda små bakverk offrades till gudarna vid helgedomarna under ceremonier, medan stora brödlimpor offrades vid större fester. Till speciella högtider samlades små mängder från olika slags baljväxter och grönsaker, som kokades tillsammans och sedan offrades till gudarna som tack för skörden. Efter firandet samlades hela familjen runt bordet och åt från polyspermia. Ceremonin visade hur viktigt skörden var för deras kost.
Animalisk mat miniatyr|200px|höger|Kokoretsi görs på tarmar och är dagens eilito.
Griskött var det mest populära köttet och ansågs också heligt då det var en symbol för bördighet, och offrades därför till gudarna. Lamm och killingar åts huvudsakligen stekta på spett och av deras tarmar brukade man göra eilito, något som liknar dagens kokoretsi. Ägg, åtminstone under romartiden, stektes, kokades eller tillagades blandade med mjölk och honung i ett slags kräm som tjocknade när den ställdes över en eld. Andra populära maträtter var viltkött och köttfärspajer. Kött åts inte varje dag utan vid utvalda tillfällen, huvudsakligen efter att man offrat.
Fisk var vanligare än kött och grillades eller kokades. Fisksoppa tillagades i en kakavi, en stor gryta, varifrån namnet på maträtten kakavia kommer. Relativt ofta saltade man in olika fiskar, såsom sardiner, makrill och bonito och maträtten kallades då taricho. Garos, ett slags sås som användes till fisk, kött och grönsaker, tillverkades av jäst fisk. Blötdjur och skaldjur åts också, huvudsakligen bläckfiskar. Sannolikt användes många fler fiskarter på den tiden – fler än vi känner till idag.
Romerska och bysantinska riket
Romarna influerades av det grekiska kökets många karaktäristiska inslag. De uppskattade den grekiska maten tidigt och bad de bästa grekiska kockarna om råd om hur de skulle tillaga sin mat. När romerska riket utvidgades var det helt klart påverkat av matlagningssederna hos de förslavade folken och då man hade råd att importera de mest besynnerliga och dyra livsmedel skapades ett komplext kök. De luxuösa romerska banketterna och de kända lukulliska festerna gjorde avtryck i historien genom dess överflöd och excentricitet. Gradvis avtog dock benägenheten att köpa dyra livsmedel till utsökta maträtter. Det bysantinska riket återupptog snabbt, efter romarrikets fall, det antika grekiska köket och utvecklade det genom att tillgodogöra sig influenser i kosten. Under den turkiska ockupationen lånade grekerna många inslag från det turkiska köket som i sin tur redan hade lånat många inslag från det grekiska köket från den bysantinska tiden. Lånen från de turkiska, venetianska och franska köken, blev sedermera traditionella matvanor.
Nutid Dagens kök
I modern tid har turismen fört Grekland närmare andra europeiska matvanor, vilket har lett till ett stort nytt urval av maträtter. Matvanor från Mellanöstern och Latinamerika har spridits till Grekland, medan det amerikanska köket tenderar att påverka hela världen. Under jul och nyår börjar grekerna tillaga den traditionella grekiska filodegen. Små brödkakor (kourambiedes), små honungskakor (melomakarona), söta bakverk (diples, en blandning av munkar och struvor), nyårstårtor (vassilopites) och nyårskakor återfinns i många grekiska hem under julhelgen. Under karnevalerna skapar man många fantasifulla rätter. Det man främst äter är då pasta och griskött tillagat på många olika sätt, samt välsmakande bakverk som till exempel honungskakor (loukoumades). miniatyr|200px|Taramosalata Under sommaren blir många frukter och grönsaker klara att skörda. Dessa får ofta ersätta lunchen under sommaren på grund av värmen. Överblivna frukter och grönsaker konserveras och blir marmelad eller sylt att äta på vintern. Grönsakerna (okra, brytbönor, zucchini, äggplantor) är under sommaren ofta basen för maten. Bland alla grekiska maträtter, är moussakan ofta favoriten och paradrätten. När den första kylan kommer på hösten lagas den traditionella grekiska bönsoppan. Under fastan har de religiösa restriktionerna satt grekerna på prov. Trots det ytterst begränsade antalet tillåtna livsmedel har man skapat goda maträtter och till och med bakverk. Några exempel på rätter som tillkommit under fastan är skaldjursrätter, taramosalata, tzatziki, spenatpaj och andra grönsakspajer.
Under påsken äts främst lamm, killingar och den kända mayiritsan. På påskdagen sätts det traditionella stekspettet upp medan man under följande dagar äter många olika kötträtter tillagade av lamm och killingar – i ugn med potatis eller pasta, i gryta som frikassé, eller grillade stekar, etc. En annan viktig del av den grekiska påsken är de röda äggen.
Uteliv Kaféet är en traditionellt viktig plats i Grekland. Förr i tiden var kaféet en samlingsplats för män, och kvinnorna fick träffas på någon annan plats. Idag är det inte lika strikt och både kvinnor och män har tillträde till kaféerna. På kaféet serveras ofta kaffe, raki, vin och kall mat. I sällsynta fall har kaféet en meny. Det finns barer och diskotek i, i stort sett, alla större turistområden och städer, av vilka de flesta liknar de västerländska. Priserna har de senaste åren stigit avsevärt, även om det fortfarande är billigare än i många andra länder.
Olika livsmedel Oliver och olivolja 150px|miniatyr|höger|Olivolja